(S) kongressens beslut i April 2013

1. Anne-Marie Lindgren
Vinst i välfärden
Vad beslutade egentligen S-kongressen?

2. Vinst i välfärden
Vad beslutade egentligen S-kongressen?
-------------------------------------------------
Utgivare: Arbetarrörelsens Tankesmedja, a-smedjan.se
Författare: Anne-Marie Lindgren
Maj 2013
Författaren ansvarar för innehåll och åsikter
Omslagsbild: Partikongress (S) i Göteborg 2013. Foto: Jens Ohlsson/Socialdemokraterna.
ISBN: 978-91-86919-17-7

3. 3
INLEDNING
Frågan om vinster i välfärden var – åtminstone i media –
förutbestämd att bli den socialdemokratiska partikongres-
sens riktigt stora stridsfråga.
Men kanske förhandsspekulationerna om en hotande stor
konfrontation dämpade stridviljan, snarare än att öka på
den, och gjorde alla inställda på att söka efter en kompro-
misslösning att ena sig kring. När ärendet kom upp till be-
handling i plenum hade en lösning förhandlats fram, som
samtliga delegationer entusiastiskt yrkade bifall till;
enigheten var så stor att den t o m lär ha överraskat de
närmast inblandade i själva förhandlingsarbetet.
Det var en markant annorlunda stämning än vid 2009 års
kongress. Där löstes frågan i och för sig också med en
kompromiss, men en kompromiss av det slaget som ingen
känner sig nöjd med. Och som just ingen kände sig manad
att arbeta för.
Debatten fortsatte följaktligen inom partiet som om ingen-
ting hade hänt (vilket det i praktiken inte heller hade).
Under åren fram till årets kongress försköts debatten i allt
mer kritisk riktning, inte bara inom socialdemokratin och
LO utan också i den allmänna opinionen och inte minst
media. En förklaring till det är att problemen med
vinstdrivande företag inom välfärdssektorn blivit allt mer
påtagliga. En annan förklaring är det växande antal fors-
karrapporter som visade att det som länge framhållits som
en av fördelarna med att släppa in privata företag i den
skattefinansierade sektorn, nämligen minskande kostnader,
inte hade uppnåtts.
Den växande kritiken syns också i olika opinionsmät-
ningar, som alla visar en tydlig majoritet mot vinstuttag.

4. 4
En färsk rapport från SOM-institutet (Samhälle Organisa-
tion Medier) vid Göteborgs universitet visar att 62 procent
av väljarna är emot vinstutdelning inom välfärdssektorn
och bara 16 procent för. Även inom de borgerliga parti-
erna är en majoritet tveksam till vinstutdelning, och också
de borgerliga partierna har börjat diskutera förändringar i
dagens regelverk.
Motsättningarna inför partikongressen i vinstfrå-
gan var därför betydligt mindre än 2009, trots spe-
kulationerna om väntande strider vid
kongressen. 2009 fanns starka röster – inte minst
inom partiledningen – för att inte röra i frågan
alls. 2013 var den genomgående inställningen att
det fanns problem kopplade till vinstintresset,
och att man i någon form måste ta itu med dem.
Frågan var därför inte som 2009 om något borde
göras; frågan var vad som borde göras.
Och det är betydligt lättare att arbeta fram fungerande kom-
promisser i sakfrågor än i principfrågor.
Texten i fortsättningen sammanfattar den debatt i vinstfrå-
gan, som ligger bakom partikongressens beslut, och fortsätter
med en granskning av det i relation till dels partistyrelsens ur-
sprungliga förslag, dels LO-förslaget om samhällsföretag.

