SlideShare a Scribd company logo

21 år med ik brage

•
•
Martin Ivarsson
Martin Ivarsson
1 of 46
21 år med IK Brage Supportern Fredrik "JFA" Appelblads personliga och fylliga skildringar av säsongerna 1980- 2001, med tillhörande tidningsurklipp. Skildringarna är specifikt skrivna för IK Brages officiella hemsida. Innehållsförteckning 1980........................................................................................................................................ 2 1981........................................................................................................................................ 4 1982........................................................................................................................................ 5 1983........................................................................................................................................ 7 1984........................................................................................................................................ 9 1985...................................................................................................................................... 11 1986...................................................................................................................................... 13 1987...................................................................................................................................... 15 1988...................................................................................................................................... 17 1989...................................................................................................................................... 19 1990...................................................................................................................................... 21 1991...................................................................................................................................... 23 1992...................................................................................................................................... 25 1993...................................................................................................................................... 27 1994...................................................................................................................................... 30 1995...................................................................................................................................... 32 1996...................................................................................................................................... 35 1997...................................................................................................................................... 38 1998...................................................................................................................................... 41 1999...................................................................................................................................... 43 2000...................................................................................................................................... 45
1980 1980 var ett minnesvärt år både för Brage och för mig. Brage gjorde comeback i Allsvenskan och jag var ny i Borlänge. Trots att jag bara varit i Borlänge knappt fyra månader så satt jag klistrad vid radion för att höra Brage spela premiären på Nya Ullevi i Göteborg. Satt förresten, jag snarare låg för både jag och min pappa var förkylda. Nu låg vi alltså där och skulle följa IK Brage i premiärmatchen när man skulle möta storlaget IFK Göteborg med tränaren Sven-Göran Eriksson! Ingen trodde väl att Brage som spelat i division 3 så sent som 1977 skulle ha en chans, men vad hände - jo, Brage överraskade alla med att spela 1-1. Målet gjordes av Roger Hansson, dvs samme man som med ett hat-tric året innan även fixat det allsvenska kontraktet. Ja, men nykomlingar börjar ju alltid bra tänkte väl alla nu men Brage skulle fortsätta att överraska experterna. Det dröjde ända till åttonde omgången innan den första förlusten kom och då var det hemma mot Elfsborg - en motståndare som sedan alltid skulle visa sig svår att tas med. I matchen därefter mot Djurgården borta blev det också förlust och nu började olyckskorparna kraxa - ja, ja nu börjar Brage tappa så går det alltid för nykomlingar. Två raka förluster och nu skulle man möta Landskrona hemma. Så var alltså läget när jag den 11 juni 1980 skulle se min första Bragematch, den mellan Brage och Landskrona. Dagen började med mörka moln på himlen och ganska snart brakade ett häftigt åsk- och regnväder ut. Eftersom jag inte var alltför gammal och dessutom fått höra lite varningar om åska i skolan så satt jag precis som i premiären i sängen - alltför att inte blixten skulle slå ner på mig. När kvällen närmade sig så började dock vädret bli bättre så vid matchstarten klockan 19:00 var det mörka moln omkring planen men uppehåll!Lars Gyllenvåg, Nils-Erik 'Serik' Johansson och Göran Arnberg gjorde mål mot Landskrona Landskronaspelarna fick dock en kalldusch då Brage inom loppet av 18 minuter (20:e till 38:e) gjorde 3 mål! Från min plats på Norra F (det som idag är Norra E) kunde jag se Lars Gyllenvåg peta in första, Göran Arnberg straffa in andra och "Serik" Johansson rulla in trean. Göran och "Serik" gjorde därmed sina första allsvenska mål och jag var där ! Det blev alltså en lyckad vändning av Brages negativa trend och en bra "debut" för mig. I nästa match mötte Brage Mjällby och det blev en het tillställning med slagsmål - Fernström utmanade engelsmannen Worthington. Själv lyckades jag knappt se något av detta då alla reste sig upp för att följa fighten! Fotbollsmatchen vann IKB med 2-1 och jag tror även att man vann den andra kampen... Efter en lyckad vårsäsong med 16 poäng så följde Brage upp detta med 1 pinne bättre på hösten. Det blev till sist hela 33 poäng och en 4:e plats bara 4 poäng efter mästarna Öster - starkt! Fjärde platsen gav bronsmedaljer och det kunde blivit ännu bättre eftersom man när fem matcher återstod låg tvåa. Tyvärr så blev det några poängtapp på slutet även om man då vann hemmamatchen mot IFK Göteborg med 3-1. Det var en match som jag inte såg men om jag minns rätt så tyckte Rolf Zetterlund att den var en av de bästa under hans tid i Brage - en tid som började med spel i division tre och slutade med en fjärde plats i allsvenskan fyra säsonger senare - vilken prestation !
Text: Fredrik Appelblad
1981 När oktober och fotbollssäsongen lider mot sitt slut så känns det alltid långt till våren och premiären men när väl julen varit och träningsmatcherna börjar i februari så brukar det gå ganska fort och så är det april och fotbollspremiär! Nu brukar dock inte premiärmatcherna bjuda på någon större underhållning och för Brages del så var inte de allsvenska premiärmatcherna någon höjdpunkt men säsongen 1981 var faktiskt ett undantag! Brage inledde året på Stockholms Stadion mot Djurgården och vann där med 2-1 efter att bl.a nyförvärvet Rolf-Ola Nilsson gjort ett av målen. Fem dagar senare i den andra omgången vann Brage hemma mot Malmö FF med 1-0. Detta var alltså en ovanligt lyckad start och något som aldrig kom att upprepas under de övriga tio allsvenska säsongerna 1982-1990 och 1993. Det var faktiskt så att Brage efter 2-1 mot Djurgården 1981 aldrig lyckades göra ett enda mål i en premiärmatch! Tidningsurklipp inför Brages hemmamatch mot AIK. Texten under spelarbilden lyder: 'En kär gäst tycker till', 'Hjälp Polens svältande barn', 'En Brageit har vunnit skytteligan', 'Brage tvåa i rent spel', 'Gnaget - Stockholms bästa', 'Laguppställningar på sista sidan' Efter den lyckade starten blev resultaten lite mera blandade men Brage höll sig bra med i toppen av serien och det var kanske inte vad alla hade väntat sig. IKB hade nämligen inför året tappat både spelande tränaren Rolf Zetterlund och målvakten Berndt Ljung till nykomlingen AIK. Brage lyckades dock ersätta dessa på ett utmärkt sätt med tränaren Kent Karlsson och slitvargen Rolf-Ola Nilsson. I mål fick dessutom förre reservmålvakten Bengt Nilsson chansen och han skulle genom åren visa sig vara en fullgod ersättare för Berndt Ljung. I början av augusti mötte Brage de forna spelarna när IKB och AIK spelade 0-0 på Vallen i en tät match. Det skulle under de följande säsongerna visa sig vara svårt att tas med Zetterlunds lag då han ofta kände till hur de "gamla" spelarna från Brage skulle tas. Det dröjde nog ända till 1992 innan Brage kunde knäcka ett lag som tränades av Roffe Z. Då lyckades nämligen Brage besegra Örebro SK i Kvalsvenskan på bortaplan med 2-0. Det var inga snälla ord som sades i radion av Örebrotränaren efter den matchen... Värmeslingor läggs ut under Domnarvsvallen Om säsongen 1981 startade på ett bra sätt för Brage med två raka segrar så måste man säga att avslutningen på året kanske inte var lika lyckad. I de första 23 omgångarna hade Brage gjort 25 mål och släppt in 15 men i de avslutande tre matcherna gjorde Brage 9 mål och släppte in hela 12 stycken! Resultaten i de tre matcherna var Örgryte hemma 4-2, Malmö FF borta 3-6 och Djurgården hemma 2-4. Efter denna målorgie så var det kanske inte så konstigt att man grävde upp gräsmattan på Domnarvsvallen direkt efter slutsignalen i sista omgången ! Anledningen till detta var dock inte de dåliga resultaten utan det var faktiskt så att man skulle göra en ny fin gräsmatta med värmeslingor. Trots att vissa sa att den andra säsongen i allsvenskan skulle vara den svåraste så visade Brage att fjärdeplatsen från 1980 inte var en tillfällighet utan man lyckades även 1981 placera sig på den fjärde platsen och ta bronsmedaljerna. Denna gång var dock avståndet till mästarna Öster lite större, tio poäng, men det spelade ju mindre roll
Text: Fredrik Appelblad 1982 Sommaren 1982 var het! Hmm, så kan jag ju inte skriva eftersom jag inte minns riktigt hur den var men däremot vet jag att det var hett på tåget från Borlänge idag. Något som jag också vet var hett var Brage 1982 kanske inte från början men när säsongen var slut så hade man gått till slutspel, vunnit tipscupen och spelat fyra matcher i UEFA-cupen! Säsongen började dock minst sagt dåligt. Premiären hemma mot IFK Göteborg fick flyttas till Nya Ullevi eftersom Domnarvsvallen var ospelbar och spelet var inte mycket bättre - fyra förluster på de fem första matcherna. Resten av våren gick lite bättre men Brage låg bara på tionde plats av tolv lag. Just det, till detta år hade Allsvenskan krympt till tolv lag från att tidigare varit fjorton. Dessutom infördes att de åtta bästa skulle gå till slutspel och resten, de fyra sista, skulle tvingas kvala mot lag från lägre division. Därför gällde det för Brage att spela bättre på hösten då man också skulle få klara sig utan landslagsmannen Thomas Nilsson som tyvärr hade skadat sig under våren. inför matchen mot Halmstad Nu visade dock Brage att man var ett bra höstlag för efter att man åkt på storstryk 6-0 mot blivande SM-finalisterna Hammarby så spelade Brage sju raka matcher utan förlust (fem vinster och två oavgjorda) och gick till slutspel! Den avgörande matchen var den hemma mot Halmstad och den minns jag ännu men kanske inte för själva spelet utan på grund av det som hände i slutet av matchen. Eftersom det var mitt i veckan och dessutom sent på hösten så behövde man spela i elljus men i slutet av andra halvlek blev så helt plötsligt allting svart ! Ljuset var borta - vad skulle nu hända? Efter en stunds väntan i mörkret så började ljuset återvända men det fanns ändå vissa lampor som inte lyste. Domaren ansåg dock att spelet kunde börja men det gillade inte Halmstads tränare Jan Mak. Han blev nog inte gladare av att Brage vann med 3-2 och gick till slutspel. Halmstad lyckades dock knipa den sista slutspelsplatsen så den blivande Bragetränaren Mak fick även han en ljuspunkt till sist. I slutspelet fick Brage möta serietrean Elfsborg och det visade sig vara för svårt för man åkte ur efter 0-0 hemma och 0-2 borta. Lite roligare hade däremot Brage över sommaren då man vann Tipscupen. Denna serie (alltså inte en cup) fick Brage spela i eftersom de varit fyra 1981. Segern gav 50000 kronor till klubben och spelarna fick dessutom förmånen att resa till Szczecin (Polen), Prag och Wien. I Prag kunde spelarna bland annat se en jordglob som visade Sveriges fyra storstäder Stockholm, Göteborg, Malmö och Äppelbo !?! Biljett till matchen Brage - Werder Bremen Trots slutspel och tipscup så var dock det stora detta år spelet i UEFA-cupen. Brage som 1977 spelade mot lag som Sunne, Krylbo och Malung i division tre fick alltså fem år senare möta danska Lyngby och tyska Werder Bremen i UEFA-cupen! I den första omgången mot Lyngby började Brage borta och vann med 2-1. På hemmaplan två veckor senare spelade man 2-2 och därmed var Brage klart för andra omgången.
Där fick man möta det tyska storlaget Werder Bremen som bland annat hade Rudi Völler i laget. Brage förlorade borta med 2-0 och på Vallen visade de tyska stjärnorna att de inte ville låta Brage överraska utan där blev det tysk seger med 6-2. Trots förlusten hade Brage gjort en stark insats detta år, och förresten nu när jag funderar lite så minns jag ju att sommaren 1982 var het! Text: Fredrik Appelblad
1983 Södra C, bänk 4, plats 92 var den plats där jag satt och såg de flesta matcherna för Brage under de allsvenska åren på åttiotalet. Efter att under några år sett matcher från Norra läktaren så var det från och med 1983 säsongskort på Södra som gällde. Mitt på läktaren mellan spelarbåsen hade vi tre stycken platser och runt omkring fanns äkta Bragesupportrar som tillsammans både upplevde glädje och besvikelse. Där fanns mannen från Ludvika, det gamla paret och givetvis barnet som alltid åt godis men där fanns även lite mer livliga supportrar som till exempel Keith K och med tiden även krönikören själv. Ja, dessa år är bland de bästa som varit under mina tjugoen Brageår. För oss supportrar blev 1983 ett besvikelsens år men som tur var så fanns det ännu sämre lag än Brage och man lyckades till slut komma på nionde plats av tolv lag och därmed klara sig kvar i serien. Brage vann bara fem stycken matcher av tjugotvå och av dessa var fyra mot de andra bottenlagen. Den femte vinsten är dock en klassiker - Brages hemmamatch mot nyblivna UEFA-cupvinnarna IFK Göteborg. Brage som hade tagit två poäng på de tre första matcherna skulle alltså möta svårast möjliga motstånd men det spelade ingen roll. Spelarna ...och så gick målet mot IFK Göteborg till, enligt JFA... kämpade och slet och så hade man ju Rolf-Ola Nilsson! Den lille slitvargen tog bollen och avancerade några meter nedanför Norra läktaren och så pang - bollen flög som en kanon mot målet över Thomas Wernersson och in i bortre krysset! Vilket mål och vilket jubel! Målet var så snyggt att jag några dagar senare ritade av det och den teckningen har sedan dess suttit överst på min anslagstavla hemma i Borlänge. Teckningen har också gjort att min signatur JFA bland annat funnits med i ett av årets matchprogram där Per Bjurman också skriver om stormatchen Brage-Göteborg från 1983. En annan historisk händelse från detta år var att jag såg min första förlust för Brage. Det var i den tionde omgången som man mötte Malmö FF hemma. Trots att matchen spelades i slutet av juni hade jag tagit på mig en Bragehalsduk för att med denna få lite mer supporterkänsla. Nu hjälpte inte detta utan Brage förlorade med 2-0 och därmed hade jag efter omkring tjugo Bragematcher sett min första förlust. Trots att det alltså inte gick så bra denna säsong så var faktiskt Brage i serieledning under några minuter och det tror jag faktiskt var den första och enda gången det hände under de allsvenska åren. Det var i matchen borta mot Öster i den sjätte omgången som Brage vid ledning med 2-1 intog förstaplatsen men Växjölaget vände till 3-2. Därmed var toppositionen i Allsvenskan ett minne blott men vem vet någon gång i framtiden kanske Brage är tillbaka där. Text: Fredrik Appelblad
