SlideShare uma empresa Scribd logo

Samtal om samtal om kultur 20161002

‱
‱
Eddy Nehls
Eddy Nehls
1 de 120
Baixar para ler offline
Samtal om samtal om kultur Förslag till kunskapsteori för ett hÄllbart samhÀlle E D D Y N E H L S
Samtal om samtal om kultur Förslag till kunskapsteori för ett hÄllbart samhÀlle Eddy Nehls ISBN: 978-91-983654-0-5 i
Förord Detta blir min fjĂ€rde bok i eget namn, och min första som docent. Samtidigt som jag denna gĂ„ng tagit mindre hĂ€nsyn till andra Ă€r detta en bok som skapats mer i samverkan Ă€n de tre första. Jag ser boken som ett samtal och liksom alla samtal krĂ€vs samtalspartners. Referenser presenteras löpande, men det ïŹnns ett antal mĂ€nniskor som inte syns men utan vars hjĂ€lp boken aldrig hade kunnat skrivas. Tack 
 Johan FornĂ€s, utan vars uppmuntran jag aldrig kommit pĂ„ idĂ©n att skriva boken. Martin Gellerstedt, som lĂ€ste en tidig version av boken och kom med konstruktiv kritik. Bokförlaget Daidalos som refuserade manuset, men som gjorde det pĂ„ ett sĂ„ pass inkĂ€nnande och uppmuntrande sĂ€tt att jag orkade och vĂ„gade jobba vidare. Alla lĂ€sare och kommentatorer pĂ„ min blogg Flyktlinjer, dĂ€r delar av boken publicerats i en första rĂ„ och oredigerad form. Annika Theodorsson för tĂ„lamod och ovĂ€rderlig hjĂ€lp med korrektur och konstruktiv kritik, i ïŹ‚era omgĂ„ngar. Ett stort tack riktas Ă€ven till min dotter Agnes Nehls som hjĂ€lpt mig att konvertera boken frĂ„n Word till elektroniskt format. Kunskap om kultur kan ingen nĂ„ pĂ„ egen hand, dĂ€rtill Ă€r bĂ„de kulturen och kunskapen allt för komplex och förĂ€nderlig. Bildning behöver uppvĂ€rderas och det lĂ€rda samtalet tas till heder igen. Det Ă€r sĂ„ jag ser pĂ„ kunskap och kultur, som resultatet av samverkan, eller som samtal, och det gĂ€ller Ă€ven hĂ„llbarhet. Fler behöver lyssna pĂ„ och lĂ€ra av varandra. Ingen mĂ€nniska Ă€r en ö och ensam Ă€r inte stark. Det Ă€r villfarelser som vi mĂ„ste ta oss ur om arbetet med hĂ„llbarhet ska kunna bĂ€ra frukt. Vi Ă€r alla ensamma tillsammans. Utan varandra klarar vi oss inte pĂ„ egen hand. Vid skrivbordet i Lerum, en solig dag i september 2016 Eddy Nehls ii
InnehÄllsförteckning Inledande inledning 9 Avslutande inledning 29 Ett slags samtal, om kunskap och kultur som samtal 48 Referenser 112 Fotnoter 118 iii
Tankar om kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle, Ă€r undertiteln till tre böcker om hĂ„llbarhet. Denna bok Ă€r en av de tre. Det ïŹnns ingen inbördes ordning mellan böckerna. Jag ser dem som en tredelad helhet, eller tre ingĂ„ngar till samma problem. Ingen av böckerna Ă€r överordnad den andre och det gĂ„r att börja med vilken som, lite beroende pĂ„ vad man Ă€r intresserad av. Var och en av böckerna utgĂ„r frĂ„n ett begrepp hĂ€mtat frĂ„n den tĂ€nkandets verktygslĂ„da som de franska ïŹlosoferna Gilles Deleuze och FĂ©lix Guattari lĂ€mnade efter sig: Samtal, Rhizom och Nomadologi. Tre begrepp som ytterst handlar om hĂ„llbarhet, eller som i alla fall kan anvĂ€ndas för att förstĂ„ förutsĂ€ttningarna för ett hĂ„llbart hĂ„llbarhetsarbete. Böckerna Ă€r skrivna mer för att vĂ€cka tankar, Ă€n för att överföra information. Jag vill inte undervisa, tĂ€nker snarare högt för att förmedla förstĂ„else. Vill inte förklara hur det Ă€r, för det vet ingen med sĂ€kerhet. Och det Ă€r ocksĂ„ poĂ€ngen med böckerna, att visa just det. UtgĂ„ngspunkten Ă€r att det inte ïŹnns ett enda giltigt svar pĂ„ frĂ„gan om hur samhĂ€llet blir hĂ„llbart, vad som mĂ„ste göras eller vad som Ă€r den bĂ€sta vĂ€gen fram. Böckerna riktar blicken mot det som Ă€r potentiellt betydelsefullt, och bjuder in till dialog. HĂ„llbarhet Ă€r en frĂ„ga som rör alla och det Ă€r avgörande att mĂ„nga engagerar sig i arbetet. Böckerna innehĂ„ller dĂ€rför massor av olika uppslag och exempel att tĂ€nka med. Ambitionen har varit att resonera, snarare Ă€n argumentera. För att knyta samman böckerna skulle man kunna sĂ€ga att mina ”samtal” med Deleuze och Guattari Ă€r tĂ€nkt att locka till andra samtal, samtal om kunskap och kultur, om ordning och struktur samt förĂ€ndring och tillblivelse. Det som hĂ€nder mellan Ă€r betydelsefullt, resultatet av kommunikation och vardagligt handlande. Det Ă€r dĂ€r som bĂ„de problemet med och lösningen pĂ„ frĂ„gan om hĂ„llbarhet ïŹnns, mellan dig och mig och alla andra, pĂ„ gott och ont. HĂ„llbarhet Ă€r inte en frĂ„ga som kommer att lösas av experter, för det Ă€r först nĂ€r mĂ„nga mĂ€nniskor tĂ€nker och agerar tillsammans pĂ„ sĂ€tt som Ă€r lĂ„ngsiktigt hĂ„llbara som samhĂ€llet blir hĂ„llbart. Det Ă€r aldrig nĂ„gon annans problem, och ansvaret för hur det blir Ă€r inte politikernas. HĂ„llbarhetsfrĂ„gan Ă€gs av oss alla tillsammans, och svaret pĂ„ frĂ„gan skapas av oss, oavsett hur det ser ut. Samma sak gĂ€ller för kulturen och kunskapen. Böckerna handlar inte bara om hĂ„llbarhet, utan om förutsĂ€ttningarna för ett annat samhĂ€lle och en annan syn pĂ„ kunskap och organisering. Böckernas innehĂ„ll Ă€r resultatet av mĂ„nga Ă„rs forskning och studier, snarare Ă€n en redovisning av forskningsresultat. Efter att jag blev docent 2011 tycker jag att jag bĂ„de har mandat och skyldighet att göra nĂ„got som jag tror pĂ„, dĂ€r jag inte kompromissar, och resultatet av det arbetet presenteras hĂ€r. Med Ă„ren har det blivit allt tydligare vad som Ă€r den röda trĂ„den i min forskning; dels sĂ€tt att se pĂ„ och hantera komplexitet, dels förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring. BĂ„da temana har med hĂ„llbarhet att göra. HĂ„llbarhet Ă€r ett komplext problem utan enkel och entydig lösning, och för att samhĂ€llet ska bli hĂ„llbart krĂ€vs nĂ„got slags förĂ€ndring, oklart pĂ„ förhand vilken. DĂ€rför behövs samtal. Sökande, lyssnande och nyïŹkna samtal, vars mĂ„l Ă€r ömsesidigt utbyte av kunskap och fördjupad förstĂ„else. Och det behövs Ă€ven insikt i hur man kan studera förĂ€ndring samtidigt som man Ă€r i rörelse. Utan regler ïŹnns bara kaos, sĂ„ det behövs Ă€ven förstĂ„else för hur man kan tĂ€nka ordning utan hierarki och struktur utan centrum. DĂ€rför Ă€r Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle, uppdelad i tre delar. En dĂ€r kultur och samtal diskuteras som tvĂ„ sidor av samma sak. En dĂ€r nomaden fungerar som modell för en annan typ av vetenskap, anpassad för studier av förĂ€ndring. Och en dĂ€r rhizom fungerar som inspiration för att skapa mer ïŹ‚exibla ordningsprinciper som bygger mer pĂ„ sjĂ€lvorganiserande Ă€n styrning. Mellan böckerna ïŹnns dock inga vattentĂ€ta skott, resonemangen gĂ„r in i och ut ur varandra och trĂ„dar som lĂ€mnas i en bok tas upp i en annan. Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle ser jag som en helhet, Ă€ven om böckerna kan lĂ€sas fristĂ„ende och i vilken ordning man vill. Anledningen till att jag valt att skriva pĂ„ detta sĂ€tt Ă€r att kultur ser ut och fungerar pĂ„ det sĂ€ttet. Jag Ă€r kulturvetare och böckerna Ă€r mitt kulturvetenskapliga bidrag till hĂ„llbarhetsarbetet. InnehĂ„llet i böckerna Ă€r minst sagt okonventionellt, för hĂ€r följs ingen annan regel Ă€n studiens kunskapsmĂ„l. Det ïŹnns till exempel inget metodkapitel. Allt mer och allt tydligare inser jag det omöjliga i att genom en pĂ„ förhand deïŹnierad vetenskaplig metod nĂ„ fram till absolut visshet och sĂ€ker kunskap (om kultur). Metod framstĂ„r snarare som ett krampaktigt men fĂ„fĂ€ngt försök att klamra sig fast vid tanken pĂ„ att det skulle iv
ïŹnnas nĂ„gon immanent rationalitet i vĂ€rlden, möjlig att avtĂ€cka, om man bara gör si eller sĂ„, om man bara följer en uppsĂ€ttning regler. Strikt metodologi kan med den franske ïŹlosofen Michel Foucault betraktas som ett slags utestĂ€ngningsprincip dĂ€r man skiljer ut vad som Ă€r vansinne och vad som Ă€r förnuft genom att reglera vem som fĂ„r tala, hur, nĂ€r och var. Det hĂ„ller pĂ„ att bli sĂ„ att bara den som arbetat efter pĂ„ förhand bestĂ€mda metoder blir lyssnad pĂ„, och eftersom metoden Ă€r godkĂ€nd anses det rĂ€cka att man bara kontrollerar att den följs för att resultatet ska bli pĂ„litligt, vilket riskerar leda till att förmĂ„gan att tĂ€nka kritiskt utarmas i samhĂ€llet. Om den aktuella metoden faktiskt fungerar Ă€r det bara ett ytterst litet fĂ„tal forskare som har mandat att avgöra och uttala sig om, inte sĂ€llan forskare som byggt sin karriĂ€r pĂ„ just den metoden. Det Ă€r som upplagt för korruption, men det Ă€r Ă€ndĂ„ det mindre problemet. Detta sĂ€tt att se pĂ„ vetenskap och metoddisciplin riskerar framförallt att leda till att samhĂ€llet gĂ„r miste om mĂ„nga kloka lösningar, helt enkelt dĂ€rför att kompetensen att lyssna pĂ„ och vĂ€rdera innehĂ„llet i det som sĂ€gs Ă€r mindre utvecklad Ă€n vanan att lyssna pĂ„ vem som talar. HĂ€r bjuds in till ett samtal, hĂ€r undervisas och mĂ€stras inte. Denna bok bevisar inget. Kultur Ă€r förĂ€nderligt och kontextuellt samt allt för komplext och fyllt av allt för mĂ„nga paradoxer för att en forskare, utifrĂ„n en studie ska kunna sĂ€ga nĂ„got varaktigt om den. Kunskap om kultur handlar mycket mer om kollektiv delaktighet Ă€n om solitĂ€r expertkompetens. InnehĂ„llet i böckerna Ă€r resultatet av över 15 Ă„rs forskning om kultur som omvandlats till texter som alla ska kunna lĂ€sa. Tankarna som ryms inom undertiteln: Kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle, har jag levt med sedan mitten av 1990-talet. Orden som sidorna Ă€r fyllda av Ă€r resultatet av mitt arbete med att försöka förstĂ„ kultur. LĂ€nge sökte jag efter svaret, men sakta gick det upp för mig att det enda man kan sĂ€ga sĂ€kert om kultur Ă€r att det inte ïŹnns nĂ„got svar. Kultur Ă€r förĂ€ndring. Och visst, det i sig Ă€r ju ett slags svar. Men det Ă€r ett svar som inte Ă€r till mycket hjĂ€lp för den som verkligen vill förstĂ„ kulturens inneboende dynamik och vilka möjligheter som ïŹnns (om det nu ïŹnns nĂ„gra) att förĂ€ndra kultur i en önskad riktning. FörutsĂ€ttningar för förĂ€ndring Ă€r vad jag undersöker, det stĂ„r allt mer klart ju mer jag forskar om Ă€mnet. Kulturforskning handlar om framtiden, men inte framtiden sĂ„ som den kommer att bli, utan om framtiden sĂ„ som den skulle kunna bli. Ett annat och mer hĂ„llbart samhĂ€lle Ă€r möjligt, om tillrĂ€ckligt mĂ„nga vill och agerar för att det ska bli verklighet. Det Ă€r lĂ€tt att sĂ€ga, men svĂ„rt att realisera. Det Ă€r dock inte ett problem, utan en spĂ€nnande och intellektuellt stimulerande utmaning. Jag har tagit fasta pĂ„ att det verkar rĂ„da koncensus i samhĂ€llet om att hĂ„llbarhet Ă€r bra, att mĂ„nga menar att hĂ„llbarhet ska vi ha. Och den tanken, den önskan, utgör det nav runt vilket resonemangen om kultur kretsar. HĂ„llbarhet Ă€r liksom kultur en frĂ„ga som saknar ett deïŹnitivt svar. MĂ„nga försök att deïŹniera begreppet har gjorts och mĂ„nga har stött pĂ„ patrull i arbetet. HĂ„llbarhet Ă€r svĂ„rt, pĂ„ samma sĂ€tt som kultur Ă€r svĂ„rt, eller etik. Det ïŹnns massor av sĂ„dana gĂ€ckande frĂ„gor dĂ€r ute. Att vara mĂ€nniska kan sĂ€gas handla om att leva med och försöka hantera komplexa frĂ„gor utan entydliga svar. Försöka hantera, Ă€r nyckelorden hĂ€r. Försöka, försöka och försöka igen, hitta svar som fungerar för stunden. Fast lika viktig Ă€r förmĂ„gan att överge svar nĂ€r de inte fungerar lĂ€ngre. Att vara mĂ€nniska handlar om att vara i rörelse och hantera förĂ€ndring, tillsammans. MĂ€nsklighetens storhet stĂ„r i direkt relation till förmĂ„gan att uppïŹnna bĂ„de svar och vĂ€gar fram, upp, ut och in i det okĂ€nda. Vi mĂ„ste fortsĂ€tta vara ödmjuka inför vĂ€rldens och livets komplexitet, fortsĂ€tta stĂ€lla frĂ„gor. FrĂ„gor som: Vad Ă€r kultur? Vad Ă€r hĂ„llbart? Vad Ă€r kunskap? Hur Ă€r samhĂ€llet möjligt? Med Ă„ren inser jag allt mer att det Ă€r till den typen av frĂ„gor jag dras. SvĂ„ra frĂ„gor dĂ€r det saknas ett deïŹnitivt svar lockar mig lika mycket som jag oroas över att kompetensen att hantera den typen av frĂ„gor hĂ„ller pĂ„ att utarmas. Om den typen av frĂ„gor och om sĂ€tt att hantera komplexa problem handlar böckerna. HĂ€r skrivs vetenskap pĂ„ ett sĂ€tt som gör att man kan förlora sig i resonemangen. Böckerna Ă€r skrivna för att kunna Ă„tervĂ€nda till och stĂ€ndigt upptĂ€cka pĂ„ nytt eftersom det Ă€r sĂ„ kultur fungerar. Den typen av texter fĂ„r jag sjĂ€lv ut mest av, texter som triggar fantasin och som utmanar intellektet. TyvĂ€rr Ă€r sĂ„dana texter ovanliga. Och ovanligare blir de nĂ€r kravet pĂ„ eïŹ€ektivitet och kontrollerbarhet blir allt tydligare i akademin och samhĂ€llet. Vetenskapliga texter som inte pressats genom ett pĂ„ förhand bestĂ€mt, enda och önskvĂ€rt, format, samma över hela linjen, accepteras inte som vetenskap. Formen hĂ„ller pĂ„ att bli viktigare Ă€n innehĂ„llet, vilket riskerar leda till att samhĂ€llets kollektiva förmĂ„ga att tĂ€nka kritiskt och hantera komplexitet utarmas. Ett samhĂ€lle dĂ€r dessa egenskaper saknas Ă€r ett fattigt samhĂ€lle, drĂ€nerat pĂ„ mening. v
Böckerna i serien Ă€r omöjliga att sammanfatta. InnehĂ„llet kan inte, utan att göra vĂ„ld pĂ„ det, översiktligt, i korta drag presenteras i ett abstract. En sak som skiljer vetenskapliga texter frĂ„n skönlitteratur Ă€r just det, att de har abstract och att mĂ„nga bara lĂ€ser det, sammanfattningen. För det Ă€r det enda man Ă€r intresserad av, hur det Ă€r och vad forskaren kommer fram till. Studier av kultur kommer dock ytterst sĂ€llan fram till nĂ„got, i alla fall inte den typen av kulturstudier som jag sysslar med. Jag har egentligen inte nĂ„got annat att erbjuda hĂ€r Ă€n en lĂ€supplevelse och min egen förvirring över och förundran inför den kultur som vi skapar tillsammans. KĂ€nns det otĂ€ckt? Om det kĂ€nns skrĂ€mmande kan det kanske bero pĂ„ att det Ă€r ovanligt, att vi har blivit sĂ„ pass vana vid att bli matade med svar frĂ„n auktoriteter att det blivit norm. Olyckligt tycker jag, om det nu Ă€r sĂ„, för det gör mĂ€nniskor passiva och omfördelar makt över tillvaron pĂ„ ett obehagligt sĂ€tt. Kultur skapas av oss tillsammans, genom att vi lever vĂ„ra liv i vardagen och medan vi Ă€r upptagna med annat. DĂ€rför behöver vi stanna upp och reïŹ‚ektera. Vi behöver samtala, om samtalets möjligheter och om kulturens karaktĂ€r. Vi behöver samtala om vad vi vill, vart vi Ă€r pĂ„ vĂ€g och vad som kĂ€nnetecknar ett gott liv och ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Fler behöver engageras i och vĂ€cka frĂ„gor om samhĂ€llet, arbetet och vardagen. Kulturen skapas av oss och den kan ocksĂ„ omskapas. För att underlĂ€tta det arbetet menar jag att det krĂ€vs en vidare syn pĂ„ vetenskap, och det behövs ïŹ‚er öppna, sökande och ogarderade vetenskapliga texter. Det har jag tagit fasta pĂ„ och dĂ€rför ser böckerna ut som de gör. Det Ă€r ett vetenskapsteoretiskt stĂ€llningstagande som hĂ€mtar stöd frĂ„n den vetenskapsteori som Johan Asplund (2003:23) presenterar pĂ„ följande sĂ€tt i boken Hur lĂ„ter Ă„skan? Vetenskapsteoretiska texter Ă€r ofta i hög grad tekniska: man tillgriper mer eller mindre avancerade logiska och matematiska formaliseringar samt utnyttjar en för Ă€ndamĂ„let specialtillverkad terminologi. I min framstĂ€llning ïŹnns inga formler och jag har i görligaste mĂ„n försökt undvika specialtillverkade termer. Mitt framstĂ€llningssĂ€tt Ă€r vidare tĂ€mligen ogarderat. Detta framstĂ„r som otypiskt i varje fall i jĂ€mförelse med ”analytisk” vetenskapsteori. Jag har medvetet valt att hellre försöka sĂ€ga förhĂ„llandevis mycket pĂ„ ett förhĂ„llandevis oförsiktigt sĂ€tt Ă€n att sĂ€ga mycket mindre pĂ„ ett sĂ„ oangripligt sĂ€tt som möjligt. Böckerna ser jag mer som underlag till samtal om kultur och förstĂ„else för förĂ€ndring Ă€n som utlĂ€ggningar av teser som leds i bevis. Liksom Asplund har jag medvetet valt att skriva oförsiktigt, för att hjĂ€lpa lĂ€saren att se hur jag tĂ€nker och för att bjuda in till dialog. Böckerna Ă€r dĂ€rför vetenskapliga, menar jag, men det Ă€r en annan typ av vetenskap. Jag ser dem som försök till eller förslag pĂ„ kulturvetenskapligt ny-tĂ€nkande. Lösningen pĂ„ klimatfrĂ„gan har hittills handlat om att försöka förhandla fram mellanstatliga avtal, vilket förstĂ„rats eftersom alla inte Ă€r överens om att det ïŹnns ett problem. Dessutom Ă€r problemet inte entydigt, och det Ă€r svĂ„rt att reglera idag vad som mĂ„ste göras i framtiden, av vem, nĂ€r och hur. Arbetet har med andra ord utgĂ„tt frĂ„n en konventionell kunskapsteori och vetenskapssyn. Konsekvenserna av detta sĂ€tt att se pĂ„ problemet och dess möjliga lösningar Ă€r följande: Under tiden som vĂ€rldens ledare Ă€r fullt upptagna med att diskutera frĂ„gan som sĂ„dan och förhandla fram ett slutgiltigt avtal som anses kunna lösa problemen, försöker mĂ€ktiga lobbyorganisationer sprida misstro genom att relativisera och peka pĂ„ inkonsekvenser mellan olika rapporter och forskare, för att pĂ„ det sĂ€ttet pĂ„verka opinionen och politikerna att göra sĂ„ lite som möjligt. Detta oroar mig, för Ă€ven om vĂ€rldens ledare lyckades enas om ett avtal i Paris 2015 kan nya forskningsresultat i framtiden Ă€ndra förutsĂ€ttningarna för avtalet, vilket kan skapa behov av omförhandling trots att alla Ă€r överens om att klimatet förĂ€ndras av mĂ€nniskans beteende och att utmaningen mĂ„ste hanteras pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det Ă€r pĂ„ detaljnivĂ„ forskarna Ă€r oense, vilket alla forskare alltid varit. Forskning har aldrig handlat om att bevisa nĂ„got, utan om att komma upp med den bĂ€sta förklaringen. Beslut av det slag som förs fram idag för att möta klimatkrisen Ă€r inte sĂ€llan beslut som kan förhalas av dem som sĂ„ vill, till exempel av företag eller stater som Ă€r beroende av olja. Avtal Ă€r inte universallösningen, dĂ€rtill Ă€r problemet allt för komplext, och frĂ„gan allt för allvarlig. Det behövs ett annat sĂ€tt att se pĂ„ kunskap, en kunskapsteori anpassad till förutsĂ€ttningarna för byggandet av ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle. Mycket talar nĂ€mligen för att klimatkrisen delvis gĂ„r att hĂ€nföra till rĂ„dande kunskapssyn, som utgĂ„r frĂ„n att all vetenskap har som mĂ„l att nĂ„ Sanningen och svaret, i bestĂ€mt form singular. Inget avtal i vĂ€rlden kan rĂ„da bot pĂ„ mĂ€nniskans nedĂ€rvda, kollektiva (kulturellt betingade) oförmĂ„ga att hantera nĂ„got annat Ă€n tvĂ€rsĂ€kra, tydliga svar. Verkligheten, kulturen eller klimatet Ă€r till sin natur vaga fenomen och saknar dĂ€rför givna svar. Det Ă€r vi
sanningen, forskning visar detta och dĂ€rför vore det ovetenskapligt att ge sken av nĂ„got annat. Det Ă€r utgĂ„ngspunkten och huvudargumentet för bĂ„de innehĂ„llet och utformningen av böckerna. BĂ„de tvĂ€rsĂ€kerhet och uppgivenhet Ă€r problematiska utgĂ„ngspunkter för byggandet av ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Demokrati Ă€r ett slags gyllene medelvĂ€g. Det Ă€r dock en lösning fylld av problem. Demokrati, brukar man sĂ€ga, Ă€r den minst dĂ„liga styrelseformen, men ingen har Ă€n sĂ„ lĂ€nge hittat nĂ„gon bĂ€ttre lösning pĂ„ problemen som samhĂ€llsbyggande och förvaltning stĂ€ller oss inför. NĂ€r unga mĂ€nniskor idag tĂ€nker att en (god och klok) diktator kanske Ă€r vad vi behöver för att öka eïŹ€ektiviteten i samhĂ€llet och för att slippa tjafsandet, Ă€r det dĂ€rför en allvarlig signal om att nĂ„got Ă€r fel. Demokrati och öppenhet, liksom hĂ„llbarhet, krĂ€ver mĂ„nga mĂ€nniskors engagemang och mĂ„ste stĂ€ndigt försvaras mot olika typer av hot som kan uppstĂ„ i en förĂ€nderlig vĂ€rld. Liksom jĂ€mstĂ€lldhet och mĂ„ngfald Ă€r hĂ„llbarhet relationella tillstĂ„nd som aldrig bara kan införas eller utformas, en gĂ„ng för alla och sen Ă€r allt bra. För att kunna hantera dessa och andra liknande utmaningar Ă€r det viktigt att vara följsam och veta nĂ€r det Ă€r dags att agera eller bara följa med. SamhĂ€llets kompetens att utvecklas i takt med kulturens och omvĂ€rldens förĂ€nderlighet utan att förlora sin identitet behöver bli bĂ€ttre. Vart och ett av begreppen som lanseras i böckerna – samtal, nomadologi och rhizom – handlar pĂ„ olika sĂ€tt om detta. SĂ€ttet att skriva vetenskap som jag valt handlar om att frĂ€mja förmĂ„gan att uppmĂ€rksamma, beakta och gemensamt vĂ€rna mellanrum samt lĂ€ra sig förstĂ„ hur de fungerar och vad som hĂ€nder dĂ€r. Det handlar om att lĂ€ra sig se till sammanhang som Ă€r större och mer komplexa Ă€n man först kanske tror. Det handlar om att se sambanden mellan mĂ€nniskor, samhĂ€llet och miljön och om att balansera ekonomin mot det sociala och ekologiska. Vidare handlar det om att utveckla förmĂ„gan att hĂ„lla samman komplexa helheter utan att varken jĂ€mvikten eller dynamiken gĂ„r förlorad. Dagens ekonomiska logik Ă€r ett slags fundamentalism, som tvĂ€rsĂ€kert krĂ€ver eïŹ€ektivitet och (ökande) lönsamhet. Ekonomiseringen av samhĂ€llet fĂ„r sociala och miljömĂ€ssiga konsekvenser som accelererar nĂ€r pengar hotar att bli sitt eget syfte. Nyckeln till hĂ„lbarhet Ă€r att hushĂ„lla med alla olika resurser som ïŹnns istĂ€llet för att maximera den ekonomiska vinsten. DĂ€rför behövs nya sĂ€tt att tĂ€nka, inte bara om delarna som ingĂ„r i helheten utan om samverkan mellan och om helheten som sĂ„dan. Det behövs nya begrepp och konstruktiva förslag att tĂ€nka med. Alldeles för mycket tid och möda har emellertid lagts ner pĂ„ att hitta den eller det bĂ€sta. Sökandet efter den bĂ€sta metoden eller det bĂ€sta svaret riskerar att bli viktigare Ă€n att faktiskt göra nĂ„got. Hur vet man pĂ„ förhand vad som Ă€r bĂ€st, eller nĂ€r det inte gĂ„r att bli bĂ€ttre? Var och nĂ€r slutar man leta? Liksom livet Ă€r kultur och klimatfrĂ„gan ett slags öppna frĂ„gor utan givna svar. Böckerna i denna serie innehĂ„ller förslag pĂ„ hur man kan hantera sĂ„dana problem och utmaningar som strĂ€van efter hĂ„llbarhet resulterar i och stĂ€ller samhĂ€llet inför. Även om det ïŹnns motstĂ„nd mot sĂ€ttet att tĂ€nka och den ïŹlosoïŹ som böckerna utgĂ„r frĂ„n och bygger vidare pĂ„ Ă€r det viktigt att inte ge upp. Just innan en gammal kunskapsregim rasar samman under sin egen tyngd Ă€r motstĂ„ndet mot ny-tĂ€nkande som störst. Det Ă€r inte ett styrketecken, utan ett svaghetstecken. Klimatskeptikerna kommer med tiden att fĂ„ svĂ„rare och svĂ„rare att motarbeta krafterna som verkligen vill göra nĂ„got för att rĂ€dda vĂ€rlden och bygga ett mer hĂ„llbart samhĂ€lle. Vad har vi att förlora pĂ„ att försöka göra samhĂ€llet mer hĂ„llbart? Det Ă€r lĂ€tt att vara kritisk, det Ă€r en av akademins alla hĂ€rskartekniker. Att avfĂ€rda nĂ„gon för att tankarna som förs fram inte Ă€r kristallklara krĂ€ver inget av den som kritiserar. Det Ă€r en debatteknik som bara syftar till att vinna. Det Ă€r en destruktiv metod för att fĂ„ makt. Det Ă€r ett antingen-eller-tĂ€nkande som Ă€r allt annat Ă€n hĂ„llbart. Om det man ska undersöka eller om tillstĂ„ndet man strĂ€var efter till sin natur Ă€r vagt, förĂ€nderligt, komplext och fyllt av paradoxer, (vilket verkligheten Ă€r, och det Ă€r ju den vi har att hantera, det Ă€r ju den som ska vara hĂ„llbar), vore det mĂ€rkligt och ovetenskapligt att inte acceptera och försöka lĂ€ra sig hantera denna tingens ordning. En stor del av problemen med hĂ„llbarhet handlar om kulturen och mĂ€nniskans sĂ€tt att tĂ€nka. Verkligheten Ă€r som den Ă€r och det mĂ„ste vi anpassa oss efter, inte tvĂ€rtom. Begreppen som presenteras i böckerna kanske kan konkretiseras mer. Man ska naturligtvis förenkla sĂ„ mycket som det bara gĂ„r, men man kan och fĂ„r aldrig förenkla för mycket för dĂ„ blir förklaringen vĂ€rdelös. Det Ă€r inte begreppen det Ă€r fel pĂ„, utan vĂ„rt sĂ€tt att anvĂ€nda dem och synen pĂ„ kunskap. DĂ€rför lanseras hĂ€r förslag till en kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Ska vi klara klimatutmaningen mĂ„ste ïŹ‚er engagera sig och bjudas in i processen som, beroende pĂ„ hur kollektivet agerar, tar samhĂ€llet antingen nĂ€rmare eller vii
lĂ€ngre bort ifrĂ„n det ömtĂ„liga tillstĂ„nd av balans som hĂ„llbarhet Ă€r. Olika mĂ€nniskor, med olika kunskaper och kompetenser som arbetar tillsammans, behöver hitta sĂ€tt att göra det pĂ„ och arenor att mötas för att utbyta erfarenheter. Böckerna i serien Ă€r tĂ€nkta att fungera som inspiration till fortsatt arbete och dĂ€rför Ă€r de fyllda av uppslag och hugskott, tankar och reïŹ‚ektioner att samtala vidare om. HĂ„llbarhet Ă€r inte enkelt och det ïŹnns inget givet svar eller sjĂ€lvklar lösning pĂ„ problemet, dĂ€rför Ă€r det nödvĂ€ndigt att försöka och att aldrig sluta försöka. viii
K A P I T E L 1 Inledande inledning Hur inleder man en bok som egentligen varken har en början eller ett slut? Hur startas en icke-linjĂ€r berĂ€ttelse, en samling cirkulĂ€ra resonemang, ett samtal? Genom att bara kasta sig ut, Ă€r det korta svaret. Ett samtal behöver sĂ€llan formellt inledas och den text som hĂ€r presenteras Ă€r ocksĂ„ ett försök att pĂ„börja samtal som kan bilda utgĂ„ngspunkt för vidare resonemang, vilka förs utanför texten. Samtal, sĂ€rskilt denna typ samtal, om kultur som samtal, ser jag som unika och vĂ€rdefulla. Samtalet Ă€r en försummad resurs. Detta Ă€r ett försök till ett slags upprĂ€ttelse för samtalet. Försök Ă€r ett viktigt ord i sammanhanget. Boken Ă€r ett försök i sig och den Ă€r fylld med försök; försök och inledningar till samtal, om kultur och förutsĂ€ttningarna för ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle. Ett samtal behöver ingen sĂ€rskild början och nĂ€r samtalet vĂ€l inletts Ă€r det viktigaste att det fortsĂ€tter. Jag initierar samtalet men Ă€ger det inte och har heller inga ambitioner att bestĂ€mma vart det ska ta vĂ€gen. Jag vill börja boken om samtal pĂ„ det sĂ€ttet, med att pĂ„peka just det, i en ansprĂ„kslös samtalston. DĂ€rmed har samtalet inletts, men innan det kan utvecklas vidare ïŹnns det nĂ„gra saker som behöver sĂ€gas, nĂ„gra förtydliganden som behöver göras. Att resonemanget inleds pĂ„ detta sĂ€tt Ă€r ingen slump. Kultur (i obestĂ€md form, plural) som boken handlar om, har ingen början och inget slut, bara eviga tillblivelser. Kultur uppstĂ„r som ett resultat av interaktion, mellan dĂ„ och sedan men ocksĂ„ mellan dig och mig och resten av vĂ€rlden. En bok om kultur kan varken organiseras som en rak, linjĂ€r berĂ€ttelse eller avgrĂ€nsas pĂ„ nĂ„got sjĂ€lvklart sĂ€tt. Det ïŹnns ingen början, inget slut och kultur har varken insida eller utsida. Kultur Ă€r tillblivelse, icke-linjĂ€r, processuell tillblivelse. En sĂ„dan förstĂ„else för kultur kan inte byggas upp med hjĂ€lp av logiska resonemang som gĂ„r frĂ„n klarhet till klarhet och som slutar med en snĂ€rtig och vĂ€l förberedd slutsats. Detta Ă€r ingen undervisande bok som förmedlar kunskap om kultur frĂ„n författaren till lĂ€saren. HĂ€r leds följaktligen heller inget i bevis. Boken som du hĂ„ller i din hand har helt andra ambitioner. Fast Ă€ven den som vill rita en cirkel eller en spiral mĂ„ste börja nĂ„gonstans, pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, och helt förutsĂ€ttningslös kan en bok eller ett samtal sĂ„ klart aldrig vara. Med det sagt har nĂ„gra av framstĂ€llningens viktigaste tankegĂ„ngar och utgĂ„ngspunkter redan presenterats, sĂ„ att sĂ€ga i farten. Egentligen har allt som behöver sĂ€gas om kultur redan sagts, resten Ă€r upprepningar, omtagningar och förtydliganden. Texten bestĂ„r av upprepade försök att göra grundtanken klarare genom olika exempel, dissonanser och utvikningar frĂ„n grundtemat. SĂ„ fĂ„r och förvĂ€ntas man ocksĂ„ göra i ett samtal. Fler borde göra det oftare, Ă€ven i akademin. Vill man verkligen förstĂ„ kultur och om man menar allvar med mĂ„let om ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle Ă€r det nödvĂ€ndigt att tĂ€nka nytt och vĂ„ga prova nya vĂ€gar fram. Boken Ă€r skriven av en humanvetenskapligt utbildad forskare som utan att riktigt veta hur det gick till blev docent i etnologi för nĂ„gra Ă„r sedan och som idag arbetar som lektor i kulturvetenskap. Som docent har man ett ansvar för det Ă€mne man fostrats och fĂ„tt sin vetenskapliga skolning i. Ansvaret handlar inte om att förvalta, utan om att vitalisera och om att bygga nytt. Om att testa grĂ€nserna för Ă€mnesomrĂ„det och om att hitta alternativa vĂ€gar fram och nya anvĂ€ndningsomrĂ„den för metoderna, verktygen och kunskapen. Detta Ă€r mitt sĂ€tt att försöka leva upp till den ambitionen och hĂ€r resoneras kring olika svar pĂ„ frĂ„gan: Vad Ă€r kultur och till vad kan kulturvetarens kompetens anvĂ€ndas? MĂ„nga har tĂ€nkt mycket och sagt kloka saker om detta angelĂ€gna Ă€mne pĂ„ senare tid.1 Samtal om samtal om kultur Ă€r ingen debattbok och jag Ă€mnar varken hĂ„lla med eller gĂ„ i polemik med nĂ„gon. Jag ansluter mig inte till nĂ„gon skolbildning. Jag vill samtala, med vetenskapssamhĂ€llet och med en bred allmĂ€nhet, om kultur. Kultur angĂ„r alla och Ă€ven ett kulturförnekande samhĂ€lle upprĂ€tthĂ„ller den förestĂ€llningen kulturellt. Ingen kommer undan kulturen. Lika bra dĂ€rför att lĂ€ra kĂ€nna den. Det Ă€r ocksĂ„ mĂ„let med boken, att erbjuda hjĂ€lp 9
och verktyg för utforskning och analys av kultur. NĂ€r lĂ€saren kommit till slutet fortsĂ€tter samtalet. Livet Ă€r ett slags resa, en förĂ€ndringsprocess, och sĂ„ fungerar Ă€ven kulturen. DĂ€rför gĂ„r det inte att sĂ€tta punkt och hĂ€vda att man har kommit fram till ett resultat. Kulturen man studerar fortsĂ€tter förĂ€ndras och dĂ€rför fortsĂ€tter Ă€ven samtalet, förhoppningsvis med bĂ€ttre kĂ€nnedom om kulturens karaktĂ€r, funktion och förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Kunskap om en speciïŹk kultur kan inte komma frĂ„n akademin. Det Ă€r inte kulturforskarens uppgift att undervisa eller tala om hur det Ă€r. Kunskap om kultur kan bara vĂ€xa fram via mĂ„ngas gemensamma arbete med att försöka förstĂ„, genom samtal bĂ„de om och i vardagen och ute i samhĂ€llet. Docentens uppgift i sammanhanget Ă€r att med stöd i forskning och erfarenhet sĂ€kerstĂ€lla vetenskapligheten i samtalet, inte att leda samtalet mot ett pĂ„ förhand deïŹnierat mĂ„l. Vetenskap Ă€r ett allt annat Ă€n entydigt begrepp. Det Ă€r en mycket vanlig och spridd missuppfattning, bĂ„de inom akademin och ute i samhĂ€llet. Inget kunde vara mer felaktigt. Allt vetande gĂ„r inte att stöpa i en form och jĂ€mföras utan problem. ÄndĂ„ tvingas forskare idag till just detta pĂ„ olika sĂ€tt, till exempel genom att man inom akademin i princip bara godkĂ€nner en enda publiceringsform som meriterande: artiklar, publicerade i internationella referee-granskade tidskrifter. Kunskap om kultur passar synnerligen illa in i det formatet eftersom vetandet dĂ€rigenom tvingas in i en form som lĂ„ser fast och riskerar att trivialisera resultatet, vilket fĂ„r till följd att kulturvetenskapen och kulturvetare framstĂ„r som ovetenskapliga. Inte för att det Ă€r sĂ„, utan som en konsekvens av rĂ„dande kunskapssyn. Kunskap om kultur, resultatet av kulturvetares arbete, Ă€r dessutom mer en angelĂ€genhet för den breda allmĂ€nheten Ă€n för akademiker. Kulturvetenskap handlar om mĂ€nniskors vardag, om det som Ă€r hĂ€r och det som Ă€r nu, om det gemensamma. Kunskapen som behövs för att förstĂ„ kultur har inte förĂ€ndrats Ă€ven om den akademiska konventionen har det. Boken Ă€r fortfarande det bĂ€sta sĂ€ttet att utveckla och sprida resultatet av kulturvetenskaplig forskning, menar jag. DĂ€rför fortsĂ€tter jag skriva böcker, för att jag Ă€r mer intresserad av samhĂ€llet och av kunskapsutveckling, Ă€n av att göra akademisk karriĂ€r. Tvingas jag vĂ€lja, vĂ€ljer jag kunskapen. Jag sökte mig till universitetet för att lĂ€ra och vill fortsĂ€tta göra det, men inte pĂ„ egen hand eller för min egen skull, utan tillsammans med intresserade medmĂ€nniskor. Jag har skrivit denna bok pĂ„ det sĂ€tt den Ă€r skriven, för att frĂ€mja gemenskap, mĂ„ngfald och hĂ„llbarhet underifrĂ„n. Jag har skrivit boken för att jag saknar de lĂ€rda samtalen som fortfarande skattades högt nĂ€r jag vĂ€xte upp. Samtal som ïŹck ta tid och dĂ€r tankar kunde mötas och stötas och blötas utan tvingande krav pĂ„ att komma fram till ett entydigt resultat. Detta Ă€r en bok om samtal, en samtalande bok om kultur som samtal. En bok som mer vill vĂ€cka tankar om det som angĂ„r alla Ă€n driva en egen tes mot ett pĂ„ förhand bestĂ€mt mĂ„l. Kultur Ă€r liksom samtal en process, ett kontinuerligt utbyte, en resa. Kultur kan ses som en vĂ€g dĂ€r rörelsen och upplevelserna under vĂ€gs Ă€r viktigare Ă€n mĂ„let. Samtalet handlar om processen varigenom kultur blir till, och om din och min och allt och alla andras roll i och för tillblivelsen. Boken Ă€r akademisk, men vĂ€nder sig lika mycket till allmĂ€nheten. Eller, efter nĂ€rmare eftertanke, detta Ă€r en bok som vĂ€nder sig till allmĂ€nheten med ett akademiskt budskap som borde vara angelĂ€get Ă€ven för akademiker. Kulturforskning Behövs det verkligen en bok till om kultur och Ă€nnu ïŹ‚er deïŹnitioner av begreppet Ă€n de över 200 som redan ïŹnns? Det gör det verkligen inte och dĂ€rför Ă€r min bok inte en sĂ„dan bok om kultur. Inte en bok som slĂ„r fast och deïŹnierar. Detta Ă€r ett samtal om kultur, fyllt av förslag pĂ„ hur man kan förstĂ„ kultur och framförallt förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring inifrĂ„n och pĂ„ kulturens egna premisser. Det Ă€r inte en ny teori om kultur som lanseras, utan reïŹ‚ektioner över hur man kan hantera kulturen som beïŹntliga teorier beskriver. Samtal Ă€r ett nytt sĂ€tt att se pĂ„ och gripa sig an kultur i vardagen, ute i samhĂ€llet dĂ€r kulturen blir till. Samtal Ă€r en metod för att skapa balans i processen av kulturell tillblivelse. Idag Ă€r debatten dominerande i vĂ„r kultur och samtalet för en tynande tillvaro, vilket Ă€r en tendens som förstĂ€rks nĂ€r humanioras stĂ€llning försvagas i takt med akademins ökade krav pĂ„ (ekonomisk) eïŹ€ektivitet. Det Ă€r olyckligt att det kommit att bli sĂ„, för det Ă€r en ond cirkel som kan komma att leda till konsekvenser som pĂ„ sikt hotar samhĂ€llets lĂ„ngsiktiga hĂ„llbarhet. Att humaniora och kulturvetenskap har kommit att fjĂ€rma sig frĂ„n samhĂ€llet och allmĂ€nheten Ă€r djupt problematiskt. Varför det blivit sĂ„ Ă€r svĂ„rt att uttala sig om. Kanske Ă€r det en konsekvens av synen pĂ„ kunskap i samhĂ€llet och av rĂ„dande forskningspolitik som tvingar in vetenskaperna i en kamp om knappa resurser? Det Ă€r ett förslag till förklaring av hur det kommit att bli som det blivit. För att nĂ„ framgĂ„ng i kampen om forskningsmedel och för att skapa nödvĂ€ndig legitimitet för Ă€mnets kunskaper har humanister tvingats till 10
