1. Så lyckades Socialdemokraterna vinna valet
Av Sandro Wennberg
Bandet hade slutat spela. Hon stiger upp på scenen med en bukett rosor i handen. Jublet på valvakan
som äger rum på Moderna museet vet inga gränser.
Äntligen hade Sverige fått sin första kvinnliga statsminister. Efter åtta år i opposition nådde
Socialdemokraterna regeringsmakten.
Hon tackar valarbetarna som har svårt att sluta jubla. Applåder och talkörer avlöser varandra, trots
att hon stått på scenen i flera minuter.
”Utan er hade det inte varit möjligt”, säger hon. Hennes barn och man står intill henne. Hon syftar
på sin familj som varit hennes största stöd under den långa valrörelsen, under den långa
oppositionstiden.
Det hade varit en lång resa. Valet 2010 hade förlorats och inneburit att Socialdemokraterna gjort sitt
sämsta val på 96 år. Under flera månader under hösten 2010 hade partiet varit helt traumatiserat.
Det rödgröna samarbetet som inför valet 2010 hade varit en förutsättning för att försöka matcha den
borgerliga alliansen hade till brutit samman. Den nyvalda borgerliga regeringen hade lyckats
manövrera Miljöpartiet till uppgörelser på en rad viktiga områden. Samtidigt inleddes arbetet inom
Socialdemokratins kriskommission.
Allt fler hade börjat kräva partiledarens avgång. Socialdemokraternas partiledning hade att hantera
ett flerfrontskrig. Krafter i fackföreningsrörelsen vill minska kopplingen till Socialdemokraterna,
medan andra krävde att partiet skulle foga sig i fackens krav. Den borgerliga regeringen krävde att
Socialdemokraterna skulle gå med på försämringar i sjukförsäkringen eftersom de offentliga
finanserna försämrades. Och Miljöpartiet var allt mer splittrat i frågan om det rödgröna samarbetet.
Men Socialdemokratins ledare hade hållit huvudet kallt. Hon hade gått grundligt till väga.
Uppdraget till henne hade varit tydligt. Nu måste partiet förnyas, på allvar. Annars kommer
extrakongressen att välja en ny ordförande.
Förnyelsearbetet hade varit A och O för henne. I några enstaka frågor hade hon gått med på att
stödja Reinfeldts regering, i andra fall hade hon varit kompromisslös och ställt hårda krav. Men
hennes stora strid stod inte i riksdagen, den stod i partiet.
Under senhösten 2010 hade hon ställt ett ultimatum. På partistyrelsen hade hon varit allt annat än
otydlig.
”Antingen så tar vi valförlusten på allvar och förnyar oss på riktigt. Eller så avgår jag med
omedelbar verkan. Men tro inte att vi vinner val bara för att vi väljer en till partiledare.”
Därefter hade hon påbörjat de största förändringarna i partiets hundraåriga historia. Den av partiets
tillsatta kriskommissionen fick några väldigt tydliga förnyelseuppdrag av partiledaren som sedan
bekräftades på partiets kongress.
Ledarskapet
Partiets ledarskap skulle förnyas och breddas
Det resulterade i att kommissionen började se över hela ledarskapet så att partiets ledarstruktur
skulle bli tydligare och effektivare. Partiet började hålla ett förtroenderåd varje år. Partistyrelsen

2. minskades betydligt och det tidigare så mäktiga verkställande slopades. Partiledningen började
knyta till sig referensgrupper från helt skilda delar av samhället. Personer som aldrig tidigare hade
satt sin fot i en partilokal fick ledande befattningar sida vid sida med partiveteraner. Partiet började
tillämpa regeln att man inte fick inneha en post längre än tre mandatperioder.
Debatten
Partiet skulle återta problemformuleringsprivilegiet
Partiledningen började med en landsomfattande turné för att träffa allt annat än partiaktiva.