1984 Höstlaget Brage är ett uttryck som har använts flitigt under de tjugoen år jag följt laget och just i Allsvenskan 1984 gällde verkligen detta! Det fanns dock förhoppningar om att denna säsong skulle gå bättre än året innan men under ledning av den nye tränaren Kenneth Rosén började det i stället mycket dåligt. Brage fick efter en mållös premiär hemma mot Hammarby endast ihop ytterligare fem poäng under våren. När man tittar på resultaten ser man dock att sex av de sju förlusterna var med uddamålet. Brage var alltså nära men inte tillräckligt för att det skulle ge poäng utan man låg på nedflyttningsplats efter halva serien. Nu behövde alltså någonting göras men vad? Höstsäsongen inleddes med två Brian Hornsby och Paul Maguire oavgjorda matcher innan den stora vändningen skedde och det med två engelsmän i laget! Brage hade alltså fått förstärkning från "fotbollens hemland" och spelarna Brian Hornsby och Paul Maguire gjorde att trenden vände och att Brage åter blev höstens lag. Efter en vinst och en förlust i engelsmännens inledande matcher mötte man sedan IFK Göteborg. Brage spelade strålande i första halvlek och ledde med 2-0 men tyvärr orkade man inte riktigt ända fram utan matchen slutade 2-2. Man vann dock de tre följande matcherna och i den sista av dessa mot Öster så visade Hornsby sin rutin då han mot slutet av match flera gånger lugnade ner spelet så att tiden skulle gå och IKB ta två poäng. En match som än i dag dyker upp från detta år är den i sista omgången hemma mot Gefle. Brage hade efter sin starka höst kvalificerat sig för slutspelet och hade därmed inget att spela för. Gefle däremot låg illa till i botten på serien och behövde viktiga poäng. Således stod mycket på spel i denna derbymatch för gästrikarna. Matchen var länge mållös men mot slutet av andra halvlek fick Göran Arnberg bollen i närheten av avbytarbänken och han avancerade några meter och sköt i väg en hög lyra mot Gefles straffområde. Bortalagets målvakt hade solen i ansiktet och missade därmed skottet som gick direkt i mål. Stort jubel och Arnberg hoppade upp i famnen på glada lagkamrater som flög upp från bänken intill. Tack vare vinsten gick Brage upp på sjätte plats. Värre blev det för Gefle som kom sist och åkte ur Allsvenskan. Om man hade fått en poäng mot Brage skulle i stället Öster lämnat högsta serien och det är just därför som Arnbergs avgörande mål ofta dykt upp inför derbymatcherna sedan dess. Brage gick alltså till slutspel och där överraskande man alla. I kvartsfinalen mötte man Malmö FF som slogs ut via 1-0 hemma och 2-2 borta. Johan Hällman gjorde det avgörande målet i Skåne och jag minns än i dag hur glad han var i intervjun efter matchen. I semifinalen fick Brage möta IFK Göteborg och hemma på Vallen tog man ledningen med 1-0 men sedan tog det roliga slut och "Änglarna" vände och vann med 5-1. Brage avslutade dock säsongen med flaggan i topp genom att i returen på Nya Ullevi spela 2-2. I den matchen har jag för mig att domaren bjöd hemmalaget på två straffar men att Roger Hansson fixade två mål och en fin avslutning för Brage. Göteborg vann sedan finalen och därför kan man nästan säga att Brage kom trea i slutspelet då man ju förlorade mot mästarna så det år som började dåligt fick till sist ett mycket bra slut!
Text: Fredrik Appelblad
1985 Brage gick till semifinal 1984 och visst kunde man hoppas på ett liknande resultat detta år då Brage firade 60 år. Det fanns dock några saker som gjorde att det inte skulle bli lika enkelt. För det första så hade slutspelsstrecket flyttats så att endast fyra lag skulle gå till slutspel detta år jämfört med åtta året innan. För det andra så hade en del tongivande spelare lämnat laget - Peter Uhlbäck, Kenneth Gustafsson och engelsmannen Paul Maguire. Vad talade då till Brages fördel? Jo, den andre engelsmannen Brian Hornsby var kvar och sedan så hade man fått tre starka nyförvärv - Thomas Hultgren, Olle Perätalo och Patrik Englund. Vilka spelare när man så här i efterhand vet vad de tillförde Brage under flera år! Tyvärr så verkade det dock som om nackdelarna övervägde nästan hela året. Som vanligt gick det trögt på våren och två vinster på elva matcher var ju inget imponerade facit. I den sista matchen före vändningen råkade dessutom två av lagets bästa ut för en riktig stjärnsmäll. Det var i hemmamatchen mot Norrköping som Göran Arnberg och Roger Hansson försökte nicka på samma vänsterhörna men det slutade med att de istället nickade ihop. Det blev en otäck smäll som hördes runt hela Vallen. Bårbärarna kallades snabbt in på banan och kunde efter en stund hjälpa ut två blodiga spelare från banan. Som tur var så klarade sig båda ganska hyfsat även om de fick sig en del stygn och hjärnskakning. På grund av detta så tvingades Göran Arnberg stå över en match och fick därmed sin svit på 123 raka allsvenska matcher bruten. En spelare som däremot höll kvar sin svit var målvakten Bengt Nilsson. Han hade efter denna säsong spelat 114 allsvenska matcher i rad och genom detta ledde han den så kallade nonstoptabellen. Efter den tröga våren så fortsatte det inte mycket bättre på hösten och när Brage skulle möta Öster hemma i den femtonde omgången så låg IKB under nedflyttningsstrecket. Trots att man vann över smålänningarna så var Brage kvar under strecket även inför mötet med ett annat smålandslag - Kalmar. Nu var det endast fem matcher kvar och att då ligga på näst sista plats är ju inget drömläge. Det var dock först nu som säsongen blev trevligare. En poäng mot Kalmar och sedan en storseger med 4-0 mot jumbon Trelleborg - ett resultat som jag redan på läktaren före matchen gissade. När så säsongens sista hemmamatch skulle spelas så låg Brage ovanför strecket och man skulle möte Mjällby - laget som låg placeringen efter, dvs på nedflyttningsplats. En seger och kontraktet skulle vara klart! Brage tog också ledningen men i mitten på andra halvlek kvitterade blekingarna - inte bra! En vänsterhörna skulle åter stå i centrum men inte pga skador utan denna gång var det Thomas Hultgren som skulle få huvudrollen. När bollen kom flygande svävade "Hulta" uppe vid krysset och nickade in segerbollen - vilken lättnad. Brage var kvalificerat till Allsvenskan 1986! För säkerhets skull avslutade man säsongen med att ta en poäng mot IFK i Göteborg och därmed slutade man på nionde plats Text: Fredrik Appelblad
1986 Hur skall man inleda ett tal eller en berättelse? Ja, det har nog många funderat på genom åren. Skall man inleda dramatiskt eller roligt och skall historien ha ett lyckligt slut? Som författare av årskrönikor om Brage är det enkelt - det är bara att skriva om den dåliga starten och sedan avsluta med att Brage gick bättre efterhand och att det till sist ofta blev ett ganska lyckligt slut. För det är ju så de flesta säsonger har utvecklat sig och givetvis var Allsvenskan 1986 inget undantag! Plamen Nikolov, Emil Spassov, Roger Hansson, Rhonny Nilsson På de sex första matcherna spelade Brage tre oavgjorda och förlorade de övriga tre och när man dessutom fick Ola Sigfrids skadad (benbrott) i den uppskjutna premiären borta mot Norrköping så såg läget inte alltför ljust ut för jumbon Brage. Att man också inför året blivit av med Thomas Nilsson som valt att lämna Brage för att spela med Karlstad BK gjorde inte det hela bättre. Nu gällde det för den nye tränaren holländaren Jan Mak att hitta på något och just i samband med matchen mot Norrköping började det ryktas om nyförvärv från Bulgarien. I den sjätte matchen hemma mot Örgryte fanns också två bulgarer i laguppställningen - Plamen Nikolov och Emil Spassov. En annan bulgar som fanns med i diskussionerna var Hristo Stoichkov, en då ganska okänd spelare som dock aldrig kom till Brage utan i stället åtta år senare blev skyttekung i fotbolls- VM 1994! Matchprogram från matchen mot Norrköping I den sjunde omgången vann så äntligen Brage och det var mot obesegrade Malmö FF - inte illa! Efter ytterligare två förluster inledde så Brage en svit på fyra raka segrar. Den andra av dessa segrar togs hemma mot Halmstad i sista vårmatchen. Matchen var jämn och spännande och stod 1-1 och Brage behövde vinna eftersom man fortfarande låg sist men i den mycket jämna serien så hade man faktiskt bara två poäng upp till sjätte plats! Publiken började ropa på byte och den spelare man ville få in var Roger Hansson. Roger hade varit skadad och inte ordinarie på slutet men att hans kapacitet var hög visste alla. Tränare Mak gjorde bytet och det dröjde inte så länge innan Roger fick bollen utanför straffområdet. Han avancerade några steg, tryckte bort en back och chippade bollen över en utrusande Halmstadmålvakt - 2-1 och jubel! När så Brage hade vunnit fyra raka segrar skulle man möta Elfsborg hemma. Alla hoppades på en femte seger men som så ofta var boråsarna ofina och vann med 2-0. Det blev alltså ingen seger och det har tyvärr aldrig blivit fem raka vinster för Brage under mina tjugoen "Brageår". Det har funnits några chanser men IKB har alltid stupat i den femte matchen. Höstsäsongen fortsatte dock mycket bra och en som bidrog till detta var mittfältaren Rhonny Nilson som gjorde åtta av Brages nitton mål denna säsong. När endast två matcher återstod av serien så låg Brage fyra, dvs på slutspelsplats! Veckorna före detta spännande slut hade jag faktiskt ganska bra koll på vad som hände eftersom jag under två veckor i september hade PRAO på Brages kansli och därmed kunde följa favoriterna på nära håll. Nu var det alltså dags för ett avgörande och åter var det Norrköping som var motståndaren och det på min födelsedag. Tyvärr fick jag ingen trevlig present för östgötarna vann med matchens enda mål. Det gick ännu sämre i sista omgången borta mot AIK så slutspelsplatsen var borta trots att det alltså "bara" hade räckt med en seger i någon av dessa matcher. Nu slutade i stället Brage åtta men det var ju trots allt ganska bra med tanke på hur året startade så det blev ju ändå ett
ganska lyckligt slut till sist. Text: Fredrik Appelblad
1987 När en säsong är slut så brukar det ryktas om att vissa spelare är på väg till andra lag och hösten 1986 var det ganska mycket surr kring spelarna i Brage. Jag minns att det tre dagar i rad i BT stod att Blomberg, Hedén och Rhonny Nilsson var klara för nya klubbar och när sedan tränaren Jan Mak tackade för sig så såg det lite oroligt ut inför säsongen 1987. Men så en dag i slutet av november presenterade Brages ordförande Lars Ivarsson ett intressant nyförvärv på ledarsidan nämligen förre förbundskaptenen i bandy Håkan Sundin! Håkan skulle tillsamman med Janne Lindstedt leda Brages fotbollsherrar 1987. Janne hade ju redan varit assisterande tränare till Jan Mak. Denna spännande lösning kanske gjorde att Rhonny Nilsson inte lämnade laget och dessutom gjorde det kanske att nya spelare sökte sig till Brage. Några av dessa var Jonas Källström, Simon Hunt, Anders Erlandsson och Thomas Nilsson. Thomas hade efter en utflykt i Karlstad sökt sig tillbaka till hemtrakterna. Med dessa starka nyförvärv kunde säsongen bli riktigt intressant men vad hände - jo, som vanligt började det dåligt - mycket dåligt! Tre förluster på de första fyra matcherna och tabellraden 0 1 3 0-9 är ju inget som skrämmer Brage i Tipsextra! motståndarna. I den femte omgången fick i alla fall Brage med sig en pinne borta mot Öster och det var mycket tack vare målvakten Bengt Nilsson som räddade en straff på övertid och därmed slutade det 1-1. Matchen därefter så vann äntligen Brage hemma över tabelljumbon Elfsborg som faktiskt bara hade tagit en poäng. Nu vände dock inte trenden utan det blev ännu en förlust i nästa match och Brage låg på nedflyttningsplats. Det var dock i detta läge som en historisk och imponerande svit skulle inledas - en svit på fjorton raka matcher utan förlust! Från och med den 28 maj till och med den 26 september fick Brage sex vinster och åtta oavgjorda. Denna svit av matcher kunde dock ha slagits säsongen 2000 då Brage hade tolv raka utan förlust. Denna framgångsrika rad gjorde givetvis att Brage avancerade i tabellen och frampå hösten var laget och nosade på en slutspelsplats. Tyvärr kanske man ibland blev lite försiktig och endast fick oavgjort men när segern på denna tid bara gav två poäng så tappade man inte särskilt mycket på ett kryss. Den trettonde raka matchen spelades på Råsunda mellan AIK och Brage och det var den första bortamatchen som jag såg. Matchen slutade 0-0 och det jag minns bäst från den matchen är nog att jag vann 171 kronor på Oddset efter att jag fått in en trippel. Det var ju förresten premiär för Oddset just detta år. När endast två matcher återstod så hade Brage en bra chans att gå upp på slutspelsplats. Den första av dessa var den TV-sända hemmamatchen mot Örgryte. Brage spelade drömfotboll och vann med hela 4-0 efter två mål av Anders Erlandsson. Anders hade också ett jätteläge att göra 5-0 men missade och därför låg inte Brage på slutspelsplats när man i den sista omgången skulle möta Malmö FF på bortaplan. Brage behövde i denna match få ett bättre resultat än Öster om man skulle gå till slutspel. Tyvärr blev det förlust med 3-0 mot seriesegraren MFF och sviten var bruten för Brage som slutade femma i serien. En annan svit som bröts i denna match var Bengt Nilssons 157 allsvenska matcher i rad. Anledningen till detta, som också diskuterades efter matchen, var att lagledningen hade låtit reservmålvakten Bengt Andersson få göra debut eftersom Andersson enligt vissa rykten krävt
att få spela för att stanna kvar i klubben. Så här efteråt var det nog rätt att låta honom få spela eftersom han sedan kom att bidra med goda insatser under efterföljande år. Text: Fredrik Appelblad
1988 Varför minns man ett visst ögonblick eller en viss händelse? Ja, de första minnena som liten är kanske ofta förknippade med en farlig eller skrämmande upplevelse. Senare i livet kanske man även kommer ihåg trevliga stunder som inträffat som till exempel när Brage gjort mål. Säsongen 1988 innehöll en hel del roliga händelser som jag minns än i dag. Brage som ju hade kommit femma i Allsvenskan 1987 efter en stark höst inledde även detta år i samma stil genom att spela bra i träningsmatcherna. Man hade dessutom fått flera bra och lovande nyförvärv i Jarmo Alatensiö, Göran Bergort och Bernhard Brcic! Det började också bra i de fem första matcherna då man vann två och spelade oavgjort i två men sedan hamnade laget i en formsvacka och vann endast en match på åtta omgångar. Viktiga poäng stod därför på spel när Brage en bit in på hösten skulle möta AIK på Råsunda i en match som visades i efterhand på TV. Nu såg det dock inte så bra ut när AIK ledde med 2-0 i andra halvlek men genom ett mål av Jonas Källström svängde matchen och i slutminuterna kunde Simon Hunt kvittera till 2-2! I matchen därefter borta mot GAIS på Nya Ullevi blev det åter förlust även om Brage hade en kvitteringsboll inne i slutet av matchen då assisterande tränaren Thomas Nilsson gjorde ett inhopp och tryckte in kvitteringen som dock inte godkändes. Det var dock inte någon större överraskning att man inte tog poäng på bortaplan då man faktiskt inte vann en enda match utanför Borlänge detta år! På hemmaplan gick det dock bättre och där blev det endast en förlust. I några av dessa hemmamatcher inträffade också ett par höjdpunkter från detta år. Mot GIF Sundsvall gjorde Göran Bergort ett mycket snyggt mål då han snappade upp en långboll och på halvvolley sköt ett skott från 15-20 meter i bortre burgaveln förbi en tvekande bortamålvakt. I matchen därefter gjorde Jarmo Alatensiö ett härligt frisparksmål. Alla väntade på att Öster skulle ställa upp en mur men inte Jarmo. Han gick helt lugnt fram och skruvade in bollen i öppet mål bakom en förvånad Thomas Ravelli. I säsongens sista match hemma mot Malmö FF fick tränaren Janne Lindstedt kröna sin sejour i Brage genom att avsluta med en vinst mot SM- vinnarna och därmed så slutade Brage på sjunde plats. Två andra händelser detta år var OS i Söul och UEFA-cupen mot Inter! I OS hade Brage två spelare med - Göran Arnberg och Bengt Nilsson. På grund av OS så gjorde också Allsvenskan ett uppehåll på en hel månad. Brage var dock inte helt sysslolösa Laguppställningarna i matchen Brage - Inter utan i början och i slutet av detta uppehåll så spelade man två stormatcher i UEFA-cupen mot italienska Inter. I det laget spelade bland andra Zenga, Bergomi, Brehme och Matthäus! Den första matchen spelades borta på San Siro i Milano och Brage hängde med riktigt bra. Strax före paus gjorde dock Inter 1-0 på straff men tjugo minuter in i andra halvlek var det Brages tur att få chansen från elva meter. Göran Arnberg tog som vanligt hand om straffen och satte den säkert i mål - 1-1! Mot slutet hade man även chansen att ta ledningen men i stället gjorde hemmalaget 2-1 på ett ganska svagt skott som kanske just därför lurade Bengt Andersson i målet. I returen en månad senare började det lika dåligt då Inter redan i den nionde minuten gjorde mål. När så publiken började förbereda sig på korvätning och kaffedrickande så hände årets höjdpunkt. En långboll från mitten gick in mot straffområdet och där mellan de italienska försvararna dök den orädde Johan Hällman upp och språngnickade in 1-1 - vilket jubel och
vilket minne! Nu hjälpte dock inte detta utan en kvart från slutet gjorde Inter 2-1, vilket blev slutresultatet, men Brage hade ju ändå gjort en fantastisk insats. Text: Fredrik Appelblad
