Rapport om förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013

Ekonomiska
förutsättningar
Teknikindustri och tjänster inför avtalsrörelsen 2013
En rapport från Almega, Teknikföretagen och Unionen

OM TEKNIKINDUSTRI OCH TJÄNSTER
Teknikföretagen har 3 600 medlemsföretag med tillsammans närmare 300 000 anställda i Sverige.
Av dessa arbetar 75 procent i ett industriföretag, medan resten, det vill säga 25 procent arbetar i
ett tjänste- eller serviceföretag. IT & Telekomföretagen har ca 1 000 medlemsföretag med närmare
100 000 anställda och Svenska Teknik & Designföretagen har cirka 700 medlemsföretag med 32 500
anställda.
Tillsammans och avräknat företag som är medlemmar på flera håll omfattar rapporten över 5 000
företag med tillsammans mellan 410 000 och 430 000 anställda i Sverige. Detta är de i teknikindustri
och tjänster direkt anställda. Det antal som totalt i Sverige sysselsätts av efterfrågan på produkter
tillverkade i teknikindustri och tjänster är betydligt fler, uppskattningsvis runt en miljon.

Förord
Unionen, Teknikföretagen och Almega och en rad andra parter kommer inom kort att inleda
förhandlingar om nya kollektivavtal. En för alla viktig fråga är att förhandlingarna resulterar i
en väl fungerande lönebildning. En väl fungerande lönebildning är långsiktigt avgörande för
företagens konkurrenskraft och för medarbetarnas reallöner och sysselsättning i Sverige.

Mot bakgrund av de omfattande förändringar som företag och anställda genomgår finns behov
av en aktuell analys av det ekonomiska läget och en genomgång av de ekonomiska förutsätt-
ningarna inför den kommande avtalsrörelsen 2013.
Internationellt konkurrensutsatta industri- och tjänsteföretag genomgår kraftiga förändringar
i efterfrågan. Konjunkturen har vänt nedåt och mycket talar för att det kan bli en utdragen
period av svag efterfrågan för stora delar av industrin i Sverige. Att takten nedåt i orderingång
och produktion accelererat under hösten tillsammans med ett ökat antal varsel har ökat oron
för konjunkturutvecklingen.

Finanskraschen 2008–2009 påverkar fortfarande den ekonomiska utvecklingen i många
industriländer, men nu mer som en skuldkris. Minst lika viktiga är de strukturella föränd-
ringar som följer av globaliseringen. Den ekonomiska tillväxten sker i fortsatt ökad omfattning
i länder som Kina, Indien och Brasilien och de konkurrerar allt mer med kvalificerade produk-
ter och tjänster.

Globaliseringen fortsätter att i hög grad förändra förutsättningarna också för verksamheter i
Sverige. Industrin köper mer tjänster, men blir också i sig mer och mer tjänsteintensiv. Tillver-
kande teknikföretag har exempelvis redan idag fler tjänstemän än arbetare anställda i Sverige.
Många tjänsteföretag är nära lierade med tillverkande företag och med detta ömsesidiga
beroende är det inte meningsfullt att skilja på produkter och tjänster i industrin.

Unionen, Teknikföretagen och Almega har med dessa utgångspunkter tillsammans beställt
en rapport om de ekonomiska förutsättningarna för teknikindustri och tjänster inför
avtalsförhandlingarna 2013. Rapporten innehåller många fakta, bland annat om betydelsen av
tillverkande teknikindustri och tjänster för Sveriges ekonomi och välstånd.

Vår förhoppning är att rapporten ska bidra till att öka förståelsen för de villkor som gäller för
internationellt konkurrensutsatta företag och för dessa företags anställda, även bland de som
inte lika direkt uppfattar att Sveriges ekonomiska framgångar och välstånd måste utgå från vad
som sker i omvärlden. Parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn kan inte
påverka andra parter på annat sätt än att beskriva och förklara den verklighet dessa företag och
anställda arbetar under och att det ytterst också är dessa gränser som gäller oss alla.

Rapportens författare är chefekonomerna Lena Hagman (Almega) och Anders Rune (Teknik-
företagen) samt t.f. chefsekonomen Gösta Karlsson (Unionen). Tobias Brännemo (Unionen)
och Robert Tenselius (Teknikföretagen) har medverkat med underlag till kapitel 4 och 6.
Faktainsamlingen avslutades 2012-12-06.

Stockholm i december 2012

Gösta Karlsson Lena Hagman Anders Rune

3

Innehåll

Sammanfattning 6
Ekonomiska utsikter, konjunkturen och kostnadsläget 6
Fakta och betydelse för Sverige av teknikindustri och tjänster 8
Viktiga ekonomiska förutsättningar för en väl fungerande lönebildning 9

1. En väl fungerande lönebildning 12

2. Viktiga ekonomiska samband för företag och anställda 13
Internationell konkurrenskraft avgörande för framgång 13
En väl fungerande lönebildning ger låg inflation 14
Ökade reallöner och/eller ökad sysselsättning? 15
Arbetsmarknaden en alltmer global marknad 15
Avkastningskraven bestäms internationellt 16
Konjunkturen svänger – investeringar och jobb följer med viss eftersläpning 16

3. Sveriges teknikindustri och tjänster 18
Del 1. Teknikindustri och tjänster avgörande för svensk ekonomi 18
Industrisysselsättningen nästan oförändrad – tack vare starkare samspel 19
Fler än en miljon sysselsätts i teknikindustri och tjänster 19
Teknikindustri och tjänster: företagstjänster är störst 19
Spridningseffekterna är störst i industrin 20
Snabb sysselsättningsökning i kunskapsintensiv tjänsteproduktion 20
Minskad andel egenförädling i industrin 21
Ökat importberoende 22
Ökad import av tjänster som insatsprodukter 24
Industrins andel av BNP har ökat – inte minskat 24
Del 2. Fakta om Sveriges teknikindustri och tjänster 25
Stora skillnader och mycket som förenar i teknikindustrin 25
Svensk teknik lika mycket tjänster som industri 26
Företagen gör en fjärdedel själva – resten köper man in 26
Mer tjänster i inköp och även i den egna förädlingen 27
Två av tre anställda är en tjänsteman 27
Storföretagen: mer än fyra av fem anställda finns utanför Sverige 28
Mest export från teknikindustri och tjänster 29
Tjänsteexporten ökar både från tjänstesektorn och från industrin 29

4

4. Internationell utblick 32
Sammanfattning 32
Den globala produktionen saktar in och den höga arbetslösheten ligger kvar 33
Finanskrisen blev både en industri- och skuldkris 36
Risker och möjligheter för en annan ekonomisk utveckling 38
Arbetskraftskostnader och produktivitet i ett internationellt perspektiv 39
Arbetskraftskostnadsnivåer 2011 40
Arbetskraftskostnadsökningar fram till 2011 40
Relativa arbetskraftskostnader 42
Industrins produktivitetstillväxt 42

5. Konjunkturläget hösten 2012 46
Internationellt: Cyklisk nedgång och Europamarknaden tynger 47
Teknikindustrin i Sverige: Order, produktion och anställda minskar 49
Konjunkturen bransch för bransch 52
Konjunkturläget för IT- och telekomföretagen 58
Aktuella konjunkturutsikter för IT- och telekomföretag 61
Konjunkturläget för tekniska konsulter och arkitekter 65
Aktuella konjunkturutsikter för tekniska konsulter och arkitekter 66

6. Priser, valuta och produktivitet 70
Sammanfattning 70
Producentpriser 70
Valutakursen 74
Produktivitet 76
Teknikföretag och tillverkningsindustri 76
Företagstjänster 77
Revideringar, deflateringseffekter och osäkerheter i nationalräkenskaperna 78

7. Investeringar 80
Sammanfattning 80
Industrin investerar allt mindre i maskiner och anläggningar 80
Immateriella investeringar allt viktigare för konkurrenskraften 83

8. Utmaningar 85

5

Sammanfattning
Rapporten sammanfattas i följande tre avsnitt. Först följer ett antal slutsatser av det ekonomiska
läget och utsikterna internationellt (kapitel 4). Här sammanfattas också huvuddragen i det
aktuella konjunkturläget inom teknikindustrins olika branscher och tjänsteföretag, främst inom
IT, telekom och tekniska konsulter (kapitel 5) samt priser, valuta och produktivitet (kapitel 6).
Industrins arbetskraftskostnader nominellt och hur produktivitet och valutakurser påverkar
kostnadsläget i Sverige relativt viktiga konkurrenter i andra länder tas upp i detta sammanhang
(kapitel 4).
Under nästa rubrik presenteras en rad viktiga fakta om teknikindustri och tjänster i Sve-
rige. Fakta som visar den stora, för att inte säga avgörande, betydelsen för Sveriges ekonomi
och välstånd som teknikindustri och tjänster har (kapitel 3). Sammanfattningen avslutas med
vår analys av de ekonomiska förutsättningar som lönebildningen måste baseras på för att
fungera väl (kapitel 1 och kapitel 2). Investeringar i bred bemärkelse är den faktor som är mest
avgörande för företagens långsiktiga konkurrenskraft och för deras anställda. Här presenteras
i rapporten fakta och en analys av investeringsaktiviteterna (kapitel 7).
Rapporten avslutas med en redovisning av ett antal utmaningar Sverige står inför med
avseende på möjligheterna att klara positionen som industri- och kunskapsnation med god
intjäningsförmåga på internationella marknader (kapitel 8).
Syftet med rapporten är att presentera fakta och analys av de ekonomiska förutsättningarna
som ett gemensamt underlag för Unionen, Almega och Teknikföretagen inför den kommande
avtalsrörelsen.

Ekonomiska utsikter, konjunkturen och kostnadsläget
Tillväxten internationellt förväntas i år och nästa år bli lägre än förra året, och det råder stor
osäkerhet om när återhämtningen kommer och hur snabb den blir.
Skillnaderna i tillväxttakt mellan nya tillväxtländer och gamla industriländer i västvärlden
förblir dock stora. Även inom Europa kommer denna skillnad mellan länder att accentueras,
särskilt för de länder som har de största statsskulderna och problem med att minska sina stora
budgetunderskott. De åtgärder som vidtagits för att förbättra det finansiella systemets stabilitet
börjar ge resultat. Det saknas dock en gemensam politisk uppfattning om hur mer uthålliga
regelsystem för det finansiella systemet i Europa ska se ut. Därför är tillväxtprognoserna för
Europa behäftade med stor osäkerhet.
Den globala utvecklingen innehåller flera nedåtrisker, och dessa väger fortfarande tyngre än
de ljusare utsikterna. Den största nedåtrisken är utvecklingen inom eurozonen, där tilltron till
politikernas förmåga att hantera den ekonomiska situationen ifrågasätts i takt med att ansvariga
politiker från olika medlemsländer manifesterar oenighet snarare än gemensam vilja. En annan
nedåtrisk är att USA:s två partier inte kommer att komma överens i kongressen innan årsskiftet
om hur de ska undvika ”budgetstupet”. I sådant fall kommer skattehöjningar och utgiftsminsk-
ningar att slå till automatiskt från årsskiftet, och dra ned USA:s ekonomi i recession. De tillväxt-
prognoser som presenteras i rapporten antar att detta inte kommer att inträffa.
Idag är det dominerande hotet för den europeiska ekonomin de accelererande statsskulderna
i några länder. Fordringarna på dessa länder innehas av finansiella institutioner som parallellt
med skuldkrisen får nya och hårdare kapitaltäckningskrav att leva upp till. Detta leder i sin tur
till svårigheter att hålla uppe en nödvändig utlåning till hushåll och företag i en del europeiska
länder. I konsekvens med detta ökar åtstramningseffekterna på efterfrågan i dessa länder och
inverkar följaktligen även negativt på efterfrågan på varor och tjänster från företag i andra länder.
Utvecklingen i främst Europa tyngs även av en växande arbetslöshet, vilken riskerar att under
lång tid hålla tillbaka tillväxten och de dystra utsikterna för sysselsättningen i Europa är bekym-
mersamma.
Den globala industriproduktionen drabbades hårt av finanskrisen, men den snabba uppgången

6

därefter, särskilt i nya tillväxtländer, innebar att den globala industriproduktionen återhämtade
sig. Tillväxtmotorer i världsekonomin är idag främst BRIC-länderna, även om det främst är
Kina som nått en produktionsvolym som ger effekter på den globala tillväxten. Den inhemska
konsumtionen i Kina måste dock ta fart för att bidra till resten av världens utveckling. Hittills har
den kinesiska ekonomin investerat i produktion som främst inriktats mot export.
På samma sätt som eurozonens och USAs problem innebär risker för en utdragen lågkon-
junktur, finns inom dessa områden samtidigt embryon till en uppväxling i den ekonomiska
aktiviteten, främst mot bakgrund av en fortsatt mycket expansiv penningpolitik.