kunskapsteoretiska kompromisser som resulterat i att Ă€mnet fjĂ€rmat sig frĂ„n allmĂ€nheten och vardagen som kulturvetaren forskar om. Detta missförhĂ„llande försöker jag hĂ€r rĂ„da bot pĂ„, för det Ă€r ute i samhĂ€llet som kulturvetenskapens resultat hör hemma och kan göra skillnad, av det enkla skĂ€let att det Ă€r dĂ€r kunskaperna omsĂ€tts i handling, dĂ€r som kulturen blir till. Kan texter som handlar om kultur inte lĂ€sas av alla bör de inte lĂ€sas av nĂ„gon. Det Ă€r sĂ„ jag ser pĂ„ kulturvetenskap. Vetenskapen om kultur handlar om mĂ€nniskors vardag. Och den förĂ€ndras genom att mĂ€nniskor lever sina liv, fullt upptagna med att fĂ„ tillvaron att gĂ„ ihop. Inte sĂ€llan förĂ€ndras kulturen nĂ€r mĂ€nniskor tar till sig och handlar i enlighet med olika forskares rön. Kulturvetaren beïŹnner sig sĂ„ledes mitt i och Ă€r en integrerad del av sitt studieobjekt, tillsammans med alla andra. Detta pĂ„pekande betyder inte att det du hĂ„ller i din hand Ă€r en populĂ€rvetenskaplig text som förenklar och förtydligar. Boken Ă€r vetenskaplig och den kan nog uppfattas svĂ„r för en ovan lĂ€sare, men tĂ€nk i sĂ„ fall pĂ„ att abstraktionsgraden hĂ€r inte Ă€r högre Ă€n i kulturen som texten handlar om. Kulturteori Ă€r svĂ„rt, men inte svĂ„rare eller mer abstrakt Ă€n livet sjĂ€lvt. Kulturen ïŹnns mitt framför ögonen pĂ„ oss och alla har sin syn pĂ„ och uppfattning om den. Alla vet alltsĂ„ i nĂ„gon mening redan. Inget nytt kommer egentligen att sĂ€gas hĂ€r, inget stort avslöjande kommer att presenteras. Samtalet som följer handlar om allas vĂ„r vardag, fast hĂ€r nĂ€rmar vi oss kulturen frĂ„n en rad olika hĂ„ll och pĂ„ alternativa sĂ€tt. Men det handlar hela tiden om vĂ„r gemensamma vardag. SĂ„ vill i alla fall jag bli lĂ€st. Texten handlar om allt det som tas förgivet, om det som ser ut att vara men som i sjĂ€lva verket stĂ€ndigt skapas och förĂ€ndras kollektivt i dynamiska processer av tillblivelse. Om ovetenskaplig vetenskaplighet Den hĂ€r boken Ă€r skriven av en forskare och den Ă€r vetenskaplig, men det Ă€r ocksĂ„ en bok vars uttalade ambition Ă€r att bryta mot alla vetenskapliga konventioner som inte rimmar med studiens syfte, utan att tumma pĂ„ kravet om vetenskaplighet. Vetenskap Ă€r ocksĂ„ kultur, liksom synen pĂ„ kunskap och förvĂ€ntningarna som ïŹnns pĂ„ forskare. Det ïŹnns inga vattentĂ€ta skott mellan akademin och det omgivande samhĂ€llet. Kunskap handlar i hög grad om förvĂ€ntningar och vetande skapas i relationen mellan forskare och allmĂ€nhet. Detta ligger kulturvetaren i fatet, för hen ser inte ut som, uppför sig inte som och talar inte som andra forskare. FĂ„ tĂ€nker pĂ„ att det har att göra med att kulturvetare har ett annat kunskapsintresse och försöker förstĂ„ andra saker Ă€n vad som Ă€r vanligt inom vetenskapen, eller inom den del av vetenskapen som bĂ€ttre stĂ€mmer överens med mĂ€nniskors förvĂ€ntningar pĂ„ forskare och forskning. FörvĂ€ntningar spelar roll för kulturens tillblivelse, spelar en avgörande roll till och med. FörvĂ€ntningar pĂ„verkar kulturvetaren och den kulturvetenskapliga forskningen. DĂ€rför tar jag hĂ€r inga andra hĂ€nsyn Ă€n dem som stĂ€lls av kunskapsmĂ„let, som handlar om att försöka förstĂ„ kulturens karaktĂ€r. Alldeles för fĂ„ gör det, bryter mot konventioner och utmanar förgivettaganden. Och alldeles för mĂ„nga lĂ€sare av vetenskap ïŹnner sig i att sĂ€ttas pĂ„ plats av och lyssnar allt för okritiskt pĂ„ auktoriteter. Betydelsen av en vĂ€l utvecklad förmĂ„ga till kritiskt tĂ€nkande hos allmĂ€nheten kan inte underskattas om det Ă€r ett hĂ„llbart samhĂ€lle som Ă€r vĂ„rt gemensamma mĂ„l. IfrĂ„ga om kultur kan ingen vara expert, och dĂ€rför behöver alla uttalanden om kultur granskas av sĂ„ mĂ„nga som möjligt. Vetenskap handlar vidare om att söka kunskap, ny kunskap. Inte om att följa en uppsĂ€ttning regler. Vetenskap handlar ocksĂ„ om kvaliteten pĂ„ innehĂ„llet, inte om formen. Jag har skrivit en bok som jag, med stöd i över 20 Ă„rs erfarenhet av utbildning och forskning om kultur och samhĂ€lle, anser behövs. Texten riktar sig till den som behöver kunskapen. Detta Ă€r mitt sĂ€tt att leva upp till krav som borde vara sjĂ€lvklara för alla vetenskapliga texter om kultur och samhĂ€lle. HĂ€r undersöks kultur med hĂ€nsyn tagen till insikten om att allt som vanligtvis tas förgivet i vardagen Ă€r resultatet av interaktion. Detta Ă€r en bok som bjuder in till dialog om kulturen som alla delar och Ă€r med om att ömsesidigt skapa genom att interagera med varandra. Detta Ă€r en samtalande bok om samtalets möjligheter och om kulturell tillblivelse och förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring. Det Ă€r mitt sĂ€tt att betala tillbaka till samhĂ€llet för allt det jag fĂ„tt, mitt sĂ€tt att rikta fokus mer pĂ„ kunskap och innehĂ„ll Ă€n pĂ„ (kulturellt skapade) former och mitt sĂ€tt att försöka förstĂ„ kultur. I den löpande texten ïŹnns inte speciellt mĂ„nga hĂ€nvisningar, för det Ă€r inte sĂ„ resonemangen Ă€r uppbyggda. Jag vill samtala, vĂ€cka tankar och engagera. Jag vill reïŹ‚ektera tillsammans, istĂ€llet för att hĂ€vda nĂ„got bestĂ€mt om den kultur som Ă€ndĂ„ aldrig inordnar sig i nĂ„gon forskares mall. Ambitionen Ă€r att öka förstĂ„elsen för kulturens förĂ€nderlighet och processuella, icke-linjĂ€ra tillblivelser. I slutet ïŹnns ett avsnitt dĂ€r de viktigaste, men lĂ„ngt ifrĂ„n alla, referenserna och inspirationskĂ€llorna listas och tips pĂ„ fördjupad lĂ€sning ges till den som vill veta mer om den underliggande ïŹlosoïŹn som bara ytligt kommer att kunna beröras i den löpande texten. Jag har valt detta sĂ€tt att skriva dels för att lĂ€gga tonvikten vid resonemangen, orden och tankarna, dels för att inleda och locka till vidare samtal om kulturen som Ă€r allas gemensamma angelĂ€genhet. HĂ€r ska ingen övertygas om nĂ„got. Utom om vinsten med att samtala mer och om vĂ€rdet med att nĂ€rma sig kultur, kunskap och livet, pĂ„ ett mer öppet, nyïŹket 11
och prövande sĂ€tt. Boken hade emellertid inte kunnat skrivas utan hjĂ€lp frĂ„n och inspiration av tidigare tĂ€nkares arbeten, men bara i undantagsfall gĂ„r det att knyta nĂ„gon speciïŹk text eller tanke till ett speciellt stĂ€lle i framstĂ€llningen. Texten som ïŹnns mellan dessa pĂ€rmar Ă€r min, och för eventuella brister och logiska luckor tar jag pĂ„ mig det fulla ansvaret. Vill vara tydlig med att jag vet att det sĂ€kert ïŹnns brister, men ocksĂ„ med att det inte Ă€r nĂ„got problem. Jag har medvetet valt en trevande och ogarderad framstĂ€llningsform för min erfarenhet Ă€r att det ofta Ă€r lĂ€ttare att fĂ„ lĂ€sare att reagera och engagera sig om framstĂ€llningen inte Ă€r perfekt. Alla eventuella felaktigheter Ă€r bara ett problem om de betraktas som sanningar och förs vidare. En exakt vetenskap om nĂ„got diffust Forskning handlar om att leverera sĂ„ klara och tydliga svar som möjligt, men för att förstĂ„ olika typer av forskning krĂ€vs insikt om att det som Ă€r diïŹ€ust inte kan deïŹnieras exakt. Kultur Ă€r vagt till sin natur och dĂ„ spelar det ingen roll hur stort begĂ€ret efter ett tydligt svar Ă€r, för om det som studeras förenklas för mycket handlar forskningen inte om frĂ„gan lĂ€ngre utan om nĂ„got annat. Detta Ă€r ett exempel pĂ„ hur kulturellt skapade förvĂ€ntningar kan leda tanken fel. Det ïŹnns olyckligt nog en tydlig förvĂ€ntan i samhĂ€llet idag om att all vetenskap kan och ska entydiga svar pĂ„ alla frĂ„gor som stĂ€lls. Det Ă€r dock en missuppfattning att all vetenskap arbetar pĂ„ samma sĂ€tt och att svaren pĂ„ alla frĂ„gor ser likadana ut. TĂ€nker man efter en stund inser man att det som Ă€r vagt aldrig kan beskrivas pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, med mindre Ă€n att man gör vĂ„ld pĂ„ verkligheten. Kombinationen av ett starkt begĂ€r efter ett tydligt svar och en stressad och pressad vardag kan göra det svĂ„rt att hantera kĂ€nslan av besvikelse nĂ€r svaret man fĂ„r inte motsvarar förvĂ€ntningarna. Ingen tjĂ€nar dock pĂ„ att skjuta budbĂ€raren. Problemet med tillvarons och kulturens vaghet Ă€r inte kulturvetarens, det Ă€r allas. Och det Ă€r dessutom bara ett problem om det uppfattas pĂ„ det sĂ€ttet. Man kan lika gĂ€rna uppfatta vagheten som en förutsĂ€ttning som bara Ă€r att acceptera och förhĂ„lla sig till. Kulturvetenskap handlar om nĂ„got som till sin natur Ă€r vagt och diïŹ€ust, förĂ€nderligt och komplext samt dessutom inte sĂ€llan motsĂ€gelsefullt. Kritiken mot kulturvetare och kulturvetenskap bottnar i ett underliggande antingen- eller-tĂ€nkande. Kulturellt ïŹnns ett vida spritt antagande om att antingen Ă€r svaret sant eller falskt och nĂ„got annat accepteras inte. Detta dikotomiska tĂ€nkande Ă€r förföriskt och retoriskt tacksamt, men det borde inte fĂ„ sĂ„ mycket utrymme som det fĂ„r, inte inom vetenskapen. Inte om man verkligen vill lĂ€ra kĂ€nna kulturens karaktĂ€r och förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. ÄndĂ„ Ă€r det vanligt förekommande och det visar att vetenskapsutövare lika mycket som mĂ€nniskor i allmĂ€nhet Ă€r kulturvarelser. Tankemodellen leder till slutsatsen att, antingen Ă€r du med mig, eller ocksĂ„ mot mig, för den bygger pĂ„ att vĂ€rlden Ă€r enkelt ordnad i binĂ€ra oppositioner. Intuitivt kĂ€nns det kanske som den enda möjliga uppfattningen, men om man inom vetenskapen utgĂ„r frĂ„n en sĂ„dan syn pĂ„ kunskap leder det till slutsatsen att alla avsteg frĂ„n denna kunskapsteoretiska princip mĂ„ste klassas som obegripligt snömos. Den skenbara enkelheten ligger oss alla i fatet eftersom antagandet inte stĂ€mmer med hur verkligheten Ă€r beskaïŹ€ad. DĂ€rför kĂ€ndes det befriande nĂ€r jag hos ïŹlosofen Fredrika Spindler (2013:57ïŹ€), i hennes bok om Deleuze (som hĂ€r bara nĂ€mns i förbifarten, men som kommer att presenteras ingĂ„ende lĂ€ngre fram), ïŹck chansen att Ă„terknyta bekantskapen med ett begrepp som jag först nu pĂ„ allvar inser förklaringskraften i. Kulturvetenskapen Ă€r en anexakt vetenskap. Varken positivistiskt exakt, eller hermeneutiskt subjektiv, utan bĂ„de och. Det anexakta Ă€r en precisering av det som inte Ă€r exakt, linjĂ€rt och möjligt att förklara i detalj, men som heller inte Ă€r relativt eller subjektivt. Kultur, till exempel, Ă€r vag till sin natur, eller anexakt. Vill vi bygga ett hĂ„llbart samhĂ€lle Ă€r detta en viktig insikt att ha med sig för hĂ„llbarhet Ă€r ocksĂ„ ett vagt begrepp. FörstĂ„r man inte kulturens karaktĂ€r blir det svĂ„rt att förstĂ„ samhĂ€llet, livet och förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Kulturvetenskapen som hĂ€r resoneras kring Ă€r en anexakt vetenskap. Begreppet Ă€r ursprungligen hĂ€mtat frĂ„n Edmund Husserl, men det Ă€r Deleuze och Guattari (1998:86f) som omformat insikten till ett anvĂ€ndbart tankeverktyg. Anexakt Ă€r ett viktigt begrepp och en central utgĂ„ngspunkt för fortsĂ€ttningen samt inte minst för förstĂ„elsen av kulturvetenskapens nytta. Husserls ansprĂ„k pĂ„ fenomenologin som han menar Ă€r anexakt Ă€r allt för stora och uppvisar lite för mycket av antingen/eller tendenser för att vara anvĂ€ndbar i det samtal som jag har i Ă„tanke. Deleuze och Guattari presenterar en mer anvĂ€ndbar deïŹnition och förklarar begreppet pĂ„ följande sĂ€tt i en av passagerna i boken A Thousand Plateaus,2 (”1227 Traktat om nomadologin: Krigsmaskinen”). De skriver följande, och det som fetmarkerats Ă€r det jag ïŹnner viktigt och vill resonera vidare om.3 Husserl talar om en protogeometri som gĂ€ller vaga, det vill sĂ€ga vagabonderande och nomadiska morfologiska essenser. Dessa essenser skiljer sig frĂ„n de sinnliga tingen, men ocksĂ„ frĂ„n ideala, kungliga 12
eller imperiala essenser. Den vetenskap som behandlar dem, protogemetrin, skulle sjĂ€lv vara vag, vagabonderande: den skulle varken vara inexakt likt de sinnliga tingen eller exakt likt de ideala essenserna, utan anexakt och likvĂ€l strĂ€ng (”inexakt i sin essens och inte genom en slump”). Cirkeln Ă€r en ïŹxerad och ideal, organisk essens, men det runda Ă€r en vag och ïŹ‚ytande essens som pĂ„ en gĂ„ng skiljer sig frĂ„n cirkeln och frĂ„n alla runda ting (en vas, ett hjul, solen ...). En teorematisk ïŹgur Ă€r en ïŹxerad essens, men dess transformationer, deformationer, ablationer och augmentationer, alla dess variationer, utgör ïŹgurer som Ă€r problematiska och vaga men likvĂ€l strikta, i form av ”linser”, â€ïŹ‚ockblomster”, eller ”taggighet”. Man kunde sĂ€ga att de vaga essenserna frĂ„n tingen extraherar en bestĂ€mning som Ă€r nĂ„got mer Ă€n Ă€ngsligheten, nĂ€mligen kroppsligheten, vilket till och med kanske implicerar en ”kroppens ande” [esprit de corps]. Men varför ser Husserl i detta en protogeometri, en sorts mellanstation och inte en ren vetenskap? Varför lĂ„ter han de rena essenserna bero pĂ„ en grĂ€nsövergĂ„ng, trots att varje grĂ€nsövergĂ„ng som sĂ„dan tillhör det vaga? Snarare ïŹnns hĂ€r tvĂ„ olika, formellt skilda uppfattningar av vetenskapen – men, ontologiskt sett, ett enda interaktionsfĂ€lt dĂ€r en kunglig vetenskap stĂ€ndigt söker bemĂ€ktiga sig den nomadiska eller vaga vetenskapens innehĂ„ll, och dĂ€r en nomadisk vetenskap stĂ€ndigt fĂ„r den kungliga vetenskapens innehĂ„ll att ïŹ‚y undan. Vad som i sista hand rĂ€knas Ă€r den stĂ€ndigt rörliga grĂ€nsen. Hos Husserl (men Ă€ven hos Kant, Ă€ven om i omvĂ€nd form: det runda som cirkelns ”schema”), kan man notera en klar uppfattning av den nomadiska vetenskapens irreducibla karaktĂ€r, men samtidigt ocksĂ„ en önskan hos Statsmannen eller den som tar Statens parti att bibehĂ„lla den kungliga vetenskapens legislativa och konstitutiva prioritet. Varje gĂ„ng man förblir vid denna prioritet gör man den nomadiska vetenskapen till nĂ„got för-, para- eller subvetenskapligt. Framför allt kan man inte lĂ€ngre förstĂ„ relationerna mellan vetenskap och teknik, vetenskap och praktik, eftersom den nomadiska vetenskapen inte bara Ă€r en simpel teknik eller praktik, utan ett vetenskapligt fĂ€lt dĂ€r problemen angĂ„ende dessa relationer stĂ€lls och löses pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n i den kungliga vetenskapen. Staten producerar och reproducerar stĂ€ndigt ideala cirklar, men det krĂ€vs en krigsmaskin för att göra nĂ„got runt. Man mĂ„ste alltsĂ„ bestĂ€mma den nomadiska vetenskapens egna kĂ€nnetecken för att förstĂ„ sĂ„vĂ€l den repression den underkastas som den interaktion i vilken den ”uppehĂ„ller” sig. Samtal mellan, utbyte av tankar över grĂ€nser, inom discipliner och mellan vetenskaper Ă€r vad som leder mĂ€nsklighetens vetande framĂ„t. Det viktiga Ă€r inte vem som har rĂ€tt, utan vad som hĂ€nder i mötet mellan olika kompetenser, nĂ€r olika kunskaper stöts och blöts med varandra. Det Ă€r i utbytet mellan olika discipliner, kompetenser och vetenskapliga intressen och temperament som bĂ€ttre vetande uppstĂ„r. Vill man verkligen förstĂ„ vad det innebĂ€r att vara och leva som mĂ€nniska behövs inte nödvĂ€ndigtvis svar. Oftare behövs det vetenskapliga insatser som gör vĂ€rlden begriplig och som verktyg som kan anvĂ€ndas för att omforma den. Vetenskap handlar om att förstĂ„ vĂ€rlden och om att lĂ€ra sig leva i och med den, inte om att ta makten över livet, kulturen och naturen, för alla sĂ„dana försök har visat sig vara förenade med enorma risker. Det största hotet mot mĂ€nsklighetens lĂ„ngsiktiga överlevnad Ă€r den typen av hybris som Ă€r vanlig bland framgĂ„ngsrika mĂ€nniskor med mycket makt. VĂ€rlden Ă€r allt för komplex och oöverskĂ„dlig för att nĂ„gon ska kunna veta sĂ€kert om nĂ„got som rör samhĂ€llet och kultur. Naturvetenskapen och dess analysverktyg Ă€r skapade för att hantera det som Ă€r exakt i vĂ€rlden. Kulturvetenskapen dĂ€remot har verktyg som kan hantera allt det som Ă€r anexakt, vilket alltsĂ„ inte ska förvĂ€xlas med oklarhet och relativism. Det anexakta Ă€r till sin natur vagt och det Ă€r inget problem, för det Ă€r ett faktum, det Ă€r helt enkelt sĂ„ det Ă€r. Hur mycket man Ă€n önskar att det vore pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€r kulturens anexakthet nĂ„got man mĂ„ste acceptera. Livet uppvisar bĂ„de exakthet och vaghet, kulturen och vardagen Ă€r bĂ„de och, samtidigt. Och dĂ„ blir vetenskapen missvisande om den pĂ„ förhand bestĂ€mmer att det exakta Ă€r bĂ€ttre Ă€n det anexakta. Det Ă€r olyckligt om vetenskap blir en kamp pĂ„ förhand om vem som har den bĂ€sta kunskapen och de bĂ€sta verktygen, för det tar kraft och fokus frĂ„n uppdraget att hantera samhĂ€llet och tillvaron. Vilken kunskap som Ă€r den bĂ€sta Ă€r en frĂ„ga som bara kan avgöras i efterhand, med facit i hand. Kulturvetenskapen Ă€r anexakt och följer med sitt studieobjekt. Den handlar om att lĂ€ra sig förstĂ„ och hantera vagheten istĂ€llet för att försöka bestĂ€mma och kontrollera. Allt för mycket tid och resurser lĂ€ggs pĂ„ strider som handlar om vem som har eller vad som Ă€r den bĂ€sta kunskapen, den bĂ€sta metoden, utan hĂ€nsyn till vad kunskapen och metoden ska anvĂ€ndas till. Till vilken nytta? DĂ€rför undersöks hĂ€r förutsĂ€ttningarna för vetenskapliga samtal, mellan olika vetenskapsgrenar med olika intressen, verktyg och kunskaper, med det gemensamma mĂ„let att samverka i mĂ€nsklighetens tjĂ€nst. Vi har ett val hĂ€r, antingen samarbetar vi eller sĂ„ bekĂ€mpar vi varandra. Jag ser emellertid inget positivt i kampen. Kanske för att kulturvetare redan pĂ„ förhand dömts att förlora den? Konkurrens Ă€r ett tvivelaktigt verktyg för att nĂ„ kvalitet i 13
kunskapsprocesser, för kampen tar död pĂ„ alla samtal och premierar sĂ€kerhet framför osĂ€kerhet, oavsett vad som studeras. Det ïŹnns ett vĂ€rde i att inte blunda för komplexiteten utan samtala över grĂ€nser för att med gemensam anstrĂ€ngning försöka lĂ€ra sig hantera utmaningen och förstĂ„ vĂ€rlden och kulturen i sin fulla vidd och pĂ„ sina egna premisser. Och hjĂ€lp pĂ„ vĂ€gen i det arbetet gĂ„r att fĂ„ med begreppet anexakt som sĂ€tter ord pĂ„ kulturvetenskapens egenhet och kunskapsmĂ„l, i alla fall den kulturvetenskap som jag vill förverkliga. Åter till Deleuze och Guattari (1998:151f), till det andra stycket dĂ€r begreppet anexakt förekommer i kapitlet om Krigsmaskinen. Hur ska man dĂ„ deïŹniera denna materia-rörelse, denna materia-energi, detta materia-ïŹ‚Ă¶de, denna materia i variation, som gĂ„r in i och ut ur sammansĂ€ttningarna? Det Ă€r en destratiïŹerad och deterritorialiserad materia. Det förefaller oss som om Husserl gjorde ett vĂ€sentligt framsteg i tĂ€nkandet nĂ€r han upptĂ€ckte en region av materiella och vaga essenser, det vill sĂ€ga vagabonderade, anexakta och likvĂ€l strĂ€nga essenser, och skilde dem frĂ„n ïŹxerade, metriska och formella essenser. Vi har sett att de vaga essenserna lika mycket skiljer sig frĂ„n de formade tingen som frĂ„n de formella essenserna. De utgör oskarpa mĂ€ngder. De bildar en typ av kroppslighet (materialitet) som varken ska sammanblandas med den formella och intelligibla essentialiteten eller med sinnliga, formade och varseblivna tingsligheten. Denna kroppslighet har tvĂ„ kĂ€nnetecken: Ă„ ena sidan hĂ€nger den intimt samman med grĂ€nsövergĂ„ngen som förĂ€ndring av tillstĂ„nd, en deformations- eller transformationsprocess i en rumtid som sjĂ€lv Ă€r anexakt, och verkar i termer av hĂ€ndelser (ablation, adjunktion, projektion ...); Ă„ andra sidan hĂ€nger den samman med de expressiva eller intensiva kvaliteter som utgör ett ”mer eller mindre”, och produceras likt variabla aïŹ€ekter (motstĂ„nd, hĂ„rdhet, tyngd, fĂ€rg ...). Det ïŹnns alltsĂ„ en ambulerande sammankoppling mellan hĂ€ndelser och aïŹ€ekter, vilken konstituerar den vaga kroppsliga essensen och skiljs frĂ„n den sedentĂ€ra förbindelsen â€ïŹxerad essens-egenskaper som följer dĂ€rav i tinget”, ”formell essens- format ting”. Tvivelsutan tenderade Husserl att göra den vaga essensen till ett slags mellanlĂ€ge mellan essensen och det sinnliga, mellan tinget och begreppet, en smula som Kants schema. Är inte rundheten en vag eller schematisk essens, ett mellanlĂ€ge mellan de sinnliga runda tingen och cirkelns begreppsliga essens? Rundheten existerar egentligen bara som en tröskelaïŹ€ekt (varken platt eller spetsigt) och som en grĂ€nsprocess (runda till), genom de sinnliga tingen och de tekniska agenterna: kvarnsten, torn, hjul, spinnrock, hylsa ... Men den Ă€r bara ett ”mellanlĂ€ge” försĂ„vitt detta mellanlĂ€ge Ă€r autonomt och först och frĂ€mst strĂ€cker ut sig sjĂ€lvt mellan (ingen och mellan tankarna för att instifta en helt ny relation dem emellan, deras vaga identitet. Det vaga Ă€r en del av vĂ€rlden, i kraft av sig sjĂ€lv. Försöker man göra det som Ă€r diïŹ€ust till sin natur, klart och tydligt har man förvanskat det och förklaringen handlar om nĂ„got annat. Detta Ă€r ett faktum som mĂ„ste accepteras om man vill förstĂ„ vĂ€rlden som den fungerar i praktiken och om det Ă€r levande natur eller kultur man vill undersöka. Insikt om och verktyg för att hantera bĂ„de det anexakta och det exakta Ă€r lika viktiga och betydelsefulla för att kunna hantera utmaningen som strĂ€van efter hĂ„llbarhet stĂ€ller oss inför. Kulturvetenskap Ă€r en exakt vetenskap om det som Ă€r anexakt i vĂ€rlden. LĂ„t oss sluta bekriga varandra. Sanningen stĂ„r pĂ„ tvĂ„ ben, kan man sĂ€ga, och bĂ„da benen behövs. Ingen vetenskap kan ensam svara pĂ„ allt, men gemensamt kan olika discipliner hjĂ€lpa varandra att skapa bĂ€ttre och mer anvĂ€ndbara svar. Det anexakta Ă€r precis lika viktigt och reellt som det exakta. Framtiden Ă€r en öppen frĂ„ga Denna bok handlar ytterst om framtiden. Om förutsĂ€ttningarna för att skapa ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle för vĂ„ra barn att leva i, och om vad humaniora kan bidra med i det arbetet. Det Ă€r svĂ„rt att förutse utfallet, sĂ€rskilt om det ligger lite lĂ€ngre in i framtiden. Och ju lĂ€ngre in i framtiden, desto svĂ„rare blir det att sĂ€ga nĂ„got om det som ska hĂ€nda. Om det man tror ska hĂ€nda gĂ„r dock att uttala sig och det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got man kan tvista om, vilket görs allt som oftast. Ingen vet dock hur det blir, inte förrĂ€n tiden Ă€r inne. Drömmar om framtiden Ă€r en guldgruva för kulturvetaren, för det mĂ€nniskor drömmer om försöker de fĂ„ och dĂ€rför sĂ€ger tankarna om framtiden sĂ„ mycket om samtiden. Hur det sedan blir Ă€r en helt annan sak. En av denna boks viktigaste premisser handlar om det, om att framtiden per deïŹnition inte kan vara nĂ„got annat Ă€n en öppen frĂ„ga. Det Ă€r avgörande för förstĂ„elsen av innehĂ„llet att man stĂ€ller upp pĂ„ den utgĂ„ngspunkten. Diskussionen eller reïŹ‚ektionen över framtiden inleds med ett citat frĂ„n ïŹlosofen Karl Popper (2002:9f), som Ă€r den som kanske tydligast och mest ihĂ€rdigt fört fram premissen om framtidens öppenhet och kulturens icke-linjĂ€ritet. Han skriver följande om framtiden (och vad man kan lĂ€ra av historien) i inledningen till boken Historicismens elĂ€nde. 14
I avsikt att informera lĂ€saren om dessa mer fĂ€rska resultat sĂ„ vill jag hĂ€r med nĂ„gra fĂ„ ord teckna konturerna av denna vederlĂ€ggning av historicismen. Argumentet kan sammanfattas i fem pĂ„stĂ„enden enligt följande: 1. Den mĂ€nskliga historiens förlopp Ă€r starkt pĂ„verkat av den mĂ€nskliga kunskapens tillvĂ€xt. (Sanningen hos denna premiss mĂ„ste medges ocksĂ„ av dem som i vĂ„ra idĂ©er, inklusive vĂ„ra vetenskapliga idĂ©er, enbart ser en biprodukt av en materiell utveckling av ett eller annat slag). 2. Vi kan inte förutsĂ€ga den framtida tillvĂ€xten av vĂ„r vetenskapliga kunskap med rationella eller vetenskapliga metoder. [
] 3. Vi kan följaktligen inte förutsĂ€ga den mĂ€nskliga historiens framtida förlopp. 4. Den betyder att vi mĂ„ste avstĂ„ frĂ„n möjligheten av en teoretisk historia, dvs. av en historisk samhĂ€llsvetenskap som skulle motsvara den teoretiska fysiken. Det kan inte ïŹnnas nĂ„gon vetenskaplig teori om den historiska utvecklingen som kan tjĂ€na som grund för historiska förutsĂ€gelser. 5. De historicistiska metodernas grundlĂ€ggande mĂ„lsĂ€ttning [
] utgör följaktligen en missuppfattning och historicismen faller samman. Argumentet vederlĂ€gger naturligtvis inte möjligheten till varje form av social förutsĂ€gelse. Det Ă€r tvĂ€rtom fullkomligt förenligt med möjligheten att testa samhĂ€llsteorier – som t.ex. ekonomiska teorier – genom att förutsĂ€ga att under vissa omstĂ€ndigheter sĂ„ kommer vissa saker att intrĂ€ïŹ€a. Det vederlĂ€gger endast möjligheten att förutsĂ€ga historiska hĂ€ndelseförlopp i den mĂ„n som dessa kan pĂ„verkas av tillvĂ€xten i vĂ„r kunskap. Det avgörande steget i det hĂ€r resonemanget Ă€r pĂ„stĂ„endet (2). Jag anser att det Ă€r övertygande i sig sjĂ€lvt: om det existerar nĂ„got sĂ„dant som en vĂ€xande mĂ€nsklig kunskap, sĂ„ kan vi inte idag förutse vad vi kommer att veta först imorgon. Citatet frĂ„n Popper anvĂ€nds inte för att leda nĂ„got i bevis, det ïŹnns med för att han pĂ„ ett elegant sĂ€tt visar pĂ„ rimligheten i att utgĂ„ frĂ„n att framtiden Ă€r öppen och under tillblivelse. Poppers hypotetiskt-deduktiva metod Ă€r dessutom allmĂ€nt accepterad inom vetenskapen. Vetenskap kan inte bevisa nĂ„got, bara falsiïŹera. Inte minst dĂ€rför ïŹnns det en poĂ€ng med att pĂ„minna om vad han sĂ€ger om framtiden. Den ïŹnns inte, den skapas av oss eller blir till genom icke-linjĂ€ra processer av blivande, vars resultat kan studeras och analyseras först med facit i hand. Vi kan lĂ€ra massor av att studera historien, men ingenting om framtiden. FrĂ„gan om framtidens fundamentala öppenhet Ă€r viktig för den förstĂ„else av kultur som hĂ€r undersöks möjligheterna med. DĂ€rför vill jag peka pĂ„ ytterligare en inspiratör som övertygat mig om det omöjliga i att förutsĂ€ga framtiden, och samtidigt tipsa om en bok som betytt vĂ€ldigt mycket för mitt sĂ€tt att tĂ€nka: The Black Swan. The Impact of the Highly Improbable, skriven av Nassim Nicholas Taleb (2008). Det Ă€r en populĂ€rvetenskapligt hĂ„llen bok som pedagogiskt och övertygande visar vilken roll slumpen spelar i mĂ€nniskors liv. Taleb pekar pĂ„ en massa saker och lyfter fram och belyser en rad ögonöppnande exempel. Taleb menar till exempel att den mĂ€nskliga hjĂ€rnan lider av tre problem som gör att man förleds tro att man har större koll pĂ„ vĂ€rlden Ă€n man har. För det första lider mĂ€nniskan (för att det Ă€r sĂ„ hjĂ€rnan fungerar) av ett utbrett missförstĂ„nd om att man förstĂ„r hur andra mĂ€nniskor tĂ€nker, och att man har överblick nog att veta vad som hĂ€nder och varför. Vi förleds till denna typ av övertygelser av vĂ„r hjĂ€rnas konstitution, men vĂ€rlden Ă€r en lĂ„ngt mer komplex och slumpmĂ€ssigt förĂ€nderlig storhet Ă€n nĂ„gon enskild hjĂ€rna kan förstĂ„, Ă„tminstone till vardags, om och nĂ€r man Ă€r upptagen med att hantera tillvaron. Det man ser och vad hjĂ€rnan uppfattar Ă€r ett slags genomsnitt av intrycken, logikerna, viljorna och tankarna man möter. Men varje enskild hjĂ€rna, varje del av helheten Ă€r unik och omöjlig för nĂ„gon annan att förstĂ„ fullt ut och i detalj. För det andra förleds mĂ€nniskan av sin hjĂ€rnas uppbyggnad och sĂ€tt att fungera att uppfatta vĂ€rlden som ett resultat av orsak-verkan. Studerar man sakernas tillstĂ„nd mĂ€rker man emellertid att sĂ„ inte Ă€r fallet, det Ă€r i efterhand man upptĂ€cker sambanden som sedan tolkas som resultat av kausala samband. MĂ€nniskan lever livet och nĂ€rmar sig framtiden genom en backspegel. Det Ă€r bara i historieböcker som historien följer mönster och 15
uppvisar regelbundenheter. Och först i efterhand vet man vad som skulle hĂ€nda. Ingen uppfattar det sĂ„ i stunden, men eftersom önskan att skĂ„da in i framtiden Ă€r sĂ„ stark litar (allt för) mĂ„nga pĂ„ den som sĂ€ger sig veta sĂ€kert och glömmer att det vid varje tillfĂ€lle ïŹnns en hel massa olika röster som ocksĂ„ reser andra ansprĂ„k pĂ„ att veta hur det ska bli och vad som ska hĂ€nda. MĂ€nniskans hjĂ€rna fungerar dessutom sĂ„ att den konsekvent glömmer vad den trodde innan, nĂ€r den vĂ€l stĂ„r inför fullbordat faktum. LĂ„t oss inte glömma att det pĂ„ varje individ som i efterhand kan sĂ€ga: ”Vad var det jag sa”, gĂ„r tio som hade fel. Ingen av dem ”visste” vad som skulle hĂ€nda. Först i efterhand gĂ„r det att veta. FörstĂ„r man detta inser man ocksĂ„ att om det bara ïŹnns tillrĂ€ckligt med variation i förslagen kommer alltid nĂ„gon att ha rĂ€tt, men vem det blir vet man först i efterhand. För det tredje visar Taleb hur mĂ€nniskan stĂ€ndigt övervĂ€rderar den fakta som föreligger vid varje givet tillfĂ€lle. Besattheten av fakta Ă€r utbredd, och ett exempel pĂ„ det Ă€r idrotten. DĂ€r vimlar det av experter och hĂ€nvisas till hur mycket fakta och tvĂ€rsĂ€kerhet som helst. ÄndĂ„ vet ingen hur matchen skall sluta. NĂ€r 22 fotbollspelare och en domare springer ut pĂ„ planen spelar det ingen roll hur mycket man vet om respektive lag eller individuella spelare. Det Ă€r historisk kunskap som inte har nĂ„got, eller mycket lite med det som hĂ€nder i realtid pĂ„ planen att göra. Samma inom ekonomin (som Taleb skriver om) och politiken. Fakta blir ett slags tröst, nĂ„got att luta sig mot i en vĂ€rld av kaos. Men om man övervĂ€rderar historiska fakta kommer samhĂ€llets lĂ„ngsiktiga skydd att utarmas och hĂ„llbarheten hotas. VĂ€rldens och verklighetens dynamiska tillblivelse och dess inneboende komplexitet och oöverblickbarhet kan inte nog betonas, och Ă€ven om det inte gĂ„r att fullt ut förstĂ„ helheten ïŹnns ett viktigt vĂ€rde i att i alla fall förstĂ„ vad man inte vet och vad som inte gĂ„r att veta. Talebs bok visar hur dessa problem, som gĂ„r att koppla till den mĂ€nskliga hjĂ€rnans konstitution, gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng spelar samhĂ€llet och mĂ€nskligheten spratt. FasthĂ„llandet vid tron pĂ„ att vĂ€rlden gĂ„r att förutse Ă€r ett av mĂ€nsklighetens största problem. Det vi har att göra med Ă€r alltsĂ„ en knĂ€ckfrĂ„ga för arbetet med samhĂ€llets och vĂ€rldens lĂ„ngsiktiga hĂ„llbarhet. Vad som behöver göras till ledstjĂ€rna i arbetet med att förstĂ„ kultur, samhĂ€lle och framtiden Ă€r dels att hĂ„lla insikten om framtidens fundamentala öppenhet levande och aktuell, dels pĂ„minna om den stĂ€ndiga nĂ€rvaron av det ovĂ€ntat ovĂ€ntade. Om den insikten kunde integreras mer i politiken och samhĂ€llsbyggandet skulle synen pĂ„ vilka kunskaper och kompetenser samhĂ€llet behöver se annorlunda ut. Kulturvetenskapens vĂ€rde skulle i ett sĂ„dant sammanhang, ett sĂ„dant intellektuellt klimat öka markant. Vad mĂ€nskligheten behöver Ă€r förstĂ„else för och sĂ€tt att hantera tillvarons komplexitet och inneboende slumpmĂ€ssighet. Vill Ă€n en gĂ„ng pĂ„peka att detta inte betyder att experter och evidens inte behövs, det handlar inte om kritik utan om att lansera en annan och mer adekvat förstĂ„else för kunskap, kultur och framtiden. Det handlar om att sprida insikten om vad som gĂ„r att sĂ€ga med hjĂ€lp av vetenskapliga metoder och hur man kan vĂ€rdera experternas uttalanden. Byter nu spĂ„r lite, just för att betona att detta Ă€r ett samtal och för att nĂ€rma mig grundfrĂ„gan lite mer ogarderat, trevande och mer förutsĂ€ttningslöst Ă€n man brukar i konventionella vetenskapliga arbeten. Det gĂ„r ocksĂ„ att gripa sig an frĂ„gan om framtiden pĂ„ ett lite mer personligt sĂ€tt. NĂ€r jag var yngre Ă€lskade jag science-ïŹction. Böcker och ïŹlmer som handlade om framtiden fĂ„ngade mitt ïŹ‚yktiga, ïŹ‚ackande intresse. År 2000 stod ut som ett nĂ€rmast magiskt Ă„rtal nĂ€r jag var barn. Funderade ofta pĂ„ hur det skulle vara och se ut nĂ€r jag fyllt 35. Millennieskiftet kĂ€ndes oerhört avlĂ€gset, dĂ€r i början av 1970-talet. Innan oljekriserna, innan uppmĂ€rksammandet av ozonhĂ„l och hoten om förödande klimatförĂ€ndringar. Det Ă€r tydligt att nĂ„got hĂ€nde med framtiden i samband med oljekrisen, runt 1975. Ett tecken pĂ„ det Ă€r att ïŹlmer om rymden vid denna tidpunkt blir ”skitiga”. JĂ€mför till exempel ïŹlmen 2001 Ett rymdĂ€ventyr med Alien. Under 1970-talet var rymden ren, estetiken avskalad och teknikoptimismen stor (Ă€ven om datorn Hal i ïŹlmen 2001 utgjorde ett hot). Under 1980-talet blev rymden skitig och tekniken började allt mer betraktas som en risk. Sedan gjordes allt fĂ€rre ïŹlmer pĂ„ temat science-ïŹction. Framtiden försvann ur sikte i samtiden under 1990-talet, kan man sĂ€ga. Framtidsoptimismen i samhĂ€llet och andan av att allt gĂ„r att lösa, som jag vĂ€xte upp med, började falna i samband med att jag klev in pĂ„ arbetsmarknaden, under krisĂ„ren i början av 1980-talet. Teknik som tidigare beskrivits som lösningen pĂ„ alla problem framstĂ€lldes allt mer som ett hot. Mot slutet av decenniet, Ă„rhundradet, Ă„rtusendet, under det magiska 1999, dominerade oron inför en stundande apokalyps kulturen. Synen pĂ„ och förvĂ€ntningarna inför framtiden sĂ€ger mycket om kulturen, samtidigt som förestĂ€llningarna pĂ„verkar uppfattningen om vad som Ă€r rimligt och önskvĂ€rt att göra. 16