5. 5
Kritiken mot vinstintresset
Den vinstkritiska debatten har i huvudsak följt två linjer.
Den ena handlar om att pengar – skattepengar – dras bort
ur välfärdssektorn, genom vinstutdelningar eller andra
överföringar till ägarna. Till denna argumentlinje hör
också kritiken mot det skattetrixande, som de s k ränte-
snurrorna utgör, och som är regel snarare än undantag i de
stora riskkapitalägda koncerner, som svarar för en stadigt
växande andel av den privata välfärdssektorn.
Den andra huvudlinjen i debatten handlar om att vinster
åstadkoms på fel sätt, dvs. kostnadsneddragningar som inte
handlar om verkliga effektiviseringar utan snarare om kva-
litetsförluster i en eller annan form. Kritiken har framför
allt riktat in sig på neddragningarna av personal; personal-
tätheten är genomgående lägre, genomsnittligt sett, i pri-
vata äldreboenden, privata förskolor och privata,
vinstsyftande, skolor. Anställningsformerna är oftare mer
osäkra och utbildningsnivån hos de anställda lägre. Efter-
som ersättningen från kommunen utgår från ett fastpris-
system – ”pengsystemet” – som är oberoende av de
faktiska kostnaderna och som regel beräknat med ledning
av kommunens personaltäthet, skapar företagen alltså vins-
ter genom att minska på de egna personalkostnaderna.
Särskilt inom skolan skapas också vinstmarginaler genom
att hålla nere lokalstandarden – specialsalar för exempelvis
gymnastik eller slöjd kan saknas, och många fristående
skolor har inte skolbibliotek, trots att det faktiskt krävs i
skollagen.
Den debatten har breddats till att handla om det proble-
matiska med vinstintresset som styrmekanismer inom sek-
torer, som per definition inte ska styras av
lönsamhetsbedömningar. Det är på intet sätt självklart att
producentens egna ekonomiska intressen styr åt samma

6. 6
håll som de samhälleliga kraven på produktionen av väl-
färdstjänster, de krav som är skälet till att de finansieras via
skatten. Producentintresset av vinst kan driva fram kost-
nadsbesparingar som snarast försämrar kvaliteten, det kan
innebära bortval av vissa mindre lönsamma patienter eller
elever, eller leda till överetableringar av vissa verksamheter
samtidigt med underförsörjning av andra.
Kopplat till det är i dag en mer generell kritik av idéerna
att överföra den privata marknadens styrmodeller till väl-
färdssektorn, eftersom den i ett antal avseenden inte funge-
rar, och inte ska fungera, som privata varumarknader. Den
senare kritiken, kritiken mot att tillämpa marknadens styr-
mekanismer inom den skattefinansierade välfärdssektorn,
växer i dag också bland ekonomerna. Det är en omsväng-
ning i förhållande till 1990-talsdebatten, då ekonomkåren
på det hela taget starkt förordade ökade inslag av mark-
nadslösningar för att göra den offentliga sektorn mer effek-
tiv och mer flexibel.
Ekonomer och statsvetare drev ofta på för det som förkor-
tas NPM, uttolkat New Public Management (vilket mer
fullständigt kan översättas med ”nya offentliga förvalt-
nings- och styrmekanismer”). I dag är kritiken mot NPM
massiv. I grunden handlar det om samma kritik som den
som riktar sig mot vinstintresset: det skapar fel sorts styr-
ning. Ekonomiska kriterier får väga tyngre än vägningen
av behoven hos dem tjänsterna ska riktas till. Visst ska skat-
tepengar användas effektivt, i den meningen att de ska an-
vändas för sina avsedda ändamål och inte läcka ut åt en
massa andra håll. Det är inte detsamma som att de ska
användas på det som är mest ekonomiskt fördelaktigt från
producentens utgångspunkter – vare sig producenten är ett
vinstsyftande företag eller en kommunal nämnd.

