PP: är för min speciallärarutbildning

1. Dyskalkyli (James Gillum)
- svårigheter vid praktisk
användning av pedagogisk
psykologi
SLPHAH17-Tina Forsberg

2. Begreppet - dyskalkyli?
Dyskalkyli beskrivs som en särskild inlärningssvårighet som
påverkar elevers matematiska förmåga. (Institutionen för
utbildning och kompetens [DfES], 2001).
Det uppskattas att det påverkar mellan 3 och 7% av befolkningen
(biskop, 2010; Butterworth, Varma, & Laurillard, 2011; Kaufman, 2008).

3. Svårt med dyskalkyli
1. För det första anser författaren att dyskalkyli har en likhet med dyslexi"; "Autism" och
“ADHD", dyskalkyli är en etikett (Den pedagogiska psykologen, i fortsättningen ”EP”,
ska först och främst fokusera på elevens styrkor och svårigheter. Att ge dem en etikett
på deras svårigheter är ofta av sekundär betydelse, det kan ”stjälpa mer än hjälpa”).
2. För det andra, det som kan påverka barns matematiska problem är: miljö och sociala
faktorer, till exempel heminlärningsmiljö och föräldrars attityder till matematik,
lämplighet av matematikundervisning för barnets behov, barnets motivation och attityd
till skolan och deras självbild som matematiker, liksom deras förmåga och färdigheter .
3. För det tredje, belägg för fenomenet dyskalkyli kommer huvudsakligen från
neurobiologiska studier. För att förstå och utvärdera detta krävs mycket forskning och
diskussion.

4. Litteratur av dyskalkyli
I den brittiska tidskriften Educational Psykology in
Practice, utgiven av UK Educational Psychologists,
har hittills publicerats 5 artiklar som har fokuserat på
matematik, ingen av dessa har nämnt dyskalkyli.
Detta kan jämföras med 20 artiklar vilka har
fokuserat på läskunnighet, 4 av dem har skrivit om
dyslexi.

5. EPs uppfattning om dyskalkyli
Att bedöma ett barns svårigheter i
matematik och att diagnostisera
dyskalkyli är två väldigt olika saker.

6. Exempel i praktiken:
Vissa barn upplever svårigheter med matte men inte med siffror.
Till exempel kan ett barn ha bra matematiska färdigheter och
flytande kunna komma ihåg till exempel tidtabeller, men kämpar
med symboliska resonemang som används i algebra eller ha svårt
med att förstå rotations-symmetri.
Barn kan även uppleva svårigheter med matte utan att ha dyskalkyli.

7. Dyskalkyli – i dagens läge
OECD (2007) anser att dyskalkyli beror på problem i speciella
områden i hjärnstrukturen vilka har hand om sifferbehandling. Det
har visats genom att tillfälligt störa dessa hjärnområden, vilket
ledde till svårigheter hos vuxna med normalt goda matematiska
färdigheter.
“Dyskalkyli" används därför av neurovetenskapen för att beskriva
en neurologisk svårighet som påverkar sifferbehandling.

8. Nyckelfakta - taluppfattning
Taluppfattning betraktas som en nyckelfaktor vad gäller
dyskalkyli. DfES definition (DfES, 2001) att dyskalkylielever
"saknar ett intuitivt grepp om siffror".
OECD (2007) drar slutsatsen att "dyskalkyli är sannolikt
orsakad av en försämrad taluppfattning – vilket är tidig
förståelse av antal och antalsrelationer "

9. Dyskalkyli och taluppfattning
Nya neurobiologiska studier av dyskalkyli har fokuserat på en specifik
process, “taluppfattning” (Kaufman, 2008). Artikeln har försökt titta på vilka
neurologiska funktionsnedsättningar som kan påverka taluppfattning.
Det är den intuitiva förmågan att känna igen ett antal utan att behöva räkna
dem. Tänk dig att det finns 1, 2, 3 eller 4 kulor. Det kommer att tas bort 2
kulor och din uppgift är säga hur många kulor du har kvar. Det är osannolikt
att du skulle räkna kulorna en efter en. Istället skulle din känsla för tal berätta
för dig hur många kulor du ser, på samma sätt som din känsla för storlek
berättar för dig om någon är ungefär 120, 150 eller 180 cm lång, eller hur
din känsla för färg kan berätta för dig om en nyckelring är blå, grön eller röd.