****
Industrin i Sverige är återigen inne i en lågkonjunktur. Det är en vikande efterfrågan interna-
tionellt och främst inom Europa, som under hösten 2012 i ökad omfattning fått genomslag på
produktion och sysselsättning i Sverige. Mycket talar för att det blir en utdragen period av svag
efterfrågan för stora delar av industrin i Sverige framöver. Att fallet för order och produktion
för teknikindustrin blivit djupare under hösten tillsammans med ökningen i antalet varsel har
dock spätt på oron för att nedgången accelererar. De senaste konjunkturbarometrarna i slutet
av 2012 indikerar därtill att året avslutas med ett kraftigare fall i orderingång och produktion
för teknikföretagen. Samtidigt minskar behovet av arbetskraft i en omfattning jämförbar med
sista kvartalet 2008. Nedgången i industrin påverkar svensk ekonomi på bredare front än förra
gången samtidigt som skillnaderna i utveckling i teknikindustrins olika branscher är större nu,
vilket kan tala för att nedgången sammantaget begränsas, i vart fall jämfört med den kraftiga
nedgången 2008–2009.
Europamarknaden är det som påverkar teknikindustrin mest för närvarande. Skillnaderna
inom Europas olika delar är mycket stora, mest beroende på hur skuldkrisen slår. Oroande är
att Europas motor Tyskland på senare tid visar alltfler tecken på att industrin även där är på väg
ned. Även tillväxtländer som Kina har bromsat in, inte minst i bilindustrin. Teknikindustrin i
USA har däremot klarat sig relativt bra jämfört med teknikindustrin i Europa.
Teknikindustrin är i både en cyklisk nedgång i konjunkturen, och i en exportledd nedgång
orsakad av statsfinansiella problem inom EU. Denna nedgång har under hösten undan för undan
påverkat underleverantörer och andra mer hemmaorienterade företag. Ordervolymen hade till
och med tredje kvartalet 2012 minskat med cirka 8 procent, produktionen med 4 procent och
antalet anställda med 2 procent jämfört med motsvarande period året före. Mest omfattande
är nedgången i bilindustrin. De senaste månaderna har nedgången också för maskinindustrin
tagit fart medan metallvaruföretagen hittills haft en mer begränsad tillbakagång. Mot strömmen
går tele-, elektronik- och instrumentindustrin där tillväxten i år stagnerat medan tillverkare av
elmaskiner har ökat produktionen betydligt. Skillnaderna är således stora mellan olika delar av
teknikindustrin. Sammantaget är dock trenden att nedgången fortsätter. Det stora antalet varsel
under hösten visar därutöver att företagen förbereder sig för än sämre efterfrågan framöver.
Olika barometerundersökningar samt den senaste statistiken från SCB ger en samstämmig bild
av denna nedgång i efterfrågan.
Från och med tredje kvartalet 2012 märks tecken på en svagare konjunktur för både data-
konsulter och telekombranschen. Bristen på personal har minskat markant, en förändring som
inleddes redan under 2011, och som hör samman med ökad outsourcing till utlandet. Teknik-
konsult- och arkitektbranschen ligger också sent i konjunkturcykeln, och först under tredje
kvartalet i år märks en försämring i efterfrågan även för denna bransch.
För tjänsteföretag inom IT och tekniska konsulter vände andelen företag som ser bristande
efterfrågan som främsta hindret för expansion uppåt under tredje kvartalet i år. För teknik-
konsulterna är personalbristen ändå fortfarande det största hindret. Däremot ser IT-konsulterna
ut att i ökad grad ha löst personalbrist i Sverige med ökad outsourcing till utlandet, en utveckling
som pågått under en följd av år. För första gången rapporterar IT-konsulter att bristen på
personal har minskat i betydelse för verksamheten i Sverige samtidigt som efterfrågan ökat.

7

****
Arbetskraftskostnaderna i svensk industri har ökat med 0,7–0,8 procentenheter mer per år i
genomsnitt hittills under 2000-talet. Jämfört med Västeuropa som helhet har ökningstakten i
Sverige varit 0,2–0,3 procentenheter högre per år. Under det enskilda året 2011 ökade däremot
arbetskraftskostnaderna något snabbare i eurozonen och Västeuropa än i Sverige – framför allt
på grund av en uppväxling av ökningstakten i Tyskland. Den svenska arbetskraftskostnaden
har följt den västeuropeiska relativt väl under 2000-talet, med undantag för de senaste tre åren.
Detta i enlighet med eurokursens utveckling. Mellan 2001 och 2007 var den svenska nivån i
snitt drygt en procent högre än den västeuropeiska. Därefter följde variationer på grund av
finanskrisen. Under 2011 låg arbetskraftskostnaden i Sverige 10 procent högre än i Västeuropa
beroende av den starkare svenska kronan. Under 2000-talet till och med 2010 var den svenska
arbetskraftsnivån i snitt 6–7 procent högre än nivån i eurozonen. Därefter har kronförstärk-
ningen förändrat bilden. Under 2011 låg den svenska nivån i gemensam valuta 16 procent över
eurozonens.
När finanskrisen blev en industrikris påverkades produktivitetstillväxten negativt i alla länder.
Den ogynnsamma produktivitetstillväxten förklaras av att produktionen minskade snabbare än
vad företagen kunde anpassa arbetsstyrkan. Industriproduktionen minskade mer i Sverige än i
många andra länder. Det resulterade i att den svenska industrins produktivitetstillväxt utveck-
lades mer ogynnsamt. När konjunkturen vände 2010 kunde företagen öka produktionstakten
med befintlig arbetsstyrka, vilket bidrog till en kraftig produktivitetsökning det året.
De senaste åren kring och efter finanskrisen har produktiviteten i svensk industri både fallit
och stigit kraftigt. Statistiken visar extrema siffror upp och ned mellan olika år och mellan
olika branscher inom teknikindustrin. Sammantaget har flera års produktivitetstillväxt ”för-
brukats” till att återhämta förlorad mark mellan 2007 0ch 2011. Produktivitetsutvecklingen för
teknikindustrin är sannolikt återigen negativ 2012. En bransch som påverkat teknikindustrins
produktivitetsutveckling kraftigt under 2000-talet är tele- och elektronikindustrin. Kasten i
produktivitet har inte varit alls så drastiska för företagstjänster som för industrin. Förloppet
med en minskad produktivitet under nedgången följt av en ökning när sedan efterfrågan tog
fart är däremot likartad.
Företagens egen prisutveckling är av störst intresse i lönebildningssammanhang även om
konsumentprisutvecklingen är avgörande för löntagarnas köpkraft. I takt med att kronan stigit
i värde har företagens priser sjunkit räknat i kronor. Minskad efterfrågan särskilt i Europa är en
viktig förklaring till det kraftiga prisfallet för teknikindustrins priser hösten 2012. I rapporten
visas ett starkt samband mellan valutakurser och teknikindustrins exportpriser.

Fakta och betydelse för Sverige av teknikindustri och tjänster
I rapporten visas att industrisysselsättningen egentligen inte har minskat i den omfattning
som den officiella statistiken visar. Detta förklaras av att ekonomin är alltmer integrerad
genom att fler sysselsätts i andra branscher tack vare efterfrågan på industriprodukter. En
stor del av dessa är tjänster som levereras som insatser till produktionen i både tillverkande
teknikindustri och andra sektorer. Tjänste- och varuproducenter är i modern industri
starkt integrerade, och det är inte längre relevant att redovisa dem var för sig.
I teknikindustri och tjänster finns över 5 000 företag som tillsammans har runt
410 000 –430 000 personer anställda. Antalet som sysselsätts av efterfrågan på produkter
producerade i teknikindustri och relaterade tjänster uppgår uppskattningsvis till ungefär
en miljon personer. Det intensifierade samspelet mellan industrin och övriga ekonomin är
särskilt påtagligt för de kunskapsintensiva delarna av tjänstesektorn.
I den tillverkande teknikindustrin har tjänstemännen blivit fler samtidigt som antalet
arbetare har minskat med 150 000 sedan mitten av 1970-talet. I dagens teknikindustri
och tjänster är i genomsnitt två av tre en tjänsteman och tjänstemännen svarar för över
75 procent av lönesumman i företagen.

8

Globaliseringen har förändrat strukturen i de svenska storföretagen. I de stora teknikföre-
tagen är det nu mer än fyra av fem som arbetar utanför Sverige. Ser vi till försäljningen är det
under fem procent av den totala försäljningen som säljs i Sverige.
Exporten från teknikindustrin och den kvalificerade tjänsteexporten dominerar svensk
export. Exporten av teknikprodukter väger tungt i Sveriges export och har haft stort genomslag
på den totala exporttillväxten och därmed även på Sveriges BNP-tillväxt, både i hög- som
lågkonjunkturer. Tjänsteexporten har fått en allt större betydelse för Sveriges export och utgör
idag omkring 30 procent av den totala exporten. Den snabbast växande delen av tjänsteexpor-
ten har under de senaste åren varit exporten av IT-tjänster. Sammantaget uppgår exporten från
teknikindustrin och den kvalificerade tjänsteexporten till 750 – 800 miljarder kronor.
Företagen producerar numera ungefär en fjärdedel av det de säljer, resten köper de in av
andra företag och dessa långa förädlingskedjor sträcker sig över i princip hela världen.
Genom att analysera flödet av insatsprodukter går det också att få en mer verklighetsnära
bild av hur betydelsefulla olika sektorer är för utvecklingen av svensk ekonomi. En sådan analys
visar bland annat att antalet personer som sysselsätts av efterfrågan på produkter producerade i
teknikindustri och tjänster i Sverige har ökat och uppgår uppskattningsvis till ungefär en miljon
personer. Av dessa arbetar ungefär 525 000 med IT-tjänster, FoU och övriga företagstjänster. En
stor del av dessa tjänster levereras som insatser till produktionen i både tillverkande teknikin-
dustri och andra sektorer. Det intensifierade samspelet mellan industrin och övriga ekonomin
är särskilt påtagligt för de kunskapsintensiva delarna av tjänstesektorn. Tillverkande teknik-
industri sysselsätter ungefär 70 000 i datakonsultbranschen, FoU och övriga företagstjänster.
Av dessa sysselsätts den absoluta merparten i övriga företagstjänster.