Socialdemokraterna började tillsammans med fackföreningsrörelsen och andra rörelser samla
personal och resurser för att på sikt förändra samhällsdebatten. En storsatsning gjordes på sociala
medier och Socialdemokraterna och ett antal aktörer startade tillsammans en TV-kanal som drevs på
rent kommersiell grund men som hade ett tydligt uppdrag – att på 10-15 års sikt bidra till att
förändra samhällsdebatten. Slut var talet om klasser och klassklyftor. Varje människa är unik, och
det går inte att gruppera människor i dagens samhället efter klasser. Slut var också talet om
”mittenväljare”. Istället bestämde sig partiet för att rikta all kraft på att förändra samhällsdebatten
och på så sätt började referensramen för stora väljargrupper att förflyttas. Plånboksfrågor och
enskilda skatter ersattes med en diskussion om att fler behöver jobba och människan blir friare om
samhället håller ihop.
Politiken
Partiet skulle ta ledning i det svenska samhällsbygget
Kriskommissionen fick i mandat att vända och vrida på alla politikområden. En vision mejslades
fram under arbetsnamnet ”Det arbetande samhället och den fria individen”. Huvudfokus skulle vara
tjänstejobben, den gröna tillväxten och den sociala sammanhållningen. De gamla begreppen frihet,
jämlikhet och solidaritet fylldes med ett tydligt innehåll. Politiken lades om och Socialdemokraterna
började bedriva en politik för fler företag. Partiet började samarbeta med företagarföreningar,
innovationscentra och läroverk. En företagarsektion knöts till partiledningen. Partiet drev på för att i
grunden förändra de gamla socialförsäkringarna och krävde en omställningsförsäkring för alla,
oavsett om man var sjuk, arbetslös eller student. Ersättningen i omställningsförsäkringen skulle
höjas men samtidigt skulle det bli lättare att säga upp en person. Detta i kombination med massiva
omskolningsinsatser och offentliga mikrolån för nyföretagande skulle syfta till att öka rörligheten
på arbetsmarknaden utan att försämra tryggheten. De som stod längst ifrån arbetsmarknaden skulle
komma i arbete och partiet började till och med driva en egen arbetsförmedling för personer som
står långt ifrån arbetsmarknaden. Socialdemokraterna gjorde om i frågan om boendet och föreslog
en rad insatser så att fler skulle få råd att äga sitt boende.
Organisationen
Partiet skulle bli en naturlig del av civilsamhället
Kommissionen fick i uppdrag att föreslå stora förändringar i hur partiets sidoorganisationer är
organiserade och hur den tidigare rörelsen skulle öppna sig mot andra delar av civilsamhället.
Partiorganisationen skulle göras om så att partidistrikten skulle slås samman i regioner och bli basen
för partiengagemanget. Begreppet ”partimedlem” användes inte längre och begreppet
Arbetarekommuner slopades. Det blev möjligt att organisera sig i nationella nätverk som inte hade
någon koppling till en geografisk ort. Partiet krävde att det vid sidan om den facklig-politiska
representationen också skulle finnas personer som representerade andra delar av civilsamhället och
arbetsmarknadens parter. Förstamajtågen började förvandlas till gatufester. Plötsligt började allt från
företagarföreningar, vägföreningar, kulturföreningar till idrottsrörelsen, miljöaktivister och FRA-
aktivister ta plats i Socialdemokraternas styrelser och möten.
Utan att tumma på partiets grundvärderingar eller att sätta namnet ”nya” framför partibeteckningen

3. hade partiet lyckats med bedriften att vända ett historiskt nederlag mot en historisk seger.
Efter en lång valrörelse hade Socialdemokraterna lyckats få väljarna att se att de verkligen menade
allvar när partiet sa att man var beredd att samarbeta med alla demokratiska partier som ville ha en
förändring. Taktiken hade lyckats och slagit sönder den borgerliga blockbildningen.
Valsegern var ett faktum. Valet 2014 skulle komma att skrivas in i historieböckerna som valet då
Socialdemokraterna för första gången bildade regering med ett mindre borgerligt parti och
Miljöpartiet.