Mitt liv började pĂ„ toppen, kan man sĂ€ga. Under slutet av 1960-talet var framtiden ljus och allt blev bĂ€ttre för de ïŹ‚esta, Ă„r för Ă„r. Sedan kom oljekrisen. Efter det var det som drömmarna om framtiden riktades mot nuet. Det var dĂ„ som min förĂ€ldrageneration började lĂ„na pengar och köpa aktier. Börsen ökade nĂ€rmast exponentiellt i vĂ€rde. NĂ€r jag var liten ïŹck jag lĂ€ra mig att spara. Sedan i tonĂ„ren oroades jag över arbetslöshet. Framtiden som varit ljus blev hotfull. Kanske inte sĂ„ konstigt dĂ„ att egoismen spred sig och fokus riktades mot jaget och det som Ă€r hĂ€r och nu. NĂ€r framtidsprognoserna Ă€r dystra tar man kanske vara pĂ„ det man har, för risken Ă€r ju att det blir sĂ€mre lĂ€ngre fram. TĂ€nker tillbaka, pĂ„ framtiden. TĂ€nker pĂ„ hur den förĂ€ndrats; synen pĂ„ den och förvĂ€ntningarna inför den. FortsĂ€tter associera och reïŹ‚ektera över olika aspekter av och ingĂ„ngar till förstĂ„else för framtiden. Var utspelar sig ïŹlmer om framtiden? PĂ„fallande ofta Ă€r det i rymden. Vad stĂ„r det för och vad handlar det om? Kanske en kollektiv lĂ€ngtan, ut, bort? Antingen handlar det om aktiv kolonisering av, till exempel planeten Mars, om att mĂ€nskligheten för att manifestera sin förtrĂ€ïŹ„ighet ïŹ‚yttar till en annan plats. Eller som i Harry Martinsons diktepos Aniara. En revy om mĂ€nniskan i tid och rum, en av nöden pĂ„kallad ïŹ‚ykt frĂ„n en förödd jord. Rymden blir i denna typ av berĂ€ttelser ett slags outnyttjad möjlighet. En bejakad eller sista, desperat, lösning pĂ„ mĂ€nsklighetens (sjĂ€lvförvĂ„llade) problem. Teknik och vetenskap kan sĂ€gas representera nĂ„got liknande. Även om svaren Ă€nnu inte ïŹnns sĂ„ kommer nĂ„gon att ïŹnna en lösning, nĂ„gon gĂ„ng och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Svaret verkar dock allt ïŹnnas just bortom horisonten. Framtiden Ă€r fylld av ny teknik, teknik som löser dagens problem. SĂ„ Ă€r det av lĂ€tt förklarliga skĂ€l, för framtiden ïŹnns bara i vĂ„ra drömmar och dĂ€r Ă€r allt som man har fantasi nog att skapa möjligt. Det Ă€r en annan sak som gör kulturvetenskapen sĂ€rskilt vĂ€l skickad att studera förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring och hĂ„llbarhet. Fantasi Ă€r en egenskap som skiljer mĂ€nniskan frĂ„n djuren. Vi kan förestĂ€lla oss saker, Ă€ven sĂ„dant som inte existerar. Vi kan abstrahera och extrapolera. Det Ă€r en förmĂ„ga som borde undersökas mer ingĂ„ende, för fantasin Ă€r bĂ„de ett hot och en möjlighet. Saknas förmĂ„gan att förestĂ€lla sig nĂ„got, om allt handlar om evidens, om det som gĂ„r att veta sĂ€kert, vad hĂ€nder dĂ„ med framtiden, kulturen och hĂ„llbarheten? Jag Ă€r humanistiskt skolad. Intresserar mig för mĂ€nniskor, för deras tankar, drömmar, problem och glĂ€djeĂ€mnen. SĂ„ lĂ€nge jag kan minnas har det varit dessa aspekter som intresserat mig mest nĂ€r jag tittat pĂ„ science-ïŹction. Ju mindre teknikfokus, desto bĂ€ttre. Har alltid uppskattat framtidsskildringarnas ïŹlosoïŹska aspekter. TV-serien Osynliga mannen, frĂ„n 1970-talet gillade jag för den gav upphov till massor av frĂ„gor och vidare tankar. TĂ€nk om jag, tĂ€nk om 
 Och frĂ„n senare Ă„r sticker ïŹlmen, Eternal Sunshine of the spotless mind ut. Dessa och andra likande ïŹlmer och TV-serier resonerar kring mĂ€nskliga dilemman som ny teknik ger upphov till. Jag ser dem som populĂ€rkulturella uttryck vilka bearbetar kulturella konsekvenser. Om den förmĂ„gan handlar humaniora och kulturvetenskap, om att lĂ€ra sig förstĂ„ konsekvenser av mĂ€nniskans förmĂ„ga att förestĂ€lla sig nĂ„got annat. Fantasi och drömmar Ă€r en viktig förutsĂ€ttning för förĂ€ndring. Min utgift, humanioras uppgift, Ă€r att kritiskt granska det mĂ€nskliga, i ordets vidaste bemĂ€rkelse. Det mĂ€nniskor gör och tĂ€nker pĂ„ Ă€r mitt studieobjekt. Min vetenskapliga blick riktas mot tillblivelser och fokus i arbetet Ă€r förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Ingen kan veta vad som ska hĂ€nda. Framtiden drabbar oss. Drömmar kan infrias, men hot kan ocksĂ„ vĂ€xa och anta groteska proportioner, i framtiden, om tidsperspektivet strĂ€cks ut lite. Faktum Ă€r dock att framtiden skapas, av oss hĂ€r och nu. Framtiden blir med andra ord vad vi gör den till. Detta vet vi, alla. Om vi bara tĂ€nker efter. Om vi bara stannar upp och reïŹ‚ekterar lite över saken. TyvĂ€rr fungerar inte mĂ€nniskans hjĂ€rna sĂ„. Förutom förstĂ„else krĂ€vs medvetenhet, uthĂ„llighet, energi och fokus för att det ska bli möjligt. Framtiden, vi borde tĂ€nka mer pĂ„ den. UppmĂ€rksamma och lĂ€ra kĂ€nna och försöka förstĂ„ drömmarna om det som komma skall, alla förestĂ€llda möjligheter och hot. Det Ă€r viktigt, men lika viktigt Ă€r det att reïŹ‚ektera över det faktum att framtiden skapas idag. HĂ€r och nu, i vĂ„r vardag. NĂ€r vi hanterar och tar oss genom dagen och lever vĂ„ra liv skapas framtiden, kollektivt, i handling. Drömmar om framtiden, mĂ€nniskors förvĂ€ntningar, pĂ„verkar handlingarna och besluten som tas idag. Samma gĂ€ller förvĂ€ntningar pĂ„ kunskap och pĂ„ forskare. Dina visioner avslöjar mer om dig Ă€n du tror och samhĂ€llets kollektiva uppfattning om framtiden sĂ€ger mycket om förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Framtiden Ă€r och förblir dock en öppen frĂ„ga som handlar mer om vad mĂ€nniskor tillsammans vill och vad man gör hĂ€r och nu. Kultur som vetenskap och vetenskap som kultur Vad Ă€r kunskap? Hur ser vi pĂ„ och vad lĂ€ggs i det ordet? Vad avgör vem och vad som gĂ„r att lita pĂ„? VarifrĂ„n hĂ€mtas vĂ„ra analytiska verktyg och varför vĂ€ljs det som vĂ€ljs? Och till vad anvĂ€nds verktygen och kunskapen? Det 17
Ă€r frĂ„gor som behöver lyftas och reïŹ‚ekteras över, för det Ă€r frĂ„gor utan givna svar som ytterst handlar om akademisk kultur. Vetenskap utförs av och för mĂ€nniskor, med allt vad det innebĂ€r. Min utgĂ„ngspunkt Ă€r att ren kunskap, obeïŹ‚Ă€ckad av mĂ€nskligt kulturella aspekter, Ă€r en utopi. Kunskap Ă€r alltid förmedlad och dĂ€rmed tolkad samt genomsyrad av allt det som den eller de som utför forskningen stĂ„r för, medvetet sĂ„ vĂ€l som omedvetet. Vetenskap Ă€r en verksamhet lika prĂ€glad av kultur som alla annan mĂ€nsklig verksamhet. Det ïŹnns heller ingen position utanför varifrĂ„n tvister som rör kunskap kan avgöras objektivt. För att hĂ€mta stöd för den tanken vĂ€nder jag mig till vetenskapsteoretikern Donna Haraway som riktat kritik mot det vetenskapliga ideal hon benĂ€mner ”The modest witness” (se t.ex. Haraway 1997:23), som Ă€r ett slags kulturellt skapad idealposition vars kĂ€nnetecken och utgĂ„ngspunkt Ă€r att det Ă€r möjligt att som forskare inta rollen som osynlig och objektiv uttolkare av vĂ€rlden. Ett modest vittne anser sig kunna iaktta utan att iakttas och hĂ€vdar att fenomenen som satts under lupp kan studeras utan pĂ„verkan. Arbetar man efter sĂ„dana principer utgĂ„r man frĂ„n att bara den som iakttar utan att sjĂ€lv iakttas kan beskriva vĂ€rlden objektivt. Med hĂ€nvisning, bland annat till Haraway, menar jag att det Ă€r omöjligt att studera kultur utan att pĂ„verka den. Kritiken av modest-witness-idealet Ă€r mĂ„ngfacetterad men gĂ„r huvudsakligen ut pĂ„ att uppmĂ€rksamma hur det tĂ€nkandet och den praktiken genomgĂ„ende har gynnat vita, vĂ€sterlĂ€ndska, heterosexuella, manliga vetenskapare frĂ„n medelklassen eftersom det moderna vetenskapsidealet sammanfaller med dessa kategorier. En vĂ€g att byta med sĂ„dana förestĂ€llningar kan vara att öppet och tydligt, sĂ„ gott det nu gĂ„r, skriva fram och visa pĂ„ medvetenhet om hur det vetenskapliga arbetet kan tĂ€nkas vara situerat i tid, rum och social miljö (jfr Haraway 1991:183ïŹ€), det vill sĂ€ga i framstĂ€llningen dĂ€r resultaten presenteras Ă€ven uppmĂ€rksamma forskaren och skriva in hen och hens visioner för att gott liv i framstĂ€llningen. Nu nĂ„gra samvetsfrĂ„gor: Hur mĂ„nga har lĂ€st ett helt författarskap, det vill sĂ€ga alla texter av en betydelsefull teoretiker? Hur mĂ„nga har lĂ€st teoretikerna de hĂ€nvisar till i original? Och hur mĂ„nga har nöjt sig med att tillĂ€gna sig kunskap och förstĂ„else via sammanfattningar eller sekundĂ€rlitteratur? Handen pĂ„ hjĂ€rtat. Jag skriver inte detta för att ge nĂ„gon dĂ„ligt samvete eller för att resa kritik. Det Ă€r ett sĂ€tt reïŹ‚ektera över rĂ„dande akademisk kultur. Vilken kultur och kunskapssyn odlas inom akademin? Idag ïŹnns allt mindre tid och intresse av att verkligen lĂ€sa och samtala om kunskapens vĂ€sen och jobba med texter som utmanar tanken. Det som premieras och som avkrĂ€vs den som vill göra akademisk karriĂ€r Ă€r artiklar med ett fĂ„tal enkla poĂ€nger som kan sammanfattas i ett abstract. Ju ïŹ‚er artiklar desto bĂ€ttre och den som har ïŹ‚est vinner Ă€ra och belönas med akademiska insignier. EïŹ€ektivitet Ă€r ledordet, för tid Ă€r pengar och pengar Ă€r mĂ„ttet pĂ„ allt. Ingen sĂ€ger att det mĂ„ste vara sĂ„, men mycket talar för att vi rör oss orovĂ€ckande snabbt i den riktningen. Vad vill vi med vetenskapen egentligen och Ă€r den antrĂ€dda vĂ€gen den rĂ€tta för att öka kunskapen i samhĂ€llet? Det Ă€r avgörande frĂ„gor för ett land med ambitioner att vara en kunskapsnation, men ocksĂ„ iakttagelser som det sĂ€llan talas om. Bara man har tillrĂ€ckligt mĂ„nga publicerade artiklar och de ”rĂ€tta” referenserna ïŹnns med tycks vissa tro att allt Ă€r frid och fröjd, men om den typen av förestĂ€llningar utgör fundamentet som akademin vilar pĂ„ Ă€r vi illa ute. Det förrĂ€diska Ă€r att man inser hur det Ă€r och hur ett kulturellt sammanhang fungerar först efter ett tag. Det var till exempel först nĂ€r jag sĂ„ att sĂ€ga stigit i ”graderna” och accepterats av gemenskapen, först nĂ€r jag betraktades som en i gĂ€nget och började umgĂ„s lite mer förtroligt med andra forskare, som jag insĂ„g att de allra ïŹ‚esta akademiker Ă€r helt vanliga mĂ€nniskor. Och dĂ„ ïŹck jag höra professorer berĂ€tta om dĂ„ligt sjĂ€lvförtroende och skrivkramp samt att alla inte lĂ€st till exempel Bourdieu i original, Ă€ven om hans teorier legat till grund för forskningen. Jag blev skakad första gĂ„ngen jag hörde det. Sedan har jag vant mig. Akademiker Ă€r inte mer Ă€n mĂ€nniskor och i en kultur dĂ€r formen Ă€r viktigare Ă€n innehĂ„llet, dĂ€r antalet publikationer Ă€r viktigare Ă€n innehĂ„llet och dĂ€r storleken pĂ„ anslagen avgör vem som blir lyssnad pĂ„, dĂ€r ïŹnns ingen riktig poĂ€ng med att ta sig omaket att brottas med begrepp eller jobba med abstrakta och snĂ„riga teorier. Ingen kan förvĂ€nta sig av nĂ„gra akademiker att de ska Ă€gna sin dyrbara tid Ă„t sĂ„dant som inte premieras. Grundforskning, som kulturvetenskap i hög grad handlar om, kommer att fĂ„ stryka pĂ„ foten i en akademisk kultur dĂ€r ekonomi och bibliometri Ă€r viktigare Ă€n kunskap. Kulturen pĂ„verkar kvaliteten pĂ„ kunskapen, inte bara i akademin utan i skolan och i samhĂ€llet som helhet. Jag tar emellertid inte upp saken hĂ€r för att klandra nĂ„gon, och pĂ„pekandet fĂ„r heller inte lĂ€sas som kritik mot vetenskapen. Det Ă€r snarare ett enkelt konstaterande. SĂ„ hĂ€r ser vardagen ut inom vetenskapen, i alla fall pĂ„ sina hĂ„ll. Jag Ă€r orolig för vad akademin hĂ„ller pĂ„ att utvecklas till och vart samhĂ€llet Ă€r pĂ„ vĂ€g. Det jag har att sĂ€ga i frĂ„gan kommer emellertid inte frĂ„n mig, det Ă€r i mycket högre grad ett resultat av studier, av samtal med texter och utbyten av tankar med kollegor och medmĂ€nniskor. Jag strider inte för min syn. Jag vill som sagt samtala om kultur och om förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring. NĂ€r vetande kopplas samman med auktoritet, vilket lĂ€tt blir resultatet om examina och titlar blir viktigare Ă€n innehĂ„llet, ökar risken att man lyssnar mer pĂ„ vem som talar Ă€n pĂ„ vad som sĂ€gs. Det Ă€r olyckligt, för dĂ„ tilldelas makten företrĂ€de framför kunskapen. Samtalet Ă€r naturligtvis 18
inget universalmedel för att lösa den typen av problem, men i ett samtal blir det i alla fall lĂ€ttare att upptĂ€cka sĂ„dana tendenser Ă€n i en debatt. Den franske ïŹlosofen Gilles Deleuze som Ă€r min frĂ€msta samtalspartner i boken utmanar premisserna för den konventionella vetenskapen för att han anser sig ha visat att premisserna Ă€r felaktiga. Deleuze Ă€r emellertid inte ensam i sin kritik och han ser sig heller inte som en ljusets riddare, en ensam kĂ€mpe för den rĂ€tta lĂ€ran som ska ersĂ€tta den rĂ„dande. TvĂ€rtom gör han en tydlig poĂ€ng av att han stĂ„r pĂ„ jĂ€ttars axlar och att han skriver bĂ€st tillsammans med andra eller i dialog bĂ„de med kollegor och andra ïŹlosofers texter och med lĂ€saren. Deleuze bryter inte ny mark, han arbetar istĂ€llet vidare pĂ„ insikter som redan ïŹnns. Likt en ambulerande smed som stĂ€ller sin hantverksmĂ€ssiga skicklighet till lokalbefolkningens förfogande förĂ€dlar han de rĂ„varor som kommer i hans vĂ€g, stĂ€ndigt i rörelse, sökandes efter nya problem att lösa upp eller undanröja grunden för. SĂ„ ser vĂ€gen mot hĂ„lbarhet ut. Mellanrum och tystnad Ă€r för Deleuze syn pĂ„ kunskap och kultur lika viktiga som uttalade ord och formulerade tankar. Mellanrummen Ă€r en del av helheten, en ömsesidig resurs eller ett gemensamt problem, beroende pĂ„ hur man ser pĂ„ saken. Mellanrum mĂ„ste tas med i berĂ€kningen. Utan tystnad, tid för reïŹ‚ektion, kritiskt tĂ€nkande och samtal om det som sĂ€gs och hĂ„lls för sant ïŹnns ingen kunskap, i alla fall inte den typen av kunskap som hĂ€r samtalas om. Mellanrum Ă€r ocksĂ„ en viktig förutsĂ€ttning för kulturell dynamik. Mellanrum Ă€r liksom kunskap en gemensam resurs. Om inte samtliga parter som ingĂ„r i sammanhanget vĂ€rnar mellanrummet ïŹnns det inte. Tystnad fungerar pĂ„ samma sĂ€tt, liksom reïŹ‚ektion och Ă„terhĂ€mtning. Men i ett kulturellt klimat dĂ€r man jagar eïŹ€ektivitet och dĂ€r konkurrens per deïŹnition anses driva kvalitet ïŹnns varken tid eller utrymme för tystnad, reïŹ‚ektion eller mellanrum. NĂ€r jag förvĂ€ntas skaïŹ€a mig fördelar pĂ„ din bekostnad och nĂ€r resurserna Ă€r knappa och tiden inte riktigt ïŹnns krymper utrymmet för improvisation och blir dessutom pengar viktigare Ă€n nĂ„got annat kommer debatten att framstĂ„ som den bĂ€sta och enda vĂ€gen till kunskap. Kulturen, det sammanhang dĂ€r verksamheter bedrivs, spelar roll. Debatten handlar om att utse en vinnare och den som tar hem spelet betraktas som klokast. Fast gĂ„r det att förutsĂ€tta nĂ„got sĂ„dant? Och hur fungerar en debatt egentligen? Vad Ă€r det för egenskaper som debatten premierar? BetĂ€nk att den som Ă€r tyst och som tar hĂ€nsyn, den som vĂ€ntar pĂ„ sin tur och artigt lyssnar pĂ„ vad som faktiskt sĂ€gs, den som vĂ€rnar mellanrummen och tiden för reïŹ‚ektion, blir oundvikligen en förlorare, i en debatt. Debatten skapar vinnare och bara en kan vinna. JĂ€mför detta med ett samtal dĂ€r alla Ă€r att betrakta som förlorare om inte samtliga som deltagit i utbytet av tankar fĂ„r med sig nĂ„got. Det borde vara uppenbart att om det Ă€r kunskap man söker och om det som studeras Ă€r komplext Ă€r samtal att föredra framför debatt. Hur det blir och vad som anses bĂ€st avgörs inomkulturellt, inte objektiv eller av nĂ„gon enskild. SamhĂ€llet fĂ„r den kunskap man förtjĂ€nar, inte kunskapen man vill ha. Kultur Ă€r en gemensam resurs, inget man kan ha eller fullt ut förstĂ„. DĂ€rför Ă€r det bĂ€ttre att samtala om den Ă€n att debattera. Kulturen Ă€r alltid delad och det manar till eftertanke, reïŹ‚ektion. Man kan vĂ€lja att bortse frĂ„n denna kulturens karaktĂ€r, men ingen kommer undan kulturen. Förr eller senare tvingas man hantera konsekvenserna av den. Idag lever vi i en kultur som förnekar sin egen existens och det gör nĂ„got med oss alla, det pĂ„verkar kvaliteten pĂ„ kunskapen, för kunskap Ă€r inget i sig sjĂ€lv och uppstĂ„r inte i ett vakuum. Vi behöver verkligen samtala om dessa saker, om inte för vĂ„r egen skull sĂ„ för vĂ„ra barns och för kommande generationers skull, för vĂ„rt samhĂ€lles lĂ„ngsiktiga överlevnad och hĂ„llbarhetens skull. En mer hĂ„llbar kultur kan bara skapas om ïŹ‚er engagerar sig i kulturens tillblivelse. SamhĂ€lle och kultur Ă€r sammanhang som skapas interaktivt av alla aktörer som ïŹnns och verkar just hĂ€r, just nu. Kultur kan liknas vid ett slags konversation. Och mĂ€nniskorna Ă€r medskapare av bĂ„de samtalsklimatet och innehĂ„llet i det ömsesidiga utbytet. Vad vill vi gemensamt se för samhĂ€lle förverkligat? Vilka Ă€r vĂ„ra kollektiva visioner om ett gott liv? TĂ€nk om vi kunde börja dĂ€r istĂ€llet för i debatter om vilken som Ă€r den bĂ€sta vĂ€gen och vad som mĂ„ste göras. Den hĂ€r bokens syfte Ă€r att synliggöra betydelsen av vardagens till synes triviala handlingar. Allas tankar och Ă„sikter, Ă€ven de mest galna och grundlösa pĂ„verkar tillblivelsen av den helhet alla Ă€r beroende av. Kloka förslag vinner som bekant inte alltid över mindre kloka. Kulturen spelar roll. Vetenskap och logik Ă€r bara till dels anvĂ€ndbart i arbetet med att bygga ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Lika viktigt Ă€r det att förstĂ„ allas roll i tillblivelseprocessen, och att rörelsen inte gĂ„r att styra annat Ă€n högst marginellt. Tron pĂ„ att kultur Ă€r nĂ„got som gĂ„r frĂ„n klarhet till klarhet i en process dĂ€r allt blir bĂ€ttre och bĂ€ttre ligger oss i fatet och leder tanken fel. Centrala vĂ€rden som jĂ€mstĂ€lldhet, demokrati och kunskap Ă€r önskvĂ€rda tillstĂ„nd som bara kan och som stĂ€ndigt mĂ„ste 19
försvaras aktivt. Kultur Ă€r inget man blir klar med, för ju mer man lĂ€r och ju större och djupare kunskap man uppnĂ„r, desto tydligare inser man hur lite man vet och hur lite som gĂ„r att veta. Kunskap om kultur Ă€r nödvĂ€ndig för att kunna anta utmaningen som frĂ„gan om hĂ„llbarhet utgör. Begreppet hĂ„llbarhet Undertiteln till boken Ă€r förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle. För att mĂ€nniskan Ă€ven i framtiden ska kunna leva pĂ„ jorden krĂ€vs dels att jorden Ă€r beboelig, dels att det ïŹnns resurser, teknik och kunskap att bygga samhĂ€llen som tillhandahĂ„ller skydd och stöd för mĂ€nniskor. Att kolonisera rymden som en del drömmer om Ă€r pojkrumsfantasier. Det kan aldrig vara en lösning, av en hel massa skĂ€l. MĂ€nskligt liv, i den bemĂ€rkelse man vanligtvis lĂ€gger i begreppet, Ă€r bara möjligt pĂ„ jorden. VĂ„ra kroppar mĂ„ vara byggda av stjĂ€rnstoïŹ€, men mĂ€nniskan Ă€r ett resultat av livet hĂ€r pĂ„ jorden och det Ă€r bara hĂ€r som mĂ€nskligt liv kan (över)leva. DĂ€rför Ă€r det en allvarlig paradox att kulturerna som vuxit fram mellan medborgarna i vĂ€rldens lĂ€nder Ă€r inte hĂ„llbar. Vi som lever hĂ€r och nu har ett ansvar att göra nĂ„got. FrĂ„gan Ă€r bara vad, och hur? För att komma nĂ„gon vart krĂ€vs en bra och anvĂ€ndbar deïŹnition av begreppet hĂ„llbarhet. Förslagen som brukar anföras Ă€r mĂ„nga och liknar pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt begreppet kultur. Antingen Ă€r de för triviala för att vara meningsfulla eller för komplexa för att bli anvĂ€ndbara. HĂ„llbarhet Ă€r enkelt kan man tycka. Det handlar om att hitta sĂ€tt att organisera vardagen och samhĂ€llet som förutom att fungera för Ă€ndamĂ„let Ă€ven hushĂ„llar med resurserna man förfogar över pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt att Ă€ven kommande generationer fĂ„r likande eller helst bĂ€ttre förutsĂ€ttningar som vi. Ekvationen Ă€r enkel. UtgĂ„r organiseringen frĂ„n icke förnyelsebara resurser Ă€r den inte hĂ„llbar. Hur enkelt som helst att förstĂ„. ÄndĂ„ Ă€r hĂ„llbarhet, som begrepp betraktat, nĂ„got det brĂ„kats massor kring och det rĂ„der ingen konsensus om innebörden. Detta beror pĂ„ kunskapssyn, akademisk kultur och Ă€r ocksĂ„ ett resultat av samhĂ€llets fokus pĂ„ pengar och den ekonomisering som blir en följd av det. En viktig förklaring till problemen med begreppet Ă€r att det samtalas för lite och debatteras för mycket, och det i sin tur beror pĂ„ att det ïŹnns en (ogrundad) kollektiv övertygelse om att sanningen Ă€r en och odelbar, oavsett vad frĂ„gan gĂ€ller, samt att det gĂ„r att hitta en enda, bĂ€sta vĂ€g fram till ett pĂ„ förhand deïŹnierat mĂ„l. HĂ„llbarhet Ă€r eller blir i praktiken ett komplext problem. Det Ă€r viktigt att ha med sig den insikten i arbetet med att frĂ€mja hĂ„llbarhet. Det Ă€r svĂ„rt, men det ïŹnns inget annat val Ă€n att försöka. Innan man kan börja samtalet om vad som kan och bör göras mĂ„ste man kollektivt komma överens om vad som Ă€r problemet egentligen. Utmaningen rörande hĂ„llbarhet handlar om att Ă€mnet ofta behandlas som ett komplicerat problem nĂ€r det i sjĂ€lva verket Ă€r ett komplext problem. En del av svĂ„righeten med hĂ„llbarhetsarbetet handlar om att man tar allt för lĂ€tt pĂ„ skillnaden mellan komplicerat och komplext. Komplexa problem kan inte lösas pĂ„ samma sĂ€tt som komplicerade problem. Maskiner och verktyg, som Ă€r ingenjörernas paradgren, Ă€r skapade för att hantera komplicerade problem som kan brytas ner i delproblem vilka löses för sig och dĂ€rifrĂ„n byggs sedan fungerande helheter. Angriper man utmaningen med hĂ„llbarhet pĂ„ det sĂ€ttet skapas nya problem istĂ€llet, hĂ„llbarhet krĂ€ver ett helt annat tĂ€nkande, en annan kunskapssyn. FörstĂ„r man bara att problemet Ă€r komplext öppnar sig helt andra möjligheter för helt andra samtal Ă€n dem som förs idag. Problemet med hĂ„llbarheten handlar i hög grad om vem eller vilka som har tolkningsföretrĂ€de i samhĂ€llet. Idag Ă€r det, med ansvariga politikers goda minne, ingenjörer och ekonomer som har tolkningsföretrĂ€det. Följaktligen Ă€r det dessa vetenskapers kunskapssyn och grundlĂ€ggande antaganden som avgör hur förslag pĂ„ lösningar jĂ€mförs och vĂ€rderas. DĂ€rför ropas det idag pĂ„ ïŹ‚er ingenjörer, och dĂ€rför riktas forskningen mot tekniska lösningar pĂ„ problemen som dyker upp, vilka paradoxalt nog ofta Ă€r sprungna ur en ensidig ekonomisk logik eller teknik skapad av ingenjörer. Och dĂ€rför bygger lösningarna pĂ„ ekonomiska problem pĂ„ samma logik som problemen som söker sin lösning. Arbetet med ökad hĂ„llbarhet sitter alltsĂ„ fast i ett slags cirkelresonemang. Det Ă€r knĂ€ckfrĂ„gan eller grundproblemet och dĂ€ri ligger utmaningen. Hur tar vi oss ur denna olyckliga lĂ„sning? Först nĂ€r man kommit tillrĂ€tta med det problemet kan arbetet med begreppet hĂ„llbarhet inledas. Det kanske lĂ„ter sĂ„, men jag Ă€r inte kritisk till ekonomer och ingenjörer. Kompetenserna som ïŹnns i dessa yrken Ă€r viktiga kuggar i samhĂ€llsmaskineriet. Det jag dĂ€remot Ă€r kritisk till Ă€r den syn pĂ„ kunskap som blivit allmĂ€nt vedertagen idag och som utgĂ„r frĂ„n att kunskap Ă€r nĂ„got enhetligt och entydigt. Hur spridd denna uppfattning Ă€n Ă€r sĂ„ Ă€r den felaktig. Kunskap Ă€r ett verktyg, inte nĂ„got absolut. All vetenskap utgĂ„r frĂ„n perspektiv och bygger pĂ„ en viss underliggande logik, vilket gör att vetenskapen som helhet Ă€r mĂ„ngfacetterad och framförallt bra till olika 20
saker. DĂ€rför gĂ„r det varken att bygga ett samhĂ€lle eller lösa problemet med hĂ„llbarhet genom att vĂ€lja en vĂ€g eller metod och pressa allt och alla genom denna trĂ„nga passage mot framtiden. ÄndĂ„ Ă€r det precis vad man Ă€r i full fĂ€rd med i Sverige och vĂ€rlden idag. Ingenjörer och ekonomer betraktas som samhĂ€llsbĂ€rande vetenskaper, och andra former av kunskap anses olyckligtvis mindre vĂ€rda och i vissa fall till och med överïŹ‚Ă¶diga. Kulturvetenskaplig kunskap och kompetens behövs, ocksĂ„. Om man verkligen vill bygga ett hĂ„llbart samhĂ€lle, socialt, ekonomiskt, tekniskt och ekologiskt kan man inte lita pĂ„ forskning som bedrivs inom ett Ă€mne, av nĂ„gra fĂ„ forskare med samma utbildning, metoder och forskningsfokus. Ett hĂ„llbart samhĂ€lle kan bara byggas med gemensamma anstrĂ€ngningar och med utgĂ„ngspunkt i kombinationer av mĂ„nga olika vetenskapers skilda kompetenser. Det arbetet underlĂ€ttas om man först inser att hĂ„llbarhet Ă€r ett komplext problem som krĂ€ver komplexa lösningar. Och komplexa lösningar kan bara skapas i och genom samverkan mellan olika kompetenser. Varken ingenjörer, ekonomer eller kulturvetare, ensamma kommer att kunna lösa problemen med hĂ„llbarhet. Inte ens genom att arbeta tillsammans ïŹnns det nĂ„gra som helst garantier för att insatserna resulterar i lösningar och strategier som faktiskt leder till hĂ„llbarhet. Kunskap och kompetens, arbete och handlingsstrategier för hĂ„llbarhet kan bara skapas i och genom samverkan. Samverkan, inte mellan mĂ€nniskor i första hand, utan mellan kompetenser. MĂ€nniskan och kulturen Ă€r idag de kanske största hindren för hĂ„llbarheten. Det Ă€r mĂ€nniskan som Ă€r i full fĂ€rd med att grĂ€va sin egen grav, bland annat genom att trĂ€ta om vem som Ă€ger frĂ„gan, har tolkningsföretrĂ€de, eller sitter pĂ„ den bĂ€sta lösningen. SĂ„ lĂ€nge debatter anses vara kungsvĂ€gen till det bĂ€sta svaret kommer problemen att leva kvar. HĂ„llbarhet Ă€r en frĂ„ga eller ett problem som aldrig kommer att kunna lösas en gĂ„ng för alla och dĂ€rför hanteras utmaningen bĂ€st genom samtal dĂ€r olika kompetenser fĂ„r samverka och komma till tals i frĂ„gor och aspekter dĂ€r just deras kunskaper Ă€r anvĂ€ndbara. LĂ€gg mĂ€rke till att reïŹ‚ektionen inte alls har handlat om vad hĂ„llbarhet Ă€r. Det Ă€r min högst medvetna strategi att nĂ€rma mig frĂ„gan frĂ„n andra hĂ„llet. HĂ„llbarhet Ă€r Ă„ ena sidan otroligt enkelt, och Ă„ andra sidan fruktansvĂ€rt svĂ„rt. Enkelt för att det handlar om att bygga ett samhĂ€lle som inte gör av med mer Ă€n det producerar. Det handlar om balans, kort och gott. Men just dĂ€rför Ă€r det svĂ„rt. För vad innebĂ€r det? Vem ska bestĂ€mma, hur ska mĂ„let nĂ„s, och vilken nivĂ„ ska man lĂ€gga sig pĂ„? Det Ă€r frĂ„gor som inte har ett svar, bara mĂ„nga olika svar. Dock inte hur mĂ„nga svar som helst. NĂ€rmare Ă€n sĂ„ gĂ„r inte att komma en deïŹnition av begrepp som hĂ„llbarhet och kultur, men svaret ïŹnns nĂ„gonstans dĂ€remellan. Det Ă€r ett sĂ€tt att förklara uppkomsten av och visa pĂ„ komplexiteten som mĂ„ste hanteras pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, och det Ă€r mitt sĂ€tt att argumentera för en mer samtalande syn pĂ„ kunskap och kultur. Insikten, att det inte ïŹnns ett sĂ€tt, en lösning pĂ„ problemet med hĂ„llbarhet Ă€r central. Den insikten Ă€r nyckeln till lösningen. Insikten om att problemet Ă€r komplext kan och fĂ„r dock inte förvĂ€xlas med lösningen, men insikten om problemets natur bĂ€r pĂ„ frön till nĂ„got som skulle kunna leda i riktning mot hĂ„llbarhet. Det handlar om tillblivelse, om kollektiva processer, om rörelse och förĂ€ndring. Samtalet Ă€r ett slags odlingsbĂ€nk dĂ€r tankar och förslag kan planteras och vĂ„rdas för att i ett senare skede testas ute i samhĂ€llet dĂ€r idĂ©erna, om klimatet Ă€r det rĂ€tta, kan vĂ€xa till sig. Egentligen Ă€r varken hĂ„llbarhet, kultur eller kunskap svĂ„rare Ă€n sĂ„. Men det Ă€r en tanke som gĂ„r pĂ„ tvĂ€rs mot rĂ„dande syn pĂ„ kunskap och dĂ€rför blir det i praktiken svĂ„rt att dels förstĂ„, dels omsĂ€tta förstĂ„elsen i praktisk handling ute i samhĂ€llet. Inser man det, förstĂ„r man sakernas natur och dess karaktĂ€r, förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring, Ă€r mycket vunnet. Avslutar reïŹ‚ektionen om begreppet hĂ„llbarhet dĂ€r. PĂ„ tröskeln till en av alla vĂ€gar som leder till lĂ„ngsiktig hĂ„llbarhet. LĂ€ngre Ă€n sĂ„ hĂ€r kommer jag inte just nu, inte ensam. Och det har inget med nĂ„gon brist eller begrĂ€nsning hos mig eller inom mitt Ă€mne att göra. Jag menar allvar med att arbetet bara kan föras tillsammans, inom ramen för samtal. Bara sĂ„ kan man hitta en fungerande deïŹnition pĂ„ begreppet hĂ„llbarhet. Sedan Ă„terstĂ„r hĂ„rt arbete, utfört av mĂ„nga mĂ€nniskor med olika kompetenser, i samverkan. Normativt tyckande Ofta nĂ€r kulturvetare tar till orda hĂ€nder det att det att forskaren anklagas för tyckande, dessutom tyckande med normativa ansprĂ„k. Det ïŹnns ingen evidens, sĂ€ger belackarna. Var ïŹnns statistiken som stödjer dina pĂ„stĂ„enden? Jag blir trött nĂ€r jag möter den typen av invĂ€ndningar, för jag har ingen evidens och det saknas statistik. Inte av lĂ€ttja eller för att jag inte anser att det behövs, utan för att det inte Ă€r kunskapsmĂ„let med min forskning att bevisa 21
nĂ„got. Jag Ă€r inte intresserad av hur det Ă€r. Kultur skapas i kollektiv handling och ïŹnns mellan mĂ€nniskor. DĂ€rför gĂ„r den inte att fĂ„nga med hjĂ€lp av hĂ„rddata. Jag forskar om tillblivelseprocesser. Mina studier handlar om förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring och den framtid mĂ€nniskor bygger tillsammans. Jag forskar om det som Ă€nnu inte Ă€r, men som skulle kunna bli. Kulturvetenskap handlar till dels om normativt tyckande, det stĂ€mmer, men nĂ€r resultaten presenteras betyder det inte att kulturvetaren reser ansprĂ„k pĂ„ att ha rĂ€tt och att andra forskare har fel. Kulturvetenskap handlar inte om sanningen och sĂ„ledes ïŹnns inget att strida om. Kultur i den mening som jag utforskar möjligheterna med kan sĂ€gas handla om studier av upprepning, och det som upprepas Ă€r skillnad. FörĂ€ndring Ă€r skillnad, men vad Ă€r det som gör skillnad? Hur kan skillnad deïŹnieras? Ofta tĂ€nker man sig skillnad som en passiv relation, inte som nĂ„got i kraft av sig sjĂ€lv. Skillnad Ă€r dock ett slags maktinstrument. Skillnad Ă€r resultatet av skillnadsskapande praktiker. Skillnad Ă€r en handling som har med makt att göra. Skillnad Ă€r ocksĂ„ en del av helheten, liksom mellanrummen och tystnaden. Skillnad Ă€r nĂ„got i kraft av sig sjĂ€lv, menar jag. Och visst, det uttalandet Ă€r sjĂ€lvaklart ett slags normativt tyckande. Men hur skulle det kunna vara pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, givet att alla Ă€r del av samma helhet som upplevs och analyseras inifrĂ„n? Samma helhet betraktas frĂ„n olika perspektiv och olika upplevelser speglas genom respektive betraktares livshistoria och tolkas utifrĂ„n det som var och en hĂ„ller för sant. Ingen Ă€ger kulturen och det ïŹnns inte en sanning om kultur. Kulturen Ă€r vĂ„r, vi delar den och gör den tillsammans till vad den blir. DĂ€rför Ă€r tyckandet, Ă€ven normativt tyckande, oproblematiskt, sĂ„ lĂ€nge det inte blandas samman med sanningen. Problemet Ă€r att anklagelser om normativt tyckande gĂ€ller all vetenskap. Alla uttalanden kan sĂ€gas rymma mer eller mindre av normativt tyckande. För vetenskapen Ă€r bara ett annat sĂ€tt att skapa berĂ€ttelser, vars syfte Ă€r att förmedla förstĂ„else och belysa insikter som behövs för att gemensamt kunna hantera verkligheten och bygga ett fungerande och hĂ„llbart samhĂ€lle vilket alla Ă€r beroende av för att överleva. Vetenskap Ă€r en verksamhet vars framgĂ„ng Ă€r avhĂ€ngig hur vĂ€l den kan övertyga. Och idag Ă€r det siïŹ€ror och statistik som anses mest övertygande. För det Ă€r sĂ„ förvĂ€ntningarna pĂ„ kunskap ser ut. Kultur handlar om kunskap och kunskap handlar om kultur. Det Ă€r stor skillnad mellan normativt tyckande och grundlös spekulation. Ofta anvĂ€nds ankagelser om tyckande som en maktteknik för att misstĂ€nkliggöra budbĂ€raren och tysta kritik. Skillnad Ă€r som sagt aldrig oskyldig eller passiv, den kan ignoreras eller accentueras. Varför Ă€r det sĂ„, borde ïŹ‚er frĂ„ga sig oftare! En annan berĂ€ttigad frĂ„ga Ă€r, vad menar ni som anklagar kulturvetare för att spekulera utan grund? Eller, vad skiljer ett normativt uttryck frĂ„n ett annat? Jag har aldrig sagt att mina forskningsresultat Ă€r sanningen, eller att man mĂ„ste göra si eller sĂ„ för att forskning visar det. Det Ă€r inte sĂ„ jag ser pĂ„ kunskap. Jag presenterar mina resultat som, och betonar samtidigt starkt att de Ă€r, förslag pĂ„ hur man kan tĂ€nka för att agera lite annorlunda i vardagen, för att pĂ„ det sĂ€ttet förĂ€ndra kulturen i önskad riktning. Att sĂ€ga att resultaten av min kultur forskning inte Ă€r sanna Ă€r orĂ€ttvis, för jag har inte hĂ€vdat att forskningen resulterar i nĂ„gon sanning och Ă€r öppen för kritik och vill samtala om eventuella invĂ€ndningar mot mina pĂ„stĂ„enden. Boken Ă€r skriven lika mycket för att sprida kunskaper som för att frĂ€mja utvecklingen av ny kunskap. Jag Ă€r tydlig med att resultatet inte kan vara annat Ă€n normativt tyckande. Jag strĂ€var istĂ€llet efter att vara Ă€rlig och tydlig med att jag bjuder in till en dialog om det vi har att förvalta gemensamt: Kultur, kunskap och ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Vad Ă€r möjligt för nĂ„gon att uppnĂ„, ensam och tillsammans? Det Ă€r en evig frĂ„ga, vars svar upprepas och upprepas igen. Det ïŹnns inget deïŹnitivt svar pĂ„ den frĂ„gan. Svaret man vĂ€ljer, bland mĂ„nga möjliga svar, Ă€r vad som ger livet stadga och mening, samt gör det mödan vĂ€rt att resa sig upp pĂ„ morgonen för att möta en ny dag. Kulturen ïŹnns mellan olika mĂ€nniskors uppfattningar, som alltid utgĂ„r frĂ„n individens levda vardag och kontext, hens livshistoria och preferenser. Kultur skapas kommunikativt och alla har sedan att rĂ€tta oss efter resultatet som inte Ă€r statiskt utan dynamiskt förĂ€nderligt. Ingen mĂ€nniska Ă€r en ö, alla Ă€r delar av samma ömsesidigt skapade helhet. Vi ser inte att tillvaron till stor del handlar om upprepningar av samma begrĂ€nsade teman för vĂ„r hjĂ€rna bortser frĂ„n det som Ă€r identiskt och registrerar bara skillnaderna mellan dĂ„ och nu. Det ser visserligen ut som vĂ€rlden Ă€r en, unik och stadd i utveckling, och det verkar som kunskapen ackumuleras och blir bĂ€ttre. Det framstĂ„r som att utvecklingen gĂ„r frĂ„n mörker till ljus. Det Ă€r emellertid bara vi mĂ€nniskor som uppfattar saken sĂ„. Kulturens tillblivelseriktning kan vid varje givet tillfĂ€lle ta en annan riktning, antingen som ett resultat av slump eller som en konsekvens av mĂ„nga mĂ€nniskor önskan omsatt i kollektiv handling. Det gĂ„r dock inte att styra kultur i en bestĂ€md riktning mot ett pĂ„ förhand formulerat mĂ„l. 22
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002
Samtal om samtal om kultur 20161002