Viktiga ekonomiska förutsättningar
för en väl fungerande lönebildning
Internationell konkurrenskraft är avgörande för framgång. För att förstå hur vår kostnadsmäs-
siga konkurrenskraft utvecklas relativt konkurrenterna, bör vi följa och analysera såväl utveck-
lingen av arbetskraftskostnader som valutakurs och produktivitet. Nyckeln till framgång finns
i begreppet en väl fungerande lönebildning, vilket inte enbart inkluderar löneutveckling utan
även andra moment som är viktiga för att arbetskraften ska kunna skaffa sig de kunskaper som
är nödvändiga för den framtida internationella konkurrenskraften
I den egna verksamheten är arbetskraftskostnaderna den helt dominerande kostnaden varför
det är särskilt viktigt att jämföra denna mot konkurrenter och mot alternativa lokaliseringar.
Kostnaden för anställda måste för att vara jämförbar stämmas av mot motsvarande kostnad i
gemensam valuta.
Valutors förändrade värde påverkar produktionskostnaden i olika länder, men orsaken till
värdeförändringarna domineras ofta av kortsiktighet och nyckfullhet. Det innebär att par-
terna på arbetsmarknaden inte bör ta hänsyn till valutakursernas svängningar i sina avtalsför-
handlingar. En svagare valuta kan kortsiktigt gynna den kostnadsmässiga konkurrenskraften,
men urholkar på sikt löntagarnas köpkraft och landets rikedom. En över tid försvagad svensk
valuta är ett felaktigt sätt att stärka den internationella konkurrenskraften för teknikindustri
och tjänster i Sverige. I det nu aktuella läget, där den svenska kronan jämfört med våren 2012
ökat betydligt i värde mot euron finns en oro hos många företag att kronkursen innebär att
man inte kostnadsmässigt med sin förädling i Sverige klarar att konkurrera. En kronförstärk-
ning får särskilt stort genomslag på företagens lönsamhet i branscher med relativt små
importandelar, då försäljningspriserna i svenska kronor måste sänkas för att inte överstiga
världsmarknadspriserna.
Produktionskostnaderna skall också ställas i förhållande till vad som presteras, dvs. till
produktiviteten. Även produktiviteten måste jämföras relativt konkurrenterna internationellt.
Det är betydande svårigheter att mäta och jämföra produktiviteten på aggregerad nivå.
Arbetskraftskostnad räknad i en gemensam valuta visar om kostnadsläget är högt eller

9

lågt i Sverige, men det är kostnaden i förhållande till produktiviteten (arbetskraftskostnad
per producerad enhet) som visar hur kostnadsmässigt konkurrenskraftig verksamheten
verkligen är.

En väl fungerande lönebildning ger låg inﬂation
I dagsläget kan konstateras att under den hittillsvarande nedgången i konjunkturen sedan
mitten av 2011 har ökade löner höjt belastningen på företagen samtidigt som produktivi-
tetstillväxten i industrin och även i tjänstesektorn avtagit. Låg inflation höjer reallönen
samtidigt som de nominella ökningarna kan begränsas. Företag och anställda har ett
gemensamt intresse av löneökningar som ger ett bra utbyte realt förutsatt att de nominella
ökningarna begränsas. För internationellt konkurrensutsatta verksamheter är det på den
internationella marknaden priserna bestäms. Företagen kan inte höja sina priser mer än
vad marknaden accepterar. Vilka priser företagen kan ta ut i svenska kronor påverkas även
av valutakurserna. Därför är det företagens egen prisutveckling som är av störst intresse i
lönebildningssammanhang även om konsumentprisutvecklingen är avgörande för lönta-
garnas köpkraft.

Ökade reallöner och ökad sysselsättning är möjligt,
det behöver inte vara antingen eller
Visserligen kan man föra ett resonemang om att löneökningar blir för höga så minskar sys-
selsättningen. Till viss del är dessa kommunicerande kärl, allt annat lika. Men ökade löner
som försvaras av ökad produktivitet, kan medverka till en kostnadsutveckling i företagen
som också ger fler jobb. Detta förutsatt att kopplingen till produktiviteten upprätthålls, dvs.
att lönerna står i rimlig proportion till vars och ens prestation. Det behöver således inte
vara ett antingen eller. Viktigt är således att löner differentieras så att de speglar skillnader i
produktivitet och stimulerar till ökad produktivitet.

Arbetsmarknaden en alltmer global marknad
Lågkostnadsländer har på senare tid tagit för sig rejält med sina snabbt växande ekonomier.
Detta har inneburit en hel del anpassning och påverkat verksamheter också i Sverige.
Globaliseringen går nu in i en ny fas där utvecklingsländer i allmänhet och Kina i
synnerhet alltmer konkurrerar också med hög kunskapsnivå. För lönebildningen i Sverige
innebär detta att betydligt fler individer än tidigare är konkurrensutsatta på en global
marknad. Allt fler anställda utsätts för hårdare konkurrens i en global ekonomi samtidigt
som företagens potentiella avsättningsmöjligheter ökar.

Investeringar ger konkurrenskraft i ett längre perspektiv
Investeringarna är det som mer långsiktigt avgör konkurrenskraften. Att teknikindustrins
investeringar i maskiner och anläggningar har varit låga under ett antal år före finans-
krisen kan i detta sammanhang uppfattas som oroande. Investeringarna är vår viktigaste
fråga, mot bakgrund av den omfattande strukturomvandling som sker internationellt efter
finanskraschen 2008 och särskilt i den del av världen vi tillhör. Vår analys visar att investe-
ringsbehoven kommer att vara mycket stora under lång tid framöver.
Inom industrin har det skett en påtaglig förskjutning från investeringar i maskiner och
anläggningar till immateriella investeringar. Inom industrin har de immateriella investe-
ringarna i det närmaste fördubblats sedan 1995. Jämfört med flera konkurrentländer har
svensk industri en större andel immateriella investeringar som andel av förädlingsvärdet.
Ett antal stora tillverkningsföretag investerar relativt mycket i FoU i Sverige. Utflyttningen
inom läkemedelsindustrin märks redan i statistiken. Stora immateriella investeringar är en
konkurrensfördel eftersom dessa visar sig starkt bidra till en högre produktivitetstillväxt.
Även beaktat dessa förklaringar kvarstår att industrin och flertalet övriga delar av ekono-

10

min antagligen står inför en längre period där även fysiska investeringar kommer att behöva
öka betydligt.

Företag behöver både kapital och goda insatser av sina medarbetare för att driva verksamheten
med framgång. Företagen måste vara konkurrenskraftiga och lönsamma för att överleva över
tid. De som investerar i verksamheten kräver avkastning på investeringen. Avkastningskraven
för de finansiella investeringarna sätts numera i huvudsak internationellt. Går det inte att räkna
med att avkastningen på en investering i Sverige motsvarar vad man kan förvänta på annat håll,
blir investeringen inte av här, förutsatt att riskbedömningen är likvärdig.

Avslutningsvis innehåller rapporten en rad fakta om aktuella ekonomiska förutsättningar och
betydelsen av teknikindustri och tjänster, varav de viktigaste redovisats ovan. Svensk ekonomi
befinner sig, tillsammans med andra länder i västvärlden, i en omfattande strukturomvand-
ling efter finanskrisen med de omställningar av produktion, produkter och produktionssystem
som krävs.
Sverige står tveklöst inför många stora utmaningar som förutsätter stora nyinvesteringar i
många branscher, både inom industrin och i tjänstesektorn. Det kommer att krävas kraftigt
ökade investeringar i maskiner, anläggningar och i immateriellt kapital framöver för att
återvinna produktionskapacitet, höja tillväxtförmågan och inte minst, för att stärka teknik- och
tjänsteproducenternas konkurrenskraft. Utmaningarna kring investeringarna kompletteras av
utmaningen kring arbetskraftens kompetens framöver.
För att kunna fortsätta framåt, där exporten är tillräckligt konkurrenskraftig och där jobben
växer med ett ökat tjänsteinnehåll, behövs både ett omfattande investerings- och kunskapslyft
i svensk ekonomi. Ett första steg är att både arbetsmarknadens alla parter och beslutsfattare i
svensk politik kommer till insikt om vilka utmaningarna är, agerar och arbetar tillsammans för
att vi i Sverige ska klara dessa stora utmaningar.
Vår förhoppning är att rapporten både bidrar till en ökad insikt om de stora utmaningarna
och därmed kan medverka till en väl fungerande lönebildning i den kommande avtalsrörelsen.
Rapporten inleds i kapitel 1 med en redovisning av vad Unionen, Almega och Teknikföretagen
gemensamt menar att en väl fungerande lönebildning innebär, bland annat på det mer övergri-
pande planet;
”För (..) teknikindustri och tjänster, innebär en väl fungerande lönebildning en lönebildning
som sammantaget ger ökad konkurrenskraft för verksamheter i Sverige i relation till motsva-
rande verksamheter i andra länder. Detta till gemensam nytta för företag och anställda i Sverige.

lönebildning som stärker konkurrenskraften för verksamheterna i Sverige.

måsta utgå från vad som sker i omvärlden.
-
naden för att vara en norm som säkerställer en för Sverige väl fungerande lönebildning.

För att lönebildningen ska fungera väl i Sverige räcker det inte med att arbetsgivare, fackför-
eningar, företag och anställda i den internationellt konkurrensutsatta sektorn är överens om
principerna ovan och även följer dem. För att lönebildningen i Sverige skall fungera väl måste
även andra delar av arbetsmarknaden acceptera och respektera att det är förutsättningarna för
de internationellt konkurrensutsatta delarna av ekonomin som sätter gränserna.”
En väl fungerande lönebildning är långsiktigt avgörande för företagens konkurrenskraft,
medarbetarnas reallöner och sysselsättningen i Sverige.

11

1. En väl fungerande lönebildning
En väl fungerande lönebildning innebär att:

och den anställdes sätt att uppfylla dessa.

och kompetens.

anställdas kompetens och arbetsuppgifter och stimulerar till ökad produktivitet och ökad
konkurrenskraft.

utifrån dess ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar.

Parterna har ett ansvar för lönebildningen och kollektivavtal är ett viktigt instrument för en väl
fungerande lönebildning.
Punkterna ovan visar tydligt på kopplingen mellan den anställdes ersättning och företagets krav
på prestation. En väl fungerande lönebildning är en lönebildning som motiverar och möjliggör för
medarbetaren att öka produktiviteten på ett sätt som ökar företagets konkurrenskraft. Företaget
och den anställde har ett gemensamt intresse av att både den anställde och företaget fortsätter att
utvecklas väl. Bara ett långsiktigt lönsamt företag kan ge sina medarbetare trygga jobb och samti-
digt bra ersättning för arbetet.
För de delar av ekonomin som är mest direkt utsatt för internationell konkurrens, det vill säga
teknik industri & tjänster, innebär en väl fungerande lönebildning en lönebildning som sammanta-
get ger ökad konkurrenskraft för verksamheter i Sverige i relation till motsvarande verksamheter i
andra länder. Detta är till gemensam nytta för företag och anställda i Sverige.

-
ning som stärker konkurrenskraften för verksamheterna i Sverige.

måsta utgå från vad som sker i omvärlden.
-
den för att vara en norm som säkerställer en för Sverige väl fungerande lönebildning.