1989 Tröja nummer 10 den är mycket speciell inom fotbollsvärlden. Den innehas ofta av en lirare - en stjärna. I svenska lag är dock kanske inte nummer tio lika heligt men i denna krönika - min tionde - är numret det eftersom Brage detta år spelade sin tionde raka säsong i Allsvenskan. Detta var något som bara storlagen IFK Göteborg och Malmö FF kunde matcha. Brage som inför detta år blivit av med Patrik Englund till Lugano i Schweiz fick dock ingen trevlig "jubileumspresent". I premiären hann publiken knappt bänka sig förrän Göteborgs nyförvärv från IFK Eskilstuna Kenneth Andersson tryckte in 0-1 redan efter en minut och tjugoåtta sekunder. Göteborg vann sedan med 2-0 och det gladde nog de två andra nyförvärven i IFK nämligen Thomas Ravelli och Pontus Kåmark. Efter denna chockstart så verkade det som om det gick troll i matcherna på Matchprogram Domnarvsvallen för Brage fick bara en vinst på de åtta första matcherna hemma. Den enda vinsten togs mot AIK vid midsommartid då Göran Bergort med ett långt inkast lyckades "kasta" bollen i mål via bortalagets målvakt. Nu fick jag tyvärr inte se detta mål eftersom jag då befann mig på bilresa i södra Europa och resultatet fick jag sedan reda på först en dryg vecka senare via Text-TV på ett hotell i Skåne. På den här tiden fanns ju ingen möjlighet att se resultat på Text-TV via Internet något som man i dag lätt kan göra. Som tur var så lyckades Brage något bättre på bortaplan. Därför kunde den finländske tränaren Tommy Lindholm i alla fall sova ganska lugnt på nätterna även om det tidvis under säsongen fanns en del som var kritiska mot ledningen. Precis som 1983 fanns dock ett par livlinor och Brage lyckades bra mot de sämre lagen då man faktiskt vann alla fyra matcherna mot seriens två sämsta - GIF Sundsvall och Frölunda. En annan likhet mot säsongen sex år tidigare var också att Brage besegrade Göteborg med 1-0 men denna gång skedde det på bortaplan. Brage spelade mycket taktiskt och med ungefär tjugo minuter kvar att spela kunde jag från Nya Ullevis läktare se när Simon Hunt gjorde mål bakom en chanslös Thomas Ravelli och en stor skräll var ett faktum! Simon Hunt utmärkte sig också tidigare på säsongen då han i hemmamatchen mot Norrköping gjorde tre mål. Brage ledde med 2-0 i paus men östgötarna kunde vända till 2-4. När endast några minuter återstod kunde i alla fall Hunt fullborda sitt hat-tric och därmed var han den förste i Brage att göra tre mål i en match sedan Tipstjänst (nuv. Svenska Spel) införde tävlingen Mr. Hat Tric 1983. En annan intressant detalj från denna förlustmatch var också att domaren Anders Frisk dömde sin första match i Allsvenskan. Vilken placering fick då Brage detta år? Ja, när det just i dag faktiskt är precis tio år sedan jag kom till Uppsala första gången för att börja studera vid Uppsala Universitet kan jag bara konstatera: Brage slutade - ja, just det tia! Text: Fredrik Appelblad
1990 Tur och otur, bra och dåligt, stolpe in och stolpe ut, roligt och tråkigt, lätt och svårt - ja, allt bra följs ofta av något mindre bra och det gäller även fotbollsresultat. Brage hade flera gånger under åttiotalet legat farligt nära nedflyttningsstrecket men alltid klarat sig kvar. Detta år då man spelade sin elfte raka säsong i Allsvenskan var dock allt mindre bra. Ja, snarare mycket dåligt eftersom Brage åkte ur! Inför denna säsong hade det skett en del förändringar både i reglerna och i truppen. För det första så skulle tre lag åka ur serien eftersom Allsvenskan 1991 skulle innehålla tio lag i stället för tolv. För det andra så skulle en vinst ge tre poäng och inte som tidigare två och för det tredje så hade Simon Hunt lämnat Brage men i stället hade man fått tillbaka Thomas Blomberg och Peter Uhlbäck. De två första förändringarna skulle senare visa sig vara mycket ofördelaktiga för Brage. I premiären borta mot AIK började besvärligheterna då Brage trots ett par ribbträffar förlorade med matchens enda mål. I efterföljande match hemma mot GAIS lyckades i alla fall Brage kvittera bortalagets ledning i matchens allra sista minut. Att det blev mål i sista minuten var nu inte något ovanligt denna säsong men frånsett matchen mot GAIS så var det Brage som drabbades av motgångarna. Det var också precis efter dessa två matcher som sviten på tre raka sena poängtapp inträffade. Mot Örebro hemma blev det förlust efter det att Göran Arnberg gjort självmål i den nittionde minuten. Därefter så var det dags att möta Djurgården borta och där kvitterade hemmalaget i den nittioandra minuten. Efter dessa två kallduschar så låg nerverna på utsidan när klockan tickade mot nittio minuter i hemmamatchen mot Halmstad. Peter Vougt hade genom sitt första allsvenska mål gett Brage ledningen med 1-0 och man kunde därmed ta sin första trepoängare. Då hände det som inte fick hända Peter Granberg blev knuffad och liggande i luften fick han bollen på handen. Det blev straff för Halmstad och 1-1 i den nittioförsta minuten - ofattbart och jag såg allt! Allsvenskan gjorde efter åtta omgångar uppehåll på grund av VM i Italien och då låg Brage sist. När serien började igen i juli kunde jag från Nya Ullevis läktare se Brage spela 3-4-3 med Olle Perätalo som libero. Denna förändring gjorde laget bättre och man tog också en historisk trepoängare. Man lyckades också vinna borta mot Malmö FF men problemet detta år var att man spelade hela sju oavgjorda matcher på hemmaplan och det var ju inte bra när en vinst detta år gav tre poäng. Den första hemmasegern kom i sjunde hemmamatchen då man överraskande vann mot blivande SM-vinnarna IFK Göteborg med 2-1. Jag såg tyvärr inte denna match eftersom jag under denna höst gjorde militärtjänst på I2 i Karlstad. Därför gick jag i stället nervöst fram och tillbaka i ett tomt logement och lyssnade på radions rapporter från matchen. Brages uppryckning efter VM-uppehållet gjorde att de lyckades kravla sig upp på rätt sida om nedflyttningsstrecket men åter igen skulle lyckan vända. Brage lyckades bara nå oavgjort hemma mot jumbon Hammarby och Djurgården. Man förlorade också oturligt hemma mot Malmö sedan Dan Corneliusson gjort matchens enda mål via en Bragespelare. Brage var åter
under strecket och när man fick vända hem från Göteborg med en förlust på 2-0 mot GAIS var läget kritiskt inför sista omgången mot AIK. Man låg på fel sida strecket och hade två poäng upp till Halmstad som dessutom skulle möta jumbon Hammarby på hemmaplan. Brage gjorde sitt genom att slå AIK med 4-2 men Halmstad såg ut som klara segrare när de ledde med hela 4-0. Då vaknade helt plötsligt Hammarby till liv och genom tre snabba mål var de uppe i 4-3 och en kvittering skulle göra att Brage var kvar i Allsvenskan! Nu blev det tyvärr inga fler mål och Brage kom tia och åkte därmed ur Allsvenskan men om inte tre lag åkt ur så hade man klarat sig kvar. Dessutom så hade AIK åkt ur serien i stället i fall seger gett två poäng och inte som nu tre så de två regeländringarna inför säsongen drabbade verkligen Brage hårt. Sejouren i Allsvenskan var alltså över efter elva säsonger men som alltid kommer det även bra stunder efter de dåliga och några år senare var det åter dags för allsvensk fotboll på Domnarvsvallen i Borlänge. Text: Fredrik Appelblad
1991 Gula löv, kyliga mornar och äpplen på marken är något av det som kännetecknar hösten. Något annat är också att Brage brukar spela bra och framgångsrik fotboll. Därför skulle det ju vara bra om man i tabellen endast räknade matcherna på hösten och detta år, då Brage spelade fotboll i division ett efter elva säsonger i Allsvenskan, så gjorde man faktiskt det! Ja, nu räknade man ju förstås även våren för sig eftersom man detta år införde ett helt nytt seriesystem. Detta var ju också orsaken till att Brage ramlade ur Allsvenskan 1990 eftersom den högsta serien endast innehöll tio lag 1991. I division ett så spelade man fyra serier med endast åtta lag i varje. Dessa serier avgjordes redan fram till sommaren och i en av dessa så lyckades inte Brage så bra utan man kom bara på fjärde plats. I premiären hemma mot Gefle så satt jag för första gången sedan 1982 på den Norra läktaren och kunde därifrån se hur Brage och Gefle spelade 0-0. Eftersom Brage var favorit i serien så spelade många motståndarlag väldigt defensivt och skräckexemplet var i tredje omgången hemma mot Kiruna. Gästerna lyckades ta ledningen ganska tidigt i matchen på en kontring och sedan bildade de en kompakt försvarsmur och så fort de fick frispark eller inkast tog de mycket lång tid på sig. Insparkarna sköts också av en utespelare allt för att tiden skulle gå. Kiruna vann med 1-0 och efter denna match brukar jag alltid kalla denna typ av spel för Kirunataktik. Efter fem matcher av fjorton hade Brage endast vunnit en match och för att få lite bättre fart så lyckades Keith Karlsson och några andra få hit en förstärkning från Skottland - Mark McGhee. Han debuterade hemma mot Luleå och lyckades göra ett mål så att Brage tog en viktig trepoängare. Keith&Co som satt bakom mig på Södra var mycket nöjda. Nu hjälpte inte detta så mycket för i nästa match på Studenternas i Uppsala så spelade Sirius och Brage 0-0 på en mycket dålig plan - en potatisåker. Resten av våren blev inte mycket bättre. När så sommaruppehållet och den nya serieindelningen kom såg det ut som om Brage hamnat i en ganska lätt serie så förhoppningen fanns att man skulle kunna vinna den och komma till kvalspel. Höstserien inleddes dock med två förluster på de tre första matcherna och det var först i bortamatchen mot Sirius som spelet lossnade. Brage vann med 2-1 och det avgörande målet såg jag genom staketet på arenan. Anledningen till det var att jag denna dag var med mina föräldrar i Uppsala för att titta på lägenheter eftersom jag snart skulle flytta till Uppsala för att börja mina universitetsstudier. Det var alltså då som vändningen kom och sedan så vann Brage de flesta matcherna ganska lätt och en spelare som fick bidra till framgången var målvakten Bengt Andersson som gjorde hela tre mål. Det var straffmål men ändå! När så Brage var klara seriesegrare återstod två matcher och i den första av dessa skulle man möta Sleipner på hemmaplan. Ett problem för Brage var att fyra spelare hade två varningar och om de skulle få en till så blev de avstängda i en viktig kvalmatch. Därför vore det bättre om de kunde fixa till en avstängning till den sista seriematchen så målsättningen mot Sleipner
var att Arnberg, Perätalo, Jaxgård och Granberg skulle få gula kort. Det lyckades också till sjuttiofem procent! Publiken jublade när domare Ahosmäki tog upp det gula kortet och varnade Göran Arnberg som skrek och sparkade bort bollen och Olle Perätalo fick samma straff när han hoppade upp i en nickduell och boxade bort bollen. Nuförtiden så nollställs varningar inför ett kvalspel så att sådana här situationer inte behöver uppstå men nog var det ett kul minne alltid! I kvalet så vann först Brage två matcher mot Vasalund men sedan föll man hemma mot Helsingborg med 3-0 och trots att man sedan vann borta så var säsongen slut men hösten hade ju trots det varit ganska framgångsrik. Här skulle egentligen krönikan varit slut men jag måste till sist berätta om ännu en lustig händelse från denna säsong. Det var i matchen hemma mot Sirius på våren som domaren Bo Persson från Gävle blåste av spelet en bit in i första halvlek. Anledningen? Jo, publiken väsnades för mycket! Det var ungdomar som deltagit i Fotbollsskolan som med hjälp av bland annat trumpeter förde alltför mycket liv på läktarna enligt den känslige domaren. Själv har jag genom åren fått kritik för att jag klappat händerna så hårt att några fått ont i öronen. Ja, det är inte lätt att vara fotbollspublik på Domnarvsvallen. Text: Fredrik Appelblad
1992 Vilket är roligast? Är det att vara bäst bland de något sämre eller är det att vara sämre bland de bästa. Ja, nog är det roligt att vara bra och lyckas väl men om motståndet inte är det bästa så kanske man gärna vill mäta sina krafter mot de bättre men då är ju risken att det kanske går lite sämre och då blir ju allting inte lika roligt längre. Detta år ville Brage lyckas bra mot de något sämre lagen (Division 1 Östra) för att sedan förhoppningsvis få möta de bättre på hösten i Kvalsvenskan. Precis som 1991 var alltså säsongen uppdelad i två serier, en vår- och en höstserie. Brage visade Bengt Andersson - kvalhjälte! redan på försäsongen att man skulle kunna lyckas riktigt bra. Man hade inför året tappat Thomas Blomberg men istället hade man fått nyförvärv från Forssa (Mats Ferner) och från Kvarnsvedan (Mikael Henriksson). Dessutom plockades bland annat Jens Thörnberg och Fredrik Söderström upp från U-truppen. På våren var det endast Vasalund som kunde störa Brage och laget från Solna med Nebojsa Novakovic i spetsen fick också dubbel revansch för kvalförlusten 1991. Trots detta så vann Brage vårserien med hela fyra poäng före just Vasalund. Därmed skulle Brage få spela Kvalsvenskan till hösten. Denna serie bestod av de fyra sämsta i vårens Allsvenska och sedan fyra stycken seriesegrare från ettan. Brage inledde Kvalsvenskan hemma mot GAIS men tyvärr så blev det förlust mot göteborgarna som just hade fått förstärkning av hemvändande proffset Glenn Hysén. Det skulle dock bli bättre redan i nästa match då Brage fick en poäng borta mot Djurgården. Det var också på bortaplan som de största framgångarna kom denna höst för efter oavgjort på Stadion så spelade Brage sex bortamatcher och vann alla - otroligt! När man spelade slutet av bortamatchen mot Örebro i den tredje omgången så satt jag och väntade på Uppsalatåget i Borlänge. En timme efter matchens slut satt jag fortfarande kvar men vad gjorde det att tåget var försenat när Brage just vunnit sin första match i serien och därmed visat att chansen till en allsvensk plats fanns inom räckhåll. Även hemmamatchen mot närkingarna är minnesvärd. En på denna tid svag och darrig domare Anders Frisk påverkades av Örebros Magnus Erlingmark att visa ut Bernhard Brcic. Brage kämpade dock storartat och som vanligt detta år så storspelade Bengt Andersson i målet. Matchen slutade 0-0 och Brage tog ännu en viktig poäng trots att man var en man mindre i en dryg halvlek. Den enda hemmasegern på hösten togs mot Halmstad. Det var ingen vanlig seger utan Brage vann med hela 6-1 över hallänningarna som förresten hade hela tolv spelare i laget som hette något som slutade på sson t.ex. Gudmundsson, Alexandersson och Bertilsson! Man måste nog räkna denna seger som en av Brages mest meriterande på hela 90-talet. Mitt under Kvalsvenskan började man diskutera om att utöka Allsvenskan från tio till fjorton lag och efter några veckor togs också detta beslut. Detta innebar att Kvalsvenskan fick nya förutsättningar. Från början var det tänkt att de tre bästa skulle gå upp till Allsvenskan och att sedan fyran skulle få kvalspela mot en vinnare ur höstettorna. Nu blev det istället så att fyra lag skulle gå upp och resten skulle få kvalspela mot fyra lag från höstettorna. Det spelade dock ingen roll för Brage för man gjorde en otroligt stark insats och kom trea och var därmed klara för spel i Allsvenskan 1993. Härligt!
Ja, allting var riktigt roligt detta år och det blev alltså inte sämre av att Brage fick spela mot de bättre lagen på hösten. Tyvärr skulle det inte bli lika roligt året efter då de riktigt bra lagen stod på andra sidan mittlinjen men det är en helt annan historia. Text: Fredrik Appelblad
