En fråga som aktualiserats alltmer de senaste åren i kommuner och landsting är frågan om klimatkompensation för resor som görs av egna anställda och förtroendevalda i kommunen/landstinget. Huvudfrågan är hur kommunen bäst skall kunna minska belastningen på miljön genom att antingen minska sitt eget resande eller genom olika kompenserande åtgärder, antingen genom t ex genom köp av utsläppsrätter på marknaden, miljöinvesteringar i andra länder eller genom andra åtgärder inom t ex bostadssektorn eller infrastruktursatsningar som reducerar utsläppen och som äger rum inom kommunen.

1. 2008-11-14 1 (2)
Avdelningen för juridik
Staffan Wikell
Klimatkompensation i kommuner och landsting – en
juridisk bedömning
En fråga som aktualiserats alltmer de senaste åren i kommuner och landsting är
frågan om klimatkompensation för resor som görs av egna anställda och
förtroendevalda i kommunen/landstinget. Huvudfrågan är hur kommunen bäst
skall kunna minska belastningen på miljön genom att antingen minska sitt eget
resande eller genom olika kompenserande åtgärder, antingen genom t ex genom
köp av utsläppsrätter på marknaden, miljöinvesteringar i andra länder eller genom
andra åtgärder inom t ex bostadssektorn eller infrastruktursatsningar som
reducerar utsläppen och som äger rum inom kommunen.
Bakgrund
Handel med utsläppsrätter inom EU är ett verktyg för att nå EU:s åtagande om
minskade utsläpp av växthusgaser (koldioxid) enligt Kyotoprotokollet. Hela syftet
med den handeln ligger enligt vår bedömning utanför den allmänna kommunala
kompetensen enligt kommunallagen (KL). Handel med utsläppsrätter för kol-
dioxid omfattar drygt 730 svenska anläggningar inom industri och energi-
produktion. Totalt berörs cirka 13 000 anläggningar i hela EU motsvarande cirka
40 % av de totala utsläppen av koldioxid inom unionen. Även enskilda personer
och organisationer kan handla med utsläppsrätter som kan köpas direkt från ett
företag eller via en mäklare eller börs.
Den rättsliga frågan
Avdelningen för Juridik har fått frågan om klimatkompensation för kommunens
eget resande ett antal gånger. Vi gör följande bedömning. När det gäller kom-
munala frivilliga förvärv av utsläppsrätter på marknaden för att kompensera för
eget resande så skall det bedömas mot bakgrund av de grundläggande kompetens-
reglerna i 2 kap. kommunallagen (KL). För att kommuner och landsting frivilligt
skall få bedriva eller stödja en verksamhet krävs att det finns ett kommunalt
allmänintresse och detta skall ha koppling till kommunens eller landstingets
territorium och/eller de egna medlemmarna. Angelägenheten måste bäras upp av
ett till kommunen knutet intresse. Det kravet är enligt vår bedömning inte
uppfyllt. Ett ekonomiskt stöd får inte heller innebära understöd till enskild eller
utgöra individuellt inriktat stöd till näringsidkare.
Sveriges Kommuner och Landsting
118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20
Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50
info@skl.se, www.skl.se

2. 2008-11-14 2 (2)
Samma allmänna förutsättningar gäller för miljöinvesteringar och utsläppskom-
penserande projekt i tredje världen eller Östeuropa, i enlighet med Kyoto-
protokollets flexibla mekanismer för clean development mechanism (CDM) och
joint implementation (JI).
Kommunala åtaganden i förhållande till verksamheter i andra länder skall
bedömas också mot bakgrund av lagen om kommunal tjänsteexport och kom-
munalt internationellt bistånd (tjänsteexportlagen), den lagen innebär bl. a. att
kommuner och landsting inte får lämna ekonomiskt bistånd hur som helst till
projekt och verksamheter i andra länder. De får tillhandahålla kunskap och
erfarenhet som finns i den egna organisationen men det ska då ske på affärs-
mässiga grunder. Ekonomiskt bistånd får ges endast kopplat till åtaganden från
kommunen för att genomföra utbildning och rådgivning. Som ett led i tjänste-
export kan kommunen också i begränsad omfattning få exportera en vara när den
utgör ett nödvändigt komplement till eller har naturligt samband med tjänsten.
Tjänsteexportlagen skall alltså ses som en utvidgning i förhållande till de
allmänna kompetensreglerna i KL. Möjligheter att ge kommunala bidrag till
miljöinvesteringar i andra länder är alltså starkt begränsade. Sådana direkta bidrag
kan bara vara kopplade till utbildning och rådgivning som kommunen själv
tillhandahåller.
Däremot finns det möjligheter för en kommun/ett landsting att genomföra
utsläppsreducerande åtgärder i den egna verksamheten, som exempelvis
effektivisering av det egna resandet eller att sätta solceller på egna byggnader.
Även åtgärder riktade mot allmänhet och företag inom det geografiska området
bör kunna komma i fråga om de uppfyller kommunallagens övriga krav.
Vilka lagändringar skulle krävas för att möjliggöra för kommuner och landsting att
agera på marknaden för utsläppsrätter och göra miljöinvesteringar i andra länder?
En utökad kompetens på området skulle kräva en lagstiftning som gör ett specifikt
undantag från de allmänna kompetensreglerna.
I en nyligen lämnad proposition ”Kommunala kompetensfrågor m.m.” föreslås
bland annat en ny lag om vissa kommunala befogenheter. I den skall ett antal
existerande smålagar tas in, bland annat tjänsteexportlagen och lagen om
kommunala befogenheter ifråga om sjuktransporter. Ett antal nya undantag från
kompetensreglerna föreslås också. Ett eventuellt undantag i lag för klimatkompen-
sationsåtgärder hos kommuner och landsting, t ex. handel med utsläppsrätter och
miljöinvesteringar i andra länder skulle kunna tas in i den nya lagen.
SKL har i dagsläget inga planer på att göra en framställan till regeringen i frågan.
Vid diskussion om en sådan framställan i förbundets beredning för Samhällsbygg-
nadsfrågor i september 2008 konstaterades att det inte fanns politisk enighet i
frågan.