För att lönebildningen ska fungera väl i Sverige räcker det inte med att arbetsgivare, fackföreningar,
företag och anställda i den internationellt konkurrensutsatta sektorn är överens om principerna
ovan och även följer dem. För att lönebildningen i Sverige skall fungera väl måste även andra delar
av arbetsmarknaden acceptera och respektera att det är förutsättningarna för de internationellt
konkurrensutsatta delarna av ekonomin som sätter gränserna.
I Sverige har det funnits en brett förankrad uppfattning på arbetsmarknaden om att det måste
vara den internationellt konkurrensutsatta sektorn som fastställer ramen för företagens löne-
kostnadsutveckling, en ram alla parter har att inordna sig i. En lönebildning där internationellt
konkurrensutsatt sektor sätter ett märke utifrån sina förutsättningar, och detta sedan används
som golv eller på annat sätt inte respekteras av andra parter kan naturligtvis inte kallas för en väl
Parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn kan inte påverka andra parter på
annat sätt än genom att beskriva och förklara den verklighet dessa företag och anställda arbetar
under, och att det ytterst också är dessa gränser som gäller oss alla. Det är på dessa grunder vi
tillsammans måste säkerställa en lönebildning som fungerar väl både på makro- och mikronivån.
Utvecklingen med mer lokal och företagsnära lönebildning står givetvis inte i konflikt med en väl

12

2. Viktiga ekonomiska samband
för företag och anställda
Syftet med följande avsnitt är att ge läsaren en samlad introduktion
till för rapporten viktiga och grundläggande ekonomiska samband.
Ambitionen med sammanställningen är att lyfta fram de områden som
vi anser centrala bland de ekonomiska förutsättningarna. Avsikten är
också att lätt kunna se vad vi själva kan påverka och sådant vi mer har
att förhålla oss till.

Internationell konkurrenskraft avgörande för framgång
Konkurrenskraft är summan av en lång rad faktorer. För internationellt konkurrensutsatta
verksamheter är den helt avgörande frågan hur dessa står sig i Sverige i förhållande till
motsvarande verksamheter (egna eller andras) utomlands.
På lång sikt är det variabler som investeringar i fysiska tillgångar och immateriella som
FoU och kunskap som har störst betydelse. På kort sikt är dessa faktorer mer givna, då de
tar tid att förändra.
Vi kan i det korta perspektivet därför mer fokusera på den kostnadsmässiga konkur-
renskraften, dvs. jämföra direkta kostnader för verksamheter i Sverige och utomlands.
Maskiner, råvaror och andra insatser har här ett pris som i grunden är lika för alla – ”ett
världsmarknadspris” – vilket kan variera en del lokalt beroende på faktisk konkurrenssitua-
tion, transportkostnader, tullar m.m.
Den egna förädlingen – dvs. den del man själv utför i sin egen verksamhet – innefattar i
princip bara kostnader för arbetskraft, kapitalkostnader (maskiner anläggningar, avskriv-
ningar m.m.) och en vinst (i detta sammanhang kallad driftsöverskott). Arbetskraftskostna-
derna är vanligen den helt dominerande kostnaden varför det är särskilt viktigt att jämföra
denna mot konkurrenter och mot alternativa lokaliseringar. Kostnaden för anställda måste
för att vara jämförbar stämmas av mot motsvarande kostnad i samma valuta. Vilken valuta
man väljer spelar ingen roll bara det är samma. Med fokus på läget i Sverige är det mest
naturligt att jämföra kostnaderna räknade i svenska kronor.
Valutans betydelse behandlas i Kapitel 6 och i kapitel 4 där även industrins arbetskrafts-
kostnader i internationell jämförelse. Valutors förändrade värde påverkar produktionskost-
naden i olika länder, men orsaken till värdeförändringarna domineras ofta av kortsiktighet
och nyckfullhet. Det innebär att parterna på arbetsmarknaden inte bör ta hänsyn till
valutakursernas svängningar i sina avtalsförhandlingar. En svagare valuta kan kortsiktigt
gynna den kostnadsmässiga konkurrenskraften, men urholkar på sikt löntagarnas köpkraft
och landets rikedom. En över tid försvagad svensk valuta är ett felaktigt sätt att stärka den
internationella konkurrenskraften för teknikindustri och tjänster i Sverige. I det nu aktuella
läget, där den svenska kronan jämfört med våren 2012 ökat betydligt i värde mot Euron
finns en oro hos många företag att kronkursen innebär att man inte kostnadsmässigt med
sin förädling i Sverige klarar att konkurrera. En starkare kronkurs är särskilt betungande
för mer råvarubaserade industrier, vars exportpriser bestäms av världsmarknadspriser, och
vars import av insatsprodukter är relativt liten. En kronförstärkning får med andra ord
särskilt stort genomslag på företagens lönsamhet i branscher med relativt små importan-
delar, då försäljningspriserna i svenska kronor måste sänkas för att inte överstiga världs-
marknadspriserna. Försäljningsintäkterna räknat i svenska kronor blir också mindre med
en starkare krona när priset är bestämt i den utländska valutan. Genomslaget av ändrade
växelkurser fördröjs om företagen använder sig av valutasäkringar, vilket är särskilt vanligt
vid långa kontrakt. Gemensamt för alla företag är att förädlingskostnaden (vilken i huvud-

13

sak innefattar kostnader för egen arbetskraft) i Sverige ökar relativt utlandet när kronan
stärks och vise versa.
Produktionskostnaderna skall också ställas i förhållande till vad som presteras, dvs. till
produktiviteten. Även produktiviteten måste jämföras relativt konkurrenterna interna-
tionellt. Det är betydande svårigheter att mäta och jämföra nivån på produktiviteten på
aggregerad nivå, men är en av två komponenter när BNP-nivåer jämförs mellan länder.
Vanligt är därför att förändringen enbart redovisas mellan år utan att ange nivån på pro-
duktiviteten. Även förändringar mellan år är svåra att beräkna, då olika källor ofta används
för produktionsvolym och arbetade timmar. Mer om produktiviteten i Kapitel 4 och 6. Att
beräkningar av arbetskraftskostnader per timme också innehåller betydande osäkerhet av
samma slag bör poängteras i detta sammanhang.
För att hålla koll på hur vår kostnadsmässiga konkurrenskraft utvecklas relativt konkur-
renterna, bör vi följa och analysera såväl utvecklingen av arbetskraftskostnader som valuta
och produktivitet. Kostnaderna och produktivitet kan företag och anställda själva direkt
påverka. Valutakurserna är däremot en faktor, man åtminstone i det kortare perspektivet,
mer har att acceptera och anpassa sig till. På längre sikt är det visserligen hur väl vi utvecklar
konkurrenskraften (i bred bemärkelse) det som också sätter värdet på vår valuta, men här
samverkar eller motverkar även eventuella skillnader i räntenivåer och inflation/inflations-
förväntningar. Nyckeln till framgång finns i begreppet en väl fungerande lönebildning, se
portalen i Kapitel 1.
Arbetskraftskostnad i gemensam valuta visar om kostnadsläget är högt eller lågt i Sverige,
men det är kostnaden i förhållande till produktiviteten (arbetskraftskostnad per producerad
enhet) som visar hur kostnadsmässigt konkurrenskraftig verksamheten verkligen är.

En väl fungerande lönebildning ger låg inﬂation
Att ökade löner som inte motsvaras av ökad produktivitet ger inflation är ett väl känt
faktum. Jämför vi löneökningarna i Sverige under lång tid och drar bort ökningen i
produktivitet kan vi konstatera att ökningstakten väl överensstämmer med inflationen,
korrigerad för effekter via importen. Att denna så kallade inhemskt genererade inflation
väl överensstämmer med ”löneinflationen” förklaras av att huvuddelen av Sveriges samlade
förädlingsvärde (BNP) precis som i ett enskilt företag domineras av arbetskraftskostnaden.
I dagsläget kan konstateras att under den hittillsvarande nedgången i konjunkturen sedan
mitten av 2011 har ökade löner ökat belastningen på företagen samtidigt som produktivitets-
tillväxten i industrin och även i tjänstesektorn avtagit. Tjänstesektorn har under 2012 följt
efter industrin och med viss fördröjning påverkats av nedgången i industrikonjunkturen.
Tjänstesektorns produktivitetstillväxt faller med en allt svagare produktionsökning under
2012. Tidigare under uppgången i konjunkturen var löneökningarna lägre medan produkti-
viteten då ökade starkt, främst bland varuproducenter.
Andra inflationskällor är import och råvarupriser. Råvarupriser kan dra iväg när en
ökad efterfrågan internationellt inte tillräckligt snabbt kan mötas av ett ökat utbud och
prisökningarna riskerar sedan att rulla vidare genom hela förädlingskedjan ända fram till
slutkunden. Under senare tid har flertalet råvarupriser fallit i takt med att konjunkturen
försämrats. Särskilt Kina påverkar alltmer de globala råvarupriserna och detta har ökat
osäkerheten högst påtagligt. Tidigare bidrog Kina till kraftigt ökade priser på bl.a. stål, som
följd av landets omfattande investeringar i infrastruktur och bostäder. Därefter har Kina
genom att öka exporten av stål tvärtom bidragit till sänkta stålpriser globalt. På senare tid
har omslagen varit både omfattande och svåra att förutse Kinas ökade påverkan på världs-
marknadspriserna påverkar också inflationen i vår del av världen.
Via importen får vi in mer eller mindre inflation utifrån. En stark valuta innebär att den
importerade inflationen hålls tillbaka. En starkare valuta begränsar även inflationstrycket
från ökade internationella råvarupriser.

14

Sjunkande räntor kan å ena sidan bidra till en försvagning av kronkursen och därmed
leda till högre importpriser som i sin tur bidrar till högre inflation. Å andra sidan bidrar
sjunkande bolåneräntor till lägre inflation då dessa väger tungt i beräkningen av konsu-
mentprisindex (KPI). Effekten på KPI var i september tydlig då Riksbanken sänkte styr-
räntan. Sambandet gäller naturligtvis i lika hög grad omvänt. Höjda räntor bidrar till ökade
bolåneräntor och boendekostnader för hushållen som höjer inflationen.
Sjunkande inflation ökar reallönen samtidigt som de nominella ökningarna kan
begränsas. Inflationen har de senaste 10 – 15 åren med betydande variationer mellan olika
år i genomsnitt varit 1,5 procent per år, vilket kraftigt understigit Riksbankens mål på 2
procents inflationstakt. Låg inflation har under perioden bidragit till betydande ökningar
av reallönerna.
Företag och anställda har ett gemensamt intresse av löneökningar som ger ett bra utbyte
realt, förutsatt att de nominella ökningarna begränsas så att de inte driver upp priserna.
Den anställde har ett berättigat intresse av att lönen utvecklas realt, dvs. att den ger ökad
köpkraft efter det att inflationen räknats av. När detta ska balanseras mot företagets lika
berättigade intressen gäller det att komma ihåg att företaget har att beakta inte enbart
lönen utan hela arbetskraftskostnaden och att denna ska relateras till de priser företaget
kan ta ut på sina produkter eller tjänster och inte något mer allmänt inflationsmått. För
internationellt konkurrensutsatta verksamheter är det på den internationella marknaden
priserna bestäms. Företagen kan inte höja sina priser mer än vad marknaden accepterar.
Lönen i förhållande till inflationen i Sverige är viktig för löntagarna, medan det är
arbetskraftskostnaderna och företagens egna priser som är det viktiga för företaget.

Ökade reallöner och/eller ökad sysselsättning?
Visserligen kan man föra ett resonemang om att löneökningar blir för höga så minskar sys-
selsättningen. Till viss del är dessa kommunicerande kärl, allt annat lika. Men ökade löner
som försvaras av ökad produktivitet, kan medverka till en kostnadsutveckling i företagen
som också ger fler jobb. Detta förutsatt att kopplingen till produktiviteten upprätthålls, dvs.
att lönerna står i rimlig proportion till vars och ens prestation. Det behöver således inte
vara ett antingen eller. Viktigt är således att löner differentieras så att de speglar skillnader i
produktivitet och stimulerar till ökad produktivitet.