Recomendados

Angel ortiz
Angel ortizAngel ortiz
Angel ortizortizangel
 
CV 2509 2016
CV 2509 2016CV 2509 2016
CV 2509 2016Ingerlise Nielsen SĂžger nye udfordringer, kontor-indkĂžb
 
Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017
Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017
Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017Jani Aaltonen
 
El niño, su cuerpo, presentacion
El niño, su cuerpo, presentacionEl niño, su cuerpo, presentacion
El niño, su cuerpo, presentacionmaria londoño carvajal
 
Herramientas tecnologicas y de trabajo colaborativo
Herramientas tecnologicas y de trabajo colaborativoHerramientas tecnologicas y de trabajo colaborativo
Herramientas tecnologicas y de trabajo colaborativoValentina Zapata
 
Pertemuan Empat
Pertemuan EmpatPertemuan Empat
Pertemuan Empatsitetengku
 
ĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃ
ĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃ
ĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃĐ›ŃŽĐŽĐŒĐžĐ»Đ° ĐšĐČĐ”ĐŽĐ”ĐœĐșĐŸ
 
Narrative features
Narrative featuresNarrative features
Narrative featureskrober4
 

Recomendados

Angel ortiz
Angel ortizAngel ortiz
Angel ortizortizangel
 
CV 2509 2016
CV 2509 2016CV 2509 2016
CV 2509 2016Ingerlise Nielsen SĂžger nye udfordringer, kontor-indkĂžb
 
Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017
Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017
Inbound markkinoinnin tila ja tulevaisuus 2017Jani Aaltonen
 
El niño, su cuerpo, presentacion
El niño, su cuerpo, presentacionEl niño, su cuerpo, presentacion
El niño, su cuerpo, presentacionmaria londoño carvajal
 
Herramientas tecnologicas y de trabajo colaborativo
Herramientas tecnologicas y de trabajo colaborativoHerramientas tecnologicas y de trabajo colaborativo
Herramientas tecnologicas y de trabajo colaborativoValentina Zapata
 
Pertemuan Empat
Pertemuan EmpatPertemuan Empat
Pertemuan Empatsitetengku
 
ĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃ
ĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃ
ĐĄŃƒŃ…ĐŸĐŒĐ»ĐžĐœŃŃŒĐșĐžĐč ĐŁŃ€ĐŸĐș ĐŒĐžŃĐ»Đ”ĐœĐœŃĐ›ŃŽĐŽĐŒĐžĐ»Đ° ĐšĐČĐ”ĐŽĐ”ĐœĐșĐŸ
 
Narrative features
Narrative featuresNarrative features
Narrative featureskrober4
 
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012canalwebpdf
 
Power point gabrieljuarez
Power point gabrieljuarezPower point gabrieljuarez
Power point gabrieljuarezGabriel DĂĄmaso
 
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USARyanHillRealty
 
El software libre
El software libreEl software libre
El software libreester28acevedo
 
Nordicsbrochure
NordicsbrochureNordicsbrochure
NordicsbrochureJulia Toremark
 
Neurotransmisores
NeurotransmisoresNeurotransmisores
NeurotransmisoresAngee' H D' Egidio
 
Santosh Patange, Manual Testing
Santosh Patange, Manual TestingSantosh Patange, Manual Testing
Santosh Patange, Manual TestingSantosh patange
 
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­ficaA prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­ficaBruno Gomes Dias
 
Sociologi: Moderna klassiker - En översikt
Sociologi: Moderna klassiker - En översiktSociologi: Moderna klassiker - En översikt
Sociologi: Moderna klassiker - En översiktUlf Liljankoski
 
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!Martin Sande
 
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskolaEstetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskolaPedagog Stockholm
 
Social HĂ„llbar Utveckling
Social HĂ„llbar UtvecklingSocial HĂ„llbar Utveckling
Social HĂ„llbar UtvecklingMontessori Friskola Gotland
 
Inte utan mina elever
Inte utan mina eleverInte utan mina elever
Inte utan mina elevermittlarande
 
Läsförståelsearbete i alla ämne
Läsförståelsearbete i alla ämneLäsförståelsearbete i alla ämne
Läsförståelsearbete i alla ämneHanna Stehagen
 
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, NässjöMitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, NässjöHanna Stehagen
 
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llorStĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llorAdna Hadzic
 
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1Schefstrom
 
1 vad handlar kursen om
1 vad handlar kursen om1 vad handlar kursen om
1 vad handlar kursen omulfalster78
 
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517Mongara AB
 
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...Martin Berg
 
Pedagogikens historia
Pedagogikens historiaPedagogikens historia
Pedagogikens historiaHelena Svensson
 
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?Kilsved strategi
 

Mais conteĂșdo relacionado

Destaque

Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012canalwebpdf
 
Power point gabrieljuarez
Power point gabrieljuarezPower point gabrieljuarez
Power point gabrieljuarezGabriel DĂĄmaso
 
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USARyanHillRealty
 
El software libre
El software libreEl software libre
El software libreester28acevedo
 
Santosh Patange, Manual Testing
Santosh Patange, Manual TestingSantosh Patange, Manual Testing
Santosh Patange, Manual TestingSantosh patange
 
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­ficaA prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­ficaBruno Gomes Dias
 

Destaque (8)

Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
Parrilla programacion 12 al 18 nov 2012
 
Power point gabrieljuarez
Power point gabrieljuarezPower point gabrieljuarez
Power point gabrieljuarez
 
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
150 Hamlet Cir Montgomery, IL 60538 USA
 
El software libre
El software libreEl software libre
El software libre
 
Nordicsbrochure
NordicsbrochureNordicsbrochure
Nordicsbrochure
 
Neurotransmisores
NeurotransmisoresNeurotransmisores
Neurotransmisores
 
Santosh Patange, Manual Testing
Santosh Patange, Manual TestingSantosh Patange, Manual Testing
Santosh Patange, Manual Testing
 
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­ficaA prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
A prĂĄtica da pesquisa cientĂ­fica
 

Semelhante a Samtal om samtal om kultur 20161002

Sociologi: Moderna klassiker - En översikt
Sociologi: Moderna klassiker - En översiktSociologi: Moderna klassiker - En översikt
Sociologi: Moderna klassiker - En översiktUlf Liljankoski
 
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!Martin Sande
 
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskolaEstetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskolaPedagog Stockholm
 
Inte utan mina elever
Inte utan mina eleverInte utan mina elever
Inte utan mina elevermittlarande
 
Läsförståelsearbete i alla ämne
Läsförståelsearbete i alla ämneLäsförståelsearbete i alla ämne
Läsförståelsearbete i alla ämneHanna Stehagen
 
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, NässjöMitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, NässjöHanna Stehagen
 
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llorStĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llorAdna Hadzic
 
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1Schefstrom
 
1 vad handlar kursen om
1 vad handlar kursen om1 vad handlar kursen om
1 vad handlar kursen omulfalster78
 
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517Mongara AB
 
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...Martin Berg
 
Pedagogikens historia
Pedagogikens historiaPedagogikens historia
Pedagogikens historiaHelena Svensson
 
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?Kilsved strategi
 
Hakan fleischer
Hakan fleischerHakan fleischer
Hakan fleischerken456
 
Skolbibliotek 2014
Skolbibliotek 2014Skolbibliotek 2014
Skolbibliotek 2014cilladalen
 

Semelhante a Samtal om samtal om kultur 20161002 (20)

Sociologi: Moderna klassiker - En översikt
Sociologi: Moderna klassiker - En översiktSociologi: Moderna klassiker - En översikt
Sociologi: Moderna klassiker - En översikt
 
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
C:\users\masan\desktop\omvandla förÀndringstryck till rörelseenergi!
 