10. Forskning
Studier har visat att taluppfattning är en viktig faktor
i dyskalkyliforskning.
Men Kaufman (2008) hävder att för att dra
slutsatsen att taluppfattning är den enda orsaken till
dyskalkyli behövs mer evidens.

11. Dyskalkyli & hjärnan - Vad säger forskningen?
● Neurologisk forskning på dyskalkyli och taluppfattning hävdar att taluppfattning bildas vid
mycket tidig ålder, att den är dissocierbar från andra kognitiva förmågor och att den är
kopplad till specifika hjärnstrukturer.
● Ny forskning pekar mot att människor inte är födda med helt utvecklad taluppfattning, vilken
inte heller isoleras till specifika delar av hjärnan, i motsats till äldre forskningsresultat.
Taluppfattningen är en komplex process som involverar flera neurala strukturer, vilka
utvecklas genom interaktion mellan person och miljö (OECD, 2007; Von Aster & Shalev,
2007).
● Det finns delar av hjärnan vilka är förberedda för bearbetning av tal. Om funktionen i dessa
områden försämras, tar utvecklingen av taluppfattningen en atypisk (ovanlig) väg.
● En nyligen genomförd studie, Cohen Kadosh et al. (2007) visar att genom att använda
transkraniell magnetisk stimulering för att tillfälligt försämra funktionen av dessa områden
ger en vuxen med normal matte-förmåga symtom på dyskalkyli. Studier visar att vuxna med
specifika hjärnskador på samma sätt försämras i grundläggande taluppfattning (Neider och
Deheane [2009] och Butterworth [2005 ].

12. Intraparietal sulcus (IPS)

13. Vad säger forskning?
Studier visar att även spädbarn har en känsla för antal. Till exempel (Xu och
Seplke (2000), kunde 4-6 månaders barn skilja mellan 8 eller 16 skivor.
I en efterföljande forskning visas att de flesta spädbarn har förmågan att se
skillnaden i ett förhållande 1: 2, även om andra variabler – som ytans storlek
där skivorna exponeras – ändras.
Relevant information som samlas in genom etnografiska studier (till exempel,
Butterworth, Reeve, Reynolds, & Lloyd, 2008; Pica, Lemer, Izard, & Dehaene,
2004) tyder att grundläggande taluppfattning processen finns även hos
människor från ett kulturer med mycket begränsad siffervokabulär och utan
formella utbildningssystem.

14. Vad bör lyftas fram av PPs?
Att använda neurologisk forskning för undervisning och
lärande i matematik är en ny tendens.
Butterworth (2003) har infört ett elektroniskt
screeningsverktyg för dyskalkyli.
Wilson, Revkin, Cohen, Cohen har beskrivit hur datorprogram
kan användas för att stödja barn som har problem med
taluppfattning.

15. Vad är viktigt i forskningen?
Neurologisk forskning har möjliggjort nya analysmöjligheter av
matematisk förmåga. I stället för att koncentrera sig på
beteendemässig nivå , till exempel räknefärdighet, addition och
subtraktion, multiplikation och uppskattning, ger det möjlighet att
studera fenomenet på en neurobiologisk nivå.
EPs två grundläggande frågor om dyskalkyli;
1. Kan man identifiera dyskalkyli?
2. Vad är fördelen med att identifiera dyskalkyli?

16. Kan man identifiera dyskalkyli?
Butterworth et al. (2011) hävdar att dyskalkyli är som "minskad förmåga
till taluppfattning och att länka matematiska symboler till mängder”,
därför är det rimligt att mäta taluppfattning i bedömningen av dyskalkyli.
Det finns en del debatt om hur på bästa sätt definiera dyskalkyli, kanske
man bör begränsa det till endast svårigheter med taluppfattning, eller ge
det en bredare definition som inkluderar andra matematiska svårigheter.
Debatten har ställt en fråga, är det tillräckligt att enbart basera på
taluppfattning för att ge en dyskalkylidiagnos?

