Facits köp av Addo illustrerar varför samgåenden sällan leder till de synergieffekter som utlovats.

2. Facits uppköp av konkurrenten Addo 1966 är
ett beslut som har kritiserats mycket ofta.

3. Den här presentationen kommer förklara
varför köpet ägde rum och varför aktieägare
bör inta en skeptisk hållning när en
företagsledning talar om ’synergieffekter’.

4. Addo hade under en längre tid varit en av Facits
främsta konkurrenter på kalkylmaskinsmarknaden.

5. De respektive bolagen grundades av Elof
Ericsson och Hugo Agrell.

7. Elofs son Gunnar ärvde VD-posten i Facit och
Hugos son Gunnar blev VD i Addo.

8. De två familjerna var dessutom huvudägare i
sina respektive bolag. På Brukssamhällets tid
var bolag ofta starkt kopplade till enskilda
familjer på det här sättet.

9. Familj och företag hörde ihop och man gav inte ifrån
sig ägarkontrollen i första taget…

10. De båda bolagen växte under efterkrigstiden…

11. Facit var emellertid betydligt mer framgångsrikt än
sin Malmöbaserade konkurrent.

12. Addo saknade
Facits ypperliga
förmåga till
marknadsföring.

13. Addo var dessutom inte särskilt effektiva
inom produktionen.

14. Alltmedan Facit höjdes till skyarna i svensk media
fick Addo större problem under 60-talet.

15. Under 30- och 40-talet hade Facit köpt andra
svenska konkurrenter såsom Odhner som Halda…

16. Facits VD Gunnar Ericsson började nu bli
intresserad av att även förvärva Addo…

17. Det fanns flera rationella motiv till detta:

18. 1. ’Synergieffekterna’
Genom samordning av marknads- och
utvecklingsorganisationerna hade skalfördelar
kunnat uppnås.

19. 2. Undvika konkurrens
Om inte Facit köpte Addo fanns det risk att någon
utländsk konkurrent gjorde det och därefter
började priskonkurrera med Facit. Sådant var man
inte intresserad av utan såg hellre att branschen
kartelliserades till förmån för producenterna.

20. Den gode Adam Smith sade vid ett tillfälle:
”Kapitalisterna kan inte träffas utan att deras
umgänge slutar i någon konspiration mot det
allmänna bästa eller i någon hemlig
överenskommelse att höja priserna”
Ingenstans var detta så sant som i
efterkrigstidens Sverige.

21. Alltsedan Elofs tid hade
Facit haft en mycket nära
relation till Skånska
Banken, som ägdes av
familjen Roos. Roos satt i
Facits styrelse och hade
sitt huvudsäte nere i
Malmö.

23. När Gunnar Ericsson under 60-talet började bli
intresserad av att förvärva Addo lär Carl-Sigvard
Roos sagt till Gunnar att han ger klartecken när det
är dags att köpa företaget…

24. Skånska Banken hade emellertid uppenbara
intressen i ett sådant köp eftersom det skulle
kunna hålla Addo och delar av
Malmöregionen vid god vigör, vilket förstås
var viktigt för bankens fortsatta verksamhet…

25. Det blev till sist ett möte mellan
Facits och Addos ledning…

26. Bröderna Agrell förklarade att det fanns
utländska konkurrenter som ville köpa dem
och att Facit skulle behöva betala det dubbla
mot dagsläget på aktien.

27. Gunnar Ericssons svåger, Lennart von
Kantzow, tyckte att priset var hutlöst och sade
till motparten att dom borde sälja till den
konkurrent som var beredd att betala ett
sådant pris. Förhandlingarna ledde alltså
ingenstans, den gången.

28. Familjen Roos återkom till Gunnar Ericsson
under 1966 och förklarade att nu var Addo
moget för andra prisnivåer.

29. Facits CFO, Lars Hallgren, kallades nu in för
att under strängt konfidentiella former göra en
värdering av Addo.

30. Det visade sig vara ganska knöligt att värdera
Addos lönsamhet.

31. Hursomhelst, köpet av Addo gick igenom i mitten
av 1966, fortfarande till ett rejält överpris.

33. Avtalet med Addo skrevs under den 23 juni 1966.
I paragraf två står det bla:
”I syfte att förstärka företagets konkurrenskraft
framförallt på den internationella marknaden, har
detta avtal ingåtts. Avtalet är sålunda ett led i
strukturrationaliseringen av den svenska
kontorsmaskinindustrin.”

34. Det fanns dock ett litet problem…

35. … Blott några paragrafer
senare i samma dokument:

36. ”Addo tillförsäkrades rätten att fortsätta
producera och sälja produkter med
Addonamnet över hela världen”

38. Gunnar Agrell insisterade att det hela inte skulle
beskrivas som ett köp utan som ett ’samgående’.

39. Det var ett
köp och inget
annat, men
familjen
Agrell ville
inte att det
skulle
framstå som
ett nederlag.

40. Så, nu skulle alltså samordning leda
till ökad slagkraft…

41. De första styrelsemötena ledde
till allt annat än ’synergieffekter’.

42. Följande dokument tjänar
som en god illustration:

45. Agrell hade inte accepterat ett köp om det inte
varit absolut nödvändigt. Man såg köpet av Facit
som en möjlighet att fortsätta förbli självständigt.

46. Följaktligen satte man sig på tvären och vägrade
konsolidera varken sälj- eller
utvecklingsorganisationerna.

47. Agrell var en tuffare och skickligare förhandlare
än Gunnar Ericsson och lyckades få igenom att
ingen konsolidering skulle äga rum inom de
närmsta tio åren!

49. Facit fick dras
med en dubbel struktur framöver.

50. I 60-talets blomstrande, kartelliserade, relativt
slutna svenska ekonomi kunde företag unna sig
den här sortens slöseri med resurser.