Arbetsmarknaden en alltmer global marknad
Arbetsmarknaden är som andra marknader också en marknad där ena parten erbjuder
sina tjänster (sin arbetstid) och där den andra parten köper tjänsten. Pris och prestation
gäller även här. Arbetsmarknaden är av tradition lokal. Det är lokalt som personerna och
arbetstillfällen finner varandra. Men över tid är såväl företag som medarbetare rörliga och
flyttar om (tillräckligt) bättre förutsättningar finns på annat håll. Det som är nytt är dels att
rörligheten för företagen (även för arbetskraften åtminstone inom Europa) ökat i takt med
en ökad globalisering, dels att utbudet av arbetskraft växer kraftigt i utvecklingsländerna.
Finansmarknaden var först med att verka mer på global basis. Finansiella tjänster har
idag få om några geografiska gränser. Även industrin har kommit långt i en internationell
integration med sina långa förädlingskedjor och med verksamheter/delar av verksamheter
mer och mer spridda globalt. Fler och fler koncentrerar exempelvis expertis i särskilda
”centres of excellence”.
Lågkostnadsländer har på senare tid tagit för sig rejält med sina snabbt växande ekono-
mier. Detta har inneburit en hel del anpassning och i ökad omfattning påverkat verksamhe-
ter också i Sverige. Globaliseringen går nu in i en ny fas där utvecklingsländer i allmänhet
och Kina i synnerhet alltmer konkurrerar också med hög kompetens. Konkurrensen om
jobben är en konkurrens som omfattar alltfler jobb. Fortsatt framgångsrika företag i Sverige
blir de som med sina medarbetare utvecklar en konkurrenskraftig verksamhet även i

15

förhållande till den ökade kompetens och konkurrens som erbjuds på andra håll.
För lönebildningen i Sverige innebär detta att betydligt fler individer än tidigare är
konkurrensutsatta på en global marknad. Nya marknader med hög tillväxt och länder som
snabbt blir rikare innebär många gånger också att efterfrågan på svensk produktion ökar.
Fler anställda utsätts för hårdare konkurrens i en global ekonomi samtidigt som företagens
potentiella avsättningsmöjligheter ökar.
Delar av arbetskraften är mer rörlig än tidigare och inte minst är det allt lättare att sälja
sina tjänster ute på världsmarknaden. Den anställde behöver med modern teknik inte på
samma sätt som tidigare sitta nära sin arbetsgivare. Den geografiska närheten till kunden
som tidigare varit mer avgörande för tjänster minskar i betydelse. Arbetsmarknaden och
här i första hand den med mer kvalificerade tjänster, globaliseras nu i snabb takt. Mer om
arbetsmarknaden finns i Kapitel 4 och 5.

Avkastningskraven bestäms internationellt
Investeringarna är det som mer långsiktigt avgör konkurrenskraften. Att teknikindustrins
investeringar i maskiner och anläggningar varit låga under ett antal år före finanskrisen kan
i detta sammanhang uppfattas som oroande. Investeringarna är vår viktigaste fråga, mot
bakgrund av den omfattande strukturomvandling som sker internationellt efter finanskra-
schen 2008 och särskilt i den del av världen vi tillhör. Vår analys visar att investeringsbe-
hoven kommer att vara mycket stora under lång tid framöver. Detta utöver att det finns ett
antal förklaringar till de låga nivåerna för industrins investeringar i utgångsläget, bl.a. har
företagens investeringar i immateriella investeringar varit omfattande, vilket inte fångas
in i den officiella statistik som mäter företagens fasta investeringar. Mer om investeringar i
Kapitel 7.
Företag behöver både kapital och goda insatser av sina medarbetare för att driva verk-
samheten med framgång. Företagen måste vara konkurrenskraftiga och lönsamma för att
överleva över tid. De som investerar i verksamheten vill ha avkastning på investeringen.
Avkastningskraven för de finansiella investeringarna sätts numera i huvudsak interna-
tionellt. Går det inte att räkna med att avkastningen på en investering i Sverige minst
motsvarar vad man kan förvänta på annat håll, blir investeringen inte av här, förutsatt att
riskbedömningen är likvärdig.
Detsamma gäller den löpande intjäningen i företaget. Det är bara om verksamheten förväntas
fortsätta motsvara avkastningskraven som investeraren/aktieägaren förväntas kvarstå som
ägare. Viss utdelning krävs också och detta av samma skäl som att en långivare kräver en
marknadsmässig ränta på lånet. Aktieägare är som regel också villiga att ta risk och denna
riskpremie påverkar också avkastningskravet. Se vidare Kapitel 7 om investeringar.

Konjunkturen svänger – investeringar och jobb följer med viss eftersläpning
Konjunkturen har hittills svängt med en påfallande regelbundenhet. Den kommer att
fortsätta svänga upp och ned. Konjunkturen följer ett relativt förutsägbart mönster där
olika faktorer samverkar, balanserar eller motverkar varandra. Konjunkturförlopp kan
närmast beskrivas som variationer i produktionsnivå, i efterfrågan på arbetskraft och
maskinutrustning samt insatsvaror och tjänster. I ett riktigt kort perspektiv kan förstås den
tillgängliga produktionskapaciteten inte ökas utan måste mer ses som given. Det blir då
utnyttjandegraden av den tillgängliga produktionskapaciteten som förändras och den kan
förändras påtagligt.
När detta skrivs befinner vi oss i ett läge med svag efterfrågan. Nedgången för tillverkande
teknikföretag, som inleddes under 2011, ser trots konjunktursvängningarnas regelbundenhet
ut att bli utdragen, se vidare Kapitel 5.
Nedgången innebär att antalet arbetstillfällen i företagen med viss fördröjning minskar.
Hittills under nedgången har antalet anställda minskat betydligt mindre än produktionen.

16

Än mer har ordervolymerna sjunkit. Det stora antalet varsel som inkommit under hösten
2012 är oroande men inte överraskande. Det är uppenbart att många företag anpassar
verksamheten till en förväntad lägre efterfrågan. Alla varsel verkställs normalt inte.
Statistiken visar att cirka 7 av 10 varslad individ också blir uppsagd på grund av arbetsbrist.
Erfarenheten är också att fler varsel som läggs tidigt i en konjunkturnedgång verkställs
jämfört med de som läggs senare. Antalet arbetstillfällen inom den internationellt konkur-
rensutsatta varuproducerande sektorn kommer att fortsätta minska under de närmaste åren,
vilket kan förutspås utifrån den fortsatt fallande orderingången för industrin, den minskade
produktion och uppgången i antalet varsel.
Utvecklingen av investeringarna följer på samma sätt som förändringen i antalet anställda
konjunkturen. Företagen, särskilt de mindre, behöver i regel få tillräckligt stora vinster
innan de investerar. Stora företag strävar däremot mer regelmässigt efter att investera
motkonjunkturellt, dvs. i lågkonjunktur för att sedan ha rätt kapacitet när nästa uppgång i
konjunkturen kommer.
Förutsättningarna denna gång är lite annorlunda. Efter uppgången i industriproduktionen
fram till mitten av 2011 hade flertalet tillverkande teknikföretag fortfarande betydande
kapacitetsreserver. Behovet av kapacitetshöjande investeringar var därför begränsat redan
i utgångsläget inför innevarande nedgång i konjunkturen. Investeringsvolymen kommer
därför i närtid att fortsätta minska inom industrin.

17

3. Sveriges teknikindustri
och tjänster
I detta kapitel presenteras en rad fakta om teknikindustri tillsammans
med företagstjänster. I en första del visas hur stor betydelse teknik-
industri och tjänster har för den svenska ekonomin. I en andra del
presenteras ett stort antal fakta som belyser hur teknikindustrin alltmer
integrerats med varandra fram till idag.

Del 1. Teknikindustri och tjänster avgörande för svensk ekonomi
Det går att få en mer verklighetsnära bild av hur betydelsefulla olika sektorer är för
utvecklingen av svensk ekonomi genom att analysera flödet av insatsprodukter.
Det här avsnittet1 visar att:

relaterade tjänster i Sverige har ökat och uppgår 2011 uppskattningsvis till ungefär en miljon
personer. Av dessa arbetar ungefär 525 000 med IT-tjänster, FoU och övriga företagstjänster.

teknikindustri och andra sektorer. Det intensifierade samspelet mellan industrin och övriga
ekonomin är särskilt påtagligt för de kunskapsintensiva delarna av tjänstesektorn.

övriga företagstjänster. Av dessa sysselsätts den absoluta merparten i övriga företagstjänster.

tillgodoses genom import. Det är framför allt importen av tjänster som har bidragit till att
importinnehållet per produkt har ökat.

totala exporttillväxten och därmed även på Sveriges BNP, både i hög- som lågkonjunkturer.

statistiken visar. Detta förklaras av att ekonomin är alltmer integrerad genom att fler
sysselsätts i andra branscher tack vare efterfrågan på industriprodukter.

Bidraget från en bransch till den ekonomiska utvecklingen i ett land kan analyseras
utifrån ett flertal olika dimensioner. En vanlig sådan är att studera branschens andel av
BNP och total sysselsättning, varvid endast den direkta sysselsättningen och branschens
eget förädlingsvärde räknas in. En svaghet med detta angreppssätt är att det inte tar hän-
syn till flöden mellan branscher. Då man på detta sätt inte tar hänsyn till den indirekta
produktion och sysselsättning som en bransch genererar i underleverantörsleden, missar
man hur mycket branschen i själva verket betyder för produktion och sysselsättning i ett
land.
Under lång tid saknades detta perspektiv i den svenska debatten och det finns all anled-
ning att fortsätta med en mer verklighetsanknuten beskrivning av svensk ekonomi. Ett
verktyg för detta är den så kallade input-output-metoden (IO). IO-analysen syftar framför
allt till att åskådliggöra flödet av insatsprodukter mellan branscher, för att därigenom
kunna analysera samspelet mellan branscher. Grunden för dessa analyser är Statistiska
Centralbyråns IO-tabeller. Dessa utgår från att flöden av varor och tjänster simultant
kan registreras i en matris som ursprung och destination. Produkter produceras och de
används. Vissa produkter går till slutlig efterfrågan, andra används som insatsprodukter.
Man kan via IO-systemet bland annat beräkna den totala produktions- och sysselsätt-
ningsökning som krävs för att möta slutlig efterfrågan i olika branscher. Dessa samband
uttrycks ofta som multiplikatorer, dvs. vad en ökning av efterfrågan på en branschs

18

produkter genererar för produktionstillväxt och sysselsättning i andra branscher utöver
produktion och sysselsättning i den egna branschen.