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskolaEstetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
Estetiska lÀrprocesser Kungsholmens grundskola
 
Social HĂ„llbar Utveckling
Social HĂ„llbar UtvecklingSocial HĂ„llbar Utveckling
Social HĂ„llbar Utveckling
 
Inte utan mina elever
Inte utan mina eleverInte utan mina elever
Inte utan mina elever
 
Läsförståelsearbete i alla ämne
Läsförståelsearbete i alla ämneLäsförståelsearbete i alla ämne
Läsförståelsearbete i alla ämne
 
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, NässjöMitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
Mitt sprĂ„kutvecklande klassrum, Workshop, Nässjö
 
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llorStĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
StĂ€rk individen – undvik genusfĂ€llor
 
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
Pedagogiskt café 21 oktober 2015 1
 
1 vad handlar kursen om
1 vad handlar kursen om1 vad handlar kursen om
1 vad handlar kursen om
 
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
Mongara ab liselotte_norén_karlskrona 20110517
 
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
Att fÄnga tidens tempo. Humanistisk och samhÀllsvetenskaplig forskning i nÀri...
 
Pedagogikens historia
Pedagogikens historiaPedagogikens historia
Pedagogikens historia
 
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
Vad Àr priset för folkbildningens sjÀl?
 
motenwebb
motenwebbmotenwebb
motenwebb
 
Hakan fleischer
Hakan fleischerHakan fleischer
Hakan fleischer
 
Utbildning 27.3.
Utbildning 27.3.Utbildning 27.3.
Utbildning 27.3.
 
Att skriva projektarbetsrapport
Att skriva projektarbetsrapportAtt skriva projektarbetsrapport
Att skriva projektarbetsrapport
 