7. 7
Partistyrelsens ursprungliga förslag
I oktober 2012 beslutade den socialdemokratiska partisty-
relsen om ett program med rubriken ”Nationella kvalitets-
lagar – för ordning och reda i välfärden”. Det innehöll
följande krav:
• Hårdare krav för att få driva skattefinansierade väl-
färdsföretag; kompetens, seriositet och långsiktighet ska
vara ett villkor. Ny tillståndsprövning ska göras när före-
tag säljs till nya ägare.
• Obligatoriskt samråd med kommunen innan en fristå-
ende skola kan få tillstånd.
• Personaltäthet, personalkostnader och övriga kvalitets-
relaterade kostnader får inte vara väsentligt lägre än i
motsvarande kommunal och landstingskommunal verk-
samhet.
• Tätare kontroller av verksamheten, bland annat
genom oannonserade inspektioner, och hårdare sank-
tionsmöjligheter. Rätt att kräva tillbaka ersättningar
som använts på ett felaktigt sätt.
• Ökade möjligheter att vid upptäckta missförhållanden
dra in tillstånd.
• Samma krav på insyn och öppenhet ska gälla för pri-
vat drivna verksamheter som för offentligt drivna. Varje
enskild verksamhetsenhet inom en koncern – skola, för-
skola etc. – ska redovisa sin ekonomi; det räcker inte
med att som nu redovisa resultaten på koncernnivå.
• De anställda i privat drivna välfärdsföretag ska ha
samma meddelarskydd som de anställda i offentlig sektor.
• Företag som driver skattefinansierade verksamheter
ska betala skatt i Sverige. Regler i skattelagstiftningen
ska utarbetas som stoppar dagens s.k. räntesnurror.

8. 8
• Kommunerna ska själva avgöra om de vill införa
Lagen om valfrihet (LOV) eller inte. Dessutom ska LOV
ändras så att dagens fria etablering av privata företag
inte längre tillåts.
Förslaget från LO:s arbetsgrupp
om vinster i välfärden
LO-kongressen våren 2012 beslutade att privat verksamhet
inom den skattefinansierade sektorn ska drivas enligt non-
profitprincipen. Ett förslag till konkretisering av det beslu-
tet kom i början av 2013 från LO:s välfärdspolitiska
utredning i en rapport med titeln Åtgärder för att begränsa
vinst i välfärden.
Utredningen föreslår att privata verksamheter inom den
skattefinansierade sektorn ska drivas i form av samhällsfö-
retag, där den tillåtna vinstutdelningen begränsas till stats-
skuldräntan + 1%. Utredningen har dessutom vissa förslag
som syftar till att försvåra den typ av företagsinterna över-
föringar av pengar, som endast görs för att dra undan vins-
ter i de verksamhetsdrivande enheterna från beskattning.
För man ska alltså ha i minnet att resurser kan överföras
till ägarna på andra sätt än genom direkt vinstutdelning –
sannolikt är det i dag större belopp som den vägen un-
dandras själva verksamheterna än själva vinstutdelning-
arna.
Kommunerna ska dock enligt förslaget ha rätt att besluta
om att låta även vanliga aktiebolag driva skattefinansierad
verksamhet. Men även i de fallen ska de krav utöver dem
som handlar om vinstbegränsningen gälla för de privata
företagen. Ett krav för att få driva verksamhet med skattefi-
nansiering ska vara att företagen är certifierade, och det
ska gälla såväl företag med begränsad vinstutdelning som

9. 9
vanliga aktiebolag. Om ett företag säljs till en ny ägare ska
en ny tillståndsprövning göras.
Utredningsgruppen föreslår specifika krav på bemanning
och utbildning och samma meddelarfrihet för anställda i
privatdrivna företag som i de kommunala verksamheterna.
Lagen om valfrihet ska avskaffas; det preciseras sedan till
att kommuner och landsting själva ska ha rätt att avgöra
omfattningen av privata etableringar inom vård, skola och
omsorg.
Partikongressens beslut
Partikongressens beslut överensstämmer i alla de delar,
som handlar om att reglera och kontrollera de privata före-
tagen, med partistyrelsens förslag. Kongressen gjorde där-
utöver två tillägg:
• Kommunerna ska ha rätt att besluta att enbart vända
sig till non-profitföretag vid upphandlingar och vid ut-
formningen av valfrihetssystem
• Kommunerna ska ha det avgörande inflytande i frå-
gan om etableringen av fristående skolor
Den första punkten, som alltså är ett tillägg från partikon-
gressen, följer egentligen ett tidigare beslut av partistyrel-
sen (hösten 2011). Det beslutet innebär att kommunerna
ska kunna besluta att inte använda sig av vinstdrivande fö-
retag.
Den andra punkten är en hårdare formulering än partisty-
relsens förslag om samråd. Fast det tycks råda viss förvir-
ring om ifall kongressbeslutet innebär att kommunerna har
vetorätt mot nya friskolor eller inte. Uppfattningarna om
vad som ligger i ordet ”avgörande” tycks variera. Många
tolkar det som att kommunens uppfattning är det som ska