1993 Hur kan någon tycka att en sak är dålig men en annan tycka att samma sak är ganska bra? Ja, det kanske kan bero på vad man jämför med. Om man varit med om något mycket bra så kanske man är mer kritisk till det som är sämre än den som aldrig upplevt något bra. I alla fall så spelade Brage detta år i Allsvenskan och det går ju knappast att säga att säsongen var någon höjdpunkt men för den som aldrig sett Brage spela i Allsvenskan så kanske detta år ändå var en trevlig upplevelse. Problem började redan före premiären då Brage hade mycket dåliga träningsmöjligheter och dessutom så fördröjde AIK övergångarna för Stefan Jonsson och den gamle trotjänaren Bernt Ljung som efter 12 säsonger återvände till Brage. Eftersom Brage redan hade en tunn trupp så gjorde ju inte dessa händelser saken bättre. Då var det kanske inte så konstigt att Brage i premiären fick vända hem från Skåne med en förlust mot Malmö FF men siffrorna 7-0 var kanske inte det som dalfolket väntat sig. Efter denna storförlust så gällde det att säkra bakåt och hemma mot Öster så inledde Brage med fem man i försvaret. Det hjälpte nu inte utan redan efter dryga tjugo minuter låg Brage under med 2-0. Nu lyckades man dock rycka upp spelet något och Mats Ferner kunde driva fram bollen över planen mitt under en hagelskur och med en crossboll hitta Kenneth Fredriksson som gjorde 1- 2 men det blev ändå till sist förlust med 3-1. I tredje omgången fick i alla fall Brage med sig en poäng genom 0-0 hemma mot Halmstad. Det fortsatte dock dåligt och efter fem matcher hade Brage en poäng och målskillnaden 2-18. Det var inte med någon större glädje som man satte sig framför Fotbollskväll som för övrigt hade premiär detta år. Efter denna tunga start så skulle Brage spela borta mot serieledande AIK på Råsunda och jag hade tagit tåget från Uppsala för att se denna onsdagsmatch. AIK inledde också bäst och man ledde med 2-0 efter en dryg halvtimme - inte bra! Det skulle dock bli bättre och med ett mål före paus såg Simon Hunt till att Brage hade kontakt men det skulle bli ännu bättre. Några minuter in på andra halvleken kvitterade Anders Sjöö men efter sextio minuter hände det som inte fick hända då Brages lagkapten Göran Arnberg blev knäskadad. Han bars ut på bår och de följande trettio minuterna är nog de mest konstiga i min fotbollstid. AIK lyckades på denna halvtimme göra sju mål och gå upp till 9-2 och var ytterst nära att göra tvåsiffrigt. Brage lyckades dock till sist göra 9-3 genom Peter Vougt. I omgången därefter blev det faktiskt en ännu större förlust då Brage i rena chocktillståndet förlorade med 8-1 borta mot Norrköping. Det värsta var dock över och även om Brage inte vann så många matcher så skulle resten av säsongen i alla fall innehålla lite mer normala resultat. Brage låg också klart sist ett tag men det fanns vissa stunder under hösten då man faktiskt hade lite känning på kvalplatsen men till sist så slutade man ändå sist. Det fanns dock vissa höjdpunkter under säsongen och en av dessa var revanschmatchen hemma mot AIK. Denna match spelades en lördagskväll och anledningen till detta var att det samma helg spelades Davis Cup i Borlänge mellan Sverige och Tyskland. Inför dryga tvåtusen åskådare gjorde Brage en storstilad insats mot Tommy Söderbergs mannar. Brage tog ledningen på straff och en bit in på andra halvlek fick Mats Ferner en snygg passning i djupled av Bernhard Brcic. Ferner kom fri med Magnus Hedman och gjorde en snygg chipp över honom - 2-0! Jag höll nästan på att slå huvudet i läktartaket av glädje. Brage vann till slut matchen med 2-1.
Några andra minnesvärda inslag från året var från de tre sista matcherna. Mot Helsingborg hyllades en nybliven landslagsman före avspark. Landslagsmannen var Henrik "Henke" Larsson. I den näst sista omgången gällde det för Brage att vinna borta mot IFK Göteborg för att ha en minimal chans Brages senaste allsvenska match: Örebro hemma 1993 att klara kontraktet. Nu behövde också IFK ta tre poäng för att säkra SM-guldet och det trodde ju alla att de enkelt skulle göra men spelarna i Brage ville annat. Man kunde senare på kvällen se ett inslag i TV4 där Woxlin, Brcic och grabbarna lekte med göteborgarna i en match som slutade 0-0 men som ju tyvärr också innebar att Brage åkte ur. I den sista omgången mötte Brage hemma på Domnarvsvallen Örebro och det blev förlust med 3-1. Vid ställningen 0-3 fick Brage några hörnor och den fåtaliga publiken försökte elda på hemmalaget för nog ville alla se ett sista allsvenskt mål och visst gav det också önskad effekt. Med knappt tio minuter kvar hoppade Simon Hunt upp och nickade in 1-3 på en högerhörna och det målet är ju också Brages senaste i Allsvenskan. Ja, var då detta en bra säsong? Nja, om man som jag sett Brage ta fjärdeplatser i Allsvenskan och sett möten mot Inter i UEFA-cupen så var nog det här en tråkig säsong. Om man däremot jämför med möten mot Gunnilse och Spårvägen i ettan så måste man ju ändå säga att denna säsong ändå var en ganska minnesvärd och intressant historia. Text: Fredrik Appelblad
1994 Livet består ofta av glädje, sorg, lycka och olycka. I fotboll är det samma sak och där brukar man prata om katastrof, drömspel och mycket annat. När hemska saker händer i livet kanske inte fotbollen är så viktig och allvarlig men den kan ändå hjälpa till att pigga upp tillvaron för den som har det svårt. Just detta år hände det många tråkiga händelser men själv hade jag det mycket bra och det fanns även glädje i fotbollen - Sverige tog brons i fotbolls-VM på andra sidan Atlanten. För Brage som var tillbaka i ettan fanns det också många trevliga stunder men det fanns också en del tråkiga perioder. Redan före premiären hände det en sorglig sak då ordförande Börje Andersson avled. I hemmapremiären mot Spårvägen hedrades hans minne. Matchen slutade också i moll då Spårvägen vann med 1-0. Spåret som denna säsong slutade sist vann även returen på hösten. Ja, Spårvägen har under hela nittiotalet varit en mardrömsmotståndare för Brage. Spelet fortsatte också dåligt efter premiären och på de sex första matcherna tog Brage endast fyra poäng men efter att man förlorat på Studenternas i Uppsala mot Jevtushenko&Co så vände trenden. Brage spelade elva matcher och fick på dessa endast en förlust och tack vare det så gick man från en position i botten ända upp till andra plats som var en kvalplats till Allsvenskan. Under den återstående delen av serien varvade Brage vinster med förluster och tappade därmed kvalplatsen. I den sista hemmamatchen Matchprogram, Brage - Djurgården mot Umeå hade man dock chansen att passera Umeå som just då låg på kvalplats men tyvärr blev det förlust med 3-1 och kvalchansen var borta. Brage som hade värvat Joel Cedergren och Mathias Jones från IFK Mora till denna säsong lyckades dock besegra seriesegrande Djurgården både hemma och borta. Djurgården fick endast tre förluster detta år och av dessa svarade alltså Brage för två. På Stadion vann Brage med hela 4-1 och hemma på Domnarvsvallen blev det 2-1 till Brage. Man låg dock under med 1-0 men under sista kvarten vände Brage. 1-1 gjorde den precis inbytte Mathias Jones på en hörnretur och i slutminuterna språngnickade Fredrik Söderström in ett inlägg från vänsterkanten. Kanske Fredrik, som sedan blev proffs i bland annat portugisiska Porto, minns det målet än idag när han besöker Vallen. Woxa och Nebosja Två andra lyckomatcher var 5-0 hemma mot Sirius och 5-1 på Arosvallen i Västerås. Från den senare matchen minns jag att tidningarna i Västerås berömde Brages fina passningsspel och med spelare som Bernhard Brcic, Mattias Woxlin, Fredrik Söderström, Joel Cedergren, Mikael Henriksson och Anders Sjöö m.fl. i laget kan man förstå hyllningarna. Säsongen som började i moll och som sedan fortsatte i dur slutade alltså någonstans mittemellan då Brage kom sexa. Men som en känd person sagt: fotbollen är den viktigaste saken av de oviktiga. Ja, då kanske inte detta spelade så stor roll ett år då glädje och sorg avlöste varandra. Text: Fredrik Appelblad
1995 Varför går man på fotboll? Är det för att få utlopp för sina känslor eller är det för att se mål och känna gemenskap med andra. För många personer gäller nog båda sakerna men ofta är inte svenskar så sydländska av sig utan sitter istället tysta och vågar inte höja rösten. Själv brukar jag höras och därför har jag ibland fått höra att personer omkring har fått både ont i öronen och även haft svårt att se när jag ibland flugit upp lite väl ofta. Denna säsong fick i alla fall publiken på Domnarvsvallen uppleva både jubel och mål och säkert också viss gemenskap. Brage som detta år firade sjuttio år som förening gjorde det genom att vara det lag som gjorde flest mål i Division 1 Norra. Man lyckades göra femtio mål på tjugosex matcher, dvs nästa två mål per match. Det är inte var dag som Brage gör flest mål i en serie. Till detta år hade Peter Vougt gått till Halmstad och Mattias Woxlin försvunnit till Gefle. Brage hade dock förstärkt med bland annat Roland Bulders, Conny Olsson, Jon Persson och Jan-Åke Rosén. Det började också bra med tre vinster och två oavgjorda på de sex första matcherna. Därefter blev det lite mer blandade resultat där man dock fick en viktig seger borta mot IFK Luleå med 4-3. Brage avslutade dock därefter med två förluster före sommaruppehållet. Efter ledigheten så startade man med dubbelseger mot Lira från Luleå och efter vinster även mot Brommapojkarna och Assyriska så hade Brage chansen att hemma mot Västerås SK ta sin femte raka seger. Just fem raka hade Brage aldrig vunnit så länge jag följt laget, dvs från 1980. Det började också bra mot västmanlänningarna då Brage tog ledningen med 1-0. Det skulle dock inte vara så länge för när halvleken var över så hade Stefan Bärlin&Co gjort hela fem mål bakom en darrig Daniel Brandt. Trots att Brage vann andra halvlek med 1-0 så blev det förlust med 5-2 och stämningen på läktaren var mycket dämpad. Detta var dock något som skulle visa sig föra något gott med sig. Ett par rader bakom mig på läktaren satt Per Bjurman och led och när han lidit tillräckligt fick han en idé som skulle visa sig i nästa match. När min pappa och jag närmade oss nästa hemmamatch den mot Väsby så hördes ovanliga ljud från läktarna. Några ropade "Heja Brage" - vad var detta? Jo, det var Per Bjurman som med hjälp av andra dragit ihop en hejarklack som skulle få namnet Serik Fans. Namnet Serik kom ju förstås från den forne Bragespelaren Nils-Erik "Serik" Johansson. Matchen mot Väsby var länge jämn men med publikens stöd i ryggen så vann Brage med 3-1 och efter matchen gjorde spelarna vågen nedanför Norra E (denna sektion fanns ju då näst ytterst på Norra läktaren). Tack vare detta uppsving på läktaren så kom det att spelas flera minnesvärda matcher denna höst och många har skrivit och berättat om bortamatchen mot Gefle då många åkte till Strömvallen för att stödja Brage i kampen om en kvalplats. Jag var dock inte med i Gävle utan istället så är mitt bästa minne ifrån matchen borta mot Vasalund på Norrvikens IP norr om Stockholm. Matchen hade flyttats från Skytteholm på grund av strejk bland vaktmästarpersonal så därför kom den lilla gräsplanen intill järnvägen i Norrviken att bli spelplatsen för denna kamp. Brage hade goda chanser att nå en kvalplats och man började också mycket bra och gick upp till en ledning med 3-0. Man hade även chanser till flera mål men Vasalund bytte in Hans Eskilsson och i och med det vände matchen. Hemmalaget lyckades komma upp till 3-3 ett resultat som
egentligen kändes som en förlust för båda lagen i kampen om en kvalplats. Det var dock på sätt och vis inte resultatet som är det mest minnesvärda utan det är ju det som hände omkring banan. Jag tog tåget från Uppsala, bytte i Märsta och gick sedan av i Norrviken. Eftersom det var en ovanlig spelplats var jag ute i god tid och när jag kom till planen var fortfarande inte grindarna öppna. Efter en stund släpptes jag dock in och vi var väl ett par stycken supportrar där. Det fanns även några poliser som tyckte att det här blir en lugn match. De skulle dock inte få en alltför lugn söndagseftermiddag för tio minuter före avspark hördes ropen skalla utanför grindarna - "Heja, heja, heja Brage - IKB är dom bästa" och snart hade den lilla ståplatsläktaren fyllts med en hel busslast av supportrar. När så Brage gjorde 1-0 sprang flera något överförfriskade Serikar in på banan. Det blev dock lite lugnare efterhand och när matchen var slut så bildade många grönvitklädda personer häck när piketbussen lämnade arenan under en Brageflagga. Efter en sådan här berättelse kanske det inte är så svårt att förstå varför man går på fotboll men det krävs att någon vågar göra något extra för att få de ofta tystlåtna svenskarna att våga leva ut på läktaren. Text: Fredrik Appelblad
1996 Sent på hösten kan det en morgon vara minusgrader för att nästa dag vara hela tio grader ute. Vädrets svängningar är ofta något som intresserar många människor. Andra saker som svänger är humör, aktiekurser och opinionen i olika frågor. Något som det också svänger om är Brage och detta år svängde både spelet och resultaten kraftigt. Året började ganska bra för på de tio första matcherna förlorade Brage bara två stycken och en av dessa var hemma mot Gimonäs där Brage föll med 1-0. Denna match påminde mycket om Kirunamatchen från 1991. Bortalaget ställde tio man i försvaret och kontrade sedan in ett mål vilket även denna gång räckte till seger. Hur underligt det än kan låta var Gimonäs ännu sämre än Kiruna vilket jag också påtalade för en bortaspelare när jag något irriterad lämnade läktaren efter matchen. Även om Brage endast förlorade två matcher på första tio så fick man inte så många poäng eftersom hela fem matcher slutade oavgjort. Det blev till exempel 3-3 för andra året i rad borta mot Vasalund och där har jag för mig att gamle kämpen Göran Arnberg var inblandad i den sista kvitteringen. Två spelare som dock var nya för året i truppen var Magnus Åhlberg och Jonas Henninger. Efter de inledande tio matcherna förlorade Brage tre raka så läget vid sommaruppehållet var inte helt bra. Det skulle dock svänga till det bättre när höstsäsongen drog i gång. I den första matchen hemma mot Visby Gute vann Brage med hela 5-0 och där gjorde Bernhard Brcic tre mål, dvs ett hattric. Själv så satt jag denna dag i en bil i södra Sverige och lyssnade på Radiosporten. Där rapporterade man att Visby ledde med 2-0 och det var ju inte bra då ju Brage redan hade tre raka förluster från våren i bagaget. När bilen rullade in mot Uddevalla kom rapporter om ännu ett mål 3-0 men till Brage!?! Tydligen hade det varit något missförstånd och 0-2 blev alltså 3-0 på några sekunder och alltså senare 5-0. Jag var dock lite besviken på att jag missat Bernhards hattric. Jag skulle dock inte behöva deppa så länge för i nästa hemmamatch den mot Sirius så gjorde Bernhard om prestationen. Han avslutade med att utifrån hörnet på straffområdet nedanför Norra E lobbskjuta in trean och alltså fullborda ännu ett hat tric - stort jubel! Efter fyra raka vinster i höststarten så skulle Brage spela borta mot Spårvägen och äntligen efter många försök (1980-1996) skulle man spela fem raka seriematcher och vinna alla hoppades jag. Som vanligt blev det dock ett dåligt resultat i den femte matchen. Det blev förlust och det hade det även blivit hemma mot Spåret. Ja, Spårvägen har varit ett verkligt spöke för Brage på hela nittiotalet! Svängningarna fortsatte dock och i den påföljande bortamatchen mot Hammarby på Söderstadion blev det vinst. Jag åkte till Stockholm en blöt höstsöndag och efter ett biljettköp på gatan kom jag in på arenan. Hammarby inledde bäst och förde spelet. Det var dock mållöst före paus men en bit in i andra halvlek tog hemmalaget ledningen. Brage fortsatte att kämpa och Hammarby kanske blev lite säkra för när det kanske återstod en kvart kvitterade Brage. Nu kunde man känna att något stort var på gång och med endast några minuter kvar av matchen fick Andreas Thomas en långboll. Han kämpade sig fram till straffområdet i kamp med hemmabackarna och kunde lyfta bollen över målvakten och därmed göra 2-1 till Brage! Nu hjälpte inte denna seger utan Hammarby låg redan många poäng före på allsvensk kvalplats. Seriesegern tog Västerås SK som hemma på Arosvallen tog det avgörande steget
till Allsvenskan genom att vinna med 6-1 mot Brage. VSK:s Thomas Andersson som senare skulle spela i Brage gjorde flera av målen. Ja, det blev verkligen en svängig säsong där Brage till sist hamnade på plats nummer sex. På läktaren var det också bra fart ibland eftersom Serik Fans redan var med från premiären och hemmamatchen mot Hammarby hörde till höjdpunkterna ett år då det som sagt svängde rejält både på planen och på läktaren. Text: Fredrik Appelblad