Industrisysselsättningen nästan oförändrad – tack vare starkare samspel
Även om denna rapport fokuserar på Teknikföretagens och IT & Telekomföretagen samt
Svenska Teknik & Designföretagen inom Almegas avtalsområden, inleder vi med att be-
skriva sambanden mellan industrin och dess underleverantörer som helhet. Detta för att ge
en övergripande bild av dessa samband. Efter en nedgång under senare delen av 1970- och
under inledningen av 1980-talet har industrins sysselsättningsmultiplikator i den inhemska
svenska ekonomin ökat från 0,94 sedan mitten av 1980-talet till 1,14 2005. Det innebär att år
2005 sysselsatte varje industrianställd i genomsnitt 1,14 personer ytterligare hos underleve-
rantörer. Förklaringen till denna utveckling är ett ökat samspel med tjänstesektorn. Sedan
mitten av 1970-talet har sysselsättningsmultiplikatorn till tjänstesektorn fördubblats – från
0,34 till 0,67 2005. Detta förklaras i sin tur av att industriföretagen har fokuserat alltmer på
sin definierade kärnverksamhet, samtidigt som en industriprodukt i allt högre utsträckning
är en bärare av värdeskapande tjänster. Tillsammans skapar det ett fördjupat samspel med
tjänstesektorn i allmänhet och med den kunskapsintensiva delen i synnerhet.
Antalet anställda som antingen direkt eller indirekt arbetar med att möta slutlig efterfrå-
gan på industriprodukter har minskat med endast drygt 9 000 från mitten av 1990-talet.
I mitten av 2000-talet sysselsatte industrin direkt eller indirekt cirka en miljon personer,
då de som sysselsätts för leveranser till industrin inräknas. De som var direkt sysselsatta i
industrin uppgick till cirka 600 000, medan de indirekt sysselsatta i tjänstesektorn uppgick
till cirka 300 000 tack vare industrins efterfrågan och i sin tur tack vare efterfrågan på
industrins produkter. Av dessa 300 000 arbetade närmare 180 000 i den kunskapsintensiva
tjänstesektorn. Av dessa tillhörde 120 000 de företagsnära tjänstebranscherna.

Fler än en miljon sysselsätts i teknikindustri och tjänster
Med hjälp av input-output-statistik går det att beräkna det totala antalet anställda som
sysselsätts i och av teknikindustri och tjänster.2 För att klargöra, avser tjänsteproduktionen
i denna beräkning även produktion som genereras av efterfrågan på tjänster från hela
ekonomin och inte enbart från teknikindustrin. Beräkningen av den totala sysselsättningen
inom teknikindustri och tjänster görs genom att summera tre kategorier av sysselsatta.3
För det första har vi dem som är direkt sysselsatta i teknikindustri och tjänster av slutlig
efterfrågan på produkter som produceras i dessa branscher. För det andra har vi dem som i
samtliga underleverantörsled är indirekt sysselsatta av slutlig efterfrågan på produkter från
teknikindustri och tjänster. För det tredje har vi dem som indirekt sysselsätts i teknikindu-
stri och tjänster av slutlig efterfrågan på övriga produkter i ekonomin.4
När dessa tre kategorier summeras framgår det av diagram 3.1 att antalet anställda i
teknikindustri och tjänster i Sverige ökade från 826 000 1995 till 1 060 0005 tio år senare
– en ökning med ungefär 235 000 personer. Drygt 40 procent av dessa sysselsätts direkt
av slutlig efterfrågan på produkterna från teknikindustri och tjänster, en dryg tredjedel är
indirekt sysselsatta av slutlig efterfrågan på branschens produkter5 och en fjärdedel sys-
selsätts indirekt av slutlig efterfrågan på övriga produkter i ekonomin.

Teknikindustri och tjänster: företagstjänster är störst
När vi studerar fördelningen av den totala sysselsättningen i teknikindustri och tjänster
mellan dess branscher, framgår att det var företagstjänster, med drygt 350 000 sysselsatta,
som sysselsatte flest år 2005. Av dessa sysselsattes drygt 120 000 direkt i branschen, men
en majoritet sysselsattes indirekt, antingen som ett resultat av egen slutlig efterfrågan i
underleverantörsledet eller som underleverantör till andra branschers slutliga efterfrågan.
Närmare 180 000 i branschen för företagstjänster sysselsattes av slutlig efterfrågan i andra

19

Diagram 3.1 Antalet sysselsatta som direkt eller indirekt arbetar med produktion av produkter
från teknikindustri och tjänster

1200000

1000000

800000

600000

400000

200000

0
1995 2000 2005

Direkt sysselsättning av slutlig efterfrågan på produkter från teknik industri och tjänster
Indirekt sysselsättning av slutlig efterfrågan på produkter från teknik industri och tjänster
Indirekt sysselsättning i teknik industri och tjänster av slutlig efterfrågan i övriga branscher

branscher. Det här visar att denna bransch är absolut störst som underleverantör till andra
branscher i svensk ekonomi.6
Efter branschen företagstjänster följer branscherna maskinindustri respektive motorfordon.
Det totala antalet sysselsatta i dessa två branscher uppgår till något över respektive något under
150 000 sysselsatta. Datakonsultbranschen är också viktig som insatsleverantör till andra
branscher, likaså metallvaror exklusive maskiner.

Spridningseffekterna är störst i industrin
Teknikindustri och tjänster växte som nämnts ovan med drygt 230 000 anställda mellan 1995
och 2005. 185 000 av dessa var på något sätt kopplade till branscherna i tjänstesektorn. Av dessa
kan drygt 120 000 härledas till företagstjänster. Detta innebär att industribranscherna i teknik-
branschen ökade sin totala sysselsättning med ungefär 30 000 anställda mellan 1995 och 2005.7
Huvuddelen av detta förklaras av en ökad sysselsättning i motorfordon och maskinindustri,
vilka genom en ökad integration med underleverantörsleden har ökat den indirekt genererade
sysselsättningen.
Det är industribranscherna som uppvisade högsta sysselsättningsmultiplikatorerna. År 2005
genererade varje anställd i fordonsindustrin i genomsnitt 1,8 ytterligare indirekt anställda i
underleverantörsleden. Det är en ökning från 1,3 sysselsatta tio år tidigare. Med 1,3 är telepro-
dukter den bransch som uppvisar näst högst multiplikator år 2005.

Snabb sysselsättningsökning i kunskapsintensiv tjänsteproduktion
I diagram 3.2 har den indirekta sysselsättningen i tjänstebranscherna (72–74), det vill säga
företagstjänster där datakonsulter, teknikkonsulter med flera företagstjänstbranscher ingår,
baserat på slutlig efterfrågan på produkter från teknikindustribranscherna (28–35), beräknats
för 1995 och 2005. När uppgifterna summeras årsvis har den indirekta sysselsättningen ökat
från 48 000 till 69 000 anställda mellan 1995 och 2005–en ökning med mer än 40 procent på
ett decennium. Närmare 70 000 av de sysselsatta i datakonsulttjänster, FoU samt övriga före-
tagstjänster går alltså till jobbet varje dag på grund av den slutliga efterfrågan på de produkter

20

Diagram 3.2 Indirekt sysselsättning i datakonsulttjänster, FoU och övriga företagstjänster av
slutlig efterfrågan på industriprodukter som tillhör teknikindustrin

Kontorsmaskiner och datorer
2005

Annan transport 1995

Metallvaror exkl maskiner

Precisionsinstrument

Annan elektroindustri

Teleprodukter

Maskin

Motorfordon

0 5000 10000 15000 20000 25000

som produceras i teknikindustrin.
Samtliga industribranscher har under perioden 1995–2005 ökat den indirekta sysselsättning-
en i tjänstebranscherna inom teknikindustri och tjänster. I både absoluta och relativa termer
var ökningen störst för motorfordon–år 2005 var det drygt 22 000 anställda i de nämnda
tjänstebranscherna (SNI 72–74) som sysselsattes tack vare slutlig efterfrågan på motorfordon.
Av de tre tjänstebranscherna i teknikindustri och tjänster är det ”övriga företagstjänster”
med 53 000 sysselsatta, som är absolut störst i termer av sysselsättning som kan härledas till
slutlig efterfrågan på de produkter som produceras i industribranscherna. Det motsvarar
en ökning med mer än 60 procent på tio år. Noterbart är att den indirekta sysselsättningen i
FoU-branschen minskade under samma period, om än på en avsevärt lägre nivå.

Minskad andel egenförädling i industrin
Handeln mellan länder har ökat under lång tid. Flödet av varor och tjänster över nationsgrän-
serna har ökat snabbt under de senaste decennierna. Det globala arbetsutbudet har fördubblats
under de senaste 10–15 åren. Företag väljer mycket nogsamt var i världen de förlägger sina
investeringar. Produktionsprocessen styckas upp mellan länder. Konkurrensen både när det
gäller att leverera till industrin och till slutkonsumenten tilltar. Detta påverkar inte minst
industriföretagen inom teknikindustri och tjänster.
Av tabell 3.1 framgår att industriföretagens arbete med att renodla verksamheterna har
resulterat i att insatsandelen har ökat från 66 till 70 procent mellan 1995 och 2005. Detta
innebär en lägre förädlingsgrad än för ekonomin i sin helhet och då framför allt i förhållande
till tjänstesektorn. För industrins del har detta skett samtidigt som andelen insatser köpta från
utlandet har ökat–från 33 till 41 procent. En viss tendens till detta kan också skönjas inom
tjänstesektorn, om än inte i samma grad och från en avsevärt lägre nivå.
En annan central skillnad mellan industrin och tjänstesektorn är att de insatser som köps in
från hemmamarknaden i betydligt större utsträckning inom industrin inhandlas från andra
branscher än den egna. Tjänstesektorn är mindre beroende av insatser från tidigare led, sam-
tidigt som en större del av dessa inhandlas från den svenska hemmamarknaden och från den

21

egna branschen. Att denna Tabell 3.1 Insatsstrukturens utveckling 1995–2005
skillnad existerar i förhållande
till industrin är inte konstigt, A. Insatsernas andel av produktionen (%)
utan är endast ett resultat av Hela Industrin Tjänste- Privat-
de olika sektorernas lite olika ekonomin sektor tjänstesektor
funktion i ekonomin. Trots 1995 0,49 0,66 0,41 0,43
detta finns det mycket som ta-
2000 0,50 0,68 0,42 0,45
lar för att skillnaderna mellan
industrin och tjänstesektorn 2005 0,50 0,70 0,42 0,46
minskar och att gränssnittet
B. Inhemska insatsernas andel av totala insatser (%)
dem emellan många gånger
blir alltmer otydligt. Hela Industrin Tjänste- Privat
ekonomin sektor tjänstesektor

Ökat importberoende 1995 0,76 0,67 0,85 0,84
Trenden mot en ökad andel 2000 0,73 0,61 0,82 0,82
importerade insatsvaror och
tjänster i den svenska produk- 2005 0,72 0,59 0,82 0,80
tionen har fortgått under lång C. Insatser från egna branschen som andel av inhemska insatser (%)
tid, vilket hör samman med
Industrin Tjänste- Privat-
en ökande specialisering av sektor tjänstesektor
produktionen både i Sverige
och utomlands. De färdig- 1995 0,46 0,73 0,66

producerade produkterna i 2000 0,41 0,77 0,71
Sverige bygger ofta på långa
2005 0,42 0,77 0,71
kedjor av produktion av
både insatsvaror och tjänster.
Sveriges ekonomi har blivit än
mer beroende av utrikeshandel för både produktion, inhemsk konsumtion och investeringar.
Specialiseringen, med det ökade importinnehållet, har höjt förädlingsvärdet i produktionen,
och varit en förutsättning för den fortsatta utvecklingen av produkter och exportföretagens
internationella konkurrenskraft. Under de senaste decennierna har Sveriges import och export
som andel av BNP ökat betydligt. Räknat från år 1995 till och med 2011 har importandelen ökat
från 33 procent till 44 procent av BNP, och exportandelen från 40 procent till 50 procent.8
För att beräkna det samlade importinnehållet i en bransch i Sverige bör även importinnehål-
let i branschens underleverantörers produkter inkluderas, utöver branschens direkta import av
insatsprodukter. Det samlade importinnehållet i produktionen i olika branscher och sektorer
visas i tabell 3.2 nedan.9 Tabellen summerar alltså både importinnehållet i de insatsprodukter

Tabell 3.2 Importinnehållet i några sektorer i svensk produktion 1995–2008
Andel av produktionen i respektive sektor, procent
1995 2000 2005 2008
ICT-industri (informations- och kommunikationsteknologi) 36,5 37,6 34,8 48,2
Högteknologisk industri 33,3 39,2 37,6 46,3
Lågteknologisk industri 28,0 33,3 39,3 31,8
Tillverkningsindustri totalt 32,3 36,7 39,6 43,0
Tjänstesektorn totalt (inklusive offentlig sektor) 12,2 14,1 14,7 16,5
Hela Sveriges ekonomi 20,0 22,9 24,0 25,5
Källa: SCB, input-output-data, nationalräkenskaperna. Uppgifterna för åren 1995–2005 bygger på den gamla näringsgrensindel-
ningen sni 2002 och OECD:s definitoner av ICT-, hög- samt lågteknologisk industri.
Uppgifterna för 2008 bygger på nya sni 2007. Dessutom har grupperingen av branscherna år 2008 gjorts på grundval av FoU-
intensiteten. Därför är uppgifterna för 2008 inte fullt jämförbara med de tidigare åren.