51. Men inte nog med det:

52. När ’samgåendet’ väl var avklarat blev det tydligt
att Addo gjorde årliga förluster på omkring 10
MSEK, pengar som fick hämtas ur Facits kistor.

53. Trots detta steg Facits aktie till sina högsta nivåer
någonsin när köpet av Addo offentliggjordes.
Från dessa nivåer runt 400 kronor skulle aktien
sedan rasa ner till 60 kronor endast sex år
senare.

54. Sommaren 1966 skriver Gunnar Ericsson i
Facit-koncernens tidning Ciceronen:

55. ”Jag kan säga, att båda företagsledningarna
känner stor tillfredsställelse och en härlig
samarbetslust för att så snabbt som möjligt
kunna skörda frukterna av samgåendet. För
närvarande arbetar ett tiotal kommittéer inom
olika områden med att undersöka var man på kort,
halv-lång och lång sikt kan spara pengar och öka
slagkraften. En sak är emellertid helt
kompromisslös – de bägge koncernernas
fältorganisationer skall arbeta som hittills.”

56. I Affärsvärlden gjorde
Facits VD följande uttalande:

57. ”Jag skulle vilja gå så lång att jag säger, att det
var ett livsvillkor för svensk
kontorsmaskinsindustris framtida roll att
samgåendet mellan Facit och Addo kom till stånd.
Ty härigenom kan vi även fortsättningsvis slå
vakt om en svensk specialitet, ett ”kullager” på
sitt område. Härigenom kan vi definitivt räknas till
ett av de världsstora företagen på det område vi
verkar och härigenom får vi också tillsammans
råd att realisera de många fascinerande tankar
som i framtiden kan göra svensk
kontorsmaskinsindustri ännu starkare. Om vi
tänker rätt!”

58. Problemet var att Addo inte hade för avsikt
att tänka rätt, utan att behålla status quo.

59. Facit hade alltså betalat rejäla pengar för
ett förlustbringande företag, ett köp som
dessutom inte ledde till några
rationaliseringar alls.

60. Dom följande åren blev allt annat än lättare
av att Addo hade förvärvats…

61. En insändare i koncernens tidning Ciceronen
diskuterar ämnet ’Addo-hat’…

63. När samarbetet med Sharp initierades samma år var
man tvungen att ständigt kommunicera mellan
bolagen angående hur förhandlingarna skulle gå till.

66. Redovisningen av försäljning var också i hög grad
åtskild ända in på 70-talet…

67. Här diskuteras ett ’samarbete’ mellan Addo och Facit…

68. Försök till konsolideringar framåt slutet av 60-
talet motades också i grind av familjen Agrell.

69. Alla förhandlingar kring detta rörde sig om värsta
sortens kohandel. Diskussioner i stil med ’Vi tar
marknad A, ni tar marknad B’ ägde rum på
ledningsnivå under hela slutet av 60-talet.

70. De pengar som borde ha landat i aktieägarnas
händer eller använts till utveckling slukades
alltså av företagsinterna särintressen.

71. Sen kom den beryktade Facitkrisen…

74. Först nu började vissa konsolideringar att
äga rum och Agrell fick till slut ge sig på
vissa punkter.

75. Krisen slog ut i
full blom och det
var nu upp till
styrelsen att
besluta var
uppsägningarna
skall äga rum.

77. De anlitade
McKinsey-
konsulterna
argumenterade
att Malmö skulle
ta smällen.

78. Skulle Malmö, Åtvidaberg, Göteborg eller
Strömstad offras…?

79. Gissa vilken ståndpunkt Agrell hade…

80. Gissa vilken ståndpunkt Skånska banken och
familjen Roos hade…

81. Just det.

82. Gunnar Ericssons falang förordade att
Åtvidaberg inte skulle ta smällen och vann över
fronten Roos-Agrell (som försvarade Addo) med
4-3 i röster.

84. Vid den här punkten
måste det ha blivit
tydligt för Gunnar
Ericsson att han
blivit förd bakom
ljust när Carl-
Sigvard Roos en
gång i tiden sagt
’jag säger till när
det är dags att köpa
Addo’.

85. ’Intresset ljuger aldrig’, som
gamle Marx en gång sade.

86. Köpet av Addo var och förblev ett misstag.

87. Det blev inte mycket till konsolideringar eller
’synergier’ och förvärvet resulterade i en klart
försämrad likviditet för Facits del.

88. Dessa pengar hade varit välbehövliga när krisen
slog igenom 1971-72, men de hade knappast klarat
av att rädda Facit.

89. Mekaniken var död och ingenting hade
kunnat ändra detta enkla faktum.

90. Historien om Addo-köpet illustrerar varför
uppköp och samgåenden sällan leder till de
synergieffekter ledningen ofta talar om…

91. Bakom företagsköp och fusioner finns det alltid
intressegrupper som Skånska Banken som inte i
första hand bryr sig om aktieägarna.

92. När det väl är dags för konsolideringar finns det
också företagsinternt motstånd (Agrell) som ofta
leder till att allting blir pannkaka och byråkrati i
slutändan.

93. Bakom stora strukturella affärer finns det ofta
väldigt enkla och mänskliga motiv som gärna
döljs bakom käcka appeller om att ’samordning
ger ökad slagkraft’.

94. En viktig lärdom för den som äger aktier.

95. Som sagt, intresset ljuger aldrig.

96. Tack till ’Brukskultur Åtvidaberg’ och Åtvidabergs
Kommun. Facitarkiven är en fantastisk tillgång.

97. Christian Sandström
doktorerar på Chalmers.
Han forskar och föreläser
om teknikskiften.
www.christiansandstrom.org
christian.sandstrom at chalmers.se