1997 Tänk dig att du ser fram emot en lugn och skön lördagskväll med dina nära och kära och så kommer du hem och får reda på att ni är bjudna på middag på lördag. Många kan nog då känna lite olust och inte alltför stor glädje och den första stunden på festen kanske inte är så rolig. Efterhand brukar man i alla fall glömma bort det tråkiga och när festen är slut kanske man tyckte att den var riktigt trevlig. En liknande upplevelse hade spelarna i Brage detta år då bortaspelet och väl även allt annat spel inte fungerade så bra till en början men till slut så blev allt en enda lång fest. Brage hade inför säsongen tappat flera viktiga spelare så den nye tränaren Thomas Nilsson tvingades ställa upp utan Fredrik Söderström, Jon Persson och de två gamla kämparna Olle P Wahlström och Göran Arnberg. Man hade dock fått några nytillskott som till exempel Roger Forsman och Andreas Nylin från Forssa och för att råda bot på orutinen hade man värvat engelsmannen Ian Butterworth. Brage tog en poäng på de två första matcherna och i den tredje vann man hemma mot Vasalund med hela 5-1 och då trodde många på en lyckad säsong. Det skulle dock inte fortsätta lika bra och under de följande sex matcherna tog Brage endast tre poäng. Bland annat förlorade man borta mot nykomlingen Nacka med 2-1. Jag hade åkt till Stockholm denna lördag för att för första gången besöka Nacka IP. När jag stigit av bussen så började jag gå uppför backen och genom skogen där jag trodde att planen skulle ligga. Jag kunde dock inte se någon plan utan stannade istället och lyssnade och visst hördes det musik på håll. Efter några meter kunde jag se planen mellan träden. Matchen var ingen höjdare men det var i alla fall kul att få besöka denna idyll. I den tionde omgången hade Brage hemmamatch mot serieledarna Hammarby. Brage som endast hade tagit en seger hamnade i underläge med 1-0 men mot slutet av andra halvlek kvitterade Roger Forsman. Men det var inte nog med det för bara några minuter senare stack inhopparen och nyförvärvet från Äppelbo Igor Yadlos fram huvudet Brages hemsida hade premiär våren 1997 med Micke Henriksson som webmaster! och nickade in 2-1 till Brage - vilken härlig och viktig seger. Nu trodde man kanske att det hade vänt för de grönvita men redan i nästa match borta mot Enköping blev det förlust igen. Jag var även på plats där och kunde se när Roger Forsman sköt ett hårt skott i stolpen. Tyvärr blev det inte mål och istället kunde hemmalaget ta ledningen och sedan vinna med 2-1. Det här var första gången jag besökte Enavallen och jag vände hem i ösregnet med en förlust i bagaget. Ett öde som allt sedan dess varit slutet på varje besök i Sveriges närmaste stad. När Brage sedan mötte Enköping på hösten var läget ett helt annat. Brage parkerade på sista plats och dessutom hade Bernhard Brcic och Joel Cedergren drabbats av skador under augusti. För att ge laget nya krafter värvades förre Degerforsaren Henrik Berger och i och med hans entré fick laget en nytändning och man vann med hela 4-0 mot Enköping. Själv så följde jag denna match via en dator i Uppsala där jag kunde se målservice på Text-TV och dessutom skriva inlägg www.ikbrage.se som ju detta år hade haft premiär. Jubel med Serik Fans efter 5-0 på BP! Trots nytändningen med Henrik Berger blev resultaten inte så bra och när det endast återstod fyra matcher så låg Brage på nedflyttning med hela fyra poäng upp till kval. Man skulle dessutom möta serieledarna Djurgården hemma. Brage låg under i paus med 2-1 och läget började kännas mycket otäckt men snart skulle allt vända.
Brage gjorde genom bland annat Andreas Thomas hela tre mål i andra och vann därmed med 4-2. Vid ett av målen sprang Ian Butterworth långt in på planen i en triumfmarsch. Han hade till denna match tagit över på bänken för att ge spelarna en ny röst. Han behövde dock lämna Sverige direkt efter matchen men han kunde i alla fall åka hem med flaggan i topp. Till de återstående tre matcherna tog istället den förre succétränaren Janne Lindstedt över som stöd tillsammans med Thomas Nilsson. Brage spelade en nervpirrande match borta mot Vasalund och trots övertag så stod det 1-1 när bara några minuter var kvar av matchen. Då skulle Micke Henriksson göra ett klassiskt mål. Brage fick en frispark till höger utanför straffområdet och Micke slog den med vänstern i ribbhöjd över muren och in i bortre gaveln. Oj, vilket jubel det blev från alla tillresta supportrar. Spelarna rusar mot klacken efter slutsignalen mot BP för att kasta upp tröjorna till fansen Av bara farten så slog Brage GIF Sundsvall så när Bragespelarna i sista omgången sprang in på Grimsta IP för bortamatch mot Brommapojkarna så kunde det räcka med en poäng för att slippa kval. Bernhard Brcic och övriga ville dock något helt annat. Bernhard vände runt i straffområdet och gjorde 1-0 redan i första minuten. Det skulle dock dröja till andra halvlek innan den stora festen började. Bernhard fixade ytterligare två mål och därmed ett hattric och sedan följde Anders Löfling och Fredrik Bengtsson upp med varsitt mål. Brage vann med 5-0 och festen var ett faktum. Spelarna slet av sig tröjorna och slängde upp dessa till en jublande supporterskara och alla skrek av glädje. Serik Fans bjöd sedan spelarna på en back öl i omklädningsrummet och jag kunde vända hem till Uppsala i lugn och ro denna vackra höstdag. Med mig tog jag tre stycken ekollon som än idag ligger i mitt fönster som minne från denna trevliga dag. Ja, nog var denna säsong ett lidande ända till de sista omgångarna och man kan ju knappast säga att supportrarna hade någon lugn tid men till sist så blev det ju en stor och lycklig fest för alla! Text: Fredrik Appelblad
1998 Ofta diskuteras det om man skall värva gamla stjärnor eller satsa på unga och lovande spelare. Det bästa är nog en blandning för om det blir för mycket av något går det till sist ofta fel. Man skulle kunna säga att lagom är bäst. Detta år hade Brage verkligen en blandning av gammalt och nytt men tyvärr blev man av med den bästa när säsongen bara hunnit halvvägs. Brage hade till det här året fått en ny tränare i den förre spelaren Simon Hunt. Hans vilja var att få ett slagkraftigt lag som skulle ha chansen att gå upp till Allsvenskan. Detta inspirerade tydligen styrelsen så mycket att de faktiskt lyckades med en del spektakulära nyförvärv. Under vintern blev det klart att Dusko Radinovic skulle lämna nedflyttade Degerfors och istället spela för Brage och en månad före premiären dök målvakten Milan Simeunovic upp. Med bland annat dessa två i laget startade Brage serien på ett utmärkt sätt även om målskyttet fungerade dåligt. I den första matchen hemma mot just Degerfors så stod det 0-0 när endast några få minuter återstod. Då fick bortalaget en straff som Ulf Ottosson slog. Milan i målet som redan visat stor pondus gjorde en prakträddning och räddade en poäng till Brage! Inför matchen mot Gefle i den sjätte omgången hade Brage målskillnaden 1-1 och när Gefle tog ledningen genom Thomas Vesterinen så kändes det lite tunt framåt. Själv satt jag på arbetet denna kväll och kunde följa resultatet via datorn. När klockan var runt kvart i nio kändes det lite hopplöst men då dök 1-1 upp på skärmen och målskytten var Milan Simeunovic! Jo, det är sant. Milan gick upp på en hörna och nickade in denna i mål - vilken hjälte! Nu kom Brage verkligen i gång och på de följande sex matcherna vann man fyra och spelade två oavgjorda. En av dessa vinster var borta mot Djurgården på Stadion där Bernhard Brcic och Micke Henriksson hade frisparksuppvisning. En annan vinst var den hemma mot serieledarna Umeå där Brage dessutom fick förstärkning av Thomas Andersson. Han hade knappt fått på sig Bragetröjan förrän bollen låg i mål i en match som till sist slutade hela 4-0. I det här läget var Brage och nosade på de översta platserna men som vanligt skulle spårvagnen...nej, jag menar Spårvägen komma i vägen. I den sista vårmatchen förlorade Brage med 1-0 på Vallen och dessutom blev Milan utvisad. Detta var hans sista match i laget eftersom han hade fått kontrakt med Malmö FF och scenförändringen skulle nu bli total för Brage. På de första tretton matcherna hade man varit inblandad i arton mål (13-5) men i de sista tretton blev det hela sextio mål (24-36)! I den första matchen på hösten förlorade Brage med hela 7-5 borta mot Umeå. Därefter mötte man Ludvika med Mattias Ericson och Kent Sjöberg i ett daladerby. I en tråkig vårmatch i Ludvika hade det blivit 0-0 men på Vallen blev det 3-2 till Brage efter en målrik första halvlek. Matchen därefter slutade också 3-2 till Brage och det var borta mot Nacka i en härlig match. Bernhard Brcic gjorde dubbla straffmål men Jimmy Rajalas Nacka kvitterade båda gångerna. När 10-15 minuter återstod drev Brage upp bollen på högerkanten och inlägget möttes av Thomas Andersson som fick träff på volley i midjehöjd och bollen gick spikrakt upp i bortre krysset! Vilket jubel det blev bland alla tillresta Bragesupportrar som nu kände att Brage hade hakat på topplagen. Efter jublet i Nacka så följde tio matcher där Brage bara vann tre stycken och man tappade möjligheten att blanda sig i toppstriden. Två av dessa matcher spelades på bortaplan mot Spårvägen och Västerås SK. Mot Spåret så gjorde unge Martin Ericsson sitt första mål i A- laget när han pangade in 1-0 från 25-30 meter. Som vanligt lyckades dock ett i första
halvleken utspelat Spårvägen kvittera och få med sig en poäng. I den sista omgången mötte ett oinspirerat Brage Västerås på Arosvallen och man förlorade med 4-2. Jag kunde från en fuktig sittplatsläktare se Anders Sjöö vara bäst på planen som vänsterback i VSK. Några timmar senare mötte jag Anders utanför Rocklundahallen där Västerås IK mött Leksand. Jag berömde Anders för insatsen i matchen och frågade om han skulle komma tillbaka till Brage. Han sa att han inte visste hur det skulle bli men ett halvår senare när jag åter besökte Västerås för att se premiären 1999 spelade Anders i rätt grönvitt lag! Ja, det här var verkligen en ovanlig säsong där Brage till en början hade en fin placering inom räckhåll men där man sedan tappade och till slut kom på en sjätteplats. Man kan ju säga att både rutin och ung entusiasm låg bakom framgångarna till en början men att förlusten av Milan Simeunovic blev mycket kännbar för alla i laget. Text: Fredrik Appelblad
1999 Säsongen 1999 var det stora förändringar på gång eftersom två stycken serier skulle bli en till år 2000 och därför åkte hela sex lag ur division 1 norra detta år. Det som krävdes var alltså att vara bland de sju bästa för att få spela i Superettan 2000. Brage som under ledning av Simon Hunt fortfarande siktade på en plats i Allsvenskan inledde också serien bra med tio poäng på de fyra första matcherna. En bidragande orsak till detta var att Brage förstärkt med sex stycken bra spelare som för det mesta tog en plats i startelvan. Dessa spelare var Mattias Ericson och Kent Sjöberg från Ludvika, Tony Gustavsson från Ytterhogdal, Jimmy Rajala från Nacka och den isländske målvakten Gunnar Sigursson. Dessutom hade Anders Sjöö återvänt till Brage efter att under några säsonger spelat i Halmstad och Västerås SK. Nu hade förstås även några spelare lämnat truppen. Bland dessa fanns några riktigt bra spelare som Joel Cedergren, Roger Forsman och Thomas Andersson så därför kanske det inte var så konstigt att Brage sedan efter den fina inledningen förlorade tre raka matcher. Det var dock inte några stora förluster för det blev uddamålsförluster mot Gefle, Spårvägen och Enköping. Det var faktiskt så att när säsongen var slut så hade Brage förlorat elva matcher och av dessa var tio stycken med endast ett mål. Den enda match där Brage hade en större förlust var när Spårvägen vann med 3-1. Ja, trots att Spårvägen kom sist i serien så vann man båda matcherna mot Brage och det var ju inte första gången som "Spåret" spökade. Efter den svängiga inledningen kom Brage in på rätt spår igen och man tog åter tio poäng på fyra matcher. I toppmatchen mot GIF Sundsvall hemma på Domnarvsvallen gjorde Dusko Radinovic ledningsmålet. Jag kunde dock inte se det målet eftersom många av Brages matcher detta år spelades mitt i veckan då det ju inte är så lätt att se fotboll i Borlänge om man bor i Uppsala. Matchen mot Sundsvall slutade till sist 1-1. I augusti spelade Brage borta mot Sylvia och Brage hade riktig tätkänning när man ledde mot norrköpingslaget. Tyvärr blev Mattias Ericson utvisad och Brage tappade spelet och Sylvia vann med 3-2. Denna förlust verkade göra att Brage kom in i en djup svacka för under de närmaste sex höstmatcherna förlorade man hela fem stycken och flera av dessa tappade man i slutet av matcherna. Den enda vinsten kom hemma mot Umeå där liraren Bernhard Brcic gav Brage ledningen genom att göra mål från cirka 45 meter! När höstmörkret närmade sig och även nedflyttningsspöket började krypa på så spelade Brage hemma mot Gefle och som vanligt var det en spännande derbymatch. Bortalagets Thomas Vesterinen var hela tiden farlig men det var en liten spelare i hemmalaget som skulle avgöra matchen nämligen Marco Hebert. Marco skulle precis bytas ut då han fick bollen och slog in 2-1. Denna seger skulle senare visa sig vara mycket viktig i kampen om en plats bland de sju första eftersom Gefle till sist hamnade på kvalplats och där fick man möta Café Opera som lyckades ta platsen i Superettan 2000 från gästrikarna. Trots segern mot Gefle fick inte Serik Fans m.fl. någon lugn avslutning eftersom Brage bara tog en poäng i matcherna mot Nacka och Assyriska så därför var det en mycket viktig match när Brage skulle spela borta mot Brommapojkarna. Precis som 1997 skulle alltså en viktig kamp spelas på Grimsta IP och den gången var det Bernhard Brcic som spelade huvudrollen genom att göra ett hattric. Nu var Bernhard också i fokus eftersom han troligtvis gjorde sin
sista bortamatch i Brage men det var en annan spelare som svarade för tre mål denna gång. Det var Jimmy Rajala som med en snygg volley gjorde sitt tredje mål och fastställde slutresultatet 4-1 till Brage vilket också gjorde att Brage i praktiken hade säkrat en plats bland de sju bästa! I sista matchen hemma mot Västerås vann Brage säkert med 3-0 sedan Marco Hebert dunkat in sista målet inför en jublande publik där bland annat Sergej Prigoda satt och kunde se sina blivande spelare spela en trevlig fotboll. En spelare som han däremot inte skulle få träna var Bernhard Brcic som efter denna säsong gick till Forssa BK och därmed skulle Brage tappa en stor lirare som under tolv säsonger gjorde mycket för Brage. Text: Fredrik Appelblad
2000 När jag i juni började skriva en krönika för 1980 så låg tjugoen år med Brage framför mig. Nu när jag har kommit fram till slutet, d.v.s. säsongen 2000 så är lustigt nog hälften av lagen sådana som var med även 1980. För av Superettans sexton lag var det åtta som spelade i Allsvenskan första året på åttiotalet. Man kan alltså säga att tiden går men lagen består. År 2000 fyllde Brage 75 år och man hade blivit av med flera välkända namn som t.ex. Bernhard Brcic, Conny Olsson, Dusko Radinovic och Magnus Åhlberg. Den sistnämnde hade blivit assisterande tränare till den för året nytillträdde tränaren Sergej Prigoda. Han kunde i alla fall glädjas över de två nytillskotten Thomas Vesterinen och Jens Gustavsson. Dessutom skulle det under året dyka upp flera lovande och unga spelare däribland Johan Norell, Mikael Eklund och Lasse Nilsson. Som vanligt började det trögt och Brage som var nederlagstippat av många experter motsvarade tipsen då man endast tog två poäng på sju omgångar. Det var visserligen inte några stora förluster men det var först i den åttonde omgången som man till sist tog den första segern. Det var i hemmamatchen mot Västerås SK som Brage vann med 2-0. Av bara farten så vann man sedan även mot Sylvia med 3-0 och strax därpå även borta mot Åtvidaberg med 1-0. Efter de något bättre resultaten så skulle Brage stöta på tre starka lag och man inledde med att den 18 juni möta Landskrona hemma på Domnarvsvallen. Detta var en ganska speciell match för mig eftersom den spelades tjugo år och sju dagar efter det att jag såg min första match för Brage och precis som den här gången så mötte Brage de svartvita skåningarna. Det gick dock sämre nu och Brage förlorade med 4-1. Även i nästa match väntade skånskt motstånd i form av det forna storlaget Malmö FF. På Malmö Stadion förlorade Brage med 4-2 men man visade ändå att man var på gång. Den tredje svåra motståndaren var Djurgården som dessutom hade plockat hem Stefan Rehn men det störde inte Martin Eriksson och övriga i Brage för man gjorde en fin insats och lyckades spela 1-1. När så sista vårmatchen spelades låg Brage fortfarande i botten men man tog ändå ledningen borta mot nykomlingen och topplaget Café Opera. Man hade även bud på 2-0 men domaren ville inte godkänna målet. I den andra halvleken så vände hemmalaget på steken och kunde enkelt vinna med 3-1. Brage skulle dock få revansch redan i returen följande omgång för när Lasse Nilsson i sista minuten prickade in 1-0 var segern Brages och dessutom skulle detta mål betyda mycket för framtiden. På Värendsvallen i Växjö spelade Brage 0-0 mot Öster med mersmak och i hemmamatchen mot Kalmar var lyckan total när Thomas Vesterinen lobbade in 2-1 även det i sista minuten. Just den matchen kunde tyvärr inte jag se men jag var på plats när Umeå besökte Domnarvsvallen matchen därpå. Där fortsatte Brage den lyckade höststarten och Vesterinen hade stor uppvisning. När "Vesslan" i början på andra dunkade in 4-0 i nättaket efter fint förarbete av Jimmy Rajala och Martin Eriksson så var hans hattric fullbordat. Så här fortsatte det i hela tolv matcher och Brage kunde under den tiden vinna sju och spela fem oavgjorda. När man vann hemma mot Assyriska så var nästan kontraktet klart men det visste jag inte om just då eftersom jag befann mig i ett plan till Rom. Några dagar senare när jag och mina föräldrar besökte Vatikanen hittade jag ett Internetcafé. Där kunde jag koppla
upp mig och leta reda på det viktiga resultatet och efter det glädjas åt ett i praktiken säkrat kontrakt för Brage som till sist slutade på åttonde plats i serien. Ja, nu var alltså de 21 krönikorna slut och även om motståndarlagen består så gör inte spelarna detta och varje år har alltid något nytt och spännande innehåll som en intresserad supporter kan skriva en ny krönika om. Text: Fredrik Appelblad