22

som köps in från underleverantörer i Sverige samt den direkta importen av insatsprodukter
från utlandet. Denna statistik, det vill säga input-output-data, finns hittills fram till och med
år 2008 för Sverige. Trenden med ett ökat importinnehåll i produktionen har sannolikt fortsatt
även efter 2008. De senaste årens finanskris kan till och med ha ytterligare skyndat på speciali-
seringen och ökat företagens outsourcing, som ett led i att effektivisera produktionen och klara
konkurrenskraften under både innevarande och kommande lågkonjunkturer.
I takt med att den egna förädlingen har minskat ökar samspelet med både inhemska och
utländska underleverantörer och en allt större andel av denna växande efterfrågan möts av en
större andel importerade insatsvaror och tjänster. Andelen egen förädling har minskat, men
den ökade användningen av insatsprodukter från underleverantörer i utlandet och i Sverige
bidrar till att höja förädlingsvärdet för industrin i Sverige.
Den ökade importen till produktionen genererar ökade inkomster för företagen i både
Sverige och i andra länder, genom att produktionen blivit alltmer effektiv och därmed höjt
förädlingsvärdet. Det gäller för flertalet länder, men i olika grad, vilket beräknats med hjälp av
globala input-output-data, se diagram 3.3.
För Sveriges del gynnar de ökade inkomsterna från de globala värdekedjorna i högre grad
kunskapsintensiv tjänsteproduktion i Sverige, jämfört med produktion som använder mindre
kvalificerad arbetskraft.10 Det hör samman med exportindustrins inriktning mot ett ökat
kunskapsintensivt tjänsteinnehåll i både produktionsprocessen och i de produkter som tas
fram. Därmed gynnas jobbtillväxten inom kunskapsintensiva tjänstebranscher i Sverige och
även jobbtillväxten för högutbildade tjänstemän inom industrin. EU:s studier på området
visar att den globala fragmenteringen av produktionen har gynnat efterfrågan på högutbildad
arbetskraft. Detta spelar en allt viktigare roll i produktionen, både för produktutveckling och
produktionsprocesser i den alltmer högteknologiska och kunskapsintensiva produktionen.

Diagram 3.3 Tillverkningsindustrins förädlingsvärde som bygger på globala värdekedjor, år 1995
och 2008, miljoner US dollar (1995-års priser)

Källa: EU-projektet WIOD, Groningen Growth and Development Centre, Groningens universitet, Nederländerna.

23

Ökad import av tjänster som insatsprodukter
Även importinnehållet i industribran-
scherna i teknikindustri och tjänster har Tabell 3.3 Importinnehållet13 i teknik-
industrin i Sverige 2008
ökat över tid. Med andra ord leder en ökad
slutlig efterfrågan på produkterna från Andel av produktionen i respektive
teknikindustri och tjänster till en större bransch, procent
importökning än tidigare. Importberoendet Tillverkning av metallvaror utom maski- 31,4
ner och apparater
skiljer sig åt mellan industribranscherna
och är högst i motorfordon och elektro- och Tillverkning av datorer, elektronikvaror 48,2
och optik
teleprodukter.
Tillverkning av elapparatur 37,5
Denna ökade efterfrågan på import som
ett resultat av en ökad slutlig efterfrågan Tillverkning av övriga maskiner 39,1
på teknikindustrins produkter kan också Tillverkning av motorfordon, släpfordon 53,8
och påhängsvagnar
uppdelas utifrån vilka produkter som
importeras. Teknikindustrins import består Tillverkning av andra transportmedel 33,2
till allra största del av produkter från övrig Källa: SCB, input-output-data för år 2008, enligt närings-
grens-indelningen SNI 2007.
industri. Det ökade importbehovet har
tagit sig uttryck i högre multiplikatorer för
tjänstesektorn i allmänhet och den kunskapsintensiva delen i synnerhet.

Industrins andel av BNP har ökat – inte minskat
Dess andel av BNP används ofta som ett mått på industrins betydelse för en ekonomi.
Den andel som då används utgår från industrins nominella förädlingsvärde i förhållande
till BNP i nominella termer. Dessa nominella andelar bestäms av antalet producerade
produkter och priset för dessa. Tack vare industrins höga relativa produktivitetstillväxt i
förhållande till andra delar av ekonomin, kan industriföretagen pressa sina priser samti-
digt som lönsamheten upprätthålls. En högre produktivitetstillväxt innebär på fungerande
marknader att relativpriset sjunker. I termer av nominella andelar av BNP innebär det att
priskomponenten faller och att industrins andel av BNP därmed minskar, inte på grund av
lägre produktion utan som en konsekvens av en produktivitetsdriven relativprisförändring.
Detta är precis vad som har hänt under de senaste decennierna. Industrins andel av no-
minell BNP har minskat, om än mindre än vad många tror. Men samtidigt har industrins
andel av prisjusterade BNP (d v s i fasta priser) ökat med närmare 50 procent sedan 1980.
Det innebär i sin tur att när andelsutvecklingen rensas från skillnader i prisutveckling
och i stället fokuseras på antalet producerade enheter, har industrins betydelse för svensk
ekonomi ökat snabbt. Detta gäller särskilt för perioden efter 1990-talskrisen; andelen av
BNP i fasta priser har ökat med mer än 50 procent under den period då globaliseringen
intensifierades och det globala konkurrenstrycket ökade.

1 I termer av SNI 2002 ingår följande branscher i vår definition av teknikindustri och tjänster (28-35 och 72-74). Från industrin: (1) metallvaror exkl maskiner, (2)
maskin, (3) kontorsmaskiner och datorer, (4) annan elektroindustri, (5) teleprodukter, (6) precisionsinstrument, (7) motorfordon och (8) annan transport. Från
tjänstesektorn: (1) datakonsulttjänster, (2) FoU och (3) övriga företagstjänster. Detta inledande avsnitt om teknikindustrin och tjänster bygger delvis på den
analys som Daniel Lind, Unionen, tog fram till vår föregående rapport inför avtalsrörelsen 2011. Avsnittet har i denna nya version uppdaterats och komplet-
terats med ny information.
2 Statistiska Centralbyrån tar endast fram IO-tabeller vart femte år. Det gör att statistiken är några år gammal. Av den anledningen ska antalet personer inte
tolkas alltför bokstavligt, utan mer betraktas som rimliga approximationer.
3 T ex ökar efterfrågan på maskiner och IT-tjänster då slutlig efterfrågan på malm ökar.
4 1 060 000 anställda motsvarar 24 procent av det totala antalet sysselsatta i svensk ekonomi år 2005.
5 För 2005 ger detta en sysselsättningsmultiplikator för teknikbranschen om 0,83. Det innebär att varje anställd i teknikindustri och tjänster i genomsnitt sys-
selsätter 0,83 ytterligare anställda i samtliga underleverantörsled av slutlig efterfrågan på branschens produkter.
6 Av artikeln En input-output-analys av svensk ekonomi, skriven av Daniel Lind och publicerad i tidskriften Ekonomisk Debatt, framgår att ett mått på en
bransch betydelse som underleverantör – möjliggörare av andra branschers slutliga efterfrågan – är forward linkage (FL). För företagstjänster ligger detta
mått för 2005 nästan dubbelt så högt som för branschen med näst högsta FL (service till transport).
7 Industribranscherna i teknikindustri och tjänster sysselsatte ungefär 507 000 personer år 1995. Tio år senare var antalet uppe i drygt 530 000 anställda.
8 Enligt nationalräkenskaperna, SCB,
9 Uppgifterna är hämtade från rapporten Global valuechains within a Input and Output framework – The case of Sweden, SCB, avdelningen för ekonomisk
statistik, Andreas Poldahl, preliminär version, oktober 2012.
10 Uppgifterna är hämtade från EU-projektet WIOD, Groningen Growth and Development Centre, universitetet i Groningen, Nederländerna.

24

Del 2. Fakta om Sveriges teknikindustri och tjänster
Syftet med detta avsnitt är att ge en aktuell beskrivning av hur strukturen ser ut i svensk
teknikindustri med tjänster och därtill hur teknikindustri idag är integrerad med tjänsteföretag
som levererar IT- och teletjänster, samt arkitekt- och tekniska konsulttjänster. Det är idag viktigt
att se det ömsesidiga beroendet mellan industri och tjänster både i verksamheten i Sverige och i
exporten.

Här finns en rad fakta, varav en del helt nya om teknikindustri och tjänster, exempelvis;

anställda i Sverige.

för över 75 procent av lönesumman i företagen.

arbetare har minskat med 150 000 sedan mitten av 1970-talet.

globalt verksamma företagen är det under 5 procent av den totala försäljningen som säljs i
Sverige.

uppgår till 750–800 miljarder kronor, dominerar svensk export.

30 procent av den totala exporten. Den snabbast växande delen av tjänsteexporten har under
det senaste decenniet varit exporten av IT-tjänster. Dessutom har exportintäkterna som har
anknytning till forskning och utveckling av industriprodukter stort genomslag på den totala
tjänsteexporten (så kallad merchanting).

Skickliga tekniker och entreprenörer bidrog starkt till att Sverige från andra halvan av 1800-talet
och framåt utvecklades till ett rikt land. Industrin var tidigt inriktad på export. Under 1900-talet
och särskilt efter andra världskriget svarade verkstadsindustrin för de enskilt största fram-
gångarna internationellt. Som en följd av stark efterfrågan på just de varor och lösningar som
svenska industriföretag producerade har Sverige ett jämförelsevis stort antal globala företag.
Industrin har under lång tid kännetecknats av internationalisering, frihandel och på
världsmarknaden konkurrenskraftiga produkter. Basindustrin var tidigt en viktig förutsättning
för den tillverkande industrin samt vice versa. På samma sätt är i dag de globalt verksamma
tillverkande teknikföretagen ömsesidigt beroende av många tjänste- och serviceföretag.
Industrin utvecklar förvisso egna tjänster, men köper i allt högre grad även in sådana inte minst
för att utveckla produkter och produktionssystem. Industrins produkter har fått ett ökat både
tjänste- och importinnehåll vilket bidragit till ökad konkurrenskraft. Detta är en trend även hos
utländska konkurrenter.
Företag, nya som gamla, har varit och är i ständig utveckling och förändring. Bara de som
utvecklar sin konkurrenskraft i paritet med konkurrenterna överlever. Bara de som gjort detta
bättre än sina konkurrenter har vunnit marknadsandelar på en alltmer global världsmarknad.