Modul 6
Modul 6Modul 6
Modul 6
 
Skolbibliotek 2014
Skolbibliotek 2014Skolbibliotek 2014
Skolbibliotek 2014
 

Samtal om samtal om kultur 20161002

  • 1. Samtal om samtal om kultur Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle E D D Y N E H L S
  • 2. Samtal om samtal om kultur Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle Eddy Nehls ISBN: 978-91-983654-0-5 i
  • 3. Förord Detta blir min fjĂ€rde bok i eget namn, och min första som docent. Samtidigt som jag denna gĂ„ng tagit mindre hĂ€nsyn till andra Ă€r detta en bok som skapats mer i samverkan Ă€n de tre första. Jag ser boken som ett samtal och liksom alla samtal krĂ€vs samtalspartners. Referenser presenteras löpande, men det ïŹnns ett antal mĂ€nniskor som inte syns men utan vars hjĂ€lp boken aldrig hade kunnat skrivas. Tack 
 Johan FornĂ€s, utan vars uppmuntran jag aldrig kommit pĂ„ idĂ©n att skriva boken. Martin Gellerstedt, som lĂ€ste en tidig version av boken och kom med konstruktiv kritik. Bokförlaget Daidalos som refuserade manuset, men som gjorde det pĂ„ ett sĂ„ pass inkĂ€nnande och uppmuntrande sĂ€tt att jag orkade och vĂ„gade jobba vidare. Alla lĂ€sare och kommentatorer pĂ„ min blogg Flyktlinjer, dĂ€r delar av boken publicerats i en första rĂ„ och oredigerad form. Annika Theodorsson för tĂ„lamod och ovĂ€rderlig hjĂ€lp med korrektur och konstruktiv kritik, i ïŹ‚era omgĂ„ngar. Ett stort tack riktas Ă€ven till min dotter Agnes Nehls som hjĂ€lpt mig att konvertera boken frĂ„n Word till elektroniskt format. Kunskap om kultur kan ingen nĂ„ pĂ„ egen hand, dĂ€rtill Ă€r bĂ„de kulturen och kunskapen allt för komplex och förĂ€nderlig. Bildning behöver uppvĂ€rderas och det lĂ€rda samtalet tas till heder igen. Det Ă€r sĂ„ jag ser pĂ„ kunskap och kultur, som resultatet av samverkan, eller som samtal, och det gĂ€ller Ă€ven hĂ„llbarhet. Fler behöver lyssna pĂ„ och lĂ€ra av varandra. Ingen mĂ€nniska Ă€r en ö och ensam Ă€r inte stark. Det Ă€r villfarelser som vi mĂ„ste ta oss ur om arbetet med hĂ„llbarhet ska kunna bĂ€ra frukt. Vi Ă€r alla ensamma tillsammans. Utan varandra klarar vi oss inte pĂ„ egen hand. Vid skrivbordet i Lerum, en solig dag i september 2016 Eddy Nehls ii
  • 4. InnehĂ„llsförteckning Inledande inledning 9 Avslutande inledning 29 Ett slags samtal, om kunskap och kultur som samtal 48 Referenser 112 Fotnoter 118 iii
  • 5. Tankar om kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle, Ă€r undertiteln till tre böcker om hĂ„llbarhet. Denna bok Ă€r en av de tre. Det ïŹnns ingen inbördes ordning mellan böckerna. Jag ser dem som en tredelad helhet, eller tre ingĂ„ngar till samma problem. Ingen av böckerna Ă€r överordnad den andre och det gĂ„r att börja med vilken som, lite beroende pĂ„ vad man Ă€r intresserad av. Var och en av böckerna utgĂ„r frĂ„n ett begrepp hĂ€mtat frĂ„n den tĂ€nkandets verktygslĂ„da som de franska ïŹlosoferna Gilles Deleuze och FĂ©lix Guattari lĂ€mnade efter sig: Samtal, Rhizom och Nomadologi. Tre begrepp som ytterst handlar om hĂ„llbarhet, eller som i alla fall kan anvĂ€ndas för att förstĂ„ förutsĂ€ttningarna för ett hĂ„llbart hĂ„llbarhetsarbete. Böckerna Ă€r skrivna mer för att vĂ€cka tankar, Ă€n för att överföra information. Jag vill inte undervisa, tĂ€nker snarare högt för att förmedla förstĂ„else. Vill inte förklara hur det Ă€r, för det vet ingen med sĂ€kerhet. Och det Ă€r ocksĂ„ poĂ€ngen med böckerna, att visa just det. UtgĂ„ngspunkten Ă€r att det inte ïŹnns ett enda giltigt svar pĂ„ frĂ„gan om hur samhĂ€llet blir hĂ„llbart, vad som mĂ„ste göras eller vad som Ă€r den bĂ€sta vĂ€gen fram. Böckerna riktar blicken mot det som Ă€r potentiellt betydelsefullt, och bjuder in till dialog. HĂ„llbarhet Ă€r en frĂ„ga som rör alla och det Ă€r avgörande att mĂ„nga engagerar sig i arbetet. Böckerna innehĂ„ller dĂ€rför massor av olika uppslag och exempel att tĂ€nka med. Ambitionen har varit att resonera, snarare Ă€n argumentera. För att knyta samman böckerna skulle man kunna sĂ€ga att mina ”samtal” med Deleuze och Guattari Ă€r tĂ€nkt att locka till andra samtal, samtal om kunskap och kultur, om ordning och struktur samt förĂ€ndring och tillblivelse. Det som hĂ€nder mellan Ă€r betydelsefullt, resultatet av kommunikation och vardagligt handlande. Det Ă€r dĂ€r som bĂ„de problemet med och lösningen pĂ„ frĂ„gan om hĂ„llbarhet ïŹnns, mellan dig och mig och alla andra, pĂ„ gott och ont. HĂ„llbarhet Ă€r inte en frĂ„ga som kommer att lösas av experter, för det Ă€r först nĂ€r mĂ„nga mĂ€nniskor tĂ€nker och agerar tillsammans pĂ„ sĂ€tt som Ă€r lĂ„ngsiktigt hĂ„llbara som samhĂ€llet blir hĂ„llbart. Det Ă€r aldrig nĂ„gon annans problem, och ansvaret för hur det blir Ă€r inte politikernas. HĂ„llbarhetsfrĂ„gan Ă€gs av oss alla tillsammans, och svaret pĂ„ frĂ„gan skapas av oss, oavsett hur det ser ut. Samma sak gĂ€ller för kulturen och kunskapen. Böckerna handlar inte bara om hĂ„llbarhet, utan om förutsĂ€ttningarna för ett annat samhĂ€lle och en annan syn pĂ„ kunskap och organisering. Böckernas innehĂ„ll Ă€r resultatet av mĂ„nga Ă„rs forskning och studier, snarare Ă€n en redovisning av forskningsresultat. Efter att jag blev docent 2011 tycker jag att jag bĂ„de har mandat och skyldighet att göra nĂ„got som jag tror pĂ„, dĂ€r jag inte kompromissar, och resultatet av det arbetet presenteras hĂ€r. Med Ă„ren har det blivit allt tydligare vad som Ă€r den röda trĂ„den i min forskning; dels sĂ€tt att se pĂ„ och hantera komplexitet, dels förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring. BĂ„da temana har med hĂ„llbarhet att göra. HĂ„llbarhet Ă€r ett komplext problem utan enkel och entydig lösning, och för att samhĂ€llet ska bli hĂ„llbart krĂ€vs nĂ„got slags förĂ€ndring, oklart pĂ„ förhand vilken. DĂ€rför behövs samtal. Sökande, lyssnande och nyïŹkna samtal, vars mĂ„l Ă€r ömsesidigt utbyte av kunskap och fördjupad förstĂ„else. Och det behövs Ă€ven insikt i hur man kan studera förĂ€ndring samtidigt som man Ă€r i rörelse. Utan regler ïŹnns bara kaos, sĂ„ det behövs Ă€ven förstĂ„else för hur man kan tĂ€nka ordning utan hierarki och struktur utan centrum. DĂ€rför Ă€r Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle, uppdelad i tre delar. En dĂ€r kultur och samtal diskuteras som tvĂ„ sidor av samma sak. En dĂ€r nomaden fungerar som modell för en annan typ av vetenskap, anpassad för studier av förĂ€ndring. Och en dĂ€r rhizom fungerar som inspiration för att skapa mer ïŹ‚exibla ordningsprinciper som bygger mer pĂ„ sjĂ€lvorganiserande Ă€n styrning. Mellan böckerna ïŹnns dock inga vattentĂ€ta skott, resonemangen gĂ„r in i och ut ur varandra och trĂ„dar som lĂ€mnas i en bok tas upp i en annan. Förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle ser jag som en helhet, Ă€ven om böckerna kan lĂ€sas fristĂ„ende och i vilken ordning man vill. Anledningen till att jag valt att skriva pĂ„ detta sĂ€tt Ă€r att kultur ser ut och fungerar pĂ„ det sĂ€ttet. Jag Ă€r kulturvetare och böckerna Ă€r mitt kulturvetenskapliga bidrag till hĂ„llbarhetsarbetet. InnehĂ„llet i böckerna Ă€r minst sagt okonventionellt, för hĂ€r följs ingen annan regel Ă€n studiens kunskapsmĂ„l. Det ïŹnns till exempel inget metodkapitel. Allt mer och allt tydligare inser jag det omöjliga i att genom en pĂ„ förhand deïŹnierad vetenskaplig metod nĂ„ fram till absolut visshet och sĂ€ker kunskap (om kultur). Metod framstĂ„r snarare som ett krampaktigt men fĂ„fĂ€ngt försök att klamra sig fast vid tanken pĂ„ att det skulle iv
  • 6. ïŹnnas nĂ„gon immanent rationalitet i vĂ€rlden, möjlig att avtĂ€cka, om man bara gör si eller sĂ„, om man bara följer en uppsĂ€ttning regler. Strikt metodologi kan med den franske ïŹlosofen Michel Foucault betraktas som ett slags utestĂ€ngningsprincip dĂ€r man skiljer ut vad som Ă€r vansinne och vad som Ă€r förnuft genom att reglera vem som fĂ„r tala, hur, nĂ€r och var. Det hĂ„ller pĂ„ att bli sĂ„ att bara den som arbetat efter pĂ„ förhand bestĂ€mda metoder blir lyssnad pĂ„, och eftersom metoden Ă€r godkĂ€nd anses det rĂ€cka att man bara kontrollerar att den följs för att resultatet ska bli pĂ„litligt, vilket riskerar leda till att förmĂ„gan att tĂ€nka kritiskt utarmas i samhĂ€llet. Om den aktuella metoden faktiskt fungerar Ă€r det bara ett ytterst litet fĂ„tal forskare som har mandat att avgöra och uttala sig om, inte sĂ€llan forskare som byggt sin karriĂ€r pĂ„ just den metoden. Det Ă€r som upplagt för korruption, men det Ă€r Ă€ndĂ„ det mindre problemet. Detta sĂ€tt att se pĂ„ vetenskap och metoddisciplin riskerar framförallt att leda till att samhĂ€llet gĂ„r miste om mĂ„nga kloka lösningar, helt enkelt dĂ€rför att kompetensen att lyssna pĂ„ och vĂ€rdera innehĂ„llet i det som sĂ€gs Ă€r mindre utvecklad Ă€n vanan att lyssna pĂ„ vem som talar. HĂ€r bjuds in till ett samtal, hĂ€r undervisas och mĂ€stras inte. Denna bok bevisar inget. Kultur Ă€r förĂ€nderligt och kontextuellt samt allt för komplext och fyllt av allt för mĂ„nga paradoxer för att en forskare, utifrĂ„n en studie ska kunna sĂ€ga nĂ„got varaktigt om den. Kunskap om kultur handlar mycket mer om kollektiv delaktighet Ă€n om solitĂ€r expertkompetens. InnehĂ„llet i böckerna Ă€r resultatet av över 15 Ă„rs forskning om kultur som omvandlats till texter som alla ska kunna lĂ€sa. Tankarna som ryms inom undertiteln: Kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle, har jag levt med sedan mitten av 1990-talet. Orden som sidorna Ă€r fyllda av Ă€r resultatet av mitt arbete med att försöka förstĂ„ kultur. LĂ€nge sökte jag efter svaret, men sakta gick det upp för mig att det enda man kan sĂ€ga sĂ€kert om kultur Ă€r att det inte ïŹnns nĂ„got svar. Kultur Ă€r förĂ€ndring. Och visst, det i sig Ă€r ju ett slags svar. Men det Ă€r ett svar som inte Ă€r till mycket hjĂ€lp för den som verkligen vill förstĂ„ kulturens inneboende dynamik och vilka möjligheter som ïŹnns (om det nu ïŹnns nĂ„gra) att förĂ€ndra kultur i en önskad riktning. FörutsĂ€ttningar för förĂ€ndring Ă€r vad jag undersöker, det stĂ„r allt mer klart ju mer jag forskar om Ă€mnet. Kulturforskning handlar om framtiden, men inte framtiden sĂ„ som den kommer att bli, utan om framtiden sĂ„ som den skulle kunna bli. Ett annat och mer hĂ„llbart samhĂ€lle Ă€r möjligt, om tillrĂ€ckligt mĂ„nga vill och agerar för att det ska bli verklighet. Det Ă€r lĂ€tt att sĂ€ga, men svĂ„rt att realisera. Det Ă€r dock inte ett problem, utan en spĂ€nnande och intellektuellt stimulerande utmaning. Jag har tagit fasta pĂ„ att det verkar rĂ„da koncensus i samhĂ€llet om att hĂ„llbarhet Ă€r bra, att mĂ„nga menar att hĂ„llbarhet ska vi ha. Och den tanken, den önskan, utgör det nav runt vilket resonemangen om kultur kretsar. HĂ„llbarhet Ă€r liksom kultur en frĂ„ga som saknar ett deïŹnitivt svar. MĂ„nga försök att deïŹniera begreppet har gjorts och mĂ„nga har stött pĂ„ patrull i arbetet. HĂ„llbarhet Ă€r svĂ„rt, pĂ„ samma sĂ€tt som kultur Ă€r svĂ„rt, eller etik. Det ïŹnns massor av sĂ„dana gĂ€ckande frĂ„gor dĂ€r ute. Att vara mĂ€nniska kan sĂ€gas handla om att leva med och försöka hantera komplexa frĂ„gor utan entydliga svar. Försöka hantera, Ă€r nyckelorden hĂ€r. Försöka, försöka och försöka igen, hitta svar som fungerar för stunden. Fast lika viktig Ă€r förmĂ„gan att överge svar nĂ€r de inte fungerar lĂ€ngre. Att vara mĂ€nniska handlar om att vara i rörelse och hantera förĂ€ndring, tillsammans. MĂ€nsklighetens storhet stĂ„r i direkt relation till förmĂ„gan att uppïŹnna bĂ„de svar och vĂ€gar fram, upp, ut och in i det okĂ€nda. Vi mĂ„ste fortsĂ€tta vara ödmjuka inför vĂ€rldens och livets komplexitet, fortsĂ€tta stĂ€lla frĂ„gor. FrĂ„gor som: Vad Ă€r kultur? Vad Ă€r hĂ„llbart? Vad Ă€r kunskap? Hur Ă€r samhĂ€llet möjligt? Med Ă„ren inser jag allt mer att det Ă€r till den typen av frĂ„gor jag dras. SvĂ„ra frĂ„gor dĂ€r det saknas ett deïŹnitivt svar lockar mig lika mycket som jag oroas över att kompetensen att hantera den typen av frĂ„gor hĂ„ller pĂ„ att utarmas. Om den typen av frĂ„gor och om sĂ€tt att hantera komplexa problem handlar böckerna. HĂ€r skrivs vetenskap pĂ„ ett sĂ€tt som gör att man kan förlora sig i resonemangen. Böckerna Ă€r skrivna för att kunna Ă„tervĂ€nda till och stĂ€ndigt upptĂ€cka pĂ„ nytt eftersom det Ă€r sĂ„ kultur fungerar. Den typen av texter fĂ„r jag sjĂ€lv ut mest av, texter som triggar fantasin och som utmanar intellektet. TyvĂ€rr Ă€r sĂ„dana texter ovanliga. Och ovanligare blir de nĂ€r kravet pĂ„ eïŹ€ektivitet och kontrollerbarhet blir allt tydligare i akademin och samhĂ€llet. Vetenskapliga texter som inte pressats genom ett pĂ„ förhand bestĂ€mt, enda och önskvĂ€rt, format, samma över hela linjen, accepteras inte som vetenskap. Formen hĂ„ller pĂ„ att bli viktigare Ă€n innehĂ„llet, vilket riskerar leda till att samhĂ€llets kollektiva förmĂ„ga att tĂ€nka kritiskt och hantera komplexitet utarmas. Ett samhĂ€lle dĂ€r dessa egenskaper saknas Ă€r ett fattigt samhĂ€lle, drĂ€nerat pĂ„ mening. v
  • 7. Böckerna i serien Ă€r omöjliga att sammanfatta. InnehĂ„llet kan inte, utan att göra vĂ„ld pĂ„ det, översiktligt, i korta drag presenteras i ett abstract. En sak som skiljer vetenskapliga texter frĂ„n skönlitteratur Ă€r just det, att de har abstract och att mĂ„nga bara lĂ€ser det, sammanfattningen. För det Ă€r det enda man Ă€r intresserad av, hur det Ă€r och vad forskaren kommer fram till. Studier av kultur kommer dock ytterst sĂ€llan fram till nĂ„got, i alla fall inte den typen av kulturstudier som jag sysslar med. Jag har egentligen inte nĂ„got annat att erbjuda hĂ€r Ă€n en lĂ€supplevelse och min egen förvirring över och förundran inför den kultur som vi skapar tillsammans. KĂ€nns det otĂ€ckt? Om det kĂ€nns skrĂ€mmande kan det kanske bero pĂ„ att det Ă€r ovanligt, att vi har blivit sĂ„ pass vana vid att bli matade med svar frĂ„n auktoriteter att det blivit norm. Olyckligt tycker jag, om det nu Ă€r sĂ„, för det gör mĂ€nniskor passiva och omfördelar makt över tillvaron pĂ„ ett obehagligt sĂ€tt. Kultur skapas av oss tillsammans, genom att vi lever vĂ„ra liv i vardagen och medan vi Ă€r upptagna med annat. DĂ€rför behöver vi stanna upp och reïŹ‚ektera. Vi behöver samtala, om samtalets möjligheter och om kulturens karaktĂ€r. Vi behöver samtala om vad vi vill, vart vi Ă€r pĂ„ vĂ€g och vad som kĂ€nnetecknar ett gott liv och ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Fler behöver engageras i och vĂ€cka frĂ„gor om samhĂ€llet, arbetet och vardagen. Kulturen skapas av oss och den kan ocksĂ„ omskapas. För att underlĂ€tta det arbetet menar jag att det krĂ€vs en vidare syn pĂ„ vetenskap, och det behövs ïŹ‚er öppna, sökande och ogarderade vetenskapliga texter. Det har jag tagit fasta pĂ„ och dĂ€rför ser böckerna ut som de gör. Det Ă€r ett vetenskapsteoretiskt stĂ€llningstagande som hĂ€mtar stöd frĂ„n den vetenskapsteori som Johan Asplund (2003:23) presenterar pĂ„ följande sĂ€tt i boken Hur lĂ„ter Ă„skan? Vetenskapsteoretiska texter Ă€r ofta i hög grad tekniska: man tillgriper mer eller mindre avancerade logiska och matematiska formaliseringar samt utnyttjar en för Ă€ndamĂ„let specialtillverkad terminologi. I min framstĂ€llning ïŹnns inga formler och jag har i görligaste mĂ„n försökt undvika specialtillverkade termer. Mitt framstĂ€llningssĂ€tt Ă€r vidare tĂ€mligen ogarderat. Detta framstĂ„r som otypiskt i varje fall i jĂ€mförelse med ”analytisk” vetenskapsteori. Jag har medvetet valt att hellre försöka sĂ€ga förhĂ„llandevis mycket pĂ„ ett förhĂ„llandevis oförsiktigt sĂ€tt Ă€n att sĂ€ga mycket mindre pĂ„ ett sĂ„ oangripligt sĂ€tt som möjligt. Böckerna ser jag mer som underlag till samtal om kultur och förstĂ„else för förĂ€ndring Ă€n som utlĂ€ggningar av teser som leds i bevis. Liksom Asplund har jag medvetet valt att skriva oförsiktigt, för att hjĂ€lpa lĂ€saren att se hur jag tĂ€nker och för att bjuda in till dialog. Böckerna Ă€r dĂ€rför vetenskapliga, menar jag, men det Ă€r en annan typ av vetenskap. Jag ser dem som försök till eller förslag pĂ„ kulturvetenskapligt ny-tĂ€nkande. Lösningen pĂ„ klimatfrĂ„gan har hittills handlat om att försöka förhandla fram mellanstatliga avtal, vilket förstĂ„rats eftersom alla inte Ă€r överens om att det ïŹnns ett problem. Dessutom Ă€r problemet inte entydigt, och det Ă€r svĂ„rt att reglera idag vad som mĂ„ste göras i framtiden, av vem, nĂ€r och hur. Arbetet har med andra ord utgĂ„tt frĂ„n en konventionell kunskapsteori och vetenskapssyn. Konsekvenserna av detta sĂ€tt att se pĂ„ problemet och dess möjliga lösningar Ă€r följande: Under tiden som vĂ€rldens ledare Ă€r fullt upptagna med att diskutera frĂ„gan som sĂ„dan och förhandla fram ett slutgiltigt avtal som anses kunna lösa problemen, försöker mĂ€ktiga lobbyorganisationer sprida misstro genom att relativisera och peka pĂ„ inkonsekvenser mellan olika rapporter och forskare, för att pĂ„ det sĂ€ttet pĂ„verka opinionen och politikerna att göra sĂ„ lite som möjligt. Detta oroar mig, för Ă€ven om vĂ€rldens ledare lyckades enas om ett avtal i Paris 2015 kan nya forskningsresultat i framtiden Ă€ndra förutsĂ€ttningarna för avtalet, vilket kan skapa behov av omförhandling trots att alla Ă€r överens om att klimatet förĂ€ndras av mĂ€nniskans beteende och att utmaningen mĂ„ste hanteras pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det Ă€r pĂ„ detaljnivĂ„ forskarna Ă€r oense, vilket alla forskare alltid varit. Forskning har aldrig handlat om att bevisa nĂ„got, utan om att komma upp med den bĂ€sta förklaringen. Beslut av det slag som förs fram idag för att möta klimatkrisen Ă€r inte sĂ€llan beslut som kan förhalas av dem som sĂ„ vill, till exempel av företag eller stater som Ă€r beroende av olja. Avtal Ă€r inte universallösningen, dĂ€rtill Ă€r problemet allt för komplext, och frĂ„gan allt för allvarlig. Det behövs ett annat sĂ€tt att se pĂ„ kunskap, en kunskapsteori anpassad till förutsĂ€ttningarna för byggandet av ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle. Mycket talar nĂ€mligen för att klimatkrisen delvis gĂ„r att hĂ€nföra till rĂ„dande kunskapssyn, som utgĂ„r frĂ„n att all vetenskap har som mĂ„l att nĂ„ Sanningen och svaret, i bestĂ€mt form singular. Inget avtal i vĂ€rlden kan rĂ„da bot pĂ„ mĂ€nniskans nedĂ€rvda, kollektiva (kulturellt betingade) oförmĂ„ga att hantera nĂ„got annat Ă€n tvĂ€rsĂ€kra, tydliga svar. Verkligheten, kulturen eller klimatet Ă€r till sin natur vaga fenomen och saknar dĂ€rför givna svar. Det Ă€r vi
  • 8. sanningen, forskning visar detta och dĂ€rför vore det ovetenskapligt att ge sken av nĂ„got annat. Det Ă€r utgĂ„ngspunkten och huvudargumentet för bĂ„de innehĂ„llet och utformningen av böckerna. BĂ„de tvĂ€rsĂ€kerhet och uppgivenhet Ă€r problematiska utgĂ„ngspunkter för byggandet av ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Demokrati Ă€r ett slags gyllene medelvĂ€g. Det Ă€r dock en lösning fylld av problem. Demokrati, brukar man sĂ€ga, Ă€r den minst dĂ„liga styrelseformen, men ingen har Ă€n sĂ„ lĂ€nge hittat nĂ„gon bĂ€ttre lösning pĂ„ problemen som samhĂ€llsbyggande och förvaltning stĂ€ller oss inför. NĂ€r unga mĂ€nniskor idag tĂ€nker att en (god och klok) diktator kanske Ă€r vad vi behöver för att öka eïŹ€ektiviteten i samhĂ€llet och för att slippa tjafsandet, Ă€r det dĂ€rför en allvarlig signal om att nĂ„got Ă€r fel. Demokrati och öppenhet, liksom hĂ„llbarhet, krĂ€ver mĂ„nga mĂ€nniskors engagemang och mĂ„ste stĂ€ndigt försvaras mot olika typer av hot som kan uppstĂ„ i en förĂ€nderlig vĂ€rld. Liksom jĂ€mstĂ€lldhet och mĂ„ngfald Ă€r hĂ„llbarhet relationella tillstĂ„nd som aldrig bara kan införas eller utformas, en gĂ„ng för alla och sen Ă€r allt bra. För att kunna hantera dessa och andra liknande utmaningar Ă€r det viktigt att vara följsam och veta nĂ€r det Ă€r dags att agera eller bara följa med. SamhĂ€llets kompetens att utvecklas i takt med kulturens och omvĂ€rldens förĂ€nderlighet utan att förlora sin identitet behöver bli bĂ€ttre. Vart och ett av begreppen som lanseras i böckerna – samtal, nomadologi och rhizom – handlar pĂ„ olika sĂ€tt om detta. SĂ€ttet att skriva vetenskap som jag valt handlar om att frĂ€mja förmĂ„gan att uppmĂ€rksamma, beakta och gemensamt vĂ€rna mellanrum samt lĂ€ra sig förstĂ„ hur de fungerar och vad som hĂ€nder dĂ€r. Det handlar om att lĂ€ra sig se till sammanhang som Ă€r större och mer komplexa Ă€n man först kanske tror. Det handlar om att se sambanden mellan mĂ€nniskor, samhĂ€llet och miljön och om att balansera ekonomin mot det sociala och ekologiska. Vidare handlar det om att utveckla förmĂ„gan att hĂ„lla samman komplexa helheter utan att varken jĂ€mvikten eller dynamiken gĂ„r förlorad. Dagens ekonomiska logik Ă€r ett slags fundamentalism, som tvĂ€rsĂ€kert krĂ€ver eïŹ€ektivitet och (ökande) lönsamhet. Ekonomiseringen av samhĂ€llet fĂ„r sociala och miljömĂ€ssiga konsekvenser som accelererar nĂ€r pengar hotar att bli sitt eget syfte. Nyckeln till hĂ„lbarhet Ă€r att hushĂ„lla med alla olika resurser som ïŹnns istĂ€llet för att maximera den ekonomiska vinsten. DĂ€rför behövs nya sĂ€tt att tĂ€nka, inte bara om delarna som ingĂ„r i helheten utan om samverkan mellan och om helheten som sĂ„dan. Det behövs nya begrepp och konstruktiva förslag att tĂ€nka med. Alldeles för mycket tid och möda har emellertid lagts ner pĂ„ att hitta den eller det bĂ€sta. Sökandet efter den bĂ€sta metoden eller det bĂ€sta svaret riskerar att bli viktigare Ă€n att faktiskt göra nĂ„got. Hur vet man pĂ„ förhand vad som Ă€r bĂ€st, eller nĂ€r det inte gĂ„r att bli bĂ€ttre? Var och nĂ€r slutar man leta? Liksom livet Ă€r kultur och klimatfrĂ„gan ett slags öppna frĂ„gor utan givna svar. Böckerna i denna serie innehĂ„ller förslag pĂ„ hur man kan hantera sĂ„dana problem och utmaningar som strĂ€van efter hĂ„llbarhet resulterar i och stĂ€ller samhĂ€llet inför. Även om det ïŹnns motstĂ„nd mot sĂ€ttet att tĂ€nka och den ïŹlosoïŹ som böckerna utgĂ„r frĂ„n och bygger vidare pĂ„ Ă€r det viktigt att inte ge upp. Just innan en gammal kunskapsregim rasar samman under sin egen tyngd Ă€r motstĂ„ndet mot ny-tĂ€nkande som störst. Det Ă€r inte ett styrketecken, utan ett svaghetstecken. Klimatskeptikerna kommer med tiden att fĂ„ svĂ„rare och svĂ„rare att motarbeta krafterna som verkligen vill göra nĂ„got för att rĂ€dda vĂ€rlden och bygga ett mer hĂ„llbart samhĂ€lle. Vad har vi att förlora pĂ„ att försöka göra samhĂ€llet mer hĂ„llbart? Det Ă€r lĂ€tt att vara kritisk, det Ă€r en av akademins alla hĂ€rskartekniker. Att avfĂ€rda nĂ„gon för att tankarna som förs fram inte Ă€r kristallklara krĂ€ver inget av den som kritiserar. Det Ă€r en debatteknik som bara syftar till att vinna. Det Ă€r en destruktiv metod för att fĂ„ makt. Det Ă€r ett antingen-eller-tĂ€nkande som Ă€r allt annat Ă€n hĂ„llbart. Om det man ska undersöka eller om tillstĂ„ndet man strĂ€var efter till sin natur Ă€r vagt, förĂ€nderligt, komplext och fyllt av paradoxer, (vilket verkligheten Ă€r, och det Ă€r ju den vi har att hantera, det Ă€r ju den som ska vara hĂ„llbar), vore det mĂ€rkligt och ovetenskapligt att inte acceptera och försöka lĂ€ra sig hantera denna tingens ordning. En stor del av problemen med hĂ„llbarhet handlar om kulturen och mĂ€nniskans sĂ€tt att tĂ€nka. Verkligheten Ă€r som den Ă€r och det mĂ„ste vi anpassa oss efter, inte tvĂ€rtom. Begreppen som presenteras i böckerna kanske kan konkretiseras mer. Man ska naturligtvis förenkla sĂ„ mycket som det bara gĂ„r, men man kan och fĂ„r aldrig förenkla för mycket för dĂ„ blir förklaringen vĂ€rdelös. Det Ă€r inte begreppen det Ă€r fel pĂ„, utan vĂ„rt sĂ€tt att anvĂ€nda dem och synen pĂ„ kunskap. DĂ€rför lanseras hĂ€r förslag till en kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Ska vi klara klimatutmaningen mĂ„ste ïŹ‚er engagera sig och bjudas in i processen som, beroende pĂ„ hur kollektivet agerar, tar samhĂ€llet antingen nĂ€rmare eller vii
  • 9. lĂ€ngre bort ifrĂ„n det ömtĂ„liga tillstĂ„nd av balans som hĂ„llbarhet Ă€r. Olika mĂ€nniskor, med olika kunskaper och kompetenser som arbetar tillsammans, behöver hitta sĂ€tt att göra det pĂ„ och arenor att mötas för att utbyta erfarenheter. Böckerna i serien Ă€r tĂ€nkta att fungera som inspiration till fortsatt arbete och dĂ€rför Ă€r de fyllda av uppslag och hugskott, tankar och reïŹ‚ektioner att samtala vidare om. HĂ„llbarhet Ă€r inte enkelt och det ïŹnns inget givet svar eller sjĂ€lvklar lösning pĂ„ problemet, dĂ€rför Ă€r det nödvĂ€ndigt att försöka och att aldrig sluta försöka. viii
  • 10. K A P I T E L 1 Inledande inledning Hur inleder man en bok som egentligen varken har en början eller ett slut? Hur startas en icke-linjĂ€r berĂ€ttelse, en samling cirkulĂ€ra resonemang, ett samtal? Genom att bara kasta sig ut, Ă€r det korta svaret. Ett samtal behöver sĂ€llan formellt inledas och den text som hĂ€r presenteras Ă€r ocksĂ„ ett försök att pĂ„börja samtal som kan bilda utgĂ„ngspunkt för vidare resonemang, vilka förs utanför texten. Samtal, sĂ€rskilt denna typ samtal, om kultur som samtal, ser jag som unika och vĂ€rdefulla. Samtalet Ă€r en försummad resurs. Detta Ă€r ett försök till ett slags upprĂ€ttelse för samtalet. Försök Ă€r ett viktigt ord i sammanhanget. Boken Ă€r ett försök i sig och den Ă€r fylld med försök; försök och inledningar till samtal, om kultur och förutsĂ€ttningarna för ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle. Ett samtal behöver ingen sĂ€rskild början och nĂ€r samtalet vĂ€l inletts Ă€r det viktigaste att det fortsĂ€tter. Jag initierar samtalet men Ă€ger det inte och har heller inga ambitioner att bestĂ€mma vart det ska ta vĂ€gen. Jag vill börja boken om samtal pĂ„ det sĂ€ttet, med att pĂ„peka just det, i en ansprĂ„kslös samtalston. DĂ€rmed har samtalet inletts, men innan det kan utvecklas vidare ïŹnns det nĂ„gra saker som behöver sĂ€gas, nĂ„gra förtydliganden som behöver göras. Att resonemanget inleds pĂ„ detta sĂ€tt Ă€r ingen slump. Kultur (i obestĂ€md form, plural) som boken handlar om, har ingen början och inget slut, bara eviga tillblivelser. Kultur uppstĂ„r som ett resultat av interaktion, mellan dĂ„ och sedan men ocksĂ„ mellan dig och mig och resten av vĂ€rlden. En bok om kultur kan varken organiseras som en rak, linjĂ€r berĂ€ttelse eller avgrĂ€nsas pĂ„ nĂ„got sjĂ€lvklart sĂ€tt. Det ïŹnns ingen början, inget slut och kultur har varken insida eller utsida. Kultur Ă€r tillblivelse, icke-linjĂ€r, processuell tillblivelse. En sĂ„dan förstĂ„else för kultur kan inte byggas upp med hjĂ€lp av logiska resonemang som gĂ„r frĂ„n klarhet till klarhet och som slutar med en snĂ€rtig och vĂ€l förberedd slutsats. Detta Ă€r ingen undervisande bok som förmedlar kunskap om kultur frĂ„n författaren till lĂ€saren. HĂ€r leds följaktligen heller inget i bevis. Boken som du hĂ„ller i din hand har helt andra ambitioner. Fast Ă€ven den som vill rita en cirkel eller en spiral mĂ„ste börja nĂ„gonstans, pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, och helt förutsĂ€ttningslös kan en bok eller ett samtal sĂ„ klart aldrig vara. Med det sagt har nĂ„gra av framstĂ€llningens viktigaste tankegĂ„ngar och utgĂ„ngspunkter redan presenterats, sĂ„ att sĂ€ga i farten. Egentligen har allt som behöver sĂ€gas om kultur redan sagts, resten Ă€r upprepningar, omtagningar och förtydliganden. Texten bestĂ„r av upprepade försök att göra grundtanken klarare genom olika exempel, dissonanser och utvikningar frĂ„n grundtemat. SĂ„ fĂ„r och förvĂ€ntas man ocksĂ„ göra i ett samtal. Fler borde göra det oftare, Ă€ven i akademin. Vill man verkligen förstĂ„ kultur och om man menar allvar med mĂ„let om ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle Ă€r det nödvĂ€ndigt att tĂ€nka nytt och vĂ„ga prova nya vĂ€gar fram. Boken Ă€r skriven av en humanvetenskapligt utbildad forskare som utan att riktigt veta hur det gick till blev docent i etnologi för nĂ„gra Ă„r sedan och som idag arbetar som lektor i kulturvetenskap. Som docent har man ett ansvar för det Ă€mne man fostrats och fĂ„tt sin vetenskapliga skolning i. Ansvaret handlar inte om att förvalta, utan om att vitalisera och om att bygga nytt. Om att testa grĂ€nserna för Ă€mnesomrĂ„det och om att hitta alternativa vĂ€gar fram och nya anvĂ€ndningsomrĂ„den för metoderna, verktygen och kunskapen. Detta Ă€r mitt sĂ€tt att försöka leva upp till den ambitionen och hĂ€r resoneras kring olika svar pĂ„ frĂ„gan: Vad Ă€r kultur och till vad kan kulturvetarens kompetens anvĂ€ndas? MĂ„nga har tĂ€nkt mycket och sagt kloka saker om detta angelĂ€gna Ă€mne pĂ„ senare tid.1 Samtal om samtal om kultur Ă€r ingen debattbok och jag Ă€mnar varken hĂ„lla med eller gĂ„ i polemik med nĂ„gon. Jag ansluter mig inte till nĂ„gon skolbildning. Jag vill samtala, med vetenskapssamhĂ€llet och med en bred allmĂ€nhet, om kultur. Kultur angĂ„r alla och Ă€ven ett kulturförnekande samhĂ€lle upprĂ€tthĂ„ller den förestĂ€llningen kulturellt. Ingen kommer undan kulturen. Lika bra dĂ€rför att lĂ€ra kĂ€nna den. Det Ă€r ocksĂ„ mĂ„let med boken, att erbjuda hjĂ€lp 9
  • 11. och verktyg för utforskning och analys av kultur. NĂ€r lĂ€saren kommit till slutet fortsĂ€tter samtalet. Livet Ă€r ett slags resa, en förĂ€ndringsprocess, och sĂ„ fungerar Ă€ven kulturen. DĂ€rför gĂ„r det inte att sĂ€tta punkt och hĂ€vda att man har kommit fram till ett resultat. Kulturen man studerar fortsĂ€tter förĂ€ndras och dĂ€rför fortsĂ€tter Ă€ven samtalet, förhoppningsvis med bĂ€ttre kĂ€nnedom om kulturens karaktĂ€r, funktion och förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Kunskap om en speciïŹk kultur kan inte komma frĂ„n akademin. Det Ă€r inte kulturforskarens uppgift att undervisa eller tala om hur det Ă€r. Kunskap om kultur kan bara vĂ€xa fram via mĂ„ngas gemensamma arbete med att försöka förstĂ„, genom samtal bĂ„de om och i vardagen och ute i samhĂ€llet. Docentens uppgift i sammanhanget Ă€r att med stöd i forskning och erfarenhet sĂ€kerstĂ€lla vetenskapligheten i samtalet, inte att leda samtalet mot ett pĂ„ förhand deïŹnierat mĂ„l. Vetenskap Ă€r ett allt annat Ă€n entydigt begrepp. Det Ă€r en mycket vanlig och spridd missuppfattning, bĂ„de inom akademin och ute i samhĂ€llet. Inget kunde vara mer felaktigt. Allt vetande gĂ„r inte att stöpa i en form och jĂ€mföras utan problem. ÄndĂ„ tvingas forskare idag till just detta pĂ„ olika sĂ€tt, till exempel genom att man inom akademin i princip bara godkĂ€nner en enda publiceringsform som meriterande: artiklar, publicerade i internationella referee-granskade tidskrifter. Kunskap om kultur passar synnerligen illa in i det formatet eftersom vetandet dĂ€rigenom tvingas in i en form som lĂ„ser fast och riskerar att trivialisera resultatet, vilket fĂ„r till följd att kulturvetenskapen och kulturvetare framstĂ„r som ovetenskapliga. Inte för att det Ă€r sĂ„, utan som en konsekvens av rĂ„dande kunskapssyn. Kunskap om kultur, resultatet av kulturvetares arbete, Ă€r dessutom mer en angelĂ€genhet för den breda allmĂ€nheten Ă€n för akademiker. Kulturvetenskap handlar om mĂ€nniskors vardag, om det som Ă€r hĂ€r och det som Ă€r nu, om det gemensamma. Kunskapen som behövs för att förstĂ„ kultur har inte förĂ€ndrats Ă€ven om den akademiska konventionen har det. Boken Ă€r fortfarande det bĂ€sta sĂ€ttet att utveckla och sprida resultatet av kulturvetenskaplig forskning, menar jag. DĂ€rför fortsĂ€tter jag skriva böcker, för att jag Ă€r mer intresserad av samhĂ€llet och av kunskapsutveckling, Ă€n av att göra akademisk karriĂ€r. Tvingas jag vĂ€lja, vĂ€ljer jag kunskapen. Jag sökte mig till universitetet för att lĂ€ra och vill fortsĂ€tta göra det, men inte pĂ„ egen hand eller för min egen skull, utan tillsammans med intresserade medmĂ€nniskor. Jag har skrivit denna bok pĂ„ det sĂ€tt den Ă€r skriven, för att frĂ€mja gemenskap, mĂ„ngfald och hĂ„llbarhet underifrĂ„n. Jag har skrivit boken för att jag saknar de lĂ€rda samtalen som fortfarande skattades högt nĂ€r jag vĂ€xte upp. Samtal som ïŹck ta tid och dĂ€r tankar kunde mötas och stötas och blötas utan tvingande krav pĂ„ att komma fram till ett entydigt resultat. Detta Ă€r en bok om samtal, en samtalande bok om kultur som samtal. En bok som mer vill vĂ€cka tankar om det som angĂ„r alla Ă€n driva en egen tes mot ett pĂ„ förhand bestĂ€mt mĂ„l. Kultur Ă€r liksom samtal en process, ett kontinuerligt utbyte, en resa. Kultur kan ses som en vĂ€g dĂ€r rörelsen och upplevelserna under vĂ€gs Ă€r viktigare Ă€n mĂ„let. Samtalet handlar om processen varigenom kultur blir till, och om din och min och allt och alla andras roll i och för tillblivelsen. Boken Ă€r akademisk, men vĂ€nder sig lika mycket till allmĂ€nheten. Eller, efter nĂ€rmare eftertanke, detta Ă€r en bok som vĂ€nder sig till allmĂ€nheten med ett akademiskt budskap som borde vara angelĂ€get Ă€ven för akademiker. Kulturforskning Behövs det verkligen en bok till om kultur och Ă€nnu ïŹ‚er deïŹnitioner av begreppet Ă€n de över 200 som redan ïŹnns? Det gör det verkligen inte och dĂ€rför Ă€r min bok inte en sĂ„dan bok om kultur. Inte en bok som slĂ„r fast och deïŹnierar. Detta Ă€r ett samtal om kultur, fyllt av förslag pĂ„ hur man kan förstĂ„ kultur och framförallt förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring inifrĂ„n och pĂ„ kulturens egna premisser. Det Ă€r inte en ny teori om kultur som lanseras, utan reïŹ‚ektioner över hur man kan hantera kulturen som beïŹntliga teorier beskriver. Samtal Ă€r ett nytt sĂ€tt att se pĂ„ och gripa sig an kultur i vardagen, ute i samhĂ€llet dĂ€r kulturen blir till. Samtal Ă€r en metod för att skapa balans i processen av kulturell tillblivelse. Idag Ă€r debatten dominerande i vĂ„r kultur och samtalet för en tynande tillvaro, vilket Ă€r en tendens som förstĂ€rks nĂ€r humanioras stĂ€llning försvagas i takt med akademins ökade krav pĂ„ (ekonomisk) eïŹ€ektivitet. Det Ă€r olyckligt att det kommit att bli sĂ„, för det Ă€r en ond cirkel som kan komma att leda till konsekvenser som pĂ„ sikt hotar samhĂ€llets lĂ„ngsiktiga hĂ„llbarhet. Att humaniora och kulturvetenskap har kommit att fjĂ€rma sig frĂ„n samhĂ€llet och allmĂ€nheten Ă€r djupt problematiskt. Varför det blivit sĂ„ Ă€r svĂ„rt att uttala sig om. Kanske Ă€r det en konsekvens av synen pĂ„ kunskap i samhĂ€llet och av rĂ„dande forskningspolitik som tvingar in vetenskaperna i en kamp om knappa resurser? Det Ă€r ett förslag till förklaring av hur det kommit att bli som det blivit. För att nĂ„ framgĂ„ng i kampen om forskningsmedel och för att skapa nödvĂ€ndig legitimitet för Ă€mnets kunskaper har humanister tvingats till 10