10. 10
avgöra frågan, dvs. en kommunal vetorätt. Andra tycks
snarare tolka ”avgörande inflytande” som ”stort infly-
tande”, men med möjlighet för den som ska ge det slutliga
tillståndet att ändå bortse från kommunens åsikt.
I förhandlingarna för att få fram ett kompromissförslag
fanns LO-förslaget om samhällsföretag med begränsad
vinstutdelning med, men det försvann ur det förslag som
slutligen lades fram och antogs av kongressen.
I sak skiljer sig knappast kongressbeslutet särskilt
mycket från LO-gruppens rapport; i praktiken in-
nebär båda att det är kommunerna som avgör vil-
ken typ av privata företag man släpper fram.
LO-förslaget innebär att kommunerna får rätt att
avvika från huvudregeln att enbart anlita företag
med begränsat vinstsyfte vid upphandlingar och i
valfrihetssystem. Partikongressbeslutet vänder på
det och ger kommunerna rätt att utesluta vinstsyf-
tande företag.
Partikongressbeslutet innebär också i enlighet med parti-
styrelsens förslag att den etableringsfrihet för privata före-
tag, som gäller enligt LOV ska avskaffas.
Landsting/kommuner ska ha rätt att säga nej till privata
etableringar. Om man vill kalla det för att den nuvarande
lagen kraftigt förändras eller att den avskaffas får ses som
en smaksak.

11. 11
Några kommentarer till S-beslutet:
Partikongressens beslut innebär inget förbud mot vinstsyf-
tande företag, men ger kommunerna rätt att utestänga
dem från uppdrag. Kongressbeslutet är inriktat på att be-
gränsa dagens – litet väl stora – möjligheter att göra vins-
ter och där är det mest centrala kravet att bemanning och
övriga kvalitetsrelaterade kostnader inte i nämnvärd grad
får understiga kommunens. För det är ju de möjligheterna,
möjligheterna att plocka ut ersättningar baserade på kom-
munens kostnader för att sedan skära ner på personal och
lokaler, som skapar dagens goda vinstchanser.
I den debatt som föregick själva beslutet lyfte flera ombud
fram konkreta exempel på problem i den egna kommunen
med vinstsyftande företag. Andra berättade i stället att det i
deras hemkommun fanns flera aktiebolag som drev mycket
bra verksamhet, och som man inte ville bli av med genom
ett vinstförbud. Vinstintresse är ju varken en entydigt posi-
tiv eller en entydigt negativ faktor, och i det perspektivet är
det rimligare med åtgärder för att styra det åt det positiva
hållet än att kategoriskt förbjuda det.
Minskade möjligheter att plocka ut vinster i kombination
med kraven på ökad insyn i ekonomin kommer högst san-
nolikt att få som effekt att de aktörer, som primärt ger sig
in i välfärdssektorn beroende på de goda möjligheterna till
vinst, tappar intresset. Problemen minskar alltså; om de
försvinner är något som utvecklingen får utvisa. I partisty-
relsens beslut från i höstas finns också en skrivning om att
ifall utvecklingen visar att stora problem kvarstår, är man
beredd till ytterligare åtgärder.
Kongressbeslutet innehåller också några delar som inte
berör själva vinstfrågan, som kravet att avskaffa den fria
etableringsrätten enligt LOV och att ge kommunerna ”av-