Recommended

1118- ARE - STF
1118- ARE - STF 1118- ARE - STF
1118- ARE - STF Consultor JRSantana
 
kurose-slides-1.ppt
kurose-slides-1.pptkurose-slides-1.ppt
kurose-slides-1.pptmevom8177
 
Interlocutória ec66
Interlocutória ec66Interlocutória ec66
Interlocutória ec66Luzia Adriana
 
Apresentação cotp patrocínio futebol
Apresentação cotp patrocínio futebolApresentação cotp patrocínio futebol
Apresentação cotp patrocínio futebolcentroolimpico
 
Projeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do Jordão
Projeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do JordãoProjeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do Jordão
Projeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do JordãoUmaVilaDeNatalCamposDoJordao
 
456mania 150218063718-conversion-gate01
456mania 150218063718-conversion-gate01456mania 150218063718-conversion-gate01
456mania 150218063718-conversion-gate01Miriam Cruzat
 
Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.
Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.
Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.santinhanews
 
Project report for fly ash brick single unit
Project report for fly ash brick single unitProject report for fly ash brick single unit
Project report for fly ash brick single unitConsultonmic
 

Recommended

1118- ARE - STF
1118- ARE - STF 1118- ARE - STF
1118- ARE - STF Consultor JRSantana
 
kurose-slides-1.ppt
kurose-slides-1.pptkurose-slides-1.ppt
kurose-slides-1.pptmevom8177
 
Interlocutória ec66
Interlocutória ec66Interlocutória ec66
Interlocutória ec66Luzia Adriana
 
Apresentação cotp patrocínio futebol
Apresentação cotp patrocínio futebolApresentação cotp patrocínio futebol
Apresentação cotp patrocínio futebolcentroolimpico
 
Projeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do Jordão
Projeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do JordãoProjeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do Jordão
Projeto de Patrocínio 2013 - Uma Vila de Natal Campos do JordãoUmaVilaDeNatalCamposDoJordao
 
456mania 150218063718-conversion-gate01
456mania 150218063718-conversion-gate01456mania 150218063718-conversion-gate01
456mania 150218063718-conversion-gate01Miriam Cruzat
 
Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.
Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.
Torneio antônio luiz neto ficha de inscrição.santinhanews
 
Project report for fly ash brick single unit
Project report for fly ash brick single unitProject report for fly ash brick single unit
Project report for fly ash brick single unitConsultonmic
 
Carta convite
Carta conviteCarta convite
Carta convitestudante1972
 
Projeto cabeça de touro F.C.
Projeto cabeça de touro F.C.Projeto cabeça de touro F.C.
Projeto cabeça de touro F.C.guest1f5147
 
2023 01-02 IGRA release3.pdf
2023 01-02 IGRA release3.pdf2023 01-02 IGRA release3.pdf
2023 01-02 IGRA release3.pdfIsrael Genealogy Research Association
 
Proposta de Patrocínio 2017
Proposta de Patrocínio 2017Proposta de Patrocínio 2017
Proposta de Patrocínio 2017Diego Nogueira Sábio
 
Tata krosaki refractory overview
Tata krosaki refractory overviewTata krosaki refractory overview
Tata krosaki refractory overviewjoyhindari
 
Papel timbrado
Papel timbradoPapel timbrado
Papel timbradoJamildo Melo
 
sunil.kumar resume
sunil.kumar resumesunil.kumar resume
sunil.kumar resumesunil kumar
 
Basquete - Projeto Bauru Basquete
Basquete - Projeto Bauru BasqueteBasquete - Projeto Bauru Basquete
Basquete - Projeto Bauru BasqueteInnovateSports
 
Contestação Cc Contraposto
Contestação Cc ContrapostoContestação Cc Contraposto
Contestação Cc ContrapostoConsultor JRSantana
 
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11Caterina Michelini
 
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte ClubePlano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte ClubeMariana Bremgartner
 
Summer internship Bhilai Steel Plant
Summer internship Bhilai Steel PlantSummer internship Bhilai Steel Plant
Summer internship Bhilai Steel PlantSaurabh Chaudhary
 
Plano EstratéGico Futebol
Plano EstratéGico FutebolPlano EstratéGico Futebol
Plano EstratéGico Futebolestrelaalmeida
 
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566Ricardommartins2018
 
1098- Apelação Cível I
1098- Apelação Cível I1098- Apelação Cível I
1098- Apelação Cível IConsultor JRSantana
 
Catalogo de preços jr gráfica
Catalogo de preços jr gráficaCatalogo de preços jr gráfica
Catalogo de preços jr gráficajrgrafica
 
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptxRules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptxTTconstructionspvtlt
 
200085263 project-report
200085263 project-report200085263 project-report
200085263 project-reporthomeworkping4
 
Front pages of report nbc jaipur bearing
Front pages of report nbc jaipur bearingFront pages of report nbc jaipur bearing
Front pages of report nbc jaipur bearingkishankky
 
Tabela do torneio início
Tabela do torneio inícioTabela do torneio início
Tabela do torneio inícioLeonardo Concon
 
Top 10 Dictionary
Top 10 DictionaryTop 10 Dictionary
Top 10 Dictionarywerkus
 
Gray whale in the Mediterranean Sea
Gray whale in the Mediterranean SeaGray whale in the Mediterranean Sea
Gray whale in the Mediterranean SeaSUBMON
 

More Related Content

What's hot

Projeto cabeça de touro F.C.
Projeto cabeça de touro F.C.Projeto cabeça de touro F.C.
Projeto cabeça de touro F.C.guest1f5147
 
Tata krosaki refractory overview
Tata krosaki refractory overviewTata krosaki refractory overview
Tata krosaki refractory overviewjoyhindari
 
sunil.kumar resume
sunil.kumar resumesunil.kumar resume
sunil.kumar resumesunil kumar
 
Basquete - Projeto Bauru Basquete
Basquete - Projeto Bauru BasqueteBasquete - Projeto Bauru Basquete
Basquete - Projeto Bauru BasqueteInnovateSports
 
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11Caterina Michelini
 
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte ClubePlano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte ClubeMariana Bremgartner
 
Summer internship Bhilai Steel Plant
Summer internship Bhilai Steel PlantSummer internship Bhilai Steel Plant
Summer internship Bhilai Steel PlantSaurabh Chaudhary
 
Plano EstratéGico Futebol
Plano EstratéGico FutebolPlano EstratéGico Futebol
Plano EstratéGico Futebolestrelaalmeida
 
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566Ricardommartins2018
 
Catalogo de preços jr gráfica
Catalogo de preços jr gráficaCatalogo de preços jr gráfica
Catalogo de preços jr gráficajrgrafica
 
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptxRules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptxTTconstructionspvtlt
 
200085263 project-report
200085263 project-report200085263 project-report
200085263 project-reporthomeworkping4
 
Front pages of report nbc jaipur bearing
Front pages of report nbc jaipur bearingFront pages of report nbc jaipur bearing
Front pages of report nbc jaipur bearingkishankky
 
Tabela do torneio início
Tabela do torneio inícioTabela do torneio início
Tabela do torneio inícioLeonardo Concon
 

What's hot (20)

Carta convite
Carta conviteCarta convite
Carta convite
 
Projeto cabeça de touro F.C.
Projeto cabeça de touro F.C.Projeto cabeça de touro F.C.
Projeto cabeça de touro F.C.
 
2023 01-02 IGRA release3.pdf
2023 01-02 IGRA release3.pdf2023 01-02 IGRA release3.pdf
2023 01-02 IGRA release3.pdf
 
Proposta de Patrocínio 2017
Proposta de Patrocínio 2017Proposta de Patrocínio 2017
Proposta de Patrocínio 2017
 
Tata krosaki refractory overview
Tata krosaki refractory overviewTata krosaki refractory overview
Tata krosaki refractory overview
 
Papel timbrado
Papel timbradoPapel timbrado
Papel timbrado
 
sunil.kumar resume
sunil.kumar resumesunil.kumar resume
sunil.kumar resume
 
Basquete - Projeto Bauru Basquete
Basquete - Projeto Bauru BasqueteBasquete - Projeto Bauru Basquete
Basquete - Projeto Bauru Basquete
 
Contestação Cc Contraposto
Contestação Cc ContrapostoContestação Cc Contraposto
Contestação Cc Contraposto
 
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
Comunicazione trasformazione societaria 23,12,11
 
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte ClubePlano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
Plano de Marketing e Comunição ESAMC - Uberlândia Esporte Clube
 
Summer internship Bhilai Steel Plant
Summer internship Bhilai Steel PlantSummer internship Bhilai Steel Plant
Summer internship Bhilai Steel Plant
 
Plano EstratéGico Futebol
Plano EstratéGico FutebolPlano EstratéGico Futebol
Plano EstratéGico Futebol
 
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
Modelo recurso especial medicamento fesp1016377 58.2015.8.26.0566
 
1098- Apelação Cível I
1098- Apelação Cível I1098- Apelação Cível I
1098- Apelação Cível I
 
Catalogo de preços jr gráfica
Catalogo de preços jr gráficaCatalogo de preços jr gráfica
Catalogo de preços jr gráfica
 
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptxRules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
Rules for Enlistment of Contractors in CPWD, 2023-1.pptx
 
200085263 project-report
200085263 project-report200085263 project-report
200085263 project-report
 
Front pages of report nbc jaipur bearing
Front pages of report nbc jaipur bearingFront pages of report nbc jaipur bearing
Front pages of report nbc jaipur bearing
 
Tabela do torneio início
Tabela do torneio inícioTabela do torneio início
Tabela do torneio início
 

Viewers also liked

Top 10 Dictionary
Top 10 DictionaryTop 10 Dictionary
Top 10 Dictionarywerkus
 
Gray whale in the Mediterranean Sea
Gray whale in the Mediterranean SeaGray whale in the Mediterranean Sea
Gray whale in the Mediterranean SeaSUBMON
 
Activism x Technology
Activism x TechnologyActivism x Technology
Activism x TechnologyWebVisions
 
The Near Future of CSS
The Near Future of CSSThe Near Future of CSS
The Near Future of CSSRachel Andrew
 
How to Battle Bad Reviews
How to Battle Bad ReviewsHow to Battle Bad Reviews
How to Battle Bad ReviewsGlassdoor
 
Classroom Management Tips for Kids and Adolescents
Classroom Management Tips for Kids and AdolescentsClassroom Management Tips for Kids and Adolescents
Classroom Management Tips for Kids and AdolescentsShelly Sanchez Terrell
 
The Buyer's Journey - by Chris Lema
The Buyer's Journey - by Chris LemaThe Buyer's Journey - by Chris Lema
The Buyer's Journey - by Chris LemaChris Lema
 
The Presentation Come-Back Kid
The Presentation Come-Back KidThe Presentation Come-Back Kid
The Presentation Come-Back KidEthos3
 

Viewers also liked (9)

Top 10 Dictionary
Top 10 DictionaryTop 10 Dictionary
Top 10 Dictionary
 
Gray whale in the Mediterranean Sea
Gray whale in the Mediterranean SeaGray whale in the Mediterranean Sea
Gray whale in the Mediterranean Sea
 
Eesti tööturu ülevaade I kvartal 2010
Eesti tööturu ülevaade I kvartal 2010Eesti tööturu ülevaade I kvartal 2010
Eesti tööturu ülevaade I kvartal 2010
 
Activism x Technology
Activism x TechnologyActivism x Technology
Activism x Technology
 
The Near Future of CSS
The Near Future of CSSThe Near Future of CSS
The Near Future of CSS
 
How to Battle Bad Reviews
How to Battle Bad ReviewsHow to Battle Bad Reviews
How to Battle Bad Reviews
 
Classroom Management Tips for Kids and Adolescents
Classroom Management Tips for Kids and AdolescentsClassroom Management Tips for Kids and Adolescents
Classroom Management Tips for Kids and Adolescents
 
The Buyer's Journey - by Chris Lema
The Buyer's Journey - by Chris LemaThe Buyer's Journey - by Chris Lema
The Buyer's Journey - by Chris Lema
 
The Presentation Come-Back Kid
The Presentation Come-Back KidThe Presentation Come-Back Kid
The Presentation Come-Back Kid
 