  • 12. kunskapsteoretiska kompromisser som resulterat i att Ă€mnet fjĂ€rmat sig frĂ„n allmĂ€nheten och vardagen som kulturvetaren forskar om. Detta missförhĂ„llande försöker jag hĂ€r rĂ„da bot pĂ„, för det Ă€r ute i samhĂ€llet som kulturvetenskapens resultat hör hemma och kan göra skillnad, av det enkla skĂ€let att det Ă€r dĂ€r kunskaperna omsĂ€tts i handling, dĂ€r som kulturen blir till. Kan texter som handlar om kultur inte lĂ€sas av alla bör de inte lĂ€sas av nĂ„gon. Det Ă€r sĂ„ jag ser pĂ„ kulturvetenskap. Vetenskapen om kultur handlar om mĂ€nniskors vardag. Och den förĂ€ndras genom att mĂ€nniskor lever sina liv, fullt upptagna med att fĂ„ tillvaron att gĂ„ ihop. Inte sĂ€llan förĂ€ndras kulturen nĂ€r mĂ€nniskor tar till sig och handlar i enlighet med olika forskares rön. Kulturvetaren beïŹnner sig sĂ„ledes mitt i och Ă€r en integrerad del av sitt studieobjekt, tillsammans med alla andra. Detta pĂ„pekande betyder inte att det du hĂ„ller i din hand Ă€r en populĂ€rvetenskaplig text som förenklar och förtydligar. Boken Ă€r vetenskaplig och den kan nog uppfattas svĂ„r för en ovan lĂ€sare, men tĂ€nk i sĂ„ fall pĂ„ att abstraktionsgraden hĂ€r inte Ă€r högre Ă€n i kulturen som texten handlar om. Kulturteori Ă€r svĂ„rt, men inte svĂ„rare eller mer abstrakt Ă€n livet sjĂ€lvt. Kulturen ïŹnns mitt framför ögonen pĂ„ oss och alla har sin syn pĂ„ och uppfattning om den. Alla vet alltsĂ„ i nĂ„gon mening redan. Inget nytt kommer egentligen att sĂ€gas hĂ€r, inget stort avslöjande kommer att presenteras. Samtalet som följer handlar om allas vĂ„r vardag, fast hĂ€r nĂ€rmar vi oss kulturen frĂ„n en rad olika hĂ„ll och pĂ„ alternativa sĂ€tt. Men det handlar hela tiden om vĂ„r gemensamma vardag. SĂ„ vill i alla fall jag bli lĂ€st. Texten handlar om allt det som tas förgivet, om det som ser ut att vara men som i sjĂ€lva verket stĂ€ndigt skapas och förĂ€ndras kollektivt i dynamiska processer av tillblivelse. Om ovetenskaplig vetenskaplighet Den hĂ€r boken Ă€r skriven av en forskare och den Ă€r vetenskaplig, men det Ă€r ocksĂ„ en bok vars uttalade ambition Ă€r att bryta mot alla vetenskapliga konventioner som inte rimmar med studiens syfte, utan att tumma pĂ„ kravet om vetenskaplighet. Vetenskap Ă€r ocksĂ„ kultur, liksom synen pĂ„ kunskap och förvĂ€ntningarna som ïŹnns pĂ„ forskare. Det ïŹnns inga vattentĂ€ta skott mellan akademin och det omgivande samhĂ€llet. Kunskap handlar i hög grad om förvĂ€ntningar och vetande skapas i relationen mellan forskare och allmĂ€nhet. Detta ligger kulturvetaren i fatet, för hen ser inte ut som, uppför sig inte som och talar inte som andra forskare. FĂ„ tĂ€nker pĂ„ att det har att göra med att kulturvetare har ett annat kunskapsintresse och försöker förstĂ„ andra saker Ă€n vad som Ă€r vanligt inom vetenskapen, eller inom den del av vetenskapen som bĂ€ttre stĂ€mmer överens med mĂ€nniskors förvĂ€ntningar pĂ„ forskare och forskning. FörvĂ€ntningar spelar roll för kulturens tillblivelse, spelar en avgörande roll till och med. FörvĂ€ntningar pĂ„verkar kulturvetaren och den kulturvetenskapliga forskningen. DĂ€rför tar jag hĂ€r inga andra hĂ€nsyn Ă€n dem som stĂ€lls av kunskapsmĂ„let, som handlar om att försöka förstĂ„ kulturens karaktĂ€r. Alldeles för fĂ„ gör det, bryter mot konventioner och utmanar förgivettaganden. Och alldeles för mĂ„nga lĂ€sare av vetenskap ïŹnner sig i att sĂ€ttas pĂ„ plats av och lyssnar allt för okritiskt pĂ„ auktoriteter. Betydelsen av en vĂ€l utvecklad förmĂ„ga till kritiskt tĂ€nkande hos allmĂ€nheten kan inte underskattas om det Ă€r ett hĂ„llbart samhĂ€lle som Ă€r vĂ„rt gemensamma mĂ„l. IfrĂ„ga om kultur kan ingen vara expert, och dĂ€rför behöver alla uttalanden om kultur granskas av sĂ„ mĂ„nga som möjligt. Vetenskap handlar vidare om att söka kunskap, ny kunskap. Inte om att följa en uppsĂ€ttning regler. Vetenskap handlar ocksĂ„ om kvaliteten pĂ„ innehĂ„llet, inte om formen. Jag har skrivit en bok som jag, med stöd i över 20 Ă„rs erfarenhet av utbildning och forskning om kultur och samhĂ€lle, anser behövs. Texten riktar sig till den som behöver kunskapen. Detta Ă€r mitt sĂ€tt att leva upp till krav som borde vara sjĂ€lvklara för alla vetenskapliga texter om kultur och samhĂ€lle. HĂ€r undersöks kultur med hĂ€nsyn tagen till insikten om att allt som vanligtvis tas förgivet i vardagen Ă€r resultatet av interaktion. Detta Ă€r en bok som bjuder in till dialog om kulturen som alla delar och Ă€r med om att ömsesidigt skapa genom att interagera med varandra. Detta Ă€r en samtalande bok om samtalets möjligheter och om kulturell tillblivelse och förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring. Det Ă€r mitt sĂ€tt att betala tillbaka till samhĂ€llet för allt det jag fĂ„tt, mitt sĂ€tt att rikta fokus mer pĂ„ kunskap och innehĂ„ll Ă€n pĂ„ (kulturellt skapade) former och mitt sĂ€tt att försöka förstĂ„ kultur. I den löpande texten ïŹnns inte speciellt mĂ„nga hĂ€nvisningar, för det Ă€r inte sĂ„ resonemangen Ă€r uppbyggda. Jag vill samtala, vĂ€cka tankar och engagera. Jag vill reïŹ‚ektera tillsammans, istĂ€llet för att hĂ€vda nĂ„got bestĂ€mt om den kultur som Ă€ndĂ„ aldrig inordnar sig i nĂ„gon forskares mall. Ambitionen Ă€r att öka förstĂ„elsen för kulturens förĂ€nderlighet och processuella, icke-linjĂ€ra tillblivelser. I slutet ïŹnns ett avsnitt dĂ€r de viktigaste, men lĂ„ngt ifrĂ„n alla, referenserna och inspirationskĂ€llorna listas och tips pĂ„ fördjupad lĂ€sning ges till den som vill veta mer om den underliggande ïŹlosoïŹn som bara ytligt kommer att kunna beröras i den löpande texten. Jag har valt detta sĂ€tt att skriva dels för att lĂ€gga tonvikten vid resonemangen, orden och tankarna, dels för att inleda och locka till vidare samtal om kulturen som Ă€r allas gemensamma angelĂ€genhet. HĂ€r ska ingen övertygas om nĂ„got. Utom om vinsten med att samtala mer och om vĂ€rdet med att nĂ€rma sig kultur, kunskap och livet, pĂ„ ett mer öppet, nyïŹket 11
  • 13. och prövande sĂ€tt. Boken hade emellertid inte kunnat skrivas utan hjĂ€lp frĂ„n och inspiration av tidigare tĂ€nkares arbeten, men bara i undantagsfall gĂ„r det att knyta nĂ„gon speciïŹk text eller tanke till ett speciellt stĂ€lle i framstĂ€llningen. Texten som ïŹnns mellan dessa pĂ€rmar Ă€r min, och för eventuella brister och logiska luckor tar jag pĂ„ mig det fulla ansvaret. Vill vara tydlig med att jag vet att det sĂ€kert ïŹnns brister, men ocksĂ„ med att det inte Ă€r nĂ„got problem. Jag har medvetet valt en trevande och ogarderad framstĂ€llningsform för min erfarenhet Ă€r att det ofta Ă€r lĂ€ttare att fĂ„ lĂ€sare att reagera och engagera sig om framstĂ€llningen inte Ă€r perfekt. Alla eventuella felaktigheter Ă€r bara ett problem om de betraktas som sanningar och förs vidare. En exakt vetenskap om nĂ„got diffust Forskning handlar om att leverera sĂ„ klara och tydliga svar som möjligt, men för att förstĂ„ olika typer av forskning krĂ€vs insikt om att det som Ă€r diïŹ€ust inte kan deïŹnieras exakt. Kultur Ă€r vagt till sin natur och dĂ„ spelar det ingen roll hur stort begĂ€ret efter ett tydligt svar Ă€r, för om det som studeras förenklas för mycket handlar forskningen inte om frĂ„gan lĂ€ngre utan om nĂ„got annat. Detta Ă€r ett exempel pĂ„ hur kulturellt skapade förvĂ€ntningar kan leda tanken fel. Det ïŹnns olyckligt nog en tydlig förvĂ€ntan i samhĂ€llet idag om att all vetenskap kan och ska entydiga svar pĂ„ alla frĂ„gor som stĂ€lls. Det Ă€r dock en missuppfattning att all vetenskap arbetar pĂ„ samma sĂ€tt och att svaren pĂ„ alla frĂ„gor ser likadana ut. TĂ€nker man efter en stund inser man att det som Ă€r vagt aldrig kan beskrivas pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, med mindre Ă€n att man gör vĂ„ld pĂ„ verkligheten. Kombinationen av ett starkt begĂ€r efter ett tydligt svar och en stressad och pressad vardag kan göra det svĂ„rt att hantera kĂ€nslan av besvikelse nĂ€r svaret man fĂ„r inte motsvarar förvĂ€ntningarna. Ingen tjĂ€nar dock pĂ„ att skjuta budbĂ€raren. Problemet med tillvarons och kulturens vaghet Ă€r inte kulturvetarens, det Ă€r allas. Och det Ă€r dessutom bara ett problem om det uppfattas pĂ„ det sĂ€ttet. Man kan lika gĂ€rna uppfatta vagheten som en förutsĂ€ttning som bara Ă€r att acceptera och förhĂ„lla sig till. Kulturvetenskap handlar om nĂ„got som till sin natur Ă€r vagt och diïŹ€ust, förĂ€nderligt och komplext samt dessutom inte sĂ€llan motsĂ€gelsefullt. Kritiken mot kulturvetare och kulturvetenskap bottnar i ett underliggande antingen- eller-tĂ€nkande. Kulturellt ïŹnns ett vida spritt antagande om att antingen Ă€r svaret sant eller falskt och nĂ„got annat accepteras inte. Detta dikotomiska tĂ€nkande Ă€r förföriskt och retoriskt tacksamt, men det borde inte fĂ„ sĂ„ mycket utrymme som det fĂ„r, inte inom vetenskapen. Inte om man verkligen vill lĂ€ra kĂ€nna kulturens karaktĂ€r och förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. ÄndĂ„ Ă€r det vanligt förekommande och det visar att vetenskapsutövare lika mycket som mĂ€nniskor i allmĂ€nhet Ă€r kulturvarelser. Tankemodellen leder till slutsatsen att, antingen Ă€r du med mig, eller ocksĂ„ mot mig, för den bygger pĂ„ att vĂ€rlden Ă€r enkelt ordnad i binĂ€ra oppositioner. Intuitivt kĂ€nns det kanske som den enda möjliga uppfattningen, men om man inom vetenskapen utgĂ„r frĂ„n en sĂ„dan syn pĂ„ kunskap leder det till slutsatsen att alla avsteg frĂ„n denna kunskapsteoretiska princip mĂ„ste klassas som obegripligt snömos. Den skenbara enkelheten ligger oss alla i fatet eftersom antagandet inte stĂ€mmer med hur verkligheten Ă€r beskaïŹ€ad. DĂ€rför kĂ€ndes det befriande nĂ€r jag hos ïŹlosofen Fredrika Spindler (2013:57ïŹ€), i hennes bok om Deleuze (som hĂ€r bara nĂ€mns i förbifarten, men som kommer att presenteras ingĂ„ende lĂ€ngre fram), ïŹck chansen att Ă„terknyta bekantskapen med ett begrepp som jag först nu pĂ„ allvar inser förklaringskraften i. Kulturvetenskapen Ă€r en anexakt vetenskap. Varken positivistiskt exakt, eller hermeneutiskt subjektiv, utan bĂ„de och. Det anexakta Ă€r en precisering av det som inte Ă€r exakt, linjĂ€rt och möjligt att förklara i detalj, men som heller inte Ă€r relativt eller subjektivt. Kultur, till exempel, Ă€r vag till sin natur, eller anexakt. Vill vi bygga ett hĂ„llbart samhĂ€lle Ă€r detta en viktig insikt att ha med sig för hĂ„llbarhet Ă€r ocksĂ„ ett vagt begrepp. FörstĂ„r man inte kulturens karaktĂ€r blir det svĂ„rt att förstĂ„ samhĂ€llet, livet och förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Kulturvetenskapen som hĂ€r resoneras kring Ă€r en anexakt vetenskap. Begreppet Ă€r ursprungligen hĂ€mtat frĂ„n Edmund Husserl, men det Ă€r Deleuze och Guattari (1998:86f) som omformat insikten till ett anvĂ€ndbart tankeverktyg. Anexakt Ă€r ett viktigt begrepp och en central utgĂ„ngspunkt för fortsĂ€ttningen samt inte minst för förstĂ„elsen av kulturvetenskapens nytta. Husserls ansprĂ„k pĂ„ fenomenologin som han menar Ă€r anexakt Ă€r allt för stora och uppvisar lite för mycket av antingen/eller tendenser för att vara anvĂ€ndbar i det samtal som jag har i Ă„tanke. Deleuze och Guattari presenterar en mer anvĂ€ndbar deïŹnition och förklarar begreppet pĂ„ följande sĂ€tt i en av passagerna i boken A Thousand Plateaus,2 (”1227 Traktat om nomadologin: Krigsmaskinen”). De skriver följande, och det som fetmarkerats Ă€r det jag ïŹnner viktigt och vill resonera vidare om.3 Husserl talar om en protogeometri som gĂ€ller vaga, det vill sĂ€ga vagabonderande och nomadiska morfologiska essenser. Dessa essenser skiljer sig frĂ„n de sinnliga tingen, men ocksĂ„ frĂ„n ideala, kungliga 12
  • 14. eller imperiala essenser. Den vetenskap som behandlar dem, protogemetrin, skulle sjĂ€lv vara vag, vagabonderande: den skulle varken vara inexakt likt de sinnliga tingen eller exakt likt de ideala essenserna, utan anexakt och likvĂ€l strĂ€ng (”inexakt i sin essens och inte genom en slump”). Cirkeln Ă€r en ïŹxerad och ideal, organisk essens, men det runda Ă€r en vag och ïŹ‚ytande essens som pĂ„ en gĂ„ng skiljer sig frĂ„n cirkeln och frĂ„n alla runda ting (en vas, ett hjul, solen ...). En teorematisk ïŹgur Ă€r en ïŹxerad essens, men dess transformationer, deformationer, ablationer och augmentationer, alla dess variationer, utgör ïŹgurer som Ă€r problematiska och vaga men likvĂ€l strikta, i form av ”linser”, â€ïŹ‚ockblomster”, eller ”taggighet”. Man kunde sĂ€ga att de vaga essenserna frĂ„n tingen extraherar en bestĂ€mning som Ă€r nĂ„got mer Ă€n Ă€ngsligheten, nĂ€mligen kroppsligheten, vilket till och med kanske implicerar en ”kroppens ande” [esprit de corps]. Men varför ser Husserl i detta en protogeometri, en sorts mellanstation och inte en ren vetenskap? Varför lĂ„ter han de rena essenserna bero pĂ„ en grĂ€nsövergĂ„ng, trots att varje grĂ€nsövergĂ„ng som sĂ„dan tillhör det vaga? Snarare ïŹnns hĂ€r tvĂ„ olika, formellt skilda uppfattningar av vetenskapen – men, ontologiskt sett, ett enda interaktionsfĂ€lt dĂ€r en kunglig vetenskap stĂ€ndigt söker bemĂ€ktiga sig den nomadiska eller vaga vetenskapens innehĂ„ll, och dĂ€r en nomadisk vetenskap stĂ€ndigt fĂ„r den kungliga vetenskapens innehĂ„ll att ïŹ‚y undan. Vad som i sista hand rĂ€knas Ă€r den stĂ€ndigt rörliga grĂ€nsen. Hos Husserl (men Ă€ven hos Kant, Ă€ven om i omvĂ€nd form: det runda som cirkelns ”schema”), kan man notera en klar uppfattning av den nomadiska vetenskapens irreducibla karaktĂ€r, men samtidigt ocksĂ„ en önskan hos Statsmannen eller den som tar Statens parti att bibehĂ„lla den kungliga vetenskapens legislativa och konstitutiva prioritet. Varje gĂ„ng man förblir vid denna prioritet gör man den nomadiska vetenskapen till nĂ„got för-, para- eller subvetenskapligt. Framför allt kan man inte lĂ€ngre förstĂ„ relationerna mellan vetenskap och teknik, vetenskap och praktik, eftersom den nomadiska vetenskapen inte bara Ă€r en simpel teknik eller praktik, utan ett vetenskapligt fĂ€lt dĂ€r problemen angĂ„ende dessa relationer stĂ€lls och löses pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n i den kungliga vetenskapen. Staten producerar och reproducerar stĂ€ndigt ideala cirklar, men det krĂ€vs en krigsmaskin för att göra nĂ„got runt. Man mĂ„ste alltsĂ„ bestĂ€mma den nomadiska vetenskapens egna kĂ€nnetecken för att förstĂ„ sĂ„vĂ€l den repression den underkastas som den interaktion i vilken den ”uppehĂ„ller” sig. Samtal mellan, utbyte av tankar över grĂ€nser, inom discipliner och mellan vetenskaper Ă€r vad som leder mĂ€nsklighetens vetande framĂ„t. Det viktiga Ă€r inte vem som har rĂ€tt, utan vad som hĂ€nder i mötet mellan olika kompetenser, nĂ€r olika kunskaper stöts och blöts med varandra. Det Ă€r i utbytet mellan olika discipliner, kompetenser och vetenskapliga intressen och temperament som bĂ€ttre vetande uppstĂ„r. Vill man verkligen förstĂ„ vad det innebĂ€r att vara och leva som mĂ€nniska behövs inte nödvĂ€ndigtvis svar. Oftare behövs det vetenskapliga insatser som gör vĂ€rlden begriplig och som verktyg som kan anvĂ€ndas för att omforma den. Vetenskap handlar om att förstĂ„ vĂ€rlden och om att lĂ€ra sig leva i och med den, inte om att ta makten över livet, kulturen och naturen, för alla sĂ„dana försök har visat sig vara förenade med enorma risker. Det största hotet mot mĂ€nsklighetens lĂ„ngsiktiga överlevnad Ă€r den typen av hybris som Ă€r vanlig bland framgĂ„ngsrika mĂ€nniskor med mycket makt. VĂ€rlden Ă€r allt för komplex och oöverskĂ„dlig för att nĂ„gon ska kunna veta sĂ€kert om nĂ„got som rör samhĂ€llet och kultur. Naturvetenskapen och dess analysverktyg Ă€r skapade för att hantera det som Ă€r exakt i vĂ€rlden. Kulturvetenskapen dĂ€remot har verktyg som kan hantera allt det som Ă€r anexakt, vilket alltsĂ„ inte ska förvĂ€xlas med oklarhet och relativism. Det anexakta Ă€r till sin natur vagt och det Ă€r inget problem, för det Ă€r ett faktum, det Ă€r helt enkelt sĂ„ det Ă€r. Hur mycket man Ă€n önskar att det vore pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€r kulturens anexakthet nĂ„got man mĂ„ste acceptera. Livet uppvisar bĂ„de exakthet och vaghet, kulturen och vardagen Ă€r bĂ„de och, samtidigt. Och dĂ„ blir vetenskapen missvisande om den pĂ„ förhand bestĂ€mmer att det exakta Ă€r bĂ€ttre Ă€n det anexakta. Det Ă€r olyckligt om vetenskap blir en kamp pĂ„ förhand om vem som har den bĂ€sta kunskapen och de bĂ€sta verktygen, för det tar kraft och fokus frĂ„n uppdraget att hantera samhĂ€llet och tillvaron. Vilken kunskap som Ă€r den bĂ€sta Ă€r en frĂ„ga som bara kan avgöras i efterhand, med facit i hand. Kulturvetenskapen Ă€r anexakt och följer med sitt studieobjekt. Den handlar om att lĂ€ra sig förstĂ„ och hantera vagheten istĂ€llet för att försöka bestĂ€mma och kontrollera. Allt för mycket tid och resurser lĂ€ggs pĂ„ strider som handlar om vem som har eller vad som Ă€r den bĂ€sta kunskapen, den bĂ€sta metoden, utan hĂ€nsyn till vad kunskapen och metoden ska anvĂ€ndas till. Till vilken nytta? DĂ€rför undersöks hĂ€r förutsĂ€ttningarna för vetenskapliga samtal, mellan olika vetenskapsgrenar med olika intressen, verktyg och kunskaper, med det gemensamma mĂ„let att samverka i mĂ€nsklighetens tjĂ€nst. Vi har ett val hĂ€r, antingen samarbetar vi eller sĂ„ bekĂ€mpar vi varandra. Jag ser emellertid inget positivt i kampen. Kanske för att kulturvetare redan pĂ„ förhand dömts att förlora den? Konkurrens Ă€r ett tvivelaktigt verktyg för att nĂ„ kvalitet i 13
  • 15. kunskapsprocesser, för kampen tar död pĂ„ alla samtal och premierar sĂ€kerhet framför osĂ€kerhet, oavsett vad som studeras. Det ïŹnns ett vĂ€rde i att inte blunda för komplexiteten utan samtala över grĂ€nser för att med gemensam anstrĂ€ngning försöka lĂ€ra sig hantera utmaningen och förstĂ„ vĂ€rlden och kulturen i sin fulla vidd och pĂ„ sina egna premisser. Och hjĂ€lp pĂ„ vĂ€gen i det arbetet gĂ„r att fĂ„ med begreppet anexakt som sĂ€tter ord pĂ„ kulturvetenskapens egenhet och kunskapsmĂ„l, i alla fall den kulturvetenskap som jag vill förverkliga. Åter till Deleuze och Guattari (1998:151f), till det andra stycket dĂ€r begreppet anexakt förekommer i kapitlet om Krigsmaskinen. Hur ska man dĂ„ deïŹniera denna materia-rörelse, denna materia-energi, detta materia-ïŹ‚Ă¶de, denna materia i variation, som gĂ„r in i och ut ur sammansĂ€ttningarna? Det Ă€r en destratiïŹerad och deterritorialiserad materia. Det förefaller oss som om Husserl gjorde ett vĂ€sentligt framsteg i tĂ€nkandet nĂ€r han upptĂ€ckte en region av materiella och vaga essenser, det vill sĂ€ga vagabonderade, anexakta och likvĂ€l strĂ€nga essenser, och skilde dem frĂ„n ïŹxerade, metriska och formella essenser. Vi har sett att de vaga essenserna lika mycket skiljer sig frĂ„n de formade tingen som frĂ„n de formella essenserna. De utgör oskarpa mĂ€ngder. De bildar en typ av kroppslighet (materialitet) som varken ska sammanblandas med den formella och intelligibla essentialiteten eller med sinnliga, formade och varseblivna tingsligheten. Denna kroppslighet har tvĂ„ kĂ€nnetecken: Ă„ ena sidan hĂ€nger den intimt samman med grĂ€nsövergĂ„ngen som förĂ€ndring av tillstĂ„nd, en deformations- eller transformationsprocess i en rumtid som sjĂ€lv Ă€r anexakt, och verkar i termer av hĂ€ndelser (ablation, adjunktion, projektion ...); Ă„ andra sidan hĂ€nger den samman med de expressiva eller intensiva kvaliteter som utgör ett ”mer eller mindre”, och produceras likt variabla aïŹ€ekter (motstĂ„nd, hĂ„rdhet, tyngd, fĂ€rg ...). Det ïŹnns alltsĂ„ en ambulerande sammankoppling mellan hĂ€ndelser och aïŹ€ekter, vilken konstituerar den vaga kroppsliga essensen och skiljs frĂ„n den sedentĂ€ra förbindelsen â€ïŹxerad essens-egenskaper som följer dĂ€rav i tinget”, ”formell essens- format ting”. Tvivelsutan tenderade Husserl att göra den vaga essensen till ett slags mellanlĂ€ge mellan essensen och det sinnliga, mellan tinget och begreppet, en smula som Kants schema. Är inte rundheten en vag eller schematisk essens, ett mellanlĂ€ge mellan de sinnliga runda tingen och cirkelns begreppsliga essens? Rundheten existerar egentligen bara som en tröskelaïŹ€ekt (varken platt eller spetsigt) och som en grĂ€nsprocess (runda till), genom de sinnliga tingen och de tekniska agenterna: kvarnsten, torn, hjul, spinnrock, hylsa ... Men den Ă€r bara ett ”mellanlĂ€ge” försĂ„vitt detta mellanlĂ€ge Ă€r autonomt och först och frĂ€mst strĂ€cker ut sig sjĂ€lvt mellan (ingen och mellan tankarna för att instifta en helt ny relation dem emellan, deras vaga identitet. Det vaga Ă€r en del av vĂ€rlden, i kraft av sig sjĂ€lv. Försöker man göra det som Ă€r diïŹ€ust till sin natur, klart och tydligt har man förvanskat det och förklaringen handlar om nĂ„got annat. Detta Ă€r ett faktum som mĂ„ste accepteras om man vill förstĂ„ vĂ€rlden som den fungerar i praktiken och om det Ă€r levande natur eller kultur man vill undersöka. Insikt om och verktyg för att hantera bĂ„de det anexakta och det exakta Ă€r lika viktiga och betydelsefulla för att kunna hantera utmaningen som strĂ€van efter hĂ„llbarhet stĂ€ller oss inför. Kulturvetenskap Ă€r en exakt vetenskap om det som Ă€r anexakt i vĂ€rlden. LĂ„t oss sluta bekriga varandra. Sanningen stĂ„r pĂ„ tvĂ„ ben, kan man sĂ€ga, och bĂ„da benen behövs. Ingen vetenskap kan ensam svara pĂ„ allt, men gemensamt kan olika discipliner hjĂ€lpa varandra att skapa bĂ€ttre och mer anvĂ€ndbara svar. Det anexakta Ă€r precis lika viktigt och reellt som det exakta. Framtiden Ă€r en öppen frĂ„ga Denna bok handlar ytterst om framtiden. Om förutsĂ€ttningarna för att skapa ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle för vĂ„ra barn att leva i, och om vad humaniora kan bidra med i det arbetet. Det Ă€r svĂ„rt att förutse utfallet, sĂ€rskilt om det ligger lite lĂ€ngre in i framtiden. Och ju lĂ€ngre in i framtiden, desto svĂ„rare blir det att sĂ€ga nĂ„got om det som ska hĂ€nda. Om det man tror ska hĂ€nda gĂ„r dock att uttala sig och det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got man kan tvista om, vilket görs allt som oftast. Ingen vet dock hur det blir, inte förrĂ€n tiden Ă€r inne. Drömmar om framtiden Ă€r en guldgruva för kulturvetaren, för det mĂ€nniskor drömmer om försöker de fĂ„ och dĂ€rför sĂ€ger tankarna om framtiden sĂ„ mycket om samtiden. Hur det sedan blir Ă€r en helt annan sak. En av denna boks viktigaste premisser handlar om det, om att framtiden per deïŹnition inte kan vara nĂ„got annat Ă€n en öppen frĂ„ga. Det Ă€r avgörande för förstĂ„elsen av innehĂ„llet att man stĂ€ller upp pĂ„ den utgĂ„ngspunkten. Diskussionen eller reïŹ‚ektionen över framtiden inleds med ett citat frĂ„n ïŹlosofen Karl Popper (2002:9f), som Ă€r den som kanske tydligast och mest ihĂ€rdigt fört fram premissen om framtidens öppenhet och kulturens icke-linjĂ€ritet. Han skriver följande om framtiden (och vad man kan lĂ€ra av historien) i inledningen till boken Historicismens elĂ€nde. 14
  • 16. I avsikt att informera lĂ€saren om dessa mer fĂ€rska resultat sĂ„ vill jag hĂ€r med nĂ„gra fĂ„ ord teckna konturerna av denna vederlĂ€ggning av historicismen. Argumentet kan sammanfattas i fem pĂ„stĂ„enden enligt följande: 1. Den mĂ€nskliga historiens förlopp Ă€r starkt pĂ„verkat av den mĂ€nskliga kunskapens tillvĂ€xt. (Sanningen hos denna premiss mĂ„ste medges ocksĂ„ av dem som i vĂ„ra idĂ©er, inklusive vĂ„ra vetenskapliga idĂ©er, enbart ser en biprodukt av en materiell utveckling av ett eller annat slag). 2. Vi kan inte förutsĂ€ga den framtida tillvĂ€xten av vĂ„r vetenskapliga kunskap med rationella eller vetenskapliga metoder. [
] 3. Vi kan följaktligen inte förutsĂ€ga den mĂ€nskliga historiens framtida förlopp. 4. Den betyder att vi mĂ„ste avstĂ„ frĂ„n möjligheten av en teoretisk historia, dvs. av en historisk samhĂ€llsvetenskap som skulle motsvara den teoretiska fysiken. Det kan inte ïŹnnas nĂ„gon vetenskaplig teori om den historiska utvecklingen som kan tjĂ€na som grund för historiska förutsĂ€gelser. 5. De historicistiska metodernas grundlĂ€ggande mĂ„lsĂ€ttning [
] utgör följaktligen en missuppfattning och historicismen faller samman. Argumentet vederlĂ€gger naturligtvis inte möjligheten till varje form av social förutsĂ€gelse. Det Ă€r tvĂ€rtom fullkomligt förenligt med möjligheten att testa samhĂ€llsteorier – som t.ex. ekonomiska teorier – genom att förutsĂ€ga att under vissa omstĂ€ndigheter sĂ„ kommer vissa saker att intrĂ€ïŹ€a. Det vederlĂ€gger endast möjligheten att förutsĂ€ga historiska hĂ€ndelseförlopp i den mĂ„n som dessa kan pĂ„verkas av tillvĂ€xten i vĂ„r kunskap. Det avgörande steget i det hĂ€r resonemanget Ă€r pĂ„stĂ„endet (2). Jag anser att det Ă€r övertygande i sig sjĂ€lvt: om det existerar nĂ„got sĂ„dant som en vĂ€xande mĂ€nsklig kunskap, sĂ„ kan vi inte idag förutse vad vi kommer att veta först imorgon. Citatet frĂ„n Popper anvĂ€nds inte för att leda nĂ„got i bevis, det ïŹnns med för att han pĂ„ ett elegant sĂ€tt visar pĂ„ rimligheten i att utgĂ„ frĂ„n att framtiden Ă€r öppen och under tillblivelse. Poppers hypotetiskt-deduktiva metod Ă€r dessutom allmĂ€nt accepterad inom vetenskapen. Vetenskap kan inte bevisa nĂ„got, bara falsiïŹera. Inte minst dĂ€rför ïŹnns det en poĂ€ng med att pĂ„minna om vad han sĂ€ger om framtiden. Den ïŹnns inte, den skapas av oss eller blir till genom icke-linjĂ€ra processer av blivande, vars resultat kan studeras och analyseras först med facit i hand. Vi kan lĂ€ra massor av att studera historien, men ingenting om framtiden. FrĂ„gan om framtidens fundamentala öppenhet Ă€r viktig för den förstĂ„else av kultur som hĂ€r undersöks möjligheterna med. DĂ€rför vill jag peka pĂ„ ytterligare en inspiratör som övertygat mig om det omöjliga i att förutsĂ€ga framtiden, och samtidigt tipsa om en bok som betytt vĂ€ldigt mycket för mitt sĂ€tt att tĂ€nka: The Black Swan. The Impact of the Highly Improbable, skriven av Nassim Nicholas Taleb (2008). Det Ă€r en populĂ€rvetenskapligt hĂ„llen bok som pedagogiskt och övertygande visar vilken roll slumpen spelar i mĂ€nniskors liv. Taleb pekar pĂ„ en massa saker och lyfter fram och belyser en rad ögonöppnande exempel. Taleb menar till exempel att den mĂ€nskliga hjĂ€rnan lider av tre problem som gör att man förleds tro att man har större koll pĂ„ vĂ€rlden Ă€n man har. För det första lider mĂ€nniskan (för att det Ă€r sĂ„ hjĂ€rnan fungerar) av ett utbrett missförstĂ„nd om att man förstĂ„r hur andra mĂ€nniskor tĂ€nker, och att man har överblick nog att veta vad som hĂ€nder och varför. Vi förleds till denna typ av övertygelser av vĂ„r hjĂ€rnas konstitution, men vĂ€rlden Ă€r en lĂ„ngt mer komplex och slumpmĂ€ssigt förĂ€nderlig storhet Ă€n nĂ„gon enskild hjĂ€rna kan förstĂ„, Ă„tminstone till vardags, om och nĂ€r man Ă€r upptagen med att hantera tillvaron. Det man ser och vad hjĂ€rnan uppfattar Ă€r ett slags genomsnitt av intrycken, logikerna, viljorna och tankarna man möter. Men varje enskild hjĂ€rna, varje del av helheten Ă€r unik och omöjlig för nĂ„gon annan att förstĂ„ fullt ut och i detalj. För det andra förleds mĂ€nniskan av sin hjĂ€rnas uppbyggnad och sĂ€tt att fungera att uppfatta vĂ€rlden som ett resultat av orsak-verkan. Studerar man sakernas tillstĂ„nd mĂ€rker man emellertid att sĂ„ inte Ă€r fallet, det Ă€r i efterhand man upptĂ€cker sambanden som sedan tolkas som resultat av kausala samband. MĂ€nniskan lever livet och nĂ€rmar sig framtiden genom en backspegel. Det Ă€r bara i historieböcker som historien följer mönster och 15
  • 17. uppvisar regelbundenheter. Och först i efterhand vet man vad som skulle hĂ€nda. Ingen uppfattar det sĂ„ i stunden, men eftersom önskan att skĂ„da in i framtiden Ă€r sĂ„ stark litar (allt för) mĂ„nga pĂ„ den som sĂ€ger sig veta sĂ€kert och glömmer att det vid varje tillfĂ€lle ïŹnns en hel massa olika röster som ocksĂ„ reser andra ansprĂ„k pĂ„ att veta hur det ska bli och vad som ska hĂ€nda. MĂ€nniskans hjĂ€rna fungerar dessutom sĂ„ att den konsekvent glömmer vad den trodde innan, nĂ€r den vĂ€l stĂ„r inför fullbordat faktum. LĂ„t oss inte glömma att det pĂ„ varje individ som i efterhand kan sĂ€ga: ”Vad var det jag sa”, gĂ„r tio som hade fel. Ingen av dem ”visste” vad som skulle hĂ€nda. Först i efterhand gĂ„r det att veta. FörstĂ„r man detta inser man ocksĂ„ att om det bara ïŹnns tillrĂ€ckligt med variation i förslagen kommer alltid nĂ„gon att ha rĂ€tt, men vem det blir vet man först i efterhand. För det tredje visar Taleb hur mĂ€nniskan stĂ€ndigt övervĂ€rderar den fakta som föreligger vid varje givet tillfĂ€lle. Besattheten av fakta Ă€r utbredd, och ett exempel pĂ„ det Ă€r idrotten. DĂ€r vimlar det av experter och hĂ€nvisas till hur mycket fakta och tvĂ€rsĂ€kerhet som helst. ÄndĂ„ vet ingen hur matchen skall sluta. NĂ€r 22 fotbollspelare och en domare springer ut pĂ„ planen spelar det ingen roll hur mycket man vet om respektive lag eller individuella spelare. Det Ă€r historisk kunskap som inte har nĂ„got, eller mycket lite med det som hĂ€nder i realtid pĂ„ planen att göra. Samma inom ekonomin (som Taleb skriver om) och politiken. Fakta blir ett slags tröst, nĂ„got att luta sig mot i en vĂ€rld av kaos. Men om man övervĂ€rderar historiska fakta kommer samhĂ€llets lĂ„ngsiktiga skydd att utarmas och hĂ„llbarheten hotas. VĂ€rldens och verklighetens dynamiska tillblivelse och dess inneboende komplexitet och oöverblickbarhet kan inte nog betonas, och Ă€ven om det inte gĂ„r att fullt ut förstĂ„ helheten ïŹnns ett viktigt vĂ€rde i att i alla fall förstĂ„ vad man inte vet och vad som inte gĂ„r att veta. Talebs bok visar hur dessa problem, som gĂ„r att koppla till den mĂ€nskliga hjĂ€rnans konstitution, gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng spelar samhĂ€llet och mĂ€nskligheten spratt. FasthĂ„llandet vid tron pĂ„ att vĂ€rlden gĂ„r att förutse Ă€r ett av mĂ€nsklighetens största problem. Det vi har att göra med Ă€r alltsĂ„ en knĂ€ckfrĂ„ga för arbetet med samhĂ€llets och vĂ€rldens lĂ„ngsiktiga hĂ„llbarhet. Vad som behöver göras till ledstjĂ€rna i arbetet med att förstĂ„ kultur, samhĂ€lle och framtiden Ă€r dels att hĂ„lla insikten om framtidens fundamentala öppenhet levande och aktuell, dels pĂ„minna om den stĂ€ndiga nĂ€rvaron av det ovĂ€ntat ovĂ€ntade. Om den insikten kunde integreras mer i politiken och samhĂ€llsbyggandet skulle synen pĂ„ vilka kunskaper och kompetenser samhĂ€llet behöver se annorlunda ut. Kulturvetenskapens vĂ€rde skulle i ett sĂ„dant sammanhang, ett sĂ„dant intellektuellt klimat öka markant. Vad mĂ€nskligheten behöver Ă€r förstĂ„else för och sĂ€tt att hantera tillvarons komplexitet och inneboende slumpmĂ€ssighet. Vill Ă€n en gĂ„ng pĂ„peka att detta inte betyder att experter och evidens inte behövs, det handlar inte om kritik utan om att lansera en annan och mer adekvat förstĂ„else för kunskap, kultur och framtiden. Det handlar om att sprida insikten om vad som gĂ„r att sĂ€ga med hjĂ€lp av vetenskapliga metoder och hur man kan vĂ€rdera experternas uttalanden. Byter nu spĂ„r lite, just för att betona att detta Ă€r ett samtal och för att nĂ€rma mig grundfrĂ„gan lite mer ogarderat, trevande och mer förutsĂ€ttningslöst Ă€n man brukar i konventionella vetenskapliga arbeten. Det gĂ„r ocksĂ„ att gripa sig an frĂ„gan om framtiden pĂ„ ett lite mer personligt sĂ€tt. NĂ€r jag var yngre Ă€lskade jag science-ïŹction. Böcker och ïŹlmer som handlade om framtiden fĂ„ngade mitt ïŹ‚yktiga, ïŹ‚ackande intresse. År 2000 stod ut som ett nĂ€rmast magiskt Ă„rtal nĂ€r jag var barn. Funderade ofta pĂ„ hur det skulle vara och se ut nĂ€r jag fyllt 35. Millennieskiftet kĂ€ndes oerhört avlĂ€gset, dĂ€r i början av 1970-talet. Innan oljekriserna, innan uppmĂ€rksammandet av ozonhĂ„l och hoten om förödande klimatförĂ€ndringar. Det Ă€r tydligt att nĂ„got hĂ€nde med framtiden i samband med oljekrisen, runt 1975. Ett tecken pĂ„ det Ă€r att ïŹlmer om rymden vid denna tidpunkt blir ”skitiga”. JĂ€mför till exempel ïŹlmen 2001 Ett rymdĂ€ventyr med Alien. Under 1970-talet var rymden ren, estetiken avskalad och teknikoptimismen stor (Ă€ven om datorn Hal i ïŹlmen 2001 utgjorde ett hot). Under 1980-talet blev rymden skitig och tekniken började allt mer betraktas som en risk. Sedan gjordes allt fĂ€rre ïŹlmer pĂ„ temat science-ïŹction. Framtiden försvann ur sikte i samtiden under 1990-talet, kan man sĂ€ga. Framtidsoptimismen i samhĂ€llet och andan av att allt gĂ„r att lösa, som jag vĂ€xte upp med, började falna i samband med att jag klev in pĂ„ arbetsmarknaden, under krisĂ„ren i början av 1980-talet. Teknik som tidigare beskrivits som lösningen pĂ„ alla problem framstĂ€lldes allt mer som ett hot. Mot slutet av decenniet, Ă„rhundradet, Ă„rtusendet, under det magiska 1999, dominerade oron inför en stundande apokalyps kulturen. Synen pĂ„ och förvĂ€ntningarna inför framtiden sĂ€ger mycket om kulturen, samtidigt som förestĂ€llningarna pĂ„verkar uppfattningen om vad som Ă€r rimligt och önskvĂ€rt att göra. 16