12. 12
görande inflytande” över etableringen av friskolor. De här
punkterna handlar om möjligheterna att kontrollera verk-
samhetsvolymerna, inte eventuella vinster, och de hänger
ihop med nödvändigheten av att kunna fördela kommu-
nernas och landstingens resurser i enlighet med politiska
prioriteringar av vad som är mest respektive minst angelä-
get.
Dagens överetableringar inom gymnasiesektorn, exempel-
vis, innebär i sig själv extra kostnader jämfört med en mer
kontrollerad volym. Men framför allt kommer det att inne-
bära kostnader för att ta hand om de problem som uppstår
när skolor måste läggas ner och eleverna fördelas på andra
(kommunala…) skolor. Det betyder problem för de drab-
bade eleverna, men det betyder också att det blir mindre
pengar över till annat som skulle behöva göras inom sko-
lan.
Det ställs mångas krav på skattepengarna. Valfrihet är ett
krav som betonats starkt de senaste decennierna. Det är
ingen som hävdar att vi ska gå tillbaka till det gamla syste-
met, där den enskilde helt enkelt tilldelades en bestämd
skola eller vårdcentral – men valfrihet är inte den enda
kvalitet som ska uppfyllas av de skattefinansierade välfärds-
systemen. De olika krav, och de olika behov som ligger
bakom kraven, måste alltid vägas mot varandra, inom
ramen för de resurser (=skatteintäkter) som stat, kommu-
ner och landsting förfogar över – och de vägningarna för-
utsätter att de politiskt ansvariga faktiskt kan kontrollera
hur resurserna fördelas, dvs. verksamheternas omfattning.
Vilket verkar vara en insikt som nu sprider sig till allt fler
debattörer. Och med en sådan insikt är det omöjligt att ac-
ceptera ett system, där privata producenter har fri tillträ-
desrätt till välfärdssektorn, med skyldighet för kommuner
och landsting att betala, oavsett om verksamheterna be-

13. 13
hövs eller inte, och oavsett om pengarna skulle ha behövts
bättre någon annanstans i systemet.
Den centrala frågan är med andra ord styrmekanismerna
inom välfärdssektorn. Vinstintresset påverkar styrningen,
men frågan är vidare än så – något som också börjar synas
i dagens debatt.
Den debatten behöver fortsätta. Och kommer säkert att
göra det.
Arbetarrörelsens Tankesmedja, a-smedjan,
startades 2006 och har sedan dess gett ut ett
100-tal rapporter, som finns att ladda ner eller
kan beställas i tryckt form från a-smedjan.se.
Anne-Marie Lindgren är fristående debattör och utredare,
tidigare utredningschef i Arbetarrörelsens Tankesmedja.

14. Frågan om vinster i välfärden var – åtminstone
i media – förutbestämd att bli den socialdemo-
kratiska partikongressens riktigt stora strids-
fråga.
Men kanske förhandsspekulationerna om en
hotande stor konfrontation dämpade stridviljan,
snarare än att öka på den, och gjorde alla in-
ställda på att söka efter en kompromisslösning
att ena sig kring. När ärendet kom upp till be-
handling i plenum hade en lösning förhandlats
fram, som samtliga delegationer entusiastiskt yr-
kade bifall till; enigheten var så stor att den
t o m lär ha överraskat de närmast inblandade i
själva förhandlingsarbetet.
Vad innehåller den Stora Kompromissen, vilken
position har egentligen Socialdemokraterna in-
tagit i frågan om vinst i välfärden?
Anne-Marie Lindgren, tidigare utrednings-
chef i Arbetarrörelsens Tankesmedja, var på
plats under Göteborgskongressen och följde de-
batten. I den här rapporten analyserar hon be-
slutet.