21 år med ik brage

  • 1. 21 år med IK Brage Supportern Fredrik "JFA" Appelblads personliga och fylliga skildringar av säsongerna 1980- 2001, med tillhörande tidningsurklipp. Skildringarna är specifikt skrivna för IK Brages officiella hemsida. Innehållsförteckning 1980........................................................................................................................................ 2 1981........................................................................................................................................ 4 1982........................................................................................................................................ 5 1983........................................................................................................................................ 7 1984........................................................................................................................................ 9 1985...................................................................................................................................... 11 1986...................................................................................................................................... 13 1987...................................................................................................................................... 15 1988...................................................................................................................................... 17 1989...................................................................................................................................... 19 1990...................................................................................................................................... 21 1991...................................................................................................................................... 23 1992...................................................................................................................................... 25 1993...................................................................................................................................... 27 1994...................................................................................................................................... 30 1995...................................................................................................................................... 32 1996...................................................................................................................................... 35 1997...................................................................................................................................... 38 1998...................................................................................................................................... 41 1999...................................................................................................................................... 43 2000...................................................................................................................................... 45
  • 2. 1980 1980 var ett minnesvärt år både för Brage och för mig. Brage gjorde comeback i Allsvenskan och jag var ny i Borlänge. Trots att jag bara varit i Borlänge knappt fyra månader så satt jag klistrad vid radion för att höra Brage spela premiären på Nya Ullevi i Göteborg. Satt förresten, jag snarare låg för både jag och min pappa var förkylda. Nu låg vi alltså där och skulle följa IK Brage i premiärmatchen när man skulle möta storlaget IFK Göteborg med tränaren Sven-Göran Eriksson! Ingen trodde väl att Brage som spelat i division 3 så sent som 1977 skulle ha en chans, men vad hände - jo, Brage överraskade alla med att spela 1-1. Målet gjordes av Roger Hansson, dvs samme man som med ett hat-tric året innan även fixat det allsvenska kontraktet. Ja, men nykomlingar börjar ju alltid bra tänkte väl alla nu men Brage skulle fortsätta att överraska experterna. Det dröjde ända till åttonde omgången innan den första förlusten kom och då var det hemma mot Elfsborg - en motståndare som sedan alltid skulle visa sig svår att tas med. I matchen därefter mot Djurgården borta blev det också förlust och nu började olyckskorparna kraxa - ja, ja nu börjar Brage tappa så går det alltid för nykomlingar. Två raka förluster och nu skulle man möta Landskrona hemma. Så var alltså läget när jag den 11 juni 1980 skulle se min första Bragematch, den mellan Brage och Landskrona. Dagen började med mörka moln på himlen och ganska snart brakade ett häftigt åsk- och regnväder ut. Eftersom jag inte var alltför gammal och dessutom fått höra lite varningar om åska i skolan så satt jag precis som i premiären i sängen - alltför att inte blixten skulle slå ner på mig. När kvällen närmade sig så började dock vädret bli bättre så vid matchstarten klockan 19:00 var det mörka moln omkring planen men uppehåll!Lars Gyllenvåg, Nils-Erik 'Serik' Johansson och Göran Arnberg gjorde mål mot Landskrona Landskronaspelarna fick dock en kalldusch då Brage inom loppet av 18 minuter (20:e till 38:e) gjorde 3 mål! Från min plats på Norra F (det som idag är Norra E) kunde jag se Lars Gyllenvåg peta in första, Göran Arnberg straffa in andra och "Serik" Johansson rulla in trean. Göran och "Serik" gjorde därmed sina första allsvenska mål och jag var där ! Det blev alltså en lyckad vändning av Brages negativa trend och en bra "debut" för mig. I nästa match mötte Brage Mjällby och det blev en het tillställning med slagsmål - Fernström utmanade engelsmannen Worthington. Själv lyckades jag knappt se något av detta då alla reste sig upp för att följa fighten! Fotbollsmatchen vann IKB med 2-1 och jag tror även att man vann den andra kampen... Efter en lyckad vårsäsong med 16 poäng så följde Brage upp detta med 1 pinne bättre på hösten. Det blev till sist hela 33 poäng och en 4:e plats bara 4 poäng efter mästarna Öster - starkt! Fjärde platsen gav bronsmedaljer och det kunde blivit ännu bättre eftersom man när fem matcher återstod låg tvåa. Tyvärr så blev det några poängtapp på slutet även om man då vann hemmamatchen mot IFK Göteborg med 3-1. Det var en match som jag inte såg men om jag minns rätt så tyckte Rolf Zetterlund att den var en av de bästa under hans tid i Brage - en tid som började med spel i division tre och slutade med en fjärde plats i allsvenskan fyra säsonger senare - vilken prestation !
  • 4. 1981 När oktober och fotbollssäsongen lider mot sitt slut så känns det alltid långt till våren och premiären men när väl julen varit och träningsmatcherna börjar i februari så brukar det gå ganska fort och så är det april och fotbollspremiär! Nu brukar dock inte premiärmatcherna bjuda på någon större underhållning och för Brages del så var inte de allsvenska premiärmatcherna någon höjdpunkt men säsongen 1981 var faktiskt ett undantag! Brage inledde året på Stockholms Stadion mot Djurgården och vann där med 2-1 efter att bl.a nyförvärvet Rolf-Ola Nilsson gjort ett av målen. Fem dagar senare i den andra omgången vann Brage hemma mot Malmö FF med 1-0. Detta var alltså en ovanligt lyckad start och något som aldrig kom att upprepas under de övriga tio allsvenska säsongerna 1982-1990 och 1993. Det var faktiskt så att Brage efter 2-1 mot Djurgården 1981 aldrig lyckades göra ett enda mål i en premiärmatch! Tidningsurklipp inför Brages hemmamatch mot AIK. Texten under spelarbilden lyder: 'En kär gäst tycker till', 'Hjälp Polens svältande barn', 'En Brageit har vunnit skytteligan', 'Brage tvåa i rent spel', 'Gnaget - Stockholms bästa', 'Laguppställningar på sista sidan' Efter den lyckade starten blev resultaten lite mera blandade men Brage höll sig bra med i toppen av serien och det var kanske inte vad alla hade väntat sig. IKB hade nämligen inför året tappat både spelande tränaren Rolf Zetterlund och målvakten Berndt Ljung till nykomlingen AIK. Brage lyckades dock ersätta dessa på ett utmärkt sätt med tränaren Kent Karlsson och slitvargen Rolf-Ola Nilsson. I mål fick dessutom förre reservmålvakten Bengt Nilsson chansen och han skulle genom åren visa sig vara en fullgod ersättare för Berndt Ljung. I början av augusti mötte Brage de forna spelarna när IKB och AIK spelade 0-0 på Vallen i en tät match. Det skulle under de följande säsongerna visa sig vara svårt att tas med Zetterlunds lag då han ofta kände till hur de "gamla" spelarna från Brage skulle tas. Det dröjde nog ända till 1992 innan Brage kunde knäcka ett lag som tränades av Roffe Z. Då lyckades nämligen Brage besegra Örebro SK i Kvalsvenskan på bortaplan med 2-0. Det var inga snälla ord som sades i radion av Örebrotränaren efter den matchen... Värmeslingor läggs ut under Domnarvsvallen Om säsongen 1981 startade på ett bra sätt för Brage med två raka segrar så måste man säga att avslutningen på året kanske inte var lika lyckad. I de första 23 omgångarna hade Brage gjort 25 mål och släppt in 15 men i de avslutande tre matcherna gjorde Brage 9 mål och släppte in hela 12 stycken! Resultaten i de tre matcherna var Örgryte hemma 4-2, Malmö FF borta 3-6 och Djurgården hemma 2-4. Efter denna målorgie så var det kanske inte så konstigt att man grävde upp gräsmattan på Domnarvsvallen direkt efter slutsignalen i sista omgången ! Anledningen till detta var dock inte de dåliga resultaten utan det var faktiskt så att man skulle göra en ny fin gräsmatta med värmeslingor. Trots att vissa sa att den andra säsongen i allsvenskan skulle vara den svåraste så visade Brage att fjärdeplatsen från 1980 inte var en tillfällighet utan man lyckades även 1981 placera sig på den fjärde platsen och ta bronsmedaljerna. Denna gång var dock avståndet till mästarna Öster lite större, tio poäng, men det spelade ju mindre roll
  • 5. Text: Fredrik Appelblad 1982 Sommaren 1982 var het! Hmm, så kan jag ju inte skriva eftersom jag inte minns riktigt hur den var men däremot vet jag att det var hett på tåget från Borlänge idag. Något som jag också vet var hett var Brage 1982 kanske inte från början men när säsongen var slut så hade man gått till slutspel, vunnit tipscupen och spelat fyra matcher i UEFA-cupen! Säsongen började dock minst sagt dåligt. Premiären hemma mot IFK Göteborg fick flyttas till Nya Ullevi eftersom Domnarvsvallen var ospelbar och spelet var inte mycket bättre - fyra förluster på de fem första matcherna. Resten av våren gick lite bättre men Brage låg bara på tionde plats av tolv lag. Just det, till detta år hade Allsvenskan krympt till tolv lag från att tidigare varit fjorton. Dessutom infördes att de åtta bästa skulle gå till slutspel och resten, de fyra sista, skulle tvingas kvala mot lag från lägre division. Därför gällde det för Brage att spela bättre på hösten då man också skulle få klara sig utan landslagsmannen Thomas Nilsson som tyvärr hade skadat sig under våren. inför matchen mot Halmstad Nu visade dock Brage att man var ett bra höstlag för efter att man åkt på storstryk 6-0 mot blivande SM-finalisterna Hammarby så spelade Brage sju raka matcher utan förlust (fem vinster och två oavgjorda) och gick till slutspel! Den avgörande matchen var den hemma mot Halmstad och den minns jag ännu men kanske inte för själva spelet utan på grund av det som hände i slutet av matchen. Eftersom det var mitt i veckan och dessutom sent på hösten så behövde man spela i elljus men i slutet av andra halvlek blev så helt plötsligt allting svart ! Ljuset var borta - vad skulle nu hända? Efter en stunds väntan i mörkret så började ljuset återvända men det fanns ändå vissa lampor som inte lyste. Domaren ansåg dock att spelet kunde börja men det gillade inte Halmstads tränare Jan Mak. Han blev nog inte gladare av att Brage vann med 3-2 och gick till slutspel. Halmstad lyckades dock knipa den sista slutspelsplatsen så den blivande Bragetränaren Mak fick även han en ljuspunkt till sist. I slutspelet fick Brage möta serietrean Elfsborg och det visade sig vara för svårt för man åkte ur efter 0-0 hemma och 0-2 borta. Lite roligare hade däremot Brage över sommaren då man vann Tipscupen. Denna serie (alltså inte en cup) fick Brage spela i eftersom de varit fyra 1981. Segern gav 50000 kronor till klubben och spelarna fick dessutom förmånen att resa till Szczecin (Polen), Prag och Wien. I Prag kunde spelarna bland annat se en jordglob som visade Sveriges fyra storstäder Stockholm, Göteborg, Malmö och Äppelbo !?! Biljett till matchen Brage - Werder Bremen Trots slutspel och tipscup så var dock det stora detta år spelet i UEFA-cupen. Brage som 1977 spelade mot lag som Sunne, Krylbo och Malung i division tre fick alltså fem år senare möta danska Lyngby och tyska Werder Bremen i UEFA-cupen! I den första omgången mot Lyngby började Brage borta och vann med 2-1. På hemmaplan två veckor senare spelade man 2-2 och därmed var Brage klart för andra omgången.
  • 6. Där fick man möta det tyska storlaget Werder Bremen som bland annat hade Rudi Völler i laget. Brage förlorade borta med 2-0 och på Vallen visade de tyska stjärnorna att de inte ville låta Brage överraska utan där blev det tysk seger med 6-2. Trots förlusten hade Brage gjort en stark insats detta år, och förresten nu när jag funderar lite så minns jag ju att sommaren 1982 var het! Text: Fredrik Appelblad
  • 7. 1983 Södra C, bänk 4, plats 92 var den plats där jag satt och såg de flesta matcherna för Brage under de allsvenska åren på åttiotalet. Efter att under några år sett matcher från Norra läktaren så var det från och med 1983 säsongskort på Södra som gällde. Mitt på läktaren mellan spelarbåsen hade vi tre stycken platser och runt omkring fanns äkta Bragesupportrar som tillsammans både upplevde glädje och besvikelse. Där fanns mannen från Ludvika, det gamla paret och givetvis barnet som alltid åt godis men där fanns även lite mer livliga supportrar som till exempel Keith K och med tiden även krönikören själv. Ja, dessa år är bland de bästa som varit under mina tjugoen Brageår. För oss supportrar blev 1983 ett besvikelsens år men som tur var så fanns det ännu sämre lag än Brage och man lyckades till slut komma på nionde plats av tolv lag och därmed klara sig kvar i serien. Brage vann bara fem stycken matcher av tjugotvå och av dessa var fyra mot de andra bottenlagen. Den femte vinsten är dock en klassiker - Brages hemmamatch mot nyblivna UEFA-cupvinnarna IFK Göteborg. Brage som hade tagit två poäng på de tre första matcherna skulle alltså möta svårast möjliga motstånd men det spelade ingen roll. Spelarna ...och så gick målet mot IFK Göteborg till, enligt JFA... kämpade och slet och så hade man ju Rolf-Ola Nilsson! Den lille slitvargen tog bollen och avancerade några meter nedanför Norra läktaren och så pang - bollen flög som en kanon mot målet över Thomas Wernersson och in i bortre krysset! Vilket mål och vilket jubel! Målet var så snyggt att jag några dagar senare ritade av det och den teckningen har sedan dess suttit överst på min anslagstavla hemma i Borlänge. Teckningen har också gjort att min signatur JFA bland annat funnits med i ett av årets matchprogram där Per Bjurman också skriver om stormatchen Brage-Göteborg från 1983. En annan historisk händelse från detta år var att jag såg min första förlust för Brage. Det var i den tionde omgången som man mötte Malmö FF hemma. Trots att matchen spelades i slutet av juni hade jag tagit på mig en Bragehalsduk för att med denna få lite mer supporterkänsla. Nu hjälpte inte detta utan Brage förlorade med 2-0 och därmed hade jag efter omkring tjugo Bragematcher sett min första förlust. Trots att det alltså inte gick så bra denna säsong så var faktiskt Brage i serieledning under några minuter och det tror jag faktiskt var den första och enda gången det hände under de allsvenska åren. Det var i matchen borta mot Öster i den sjätte omgången som Brage vid ledning med 2-1 intog förstaplatsen men Växjölaget vände till 3-2. Därmed var toppositionen i Allsvenskan ett minne blott men vem vet någon gång i framtiden kanske Brage är tillbaka där. Text: Fredrik Appelblad
  • 8.
  • 9. 1984 Höstlaget Brage är ett uttryck som har använts flitigt under de tjugoen år jag följt laget och just i Allsvenskan 1984 gällde verkligen detta! Det fanns dock förhoppningar om att denna säsong skulle gå bättre än året innan men under ledning av den nye tränaren Kenneth Rosén började det i stället mycket dåligt. Brage fick efter en mållös premiär hemma mot Hammarby endast ihop ytterligare fem poäng under våren. När man tittar på resultaten ser man dock att sex av de sju förlusterna var med uddamålet. Brage var alltså nära men inte tillräckligt för att det skulle ge poäng utan man låg på nedflyttningsplats efter halva serien. Nu behövde alltså någonting göras men vad? Höstsäsongen inleddes med två Brian Hornsby och Paul Maguire oavgjorda matcher innan den stora vändningen skedde och det med två engelsmän i laget! Brage hade alltså fått förstärkning från "fotbollens hemland" och spelarna Brian Hornsby och Paul Maguire gjorde att trenden vände och att Brage åter blev höstens lag. Efter en vinst och en förlust i engelsmännens inledande matcher mötte man sedan IFK Göteborg. Brage spelade strålande i första halvlek och ledde med 2-0 men tyvärr orkade man inte riktigt ända fram utan matchen slutade 2-2. Man vann dock de tre följande matcherna och i den sista av dessa mot Öster så visade Hornsby sin rutin då han mot slutet av match flera gånger lugnade ner spelet så att tiden skulle gå och IKB ta två poäng. En match som än i dag dyker upp från detta år är den i sista omgången hemma mot Gefle. Brage hade efter sin starka höst kvalificerat sig för slutspelet och hade därmed inget att spela för. Gefle däremot låg illa till i botten på serien och behövde viktiga poäng. Således stod mycket på spel i denna derbymatch för gästrikarna. Matchen var länge mållös men mot slutet av andra halvlek fick Göran Arnberg bollen i närheten av avbytarbänken och han avancerade några meter och sköt i väg en hög lyra mot Gefles straffområde. Bortalagets målvakt hade solen i ansiktet och missade därmed skottet som gick direkt i mål. Stort jubel och Arnberg hoppade upp i famnen på glada lagkamrater som flög upp från bänken intill. Tack vare vinsten gick Brage upp på sjätte plats. Värre blev det för Gefle som kom sist och åkte ur Allsvenskan. Om man hade fått en poäng mot Brage skulle i stället Öster lämnat högsta serien och det är just därför som Arnbergs avgörande mål ofta dykt upp inför derbymatcherna sedan dess. Brage gick alltså till slutspel och där överraskande man alla. I kvartsfinalen mötte man Malmö FF som slogs ut via 1-0 hemma och 2-2 borta. Johan Hällman gjorde det avgörande målet i Skåne och jag minns än i dag hur glad han var i intervjun efter matchen. I semifinalen fick Brage möta IFK Göteborg och hemma på Vallen tog man ledningen med 1-0 men sedan tog det roliga slut och "Änglarna" vände och vann med 5-1. Brage avslutade dock säsongen med flaggan i topp genom att i returen på Nya Ullevi spela 2-2. I den matchen har jag för mig att domaren bjöd hemmalaget på två straffar men att Roger Hansson fixade två mål och en fin avslutning för Brage. Göteborg vann sedan finalen och därför kan man nästan säga att Brage kom trea i slutspelet då man ju förlorade mot mästarna så det år som började dåligt fick till sist ett mycket bra slut!