17. Bedömningsverktyg?
Det finns inte många verktyg för utredning av diagnosen dyskalkyli.
Butterworth (2003), beskriver ett sådant verktyg, Dyskalkyli Screener.
Det är ett datorprogram som är utformat för att bedöma barns
matematiska förmåga och taluppfattning genom att mäta deras
svarstider under ett antal uppgifter. Programmet är användbart med viss
begränsningar, anser PP.
Voutsina och Ismail (2007) ifrågasätter programmet p.g.a. barns olika
beteende under Screener: många barn startade med att svara snabbt på
uppgifterna men efter flera uppgifter av samma typ minskade de
antingen hastighet eller blev distraherade.
Det är viktigt att man tar hänsyn till dessa faktorer.

18. Neurologi och inlärningsmiljö
Även om det i framtiden är möjligt att komma
överens om en definition av dyskalkyli med hjälp av
bedömningsverktyg, måste miljöns roll i barns
matematikutveckling övervägas.

19. EPs frågor:
• Ger aktuellt bedömningmaterial i praktiken tillräckligt bevis för att ge
en diagnos?
• Om ett barn har god taluppfattning, betyder det att barnet inte har
dyskalkyli?
• I vilken mån ska ett barns taluppfattning uppfattas som ”normal"
eller ”onormal"?
• Hur kan man kontrollera ett test så variabler (som ångest eller
minskad koncentration) tas hänsyn till vid bedömning av
taluppfattning?
• Ska barn som har dålig taluppfattning och dålig inlärningsmiljö ges
diagnosen diskalkyli?

20. Fördelen med att identifiera dyskalkyli?
EP bör se om det ger någon fördel för barnet att identifiera dyskalkyli och att ge
"dyskalkyli-etikett".
Elliott och Gibbs (2008) gjorde en undersökning via tre frågor:
1. Är dyskalkyli en medicinsk eller pedagogiskt meningsfullt begrepp för barn med
matematiska svårigheter?
(Den nuvarande neurologiska definitionen av dyskalkyli används inte i stor utsträckning utanför
akademisk diskurs)
2. I vilken utsträckning skulle dyskalkylidiagnosen hjälpa pedagoger att utarbeta lämpliga
former att ingripa?
3. I vilken utsträckning ska dyskalkylidiagnosen resultera i skillnad i fördelning av resurser
eller andra former av specialstöd?

21. Vad göra i framtiden?
Tre sätt EP kan utveckla neurologisk forskning kring dyskalkyli och
matematiksvårigheter:
1. Det verkar lämpligt för PP:er att genomföra bedömningen när man
märker ett barns matematiska problem. Det är också lämpligt för PP att
ordna med screening för taluppfattning som en del av en sådan bedömning.
2. För det andra kan PP:erna samarbeta med neurovetenskapare för att
utveckla verktygen som är tillgängliga för att bedöma barnets
taluppfattning.
3. Till sist och kanske också viktigast, bör PP se över hur på bästa sätt
integrera de ökande forskningsresultaten inom neurovetenskapen i sina
fallstudier.

22. Utmaningar:
I storbritannien har många barn ”inom-barn-diagnoser”, som dyslexi, autism
och dyskalkyli och det har blivit del av en populär diskurs som sannolikt
kommer att fortsätta.
Utmaningarna är:
• fråga alltid efter de bevis som sådana etiketter är baserade på
• se till att diagnosbedömningarna är robusta
• förklara för barn, föräldrar och lärare den viktiga skillnaden mellan en
neurologisk etikett och elevens fastställda specialbehov
• med tanke på konsekvenserna av en diagnos, se till att diagnosen är till
nytta för barnet

23. Referenslistan
● Dyscalculia: issues for practice in educational psychology
av James Gillum*
Coventry Educational Psychology Service, Coventry, UK