2. Teksten
Noravinnj å solæ krangla om kæm a dæm såmm va stærkast.
Då kåmm de en mainn gåanes me en varme frakke på se.
Dæm bei eni om at deinn så føsst kuinne få mainn te ta a sæ
frakken bei rængna før å være stærkast av dæm.
Så blåste noravinnj me aill si makt.
Mænn jo meir han blåste jo tættar trækte mainn frakken ruint se.
Å te sjlutt ga noravinnj opp. då sjæin sola så gått å varnt. å me en
gång tok mainn a se frakken.
Å så måtte noravinnj innjrømme at sola va deinn stærkaste a dæm.