Stora skillnader och mycket som förenar i teknikindustrin
Teknikindustrin omfattar stora delar av tillverkningsindustrin i Sverige. Här finns tillverkare av
person- och lastbilar med många underleverantörer. Här finns tillverkare av andra transportme-
del som flygplan m.m. Bilindustrins underleverantörer är den i Sverige enskilt största gruppen av
leverantörsföretag, men det finns många fler grupper av företag, inom elektronik, maskindelar
eller leverantörer till byggindustrin, för att ta några exempel. Inom teknikindustrin finns också
ett stort antal metallvaruföretag som säljer olika insatsprodukter till andra industriföretag, men
också till byggindustrin. Ingår gör också en rad tillverkare av maskiner: allt från verktygsmaski-

25

ner till dumprar, grävmaskiner m.m.
Maskinindustrin säljer det mesta av sin produktion på export och är helt beroende av inves-
teringstakten och aktiviteten inom industrin och övrig ekonomi i omvärlden. Maskinindustrin
tillhör de branscher vars efterfrågan varierar kraftigt, eftersom kundernas investeringsaktivite-
ter svänger mer än annan konsumtion.
Elmaskiner är närmast uteslutande beroende av investeringsaktiviteter, främst i infrastruk-
tur, exempelvis kraftproduktion. Stora projekt av detta slag är projekt som pågår under flera
år, vilket gör att konjunkturerna här pareras en del. En betydande leverantör även till sådana
projekt är tillverkare av olika mätinstrument. Medicinska instrument är en annan stor varu-
grupp som är konjunkturkänslig i mindre omfattning.
Tele och elektronik, inte minst produkter och tjänster kopplade till telesystem och telekom-
munikation, utgör ett av de stora tillverkningsområdena inom teknikföretagen. Det finns
många fler exempel på företag i fler verksamheter än vad som ovan nämnts. Fler och fler av
teknikföretagens medlemsföretag är rena tjänste- eller serviceföretag. För närvarande är det en
fjärdedel av medlemsföretagen i Teknikföretagen och de svarar tillsammans för 16 procent av
medlemmarnas samtliga anställda.
Även om listan på företag är lång och verksamheterna skiljer sig starkt åt, finns det mycket
som förenar. Det finns ett stort inbördes beroende mellan exempelvis många små och medelstora
företag som levererar till stora globala företag med verksamhet runt om i världen. En hög andel
export direkt eller indirekt, mycket ingenjörskunskap och hög FoU är annat som förenar. Stort
beroende av investeringsutvecklingen internationellt och i Sverige är andra exempel. Nedan
följer en genomgång av de fem största branscherna inom teknikindustrin tillsammans med de
två i detta sammanhang viktigaste branscherna inom företagstjänster för teknikindustrin.

Svensk teknik lika mycket tjänster som industri
Industri- och tjänsteproduktion är så starkt integrerade att de inte längre behöver beskrivas och
diskuteras var för sig. Framtagandet av den här rapporten har inneburit en hel del utmaningar
när det gäller att använda statistik där industri och tjänster sedan länge hållits åtskilda och där
detaljeringsgraden skiljer sig åt, men vårt upplägg är i sak inget annat än en direkt anpassning
till dagens verklighet. Det handlar inte längre om industri eller tjänster, den uppdelningen gäl-
ler inte längre. Vi talar här om en industri som erbjuder produkter som innehåller en växande
andel tjänster, tjänster som man själv tillhandahåller eller köper in från andra företag, från
tjänsteföretag både i Sverige och i utlandet.

Följande citat är illustrativt1:
”Även det omvända gäller, tjänster är direkt eller indirekt kopplade till
en produkt från teknikindustrin eller så använder man i sin tjänst ett
system från industrin i sin egen ’produktion’. Teknik är idag lika mycket
tjänster som produkter.”

Företagen gör en fjärdedel själva – resten köper man in
Strukturomvandling pågår ständigt. Hela branscher har mer eller mindre slagits ut och nya
tillkommit. En ökad specialisering är det som mer än annat karaktäriserar utvecklingen.
Vi har fått långa förädlingskedjor, både inom Sverige och vidare ut i världen. Ett stort antal
företag i Sverige och i omvärlden medverkar alltså i produktionen av teknikprodukter.
Den slutliga produktionen av teknik i Sverige bygger i allt högre grad på så kallade globala
förädlingskedjor, långa kedjor som lett till ökad import av insatsvaror och tjänster. I dag
är det vanligt att ett enskilt företag svarar för 25 procent eller mindre av försäljningsvärdet
genom egen förädling 3. Huvuddelen, köper företaget in från andra. Denna specialisering
bidrar till att höja förädlingsvärdet för industrin i Sverige.

26

Med hjälp av modern kommu- Tabell 3.4 Exempel på industrirelaterade tjänsteföretag
nikationsteknik går det både att Teknikföretag 1980 Tjänsteföretag 2010
utveckla och hålla ihop de långa
Atlas Copco AB Atlas Copco consumer Finance
förädlingskedjorna. Förändringar
i produktionen av komponenter Alfa Laval AB Alfa Laval Corporate
och tjänster långt bort i världen Alfa Laval Treasury
kan påverka produktionen såväl Electrolux Ab Electrolux Solutions AB
i Sverige som hos underleveran- Electrolux Logistics AB
törer utmed förädlingskedjorna
Saab Scania AB Scania Credit AB
utomlands. Ett exempel på hur Scania Finans AB
snabbt en störning i dessa globalt Scania IT AB
sammanflätade förädlingskedjor Scania Parts Logistics AB
slår igenom var effekterna av
Tetra Pak AB Tetra Laval AB
jordbävningen/tsunamin i Japan i
Tetra Pak Packaging Solutions AB
mars 2011, vilken gjorde att stora Tetra Pak Processing Systems AB
delar av IT-industrin fick svårt
att få komponenter till sin egen Volvo AB Volvo Financial Services AB
Volvo Group Real Estate AB
produktion. Risken är att denna
Volvo Information Technology AB
typ av störningar i sin tur leder Volvo Logistics AB
till att underleverantörer tvingas Volvo Merchandise AB
till en överkapacitet med press på Volvo Parts AB
priser och kostnader när lokalise- Volvo Technology AB
ringen sprids ut geografiskt. Volvo Technology Transfer AB
Volvo Treasury AB
Mer tjänster i inköp och Källa: Uppgifterna sammanställda av Teknikföretagen
även i den egna förädlingen
Den ökade specialiseringen gör att de svenska företagen köper in mer insatsvaror och
tjänster för sin produktion. Företagen säljer också alltmer hela system eller hela lösningar
som även kan innefatta drift av system. Tjänsteinnehållet i industrins utbud och även i
produkterna har ökat dramatiskt under senare år. Därför köper också industriföretagen in
mer och mer tjänster. Även det omvända gäller i ökad omfattning, det vill säga industrins
produkter – med ett ökat tjänsteinnehåll i sig – ingår som en del hos andra företag som
säljer tjänster.
Tjänste- och varuproduktion är i modern industri starkt integrerad, och det blir allt
mindre relevant att redovisa dem var för sig. Detta oavsett om produktionen utförs inom
samma bolag, i samma globala koncern eller i samverkan mellan bolag.
Den ökade specialiseringen i industrin har också inneburit att många traditionella
industriföretag knoppat av verksamheter till andra eller nya bolag. Dessa bolag har sedan
registrerats som tjänsteföretag. Tabell 3.4 visar på några av många exempel.4

Två av tre anställda är en tjänsteman
Den ökade specialiseringen på global basis och nya ekonomiska förutsättningar i Europa,
tillsammans med länder i Asien som med Kina snabbt blir allt tuffare konkurrenter på
världsmarknaden, innebär stora förändringar också för företagen i Sverige. När marknader
långt bort växer avsevärt mer innebär det att också tillverkningen växer fortare där än
hemma i Sverige. I andra fall viktar företagen om sin produktion och flyttar delar till eller
närmare tillväxtregionerna.
De riktigt stora industriföretagen har relativt sin totala storlek en mindre andel tillverk-
ning i Sverige, vilket tillsammans med ökade satsningar på utveckling och en stark tillväxt
på nya marknader utomlands förklarar varför andelen tjänstemän i den svenska delen av
verksamheten ökat kraftigt. Dessutom köper industrin in alltmer tjänster från tjänsteföre-

27

Diagram 3.4 Fortsatt fler tjänstemän - 150 000 färre metallarbetare sedan mitten av
Diagram 3.4 Fortsatt fler tjänstemän – 150 000 färre metallarbetare sedan mitten av 1970-talet
70-talet
350 000
Antal personer

300 000
Metallarbetare

250 000

200 000

150 000

100 000
Tjänstemän

50 000
Källa: SCB. Tom 1995 Industristatistik Inkl definitionsförändringar.

0
1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2005 2010
Källa: SCB. Tom 1995 Industristatistik Inkl definitionsförändringar.

tag, vilket gynnat jobbtillväxten inom tjänstesektorn. Det behövs helt enkelt fler specialister
av olika slag som servar en globalt växande verksamhet, och detta har hittills visat sig vara
positivt även för verksamheten och tjänsteproducenter i Sverige.
Tillverkande teknikföretag har idag fler tjänstemän än arbetare anställda i Sverige. Av
Teknikföretagens 3 600 medlemsföretag har 20 procent enbart tjänstemän anställda.5
Utvecklingen över längre tid framgår av Diagram 3.4.
Mätt över samtliga av teknikföretagens medlemsföretag, tillverkande och tjänsteföretag,
är andelen tjänstemän cirka 55 procent och arbetare cirka 45 procent.6
Kompletterar vi med IT & Telekomföretagens medlemmar och de som är teknikkonsulter
inom Svenska Teknik & Designföretagen (båda förbund inom Almega) kommer vi tillsam-
mans med Teknikföretagens 3 600 medlemsföretag upp i över 5 000 företag. Tillsammans
blir då andelen tjänstemän över 66 procent, dvs. två av tre anställda i de över 5 000 före-
tagen är tjänstemän. Ser vi till företagens lönesumma i Sverige svarar tjänstemän för nära
två tredjedelar av teknikföretagens cirka 120 miljarder kronor. När företagen inom IT &
Telekomföretagen samt inom Svenska Teknik & Designföretagen läggs till är lönesumman
cirka 170 miljarder kronor, och tjänstemän svarar för över 75 procent.7 Inkluderas kostnader
för pensioner, avtalade försäkringar etc till den totala kostnaden för arbetskraften är
tjänstemännens andel ännu högre.

Storföretagen: mer än fyra av fem anställda ﬁnns utanför Sverige
De globala företagen har på grund av sin internationella expansion en gradvis minskad
andel verksamhet i Sverige. De 35 största teknikindustrierna med verksamhet i Sverige har
totalt 860 000 anställda globalt, men av dessa är endast 130 000 (15 procent) anställda i
Sverige. Tack vare expansionen utomlands har fler tjänstemän anställts i Sverige.
Ser vi till den försäljning som de allra största företagen har i Sverige respektive utanför
landet, är skillnaderna ännu större. De 35 största teknikföretagen har över 1 700 miljarder
SEK i försäljning globalt 2011, varav drygt 95 procent utanför Sverige.8 För den större
gruppen med teknikföretag, IT & Telekomföretagen och inom Svenska Teknik & Designfö-
retagen blir det en total försäljning på närmare 1 900 miljarder SEK.

28

Rapport om förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013

Rapport om förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013

Recommended

Recommended

More Related Content

Similar to Rapport om förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013

Similar to Rapport om förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013 (20)

More from Unionen

More from Unionen (20)

Rapport om förutsättningarna inför avtalsrörelsen 2013