  • 18. Mitt liv började pĂ„ toppen, kan man sĂ€ga. Under slutet av 1960-talet var framtiden ljus och allt blev bĂ€ttre för de ïŹ‚esta, Ă„r för Ă„r. Sedan kom oljekrisen. Efter det var det som drömmarna om framtiden riktades mot nuet. Det var dĂ„ som min förĂ€ldrageneration började lĂ„na pengar och köpa aktier. Börsen ökade nĂ€rmast exponentiellt i vĂ€rde. NĂ€r jag var liten ïŹck jag lĂ€ra mig att spara. Sedan i tonĂ„ren oroades jag över arbetslöshet. Framtiden som varit ljus blev hotfull. Kanske inte sĂ„ konstigt dĂ„ att egoismen spred sig och fokus riktades mot jaget och det som Ă€r hĂ€r och nu. NĂ€r framtidsprognoserna Ă€r dystra tar man kanske vara pĂ„ det man har, för risken Ă€r ju att det blir sĂ€mre lĂ€ngre fram. TĂ€nker tillbaka, pĂ„ framtiden. TĂ€nker pĂ„ hur den förĂ€ndrats; synen pĂ„ den och förvĂ€ntningarna inför den. FortsĂ€tter associera och reïŹ‚ektera över olika aspekter av och ingĂ„ngar till förstĂ„else för framtiden. Var utspelar sig ïŹlmer om framtiden? PĂ„fallande ofta Ă€r det i rymden. Vad stĂ„r det för och vad handlar det om? Kanske en kollektiv lĂ€ngtan, ut, bort? Antingen handlar det om aktiv kolonisering av, till exempel planeten Mars, om att mĂ€nskligheten för att manifestera sin förtrĂ€ïŹ„ighet ïŹ‚yttar till en annan plats. Eller som i Harry Martinsons diktepos Aniara. En revy om mĂ€nniskan i tid och rum, en av nöden pĂ„kallad ïŹ‚ykt frĂ„n en förödd jord. Rymden blir i denna typ av berĂ€ttelser ett slags outnyttjad möjlighet. En bejakad eller sista, desperat, lösning pĂ„ mĂ€nsklighetens (sjĂ€lvförvĂ„llade) problem. Teknik och vetenskap kan sĂ€gas representera nĂ„got liknande. Även om svaren Ă€nnu inte ïŹnns sĂ„ kommer nĂ„gon att ïŹnna en lösning, nĂ„gon gĂ„ng och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Svaret verkar dock allt ïŹnnas just bortom horisonten. Framtiden Ă€r fylld av ny teknik, teknik som löser dagens problem. SĂ„ Ă€r det av lĂ€tt förklarliga skĂ€l, för framtiden ïŹnns bara i vĂ„ra drömmar och dĂ€r Ă€r allt som man har fantasi nog att skapa möjligt. Det Ă€r en annan sak som gör kulturvetenskapen sĂ€rskilt vĂ€l skickad att studera förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring och hĂ„llbarhet. Fantasi Ă€r en egenskap som skiljer mĂ€nniskan frĂ„n djuren. Vi kan förestĂ€lla oss saker, Ă€ven sĂ„dant som inte existerar. Vi kan abstrahera och extrapolera. Det Ă€r en förmĂ„ga som borde undersökas mer ingĂ„ende, för fantasin Ă€r bĂ„de ett hot och en möjlighet. Saknas förmĂ„gan att förestĂ€lla sig nĂ„got, om allt handlar om evidens, om det som gĂ„r att veta sĂ€kert, vad hĂ€nder dĂ„ med framtiden, kulturen och hĂ„llbarheten? Jag Ă€r humanistiskt skolad. Intresserar mig för mĂ€nniskor, för deras tankar, drömmar, problem och glĂ€djeĂ€mnen. SĂ„ lĂ€nge jag kan minnas har det varit dessa aspekter som intresserat mig mest nĂ€r jag tittat pĂ„ science-ïŹction. Ju mindre teknikfokus, desto bĂ€ttre. Har alltid uppskattat framtidsskildringarnas ïŹlosoïŹska aspekter. TV-serien Osynliga mannen, frĂ„n 1970-talet gillade jag för den gav upphov till massor av frĂ„gor och vidare tankar. TĂ€nk om jag, tĂ€nk om 
 Och frĂ„n senare Ă„r sticker ïŹlmen, Eternal Sunshine of the spotless mind ut. Dessa och andra likande ïŹlmer och TV-serier resonerar kring mĂ€nskliga dilemman som ny teknik ger upphov till. Jag ser dem som populĂ€rkulturella uttryck vilka bearbetar kulturella konsekvenser. Om den förmĂ„gan handlar humaniora och kulturvetenskap, om att lĂ€ra sig förstĂ„ konsekvenser av mĂ€nniskans förmĂ„ga att förestĂ€lla sig nĂ„got annat. Fantasi och drömmar Ă€r en viktig förutsĂ€ttning för förĂ€ndring. Min utgift, humanioras uppgift, Ă€r att kritiskt granska det mĂ€nskliga, i ordets vidaste bemĂ€rkelse. Det mĂ€nniskor gör och tĂ€nker pĂ„ Ă€r mitt studieobjekt. Min vetenskapliga blick riktas mot tillblivelser och fokus i arbetet Ă€r förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Ingen kan veta vad som ska hĂ€nda. Framtiden drabbar oss. Drömmar kan infrias, men hot kan ocksĂ„ vĂ€xa och anta groteska proportioner, i framtiden, om tidsperspektivet strĂ€cks ut lite. Faktum Ă€r dock att framtiden skapas, av oss hĂ€r och nu. Framtiden blir med andra ord vad vi gör den till. Detta vet vi, alla. Om vi bara tĂ€nker efter. Om vi bara stannar upp och reïŹ‚ekterar lite över saken. TyvĂ€rr fungerar inte mĂ€nniskans hjĂ€rna sĂ„. Förutom förstĂ„else krĂ€vs medvetenhet, uthĂ„llighet, energi och fokus för att det ska bli möjligt. Framtiden, vi borde tĂ€nka mer pĂ„ den. UppmĂ€rksamma och lĂ€ra kĂ€nna och försöka förstĂ„ drömmarna om det som komma skall, alla förestĂ€llda möjligheter och hot. Det Ă€r viktigt, men lika viktigt Ă€r det att reïŹ‚ektera över det faktum att framtiden skapas idag. HĂ€r och nu, i vĂ„r vardag. NĂ€r vi hanterar och tar oss genom dagen och lever vĂ„ra liv skapas framtiden, kollektivt, i handling. Drömmar om framtiden, mĂ€nniskors förvĂ€ntningar, pĂ„verkar handlingarna och besluten som tas idag. Samma gĂ€ller förvĂ€ntningar pĂ„ kunskap och pĂ„ forskare. Dina visioner avslöjar mer om dig Ă€n du tror och samhĂ€llets kollektiva uppfattning om framtiden sĂ€ger mycket om förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring. Framtiden Ă€r och förblir dock en öppen frĂ„ga som handlar mer om vad mĂ€nniskor tillsammans vill och vad man gör hĂ€r och nu. Kultur som vetenskap och vetenskap som kultur Vad Ă€r kunskap? Hur ser vi pĂ„ och vad lĂ€ggs i det ordet? Vad avgör vem och vad som gĂ„r att lita pĂ„? VarifrĂ„n hĂ€mtas vĂ„ra analytiska verktyg och varför vĂ€ljs det som vĂ€ljs? Och till vad anvĂ€nds verktygen och kunskapen? Det 17
  • 19. Ă€r frĂ„gor som behöver lyftas och reïŹ‚ekteras över, för det Ă€r frĂ„gor utan givna svar som ytterst handlar om akademisk kultur. Vetenskap utförs av och för mĂ€nniskor, med allt vad det innebĂ€r. Min utgĂ„ngspunkt Ă€r att ren kunskap, obeïŹ‚Ă€ckad av mĂ€nskligt kulturella aspekter, Ă€r en utopi. Kunskap Ă€r alltid förmedlad och dĂ€rmed tolkad samt genomsyrad av allt det som den eller de som utför forskningen stĂ„r för, medvetet sĂ„ vĂ€l som omedvetet. Vetenskap Ă€r en verksamhet lika prĂ€glad av kultur som alla annan mĂ€nsklig verksamhet. Det ïŹnns heller ingen position utanför varifrĂ„n tvister som rör kunskap kan avgöras objektivt. För att hĂ€mta stöd för den tanken vĂ€nder jag mig till vetenskapsteoretikern Donna Haraway som riktat kritik mot det vetenskapliga ideal hon benĂ€mner ”The modest witness” (se t.ex. Haraway 1997:23), som Ă€r ett slags kulturellt skapad idealposition vars kĂ€nnetecken och utgĂ„ngspunkt Ă€r att det Ă€r möjligt att som forskare inta rollen som osynlig och objektiv uttolkare av vĂ€rlden. Ett modest vittne anser sig kunna iaktta utan att iakttas och hĂ€vdar att fenomenen som satts under lupp kan studeras utan pĂ„verkan. Arbetar man efter sĂ„dana principer utgĂ„r man frĂ„n att bara den som iakttar utan att sjĂ€lv iakttas kan beskriva vĂ€rlden objektivt. Med hĂ€nvisning, bland annat till Haraway, menar jag att det Ă€r omöjligt att studera kultur utan att pĂ„verka den. Kritiken av modest-witness-idealet Ă€r mĂ„ngfacetterad men gĂ„r huvudsakligen ut pĂ„ att uppmĂ€rksamma hur det tĂ€nkandet och den praktiken genomgĂ„ende har gynnat vita, vĂ€sterlĂ€ndska, heterosexuella, manliga vetenskapare frĂ„n medelklassen eftersom det moderna vetenskapsidealet sammanfaller med dessa kategorier. En vĂ€g att byta med sĂ„dana förestĂ€llningar kan vara att öppet och tydligt, sĂ„ gott det nu gĂ„r, skriva fram och visa pĂ„ medvetenhet om hur det vetenskapliga arbetet kan tĂ€nkas vara situerat i tid, rum och social miljö (jfr Haraway 1991:183ïŹ€), det vill sĂ€ga i framstĂ€llningen dĂ€r resultaten presenteras Ă€ven uppmĂ€rksamma forskaren och skriva in hen och hens visioner för att gott liv i framstĂ€llningen. Nu nĂ„gra samvetsfrĂ„gor: Hur mĂ„nga har lĂ€st ett helt författarskap, det vill sĂ€ga alla texter av en betydelsefull teoretiker? Hur mĂ„nga har lĂ€st teoretikerna de hĂ€nvisar till i original? Och hur mĂ„nga har nöjt sig med att tillĂ€gna sig kunskap och förstĂ„else via sammanfattningar eller sekundĂ€rlitteratur? Handen pĂ„ hjĂ€rtat. Jag skriver inte detta för att ge nĂ„gon dĂ„ligt samvete eller för att resa kritik. Det Ă€r ett sĂ€tt reïŹ‚ektera över rĂ„dande akademisk kultur. Vilken kultur och kunskapssyn odlas inom akademin? Idag ïŹnns allt mindre tid och intresse av att verkligen lĂ€sa och samtala om kunskapens vĂ€sen och jobba med texter som utmanar tanken. Det som premieras och som avkrĂ€vs den som vill göra akademisk karriĂ€r Ă€r artiklar med ett fĂ„tal enkla poĂ€nger som kan sammanfattas i ett abstract. Ju ïŹ‚er artiklar desto bĂ€ttre och den som har ïŹ‚est vinner Ă€ra och belönas med akademiska insignier. EïŹ€ektivitet Ă€r ledordet, för tid Ă€r pengar och pengar Ă€r mĂ„ttet pĂ„ allt. Ingen sĂ€ger att det mĂ„ste vara sĂ„, men mycket talar för att vi rör oss orovĂ€ckande snabbt i den riktningen. Vad vill vi med vetenskapen egentligen och Ă€r den antrĂ€dda vĂ€gen den rĂ€tta för att öka kunskapen i samhĂ€llet? Det Ă€r avgörande frĂ„gor för ett land med ambitioner att vara en kunskapsnation, men ocksĂ„ iakttagelser som det sĂ€llan talas om. Bara man har tillrĂ€ckligt mĂ„nga publicerade artiklar och de ”rĂ€tta” referenserna ïŹnns med tycks vissa tro att allt Ă€r frid och fröjd, men om den typen av förestĂ€llningar utgör fundamentet som akademin vilar pĂ„ Ă€r vi illa ute. Det förrĂ€diska Ă€r att man inser hur det Ă€r och hur ett kulturellt sammanhang fungerar först efter ett tag. Det var till exempel först nĂ€r jag sĂ„ att sĂ€ga stigit i ”graderna” och accepterats av gemenskapen, först nĂ€r jag betraktades som en i gĂ€nget och började umgĂ„s lite mer förtroligt med andra forskare, som jag insĂ„g att de allra ïŹ‚esta akademiker Ă€r helt vanliga mĂ€nniskor. Och dĂ„ ïŹck jag höra professorer berĂ€tta om dĂ„ligt sjĂ€lvförtroende och skrivkramp samt att alla inte lĂ€st till exempel Bourdieu i original, Ă€ven om hans teorier legat till grund för forskningen. Jag blev skakad första gĂ„ngen jag hörde det. Sedan har jag vant mig. Akademiker Ă€r inte mer Ă€n mĂ€nniskor och i en kultur dĂ€r formen Ă€r viktigare Ă€n innehĂ„llet, dĂ€r antalet publikationer Ă€r viktigare Ă€n innehĂ„llet och dĂ€r storleken pĂ„ anslagen avgör vem som blir lyssnad pĂ„, dĂ€r ïŹnns ingen riktig poĂ€ng med att ta sig omaket att brottas med begrepp eller jobba med abstrakta och snĂ„riga teorier. Ingen kan förvĂ€nta sig av nĂ„gra akademiker att de ska Ă€gna sin dyrbara tid Ă„t sĂ„dant som inte premieras. Grundforskning, som kulturvetenskap i hög grad handlar om, kommer att fĂ„ stryka pĂ„ foten i en akademisk kultur dĂ€r ekonomi och bibliometri Ă€r viktigare Ă€n kunskap. Kulturen pĂ„verkar kvaliteten pĂ„ kunskapen, inte bara i akademin utan i skolan och i samhĂ€llet som helhet. Jag tar emellertid inte upp saken hĂ€r för att klandra nĂ„gon, och pĂ„pekandet fĂ„r heller inte lĂ€sas som kritik mot vetenskapen. Det Ă€r snarare ett enkelt konstaterande. SĂ„ hĂ€r ser vardagen ut inom vetenskapen, i alla fall pĂ„ sina hĂ„ll. Jag Ă€r orolig för vad akademin hĂ„ller pĂ„ att utvecklas till och vart samhĂ€llet Ă€r pĂ„ vĂ€g. Det jag har att sĂ€ga i frĂ„gan kommer emellertid inte frĂ„n mig, det Ă€r i mycket högre grad ett resultat av studier, av samtal med texter och utbyten av tankar med kollegor och medmĂ€nniskor. Jag strider inte för min syn. Jag vill som sagt samtala om kultur och om förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring. NĂ€r vetande kopplas samman med auktoritet, vilket lĂ€tt blir resultatet om examina och titlar blir viktigare Ă€n innehĂ„llet, ökar risken att man lyssnar mer pĂ„ vem som talar Ă€n pĂ„ vad som sĂ€gs. Det Ă€r olyckligt, för dĂ„ tilldelas makten företrĂ€de framför kunskapen. Samtalet Ă€r naturligtvis 18
  • 20. inget universalmedel för att lösa den typen av problem, men i ett samtal blir det i alla fall lĂ€ttare att upptĂ€cka sĂ„dana tendenser Ă€n i en debatt. Den franske ïŹlosofen Gilles Deleuze som Ă€r min frĂ€msta samtalspartner i boken utmanar premisserna för den konventionella vetenskapen för att han anser sig ha visat att premisserna Ă€r felaktiga. Deleuze Ă€r emellertid inte ensam i sin kritik och han ser sig heller inte som en ljusets riddare, en ensam kĂ€mpe för den rĂ€tta lĂ€ran som ska ersĂ€tta den rĂ„dande. TvĂ€rtom gör han en tydlig poĂ€ng av att han stĂ„r pĂ„ jĂ€ttars axlar och att han skriver bĂ€st tillsammans med andra eller i dialog bĂ„de med kollegor och andra ïŹlosofers texter och med lĂ€saren. Deleuze bryter inte ny mark, han arbetar istĂ€llet vidare pĂ„ insikter som redan ïŹnns. Likt en ambulerande smed som stĂ€ller sin hantverksmĂ€ssiga skicklighet till lokalbefolkningens förfogande förĂ€dlar han de rĂ„varor som kommer i hans vĂ€g, stĂ€ndigt i rörelse, sökandes efter nya problem att lösa upp eller undanröja grunden för. SĂ„ ser vĂ€gen mot hĂ„lbarhet ut. Mellanrum och tystnad Ă€r för Deleuze syn pĂ„ kunskap och kultur lika viktiga som uttalade ord och formulerade tankar. Mellanrummen Ă€r en del av helheten, en ömsesidig resurs eller ett gemensamt problem, beroende pĂ„ hur man ser pĂ„ saken. Mellanrum mĂ„ste tas med i berĂ€kningen. Utan tystnad, tid för reïŹ‚ektion, kritiskt tĂ€nkande och samtal om det som sĂ€gs och hĂ„lls för sant ïŹnns ingen kunskap, i alla fall inte den typen av kunskap som hĂ€r samtalas om. Mellanrum Ă€r ocksĂ„ en viktig förutsĂ€ttning för kulturell dynamik. Mellanrum Ă€r liksom kunskap en gemensam resurs. Om inte samtliga parter som ingĂ„r i sammanhanget vĂ€rnar mellanrummet ïŹnns det inte. Tystnad fungerar pĂ„ samma sĂ€tt, liksom reïŹ‚ektion och Ă„terhĂ€mtning. Men i ett kulturellt klimat dĂ€r man jagar eïŹ€ektivitet och dĂ€r konkurrens per deïŹnition anses driva kvalitet ïŹnns varken tid eller utrymme för tystnad, reïŹ‚ektion eller mellanrum. NĂ€r jag förvĂ€ntas skaïŹ€a mig fördelar pĂ„ din bekostnad och nĂ€r resurserna Ă€r knappa och tiden inte riktigt ïŹnns krymper utrymmet för improvisation och blir dessutom pengar viktigare Ă€n nĂ„got annat kommer debatten att framstĂ„ som den bĂ€sta och enda vĂ€gen till kunskap. Kulturen, det sammanhang dĂ€r verksamheter bedrivs, spelar roll. Debatten handlar om att utse en vinnare och den som tar hem spelet betraktas som klokast. Fast gĂ„r det att förutsĂ€tta nĂ„got sĂ„dant? Och hur fungerar en debatt egentligen? Vad Ă€r det för egenskaper som debatten premierar? BetĂ€nk att den som Ă€r tyst och som tar hĂ€nsyn, den som vĂ€ntar pĂ„ sin tur och artigt lyssnar pĂ„ vad som faktiskt sĂ€gs, den som vĂ€rnar mellanrummen och tiden för reïŹ‚ektion, blir oundvikligen en förlorare, i en debatt. Debatten skapar vinnare och bara en kan vinna. JĂ€mför detta med ett samtal dĂ€r alla Ă€r att betrakta som förlorare om inte samtliga som deltagit i utbytet av tankar fĂ„r med sig nĂ„got. Det borde vara uppenbart att om det Ă€r kunskap man söker och om det som studeras Ă€r komplext Ă€r samtal att föredra framför debatt. Hur det blir och vad som anses bĂ€st avgörs inomkulturellt, inte objektiv eller av nĂ„gon enskild. SamhĂ€llet fĂ„r den kunskap man förtjĂ€nar, inte kunskapen man vill ha. Kultur Ă€r en gemensam resurs, inget man kan ha eller fullt ut förstĂ„. DĂ€rför Ă€r det bĂ€ttre att samtala om den Ă€n att debattera. Kulturen Ă€r alltid delad och det manar till eftertanke, reïŹ‚ektion. Man kan vĂ€lja att bortse frĂ„n denna kulturens karaktĂ€r, men ingen kommer undan kulturen. Förr eller senare tvingas man hantera konsekvenserna av den. Idag lever vi i en kultur som förnekar sin egen existens och det gör nĂ„got med oss alla, det pĂ„verkar kvaliteten pĂ„ kunskapen, för kunskap Ă€r inget i sig sjĂ€lv och uppstĂ„r inte i ett vakuum. Vi behöver verkligen samtala om dessa saker, om inte för vĂ„r egen skull sĂ„ för vĂ„ra barns och för kommande generationers skull, för vĂ„rt samhĂ€lles lĂ„ngsiktiga överlevnad och hĂ„llbarhetens skull. En mer hĂ„llbar kultur kan bara skapas om ïŹ‚er engagerar sig i kulturens tillblivelse. SamhĂ€lle och kultur Ă€r sammanhang som skapas interaktivt av alla aktörer som ïŹnns och verkar just hĂ€r, just nu. Kultur kan liknas vid ett slags konversation. Och mĂ€nniskorna Ă€r medskapare av bĂ„de samtalsklimatet och innehĂ„llet i det ömsesidiga utbytet. Vad vill vi gemensamt se för samhĂ€lle förverkligat? Vilka Ă€r vĂ„ra kollektiva visioner om ett gott liv? TĂ€nk om vi kunde börja dĂ€r istĂ€llet för i debatter om vilken som Ă€r den bĂ€sta vĂ€gen och vad som mĂ„ste göras. Den hĂ€r bokens syfte Ă€r att synliggöra betydelsen av vardagens till synes triviala handlingar. Allas tankar och Ă„sikter, Ă€ven de mest galna och grundlösa pĂ„verkar tillblivelsen av den helhet alla Ă€r beroende av. Kloka förslag vinner som bekant inte alltid över mindre kloka. Kulturen spelar roll. Vetenskap och logik Ă€r bara till dels anvĂ€ndbart i arbetet med att bygga ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Lika viktigt Ă€r det att förstĂ„ allas roll i tillblivelseprocessen, och att rörelsen inte gĂ„r att styra annat Ă€n högst marginellt. Tron pĂ„ att kultur Ă€r nĂ„got som gĂ„r frĂ„n klarhet till klarhet i en process dĂ€r allt blir bĂ€ttre och bĂ€ttre ligger oss i fatet och leder tanken fel. Centrala vĂ€rden som jĂ€mstĂ€lldhet, demokrati och kunskap Ă€r önskvĂ€rda tillstĂ„nd som bara kan och som stĂ€ndigt mĂ„ste 19
  • 21. försvaras aktivt. Kultur Ă€r inget man blir klar med, för ju mer man lĂ€r och ju större och djupare kunskap man uppnĂ„r, desto tydligare inser man hur lite man vet och hur lite som gĂ„r att veta. Kunskap om kultur Ă€r nödvĂ€ndig för att kunna anta utmaningen som frĂ„gan om hĂ„llbarhet utgör. Begreppet hĂ„llbarhet Undertiteln till boken Ă€r förslag till kunskapsteori för ett hĂ„llbart samhĂ€lle. För att mĂ€nniskan Ă€ven i framtiden ska kunna leva pĂ„ jorden krĂ€vs dels att jorden Ă€r beboelig, dels att det ïŹnns resurser, teknik och kunskap att bygga samhĂ€llen som tillhandahĂ„ller skydd och stöd för mĂ€nniskor. Att kolonisera rymden som en del drömmer om Ă€r pojkrumsfantasier. Det kan aldrig vara en lösning, av en hel massa skĂ€l. MĂ€nskligt liv, i den bemĂ€rkelse man vanligtvis lĂ€gger i begreppet, Ă€r bara möjligt pĂ„ jorden. VĂ„ra kroppar mĂ„ vara byggda av stjĂ€rnstoïŹ€, men mĂ€nniskan Ă€r ett resultat av livet hĂ€r pĂ„ jorden och det Ă€r bara hĂ€r som mĂ€nskligt liv kan (över)leva. DĂ€rför Ă€r det en allvarlig paradox att kulturerna som vuxit fram mellan medborgarna i vĂ€rldens lĂ€nder Ă€r inte hĂ„llbar. Vi som lever hĂ€r och nu har ett ansvar att göra nĂ„got. FrĂ„gan Ă€r bara vad, och hur? För att komma nĂ„gon vart krĂ€vs en bra och anvĂ€ndbar deïŹnition av begreppet hĂ„llbarhet. Förslagen som brukar anföras Ă€r mĂ„nga och liknar pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt begreppet kultur. Antingen Ă€r de för triviala för att vara meningsfulla eller för komplexa för att bli anvĂ€ndbara. HĂ„llbarhet Ă€r enkelt kan man tycka. Det handlar om att hitta sĂ€tt att organisera vardagen och samhĂ€llet som förutom att fungera för Ă€ndamĂ„let Ă€ven hushĂ„llar med resurserna man förfogar över pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt att Ă€ven kommande generationer fĂ„r likande eller helst bĂ€ttre förutsĂ€ttningar som vi. Ekvationen Ă€r enkel. UtgĂ„r organiseringen frĂ„n icke förnyelsebara resurser Ă€r den inte hĂ„llbar. Hur enkelt som helst att förstĂ„. ÄndĂ„ Ă€r hĂ„llbarhet, som begrepp betraktat, nĂ„got det brĂ„kats massor kring och det rĂ„der ingen konsensus om innebörden. Detta beror pĂ„ kunskapssyn, akademisk kultur och Ă€r ocksĂ„ ett resultat av samhĂ€llets fokus pĂ„ pengar och den ekonomisering som blir en följd av det. En viktig förklaring till problemen med begreppet Ă€r att det samtalas för lite och debatteras för mycket, och det i sin tur beror pĂ„ att det ïŹnns en (ogrundad) kollektiv övertygelse om att sanningen Ă€r en och odelbar, oavsett vad frĂ„gan gĂ€ller, samt att det gĂ„r att hitta en enda, bĂ€sta vĂ€g fram till ett pĂ„ förhand deïŹnierat mĂ„l. HĂ„llbarhet Ă€r eller blir i praktiken ett komplext problem. Det Ă€r viktigt att ha med sig den insikten i arbetet med att frĂ€mja hĂ„llbarhet. Det Ă€r svĂ„rt, men det ïŹnns inget annat val Ă€n att försöka. Innan man kan börja samtalet om vad som kan och bör göras mĂ„ste man kollektivt komma överens om vad som Ă€r problemet egentligen. Utmaningen rörande hĂ„llbarhet handlar om att Ă€mnet ofta behandlas som ett komplicerat problem nĂ€r det i sjĂ€lva verket Ă€r ett komplext problem. En del av svĂ„righeten med hĂ„llbarhetsarbetet handlar om att man tar allt för lĂ€tt pĂ„ skillnaden mellan komplicerat och komplext. Komplexa problem kan inte lösas pĂ„ samma sĂ€tt som komplicerade problem. Maskiner och verktyg, som Ă€r ingenjörernas paradgren, Ă€r skapade för att hantera komplicerade problem som kan brytas ner i delproblem vilka löses för sig och dĂ€rifrĂ„n byggs sedan fungerande helheter. Angriper man utmaningen med hĂ„llbarhet pĂ„ det sĂ€ttet skapas nya problem istĂ€llet, hĂ„llbarhet krĂ€ver ett helt annat tĂ€nkande, en annan kunskapssyn. FörstĂ„r man bara att problemet Ă€r komplext öppnar sig helt andra möjligheter för helt andra samtal Ă€n dem som förs idag. Problemet med hĂ„llbarheten handlar i hög grad om vem eller vilka som har tolkningsföretrĂ€de i samhĂ€llet. Idag Ă€r det, med ansvariga politikers goda minne, ingenjörer och ekonomer som har tolkningsföretrĂ€det. Följaktligen Ă€r det dessa vetenskapers kunskapssyn och grundlĂ€ggande antaganden som avgör hur förslag pĂ„ lösningar jĂ€mförs och vĂ€rderas. DĂ€rför ropas det idag pĂ„ ïŹ‚er ingenjörer, och dĂ€rför riktas forskningen mot tekniska lösningar pĂ„ problemen som dyker upp, vilka paradoxalt nog ofta Ă€r sprungna ur en ensidig ekonomisk logik eller teknik skapad av ingenjörer. Och dĂ€rför bygger lösningarna pĂ„ ekonomiska problem pĂ„ samma logik som problemen som söker sin lösning. Arbetet med ökad hĂ„llbarhet sitter alltsĂ„ fast i ett slags cirkelresonemang. Det Ă€r knĂ€ckfrĂ„gan eller grundproblemet och dĂ€ri ligger utmaningen. Hur tar vi oss ur denna olyckliga lĂ„sning? Först nĂ€r man kommit tillrĂ€tta med det problemet kan arbetet med begreppet hĂ„llbarhet inledas. Det kanske lĂ„ter sĂ„, men jag Ă€r inte kritisk till ekonomer och ingenjörer. Kompetenserna som ïŹnns i dessa yrken Ă€r viktiga kuggar i samhĂ€llsmaskineriet. Det jag dĂ€remot Ă€r kritisk till Ă€r den syn pĂ„ kunskap som blivit allmĂ€nt vedertagen idag och som utgĂ„r frĂ„n att kunskap Ă€r nĂ„got enhetligt och entydigt. Hur spridd denna uppfattning Ă€n Ă€r sĂ„ Ă€r den felaktig. Kunskap Ă€r ett verktyg, inte nĂ„got absolut. All vetenskap utgĂ„r frĂ„n perspektiv och bygger pĂ„ en viss underliggande logik, vilket gör att vetenskapen som helhet Ă€r mĂ„ngfacetterad och framförallt bra till olika 20
  • 22. saker. DĂ€rför gĂ„r det varken att bygga ett samhĂ€lle eller lösa problemet med hĂ„llbarhet genom att vĂ€lja en vĂ€g eller metod och pressa allt och alla genom denna trĂ„nga passage mot framtiden. ÄndĂ„ Ă€r det precis vad man Ă€r i full fĂ€rd med i Sverige och vĂ€rlden idag. Ingenjörer och ekonomer betraktas som samhĂ€llsbĂ€rande vetenskaper, och andra former av kunskap anses olyckligtvis mindre vĂ€rda och i vissa fall till och med överïŹ‚Ă¶diga. Kulturvetenskaplig kunskap och kompetens behövs, ocksĂ„. Om man verkligen vill bygga ett hĂ„llbart samhĂ€lle, socialt, ekonomiskt, tekniskt och ekologiskt kan man inte lita pĂ„ forskning som bedrivs inom ett Ă€mne, av nĂ„gra fĂ„ forskare med samma utbildning, metoder och forskningsfokus. Ett hĂ„llbart samhĂ€lle kan bara byggas med gemensamma anstrĂ€ngningar och med utgĂ„ngspunkt i kombinationer av mĂ„nga olika vetenskapers skilda kompetenser. Det arbetet underlĂ€ttas om man först inser att hĂ„llbarhet Ă€r ett komplext problem som krĂ€ver komplexa lösningar. Och komplexa lösningar kan bara skapas i och genom samverkan mellan olika kompetenser. Varken ingenjörer, ekonomer eller kulturvetare, ensamma kommer att kunna lösa problemen med hĂ„llbarhet. Inte ens genom att arbeta tillsammans ïŹnns det nĂ„gra som helst garantier för att insatserna resulterar i lösningar och strategier som faktiskt leder till hĂ„llbarhet. Kunskap och kompetens, arbete och handlingsstrategier för hĂ„llbarhet kan bara skapas i och genom samverkan. Samverkan, inte mellan mĂ€nniskor i första hand, utan mellan kompetenser. MĂ€nniskan och kulturen Ă€r idag de kanske största hindren för hĂ„llbarheten. Det Ă€r mĂ€nniskan som Ă€r i full fĂ€rd med att grĂ€va sin egen grav, bland annat genom att trĂ€ta om vem som Ă€ger frĂ„gan, har tolkningsföretrĂ€de, eller sitter pĂ„ den bĂ€sta lösningen. SĂ„ lĂ€nge debatter anses vara kungsvĂ€gen till det bĂ€sta svaret kommer problemen att leva kvar. HĂ„llbarhet Ă€r en frĂ„ga eller ett problem som aldrig kommer att kunna lösas en gĂ„ng för alla och dĂ€rför hanteras utmaningen bĂ€st genom samtal dĂ€r olika kompetenser fĂ„r samverka och komma till tals i frĂ„gor och aspekter dĂ€r just deras kunskaper Ă€r anvĂ€ndbara. LĂ€gg mĂ€rke till att reïŹ‚ektionen inte alls har handlat om vad hĂ„llbarhet Ă€r. Det Ă€r min högst medvetna strategi att nĂ€rma mig frĂ„gan frĂ„n andra hĂ„llet. HĂ„llbarhet Ă€r Ă„ ena sidan otroligt enkelt, och Ă„ andra sidan fruktansvĂ€rt svĂ„rt. Enkelt för att det handlar om att bygga ett samhĂ€lle som inte gör av med mer Ă€n det producerar. Det handlar om balans, kort och gott. Men just dĂ€rför Ă€r det svĂ„rt. För vad innebĂ€r det? Vem ska bestĂ€mma, hur ska mĂ„let nĂ„s, och vilken nivĂ„ ska man lĂ€gga sig pĂ„? Det Ă€r frĂ„gor som inte har ett svar, bara mĂ„nga olika svar. Dock inte hur mĂ„nga svar som helst. NĂ€rmare Ă€n sĂ„ gĂ„r inte att komma en deïŹnition av begrepp som hĂ„llbarhet och kultur, men svaret ïŹnns nĂ„gonstans dĂ€remellan. Det Ă€r ett sĂ€tt att förklara uppkomsten av och visa pĂ„ komplexiteten som mĂ„ste hanteras pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, och det Ă€r mitt sĂ€tt att argumentera för en mer samtalande syn pĂ„ kunskap och kultur. Insikten, att det inte ïŹnns ett sĂ€tt, en lösning pĂ„ problemet med hĂ„llbarhet Ă€r central. Den insikten Ă€r nyckeln till lösningen. Insikten om att problemet Ă€r komplext kan och fĂ„r dock inte förvĂ€xlas med lösningen, men insikten om problemets natur bĂ€r pĂ„ frön till nĂ„got som skulle kunna leda i riktning mot hĂ„llbarhet. Det handlar om tillblivelse, om kollektiva processer, om rörelse och förĂ€ndring. Samtalet Ă€r ett slags odlingsbĂ€nk dĂ€r tankar och förslag kan planteras och vĂ„rdas för att i ett senare skede testas ute i samhĂ€llet dĂ€r idĂ©erna, om klimatet Ă€r det rĂ€tta, kan vĂ€xa till sig. Egentligen Ă€r varken hĂ„llbarhet, kultur eller kunskap svĂ„rare Ă€n sĂ„. Men det Ă€r en tanke som gĂ„r pĂ„ tvĂ€rs mot rĂ„dande syn pĂ„ kunskap och dĂ€rför blir det i praktiken svĂ„rt att dels förstĂ„, dels omsĂ€tta förstĂ„elsen i praktisk handling ute i samhĂ€llet. Inser man det, förstĂ„r man sakernas natur och dess karaktĂ€r, förutsĂ€ttningarna för förĂ€ndring, Ă€r mycket vunnet. Avslutar reïŹ‚ektionen om begreppet hĂ„llbarhet dĂ€r. PĂ„ tröskeln till en av alla vĂ€gar som leder till lĂ„ngsiktig hĂ„llbarhet. LĂ€ngre Ă€n sĂ„ hĂ€r kommer jag inte just nu, inte ensam. Och det har inget med nĂ„gon brist eller begrĂ€nsning hos mig eller inom mitt Ă€mne att göra. Jag menar allvar med att arbetet bara kan föras tillsammans, inom ramen för samtal. Bara sĂ„ kan man hitta en fungerande deïŹnition pĂ„ begreppet hĂ„llbarhet. Sedan Ă„terstĂ„r hĂ„rt arbete, utfört av mĂ„nga mĂ€nniskor med olika kompetenser, i samverkan. Normativt tyckande Ofta nĂ€r kulturvetare tar till orda hĂ€nder det att det att forskaren anklagas för tyckande, dessutom tyckande med normativa ansprĂ„k. Det ïŹnns ingen evidens, sĂ€ger belackarna. Var ïŹnns statistiken som stödjer dina pĂ„stĂ„enden? Jag blir trött nĂ€r jag möter den typen av invĂ€ndningar, för jag har ingen evidens och det saknas statistik. Inte av lĂ€ttja eller för att jag inte anser att det behövs, utan för att det inte Ă€r kunskapsmĂ„let med min forskning att bevisa 21
  • 23. nĂ„got. Jag Ă€r inte intresserad av hur det Ă€r. Kultur skapas i kollektiv handling och ïŹnns mellan mĂ€nniskor. DĂ€rför gĂ„r den inte att fĂ„nga med hjĂ€lp av hĂ„rddata. Jag forskar om tillblivelseprocesser. Mina studier handlar om förutsĂ€ttningar för förĂ€ndring och den framtid mĂ€nniskor bygger tillsammans. Jag forskar om det som Ă€nnu inte Ă€r, men som skulle kunna bli. Kulturvetenskap handlar till dels om normativt tyckande, det stĂ€mmer, men nĂ€r resultaten presenteras betyder det inte att kulturvetaren reser ansprĂ„k pĂ„ att ha rĂ€tt och att andra forskare har fel. Kulturvetenskap handlar inte om sanningen och sĂ„ledes ïŹnns inget att strida om. Kultur i den mening som jag utforskar möjligheterna med kan sĂ€gas handla om studier av upprepning, och det som upprepas Ă€r skillnad. FörĂ€ndring Ă€r skillnad, men vad Ă€r det som gör skillnad? Hur kan skillnad deïŹnieras? Ofta tĂ€nker man sig skillnad som en passiv relation, inte som nĂ„got i kraft av sig sjĂ€lv. Skillnad Ă€r dock ett slags maktinstrument. Skillnad Ă€r resultatet av skillnadsskapande praktiker. Skillnad Ă€r en handling som har med makt att göra. Skillnad Ă€r ocksĂ„ en del av helheten, liksom mellanrummen och tystnaden. Skillnad Ă€r nĂ„got i kraft av sig sjĂ€lv, menar jag. Och visst, det uttalandet Ă€r sjĂ€lvaklart ett slags normativt tyckande. Men hur skulle det kunna vara pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, givet att alla Ă€r del av samma helhet som upplevs och analyseras inifrĂ„n? Samma helhet betraktas frĂ„n olika perspektiv och olika upplevelser speglas genom respektive betraktares livshistoria och tolkas utifrĂ„n det som var och en hĂ„ller för sant. Ingen Ă€ger kulturen och det ïŹnns inte en sanning om kultur. Kulturen Ă€r vĂ„r, vi delar den och gör den tillsammans till vad den blir. DĂ€rför Ă€r tyckandet, Ă€ven normativt tyckande, oproblematiskt, sĂ„ lĂ€nge det inte blandas samman med sanningen. Problemet Ă€r att anklagelser om normativt tyckande gĂ€ller all vetenskap. Alla uttalanden kan sĂ€gas rymma mer eller mindre av normativt tyckande. För vetenskapen Ă€r bara ett annat sĂ€tt att skapa berĂ€ttelser, vars syfte Ă€r att förmedla förstĂ„else och belysa insikter som behövs för att gemensamt kunna hantera verkligheten och bygga ett fungerande och hĂ„llbart samhĂ€lle vilket alla Ă€r beroende av för att överleva. Vetenskap Ă€r en verksamhet vars framgĂ„ng Ă€r avhĂ€ngig hur vĂ€l den kan övertyga. Och idag Ă€r det siïŹ€ror och statistik som anses mest övertygande. För det Ă€r sĂ„ förvĂ€ntningarna pĂ„ kunskap ser ut. Kultur handlar om kunskap och kunskap handlar om kultur. Det Ă€r stor skillnad mellan normativt tyckande och grundlös spekulation. Ofta anvĂ€nds ankagelser om tyckande som en maktteknik för att misstĂ€nkliggöra budbĂ€raren och tysta kritik. Skillnad Ă€r som sagt aldrig oskyldig eller passiv, den kan ignoreras eller accentueras. Varför Ă€r det sĂ„, borde ïŹ‚er frĂ„ga sig oftare! En annan berĂ€ttigad frĂ„ga Ă€r, vad menar ni som anklagar kulturvetare för att spekulera utan grund? Eller, vad skiljer ett normativt uttryck frĂ„n ett annat? Jag har aldrig sagt att mina forskningsresultat Ă€r sanningen, eller att man mĂ„ste göra si eller sĂ„ för att forskning visar det. Det Ă€r inte sĂ„ jag ser pĂ„ kunskap. Jag presenterar mina resultat som, och betonar samtidigt starkt att de Ă€r, förslag pĂ„ hur man kan tĂ€nka för att agera lite annorlunda i vardagen, för att pĂ„ det sĂ€ttet förĂ€ndra kulturen i önskad riktning. Att sĂ€ga att resultaten av min kultur forskning inte Ă€r sanna Ă€r orĂ€ttvis, för jag har inte hĂ€vdat att forskningen resulterar i nĂ„gon sanning och Ă€r öppen för kritik och vill samtala om eventuella invĂ€ndningar mot mina pĂ„stĂ„enden. Boken Ă€r skriven lika mycket för att sprida kunskaper som för att frĂ€mja utvecklingen av ny kunskap. Jag Ă€r tydlig med att resultatet inte kan vara annat Ă€n normativt tyckande. Jag strĂ€var istĂ€llet efter att vara Ă€rlig och tydlig med att jag bjuder in till en dialog om det vi har att förvalta gemensamt: Kultur, kunskap och ett hĂ„llbart samhĂ€lle. Vad Ă€r möjligt för nĂ„gon att uppnĂ„, ensam och tillsammans? Det Ă€r en evig frĂ„ga, vars svar upprepas och upprepas igen. Det ïŹnns inget deïŹnitivt svar pĂ„ den frĂ„gan. Svaret man vĂ€ljer, bland mĂ„nga möjliga svar, Ă€r vad som ger livet stadga och mening, samt gör det mödan vĂ€rt att resa sig upp pĂ„ morgonen för att möta en ny dag. Kulturen ïŹnns mellan olika mĂ€nniskors uppfattningar, som alltid utgĂ„r frĂ„n individens levda vardag och kontext, hens livshistoria och preferenser. Kultur skapas kommunikativt och alla har sedan att rĂ€tta oss efter resultatet som inte Ă€r statiskt utan dynamiskt förĂ€nderligt. Ingen mĂ€nniska Ă€r en ö, alla Ă€r delar av samma ömsesidigt skapade helhet. Vi ser inte att tillvaron till stor del handlar om upprepningar av samma begrĂ€nsade teman för vĂ„r hjĂ€rna bortser frĂ„n det som Ă€r identiskt och registrerar bara skillnaderna mellan dĂ„ och nu. Det ser visserligen ut som vĂ€rlden Ă€r en, unik och stadd i utveckling, och det verkar som kunskapen ackumuleras och blir bĂ€ttre. Det framstĂ„r som att utvecklingen gĂ„r frĂ„n mörker till ljus. Det Ă€r emellertid bara vi mĂ€nniskor som uppfattar saken sĂ„. Kulturens tillblivelseriktning kan vid varje givet tillfĂ€lle ta en annan riktning, antingen som ett resultat av slump eller som en konsekvens av mĂ„nga mĂ€nniskor önskan omsatt i kollektiv handling. Det gĂ„r dock inte att styra kultur i en bestĂ€md riktning mot ett pĂ„ förhand formulerat mĂ„l. 22