  • 11. 1985 Brage gick till semifinal 1984 och visst kunde man hoppas på ett liknande resultat detta år då Brage firade 60 år. Det fanns dock några saker som gjorde att det inte skulle bli lika enkelt. För det första så hade slutspelsstrecket flyttats så att endast fyra lag skulle gå till slutspel detta år jämfört med åtta året innan. För det andra så hade en del tongivande spelare lämnat laget - Peter Uhlbäck, Kenneth Gustafsson och engelsmannen Paul Maguire. Vad talade då till Brages fördel? Jo, den andre engelsmannen Brian Hornsby var kvar och sedan så hade man fått tre starka nyförvärv - Thomas Hultgren, Olle Perätalo och Patrik Englund. Vilka spelare när man så här i efterhand vet vad de tillförde Brage under flera år! Tyvärr så verkade det dock som om nackdelarna övervägde nästan hela året. Som vanligt gick det trögt på våren och två vinster på elva matcher var ju inget imponerade facit. I den sista matchen före vändningen råkade dessutom två av lagets bästa ut för en riktig stjärnsmäll. Det var i hemmamatchen mot Norrköping som Göran Arnberg och Roger Hansson försökte nicka på samma vänsterhörna men det slutade med att de istället nickade ihop. Det blev en otäck smäll som hördes runt hela Vallen. Bårbärarna kallades snabbt in på banan och kunde efter en stund hjälpa ut två blodiga spelare från banan. Som tur var så klarade sig båda ganska hyfsat även om de fick sig en del stygn och hjärnskakning. På grund av detta så tvingades Göran Arnberg stå över en match och fick därmed sin svit på 123 raka allsvenska matcher bruten. En spelare som däremot höll kvar sin svit var målvakten Bengt Nilsson. Han hade efter denna säsong spelat 114 allsvenska matcher i rad och genom detta ledde han den så kallade nonstoptabellen. Efter den tröga våren så fortsatte det inte mycket bättre på hösten och när Brage skulle möta Öster hemma i den femtonde omgången så låg IKB under nedflyttningsstrecket. Trots att man vann över smålänningarna så var Brage kvar under strecket även inför mötet med ett annat smålandslag - Kalmar. Nu var det endast fem matcher kvar och att då ligga på näst sista plats är ju inget drömläge. Det var dock först nu som säsongen blev trevligare. En poäng mot Kalmar och sedan en storseger med 4-0 mot jumbon Trelleborg - ett resultat som jag redan på läktaren före matchen gissade. När så säsongens sista hemmamatch skulle spelas så låg Brage ovanför strecket och man skulle möte Mjällby - laget som låg placeringen efter, dvs på nedflyttningsplats. En seger och kontraktet skulle vara klart! Brage tog också ledningen men i mitten på andra halvlek kvitterade blekingarna - inte bra! En vänsterhörna skulle åter stå i centrum men inte pga skador utan denna gång var det Thomas Hultgren som skulle få huvudrollen. När bollen kom flygande svävade "Hulta" uppe vid krysset och nickade in segerbollen - vilken lättnad. Brage var kvalificerat till Allsvenskan 1986! För säkerhets skull avslutade man säsongen med att ta en poäng mot IFK i Göteborg och därmed slutade man på nionde plats Text: Fredrik Appelblad
  • 12.
  • 13. 1986 Hur skall man inleda ett tal eller en berättelse? Ja, det har nog många funderat på genom åren. Skall man inleda dramatiskt eller roligt och skall historien ha ett lyckligt slut? Som författare av årskrönikor om Brage är det enkelt - det är bara att skriva om den dåliga starten och sedan avsluta med att Brage gick bättre efterhand och att det till sist ofta blev ett ganska lyckligt slut. För det är ju så de flesta säsonger har utvecklat sig och givetvis var Allsvenskan 1986 inget undantag! Plamen Nikolov, Emil Spassov, Roger Hansson, Rhonny Nilsson På de sex första matcherna spelade Brage tre oavgjorda och förlorade de övriga tre och när man dessutom fick Ola Sigfrids skadad (benbrott) i den uppskjutna premiären borta mot Norrköping så såg läget inte alltför ljust ut för jumbon Brage. Att man också inför året blivit av med Thomas Nilsson som valt att lämna Brage för att spela med Karlstad BK gjorde inte det hela bättre. Nu gällde det för den nye tränaren holländaren Jan Mak att hitta på något och just i samband med matchen mot Norrköping började det ryktas om nyförvärv från Bulgarien. I den sjätte matchen hemma mot Örgryte fanns också två bulgarer i laguppställningen - Plamen Nikolov och Emil Spassov. En annan bulgar som fanns med i diskussionerna var Hristo Stoichkov, en då ganska okänd spelare som dock aldrig kom till Brage utan i stället åtta år senare blev skyttekung i fotbolls- VM 1994! Matchprogram från matchen mot Norrköping I den sjunde omgången vann så äntligen Brage och det var mot obesegrade Malmö FF - inte illa! Efter ytterligare två förluster inledde så Brage en svit på fyra raka segrar. Den andra av dessa segrar togs hemma mot Halmstad i sista vårmatchen. Matchen var jämn och spännande och stod 1-1 och Brage behövde vinna eftersom man fortfarande låg sist men i den mycket jämna serien så hade man faktiskt bara två poäng upp till sjätte plats! Publiken började ropa på byte och den spelare man ville få in var Roger Hansson. Roger hade varit skadad och inte ordinarie på slutet men att hans kapacitet var hög visste alla. Tränare Mak gjorde bytet och det dröjde inte så länge innan Roger fick bollen utanför straffområdet. Han avancerade några steg, tryckte bort en back och chippade bollen över en utrusande Halmstadmålvakt - 2-1 och jubel! När så Brage hade vunnit fyra raka segrar skulle man möta Elfsborg hemma. Alla hoppades på en femte seger men som så ofta var boråsarna ofina och vann med 2-0. Det blev alltså ingen seger och det har tyvärr aldrig blivit fem raka vinster för Brage under mina tjugoen "Brageår". Det har funnits några chanser men IKB har alltid stupat i den femte matchen. Höstsäsongen fortsatte dock mycket bra och en som bidrog till detta var mittfältaren Rhonny Nilson som gjorde åtta av Brages nitton mål denna säsong. När endast två matcher återstod av serien så låg Brage fyra, dvs på slutspelsplats! Veckorna före detta spännande slut hade jag faktiskt ganska bra koll på vad som hände eftersom jag under två veckor i september hade PRAO på Brages kansli och därmed kunde följa favoriterna på nära håll. Nu var det alltså dags för ett avgörande och åter var det Norrköping som var motståndaren och det på min födelsedag. Tyvärr fick jag ingen trevlig present för östgötarna vann med matchens enda mål. Det gick ännu sämre i sista omgången borta mot AIK så slutspelsplatsen var borta trots att det alltså "bara" hade räckt med en seger i någon av dessa matcher. Nu slutade i stället Brage åtta men det var ju trots allt ganska bra med tanke på hur året startade så det blev ju ändå ett
  • 14. ganska lyckligt slut till sist. Text: Fredrik Appelblad
  • 15. 1987 När en säsong är slut så brukar det ryktas om att vissa spelare är på väg till andra lag och hösten 1986 var det ganska mycket surr kring spelarna i Brage. Jag minns att det tre dagar i rad i BT stod att Blomberg, Hedén och Rhonny Nilsson var klara för nya klubbar och när sedan tränaren Jan Mak tackade för sig så såg det lite oroligt ut inför säsongen 1987. Men så en dag i slutet av november presenterade Brages ordförande Lars Ivarsson ett intressant nyförvärv på ledarsidan nämligen förre förbundskaptenen i bandy Håkan Sundin! Håkan skulle tillsamman med Janne Lindstedt leda Brages fotbollsherrar 1987. Janne hade ju redan varit assisterande tränare till Jan Mak. Denna spännande lösning kanske gjorde att Rhonny Nilsson inte lämnade laget och dessutom gjorde det kanske att nya spelare sökte sig till Brage. Några av dessa var Jonas Källström, Simon Hunt, Anders Erlandsson och Thomas Nilsson. Thomas hade efter en utflykt i Karlstad sökt sig tillbaka till hemtrakterna. Med dessa starka nyförvärv kunde säsongen bli riktigt intressant men vad hände - jo, som vanligt började det dåligt - mycket dåligt! Tre förluster på de första fyra matcherna och tabellraden 0 1 3 0-9 är ju inget som skrämmer Brage i Tipsextra! motståndarna. I den femte omgången fick i alla fall Brage med sig en pinne borta mot Öster och det var mycket tack vare målvakten Bengt Nilsson som räddade en straff på övertid och därmed slutade det 1-1. Matchen därefter så vann äntligen Brage hemma över tabelljumbon Elfsborg som faktiskt bara hade tagit en poäng. Nu vände dock inte trenden utan det blev ännu en förlust i nästa match och Brage låg på nedflyttningsplats. Det var dock i detta läge som en historisk och imponerande svit skulle inledas - en svit på fjorton raka matcher utan förlust! Från och med den 28 maj till och med den 26 september fick Brage sex vinster och åtta oavgjorda. Denna svit av matcher kunde dock ha slagits säsongen 2000 då Brage hade tolv raka utan förlust. Denna framgångsrika rad gjorde givetvis att Brage avancerade i tabellen och frampå hösten var laget och nosade på en slutspelsplats. Tyvärr kanske man ibland blev lite försiktig och endast fick oavgjort men när segern på denna tid bara gav två poäng så tappade man inte särskilt mycket på ett kryss. Den trettonde raka matchen spelades på Råsunda mellan AIK och Brage och det var den första bortamatchen som jag såg. Matchen slutade 0-0 och det jag minns bäst från den matchen är nog att jag vann 171 kronor på Oddset efter att jag fått in en trippel. Det var ju förresten premiär för Oddset just detta år. När endast två matcher återstod så hade Brage en bra chans att gå upp på slutspelsplats. Den första av dessa var den TV-sända hemmamatchen mot Örgryte. Brage spelade drömfotboll och vann med hela 4-0 efter två mål av Anders Erlandsson. Anders hade också ett jätteläge att göra 5-0 men missade och därför låg inte Brage på slutspelsplats när man i den sista omgången skulle möta Malmö FF på bortaplan. Brage behövde i denna match få ett bättre resultat än Öster om man skulle gå till slutspel. Tyvärr blev det förlust med 3-0 mot seriesegraren MFF och sviten var bruten för Brage som slutade femma i serien. En annan svit som bröts i denna match var Bengt Nilssons 157 allsvenska matcher i rad. Anledningen till detta, som också diskuterades efter matchen, var att lagledningen hade låtit reservmålvakten Bengt Andersson få göra debut eftersom Andersson enligt vissa rykten krävt
  • 16. att få spela för att stanna kvar i klubben. Så här efteråt var det nog rätt att låta honom få spela eftersom han sedan kom att bidra med goda insatser under efterföljande år. Text: Fredrik Appelblad
  • 17. 1988 Varför minns man ett visst ögonblick eller en viss händelse? Ja, de första minnena som liten är kanske ofta förknippade med en farlig eller skrämmande upplevelse. Senare i livet kanske man även kommer ihåg trevliga stunder som inträffat som till exempel när Brage gjort mål. Säsongen 1988 innehöll en hel del roliga händelser som jag minns än i dag. Brage som ju hade kommit femma i Allsvenskan 1987 efter en stark höst inledde även detta år i samma stil genom att spela bra i träningsmatcherna. Man hade dessutom fått flera bra och lovande nyförvärv i Jarmo Alatensiö, Göran Bergort och Bernhard Brcic! Det började också bra i de fem första matcherna då man vann två och spelade oavgjort i två men sedan hamnade laget i en formsvacka och vann endast en match på åtta omgångar. Viktiga poäng stod därför på spel när Brage en bit in på hösten skulle möta AIK på Råsunda i en match som visades i efterhand på TV. Nu såg det dock inte så bra ut när AIK ledde med 2-0 i andra halvlek men genom ett mål av Jonas Källström svängde matchen och i slutminuterna kunde Simon Hunt kvittera till 2-2! I matchen därefter borta mot GAIS på Nya Ullevi blev det åter förlust även om Brage hade en kvitteringsboll inne i slutet av matchen då assisterande tränaren Thomas Nilsson gjorde ett inhopp och tryckte in kvitteringen som dock inte godkändes. Det var dock inte någon större överraskning att man inte tog poäng på bortaplan då man faktiskt inte vann en enda match utanför Borlänge detta år! På hemmaplan gick det dock bättre och där blev det endast en förlust. I några av dessa hemmamatcher inträffade också ett par höjdpunkter från detta år. Mot GIF Sundsvall gjorde Göran Bergort ett mycket snyggt mål då han snappade upp en långboll och på halvvolley sköt ett skott från 15-20 meter i bortre burgaveln förbi en tvekande bortamålvakt. I matchen därefter gjorde Jarmo Alatensiö ett härligt frisparksmål. Alla väntade på att Öster skulle ställa upp en mur men inte Jarmo. Han gick helt lugnt fram och skruvade in bollen i öppet mål bakom en förvånad Thomas Ravelli. I säsongens sista match hemma mot Malmö FF fick tränaren Janne Lindstedt kröna sin sejour i Brage genom att avsluta med en vinst mot SM- vinnarna och därmed så slutade Brage på sjunde plats. Två andra händelser detta år var OS i Söul och UEFA-cupen mot Inter! I OS hade Brage två spelare med - Göran Arnberg och Bengt Nilsson. På grund av OS så gjorde också Allsvenskan ett uppehåll på en hel månad. Brage var dock inte helt sysslolösa Laguppställningarna i matchen Brage - Inter utan i början och i slutet av detta uppehåll så spelade man två stormatcher i UEFA-cupen mot italienska Inter. I det laget spelade bland andra Zenga, Bergomi, Brehme och Matthäus! Den första matchen spelades borta på San Siro i Milano och Brage hängde med riktigt bra. Strax före paus gjorde dock Inter 1-0 på straff men tjugo minuter in i andra halvlek var det Brages tur att få chansen från elva meter. Göran Arnberg tog som vanligt hand om straffen och satte den säkert i mål - 1-1! Mot slutet hade man även chansen att ta ledningen men i stället gjorde hemmalaget 2-1 på ett ganska svagt skott som kanske just därför lurade Bengt Andersson i målet. I returen en månad senare började det lika dåligt då Inter redan i den nionde minuten gjorde mål. När så publiken började förbereda sig på korvätning och kaffedrickande så hände årets höjdpunkt. En långboll från mitten gick in mot straffområdet och där mellan de italienska försvararna dök den orädde Johan Hällman upp och språngnickade in 1-1 - vilket jubel och
  • 18. vilket minne! Nu hjälpte dock inte detta utan en kvart från slutet gjorde Inter 2-1, vilket blev slutresultatet, men Brage hade ju ändå gjort en fantastisk insats. Text: Fredrik Appelblad
  • 19. 1989 Tröja nummer 10 den är mycket speciell inom fotbollsvärlden. Den innehas ofta av en lirare - en stjärna. I svenska lag är dock kanske inte nummer tio lika heligt men i denna krönika - min tionde - är numret det eftersom Brage detta år spelade sin tionde raka säsong i Allsvenskan. Detta var något som bara storlagen IFK Göteborg och Malmö FF kunde matcha. Brage som inför detta år blivit av med Patrik Englund till Lugano i Schweiz fick dock ingen trevlig "jubileumspresent". I premiären hann publiken knappt bänka sig förrän Göteborgs nyförvärv från IFK Eskilstuna Kenneth Andersson tryckte in 0-1 redan efter en minut och tjugoåtta sekunder. Göteborg vann sedan med 2-0 och det gladde nog de två andra nyförvärven i IFK nämligen Thomas Ravelli och Pontus Kåmark. Efter denna chockstart så verkade det som om det gick troll i matcherna på Matchprogram Domnarvsvallen för Brage fick bara en vinst på de åtta första matcherna hemma. Den enda vinsten togs mot AIK vid midsommartid då Göran Bergort med ett långt inkast lyckades "kasta" bollen i mål via bortalagets målvakt. Nu fick jag tyvärr inte se detta mål eftersom jag då befann mig på bilresa i södra Europa och resultatet fick jag sedan reda på först en dryg vecka senare via Text-TV på ett hotell i Skåne. På den här tiden fanns ju ingen möjlighet att se resultat på Text-TV via Internet något som man i dag lätt kan göra. Som tur var så lyckades Brage något bättre på bortaplan. Därför kunde den finländske tränaren Tommy Lindholm i alla fall sova ganska lugnt på nätterna även om det tidvis under säsongen fanns en del som var kritiska mot ledningen. Precis som 1983 fanns dock ett par livlinor och Brage lyckades bra mot de sämre lagen då man faktiskt vann alla fyra matcherna mot seriens två sämsta - GIF Sundsvall och Frölunda. En annan likhet mot säsongen sex år tidigare var också att Brage besegrade Göteborg med 1-0 men denna gång skedde det på bortaplan. Brage spelade mycket taktiskt och med ungefär tjugo minuter kvar att spela kunde jag från Nya Ullevis läktare se när Simon Hunt gjorde mål bakom en chanslös Thomas Ravelli och en stor skräll var ett faktum! Simon Hunt utmärkte sig också tidigare på säsongen då han i hemmamatchen mot Norrköping gjorde tre mål. Brage ledde med 2-0 i paus men östgötarna kunde vända till 2-4. När endast några minuter återstod kunde i alla fall Hunt fullborda sitt hat-tric och därmed var han den förste i Brage att göra tre mål i en match sedan Tipstjänst (nuv. Svenska Spel) införde tävlingen Mr. Hat Tric 1983. En annan intressant detalj från denna förlustmatch var också att domaren Anders Frisk dömde sin första match i Allsvenskan. Vilken placering fick då Brage detta år? Ja, när det just i dag faktiskt är precis tio år sedan jag kom till Uppsala första gången för att börja studera vid Uppsala Universitet kan jag bara konstatera: Brage slutade - ja, just det tia! Text: Fredrik Appelblad
  • 20.
  • 21. 1990 Tur och otur, bra och dåligt, stolpe in och stolpe ut, roligt och tråkigt, lätt och svårt - ja, allt bra följs ofta av något mindre bra och det gäller även fotbollsresultat. Brage hade flera gånger under åttiotalet legat farligt nära nedflyttningsstrecket men alltid klarat sig kvar. Detta år då man spelade sin elfte raka säsong i Allsvenskan var dock allt mindre bra. Ja, snarare mycket dåligt eftersom Brage åkte ur! Inför denna säsong hade det skett en del förändringar både i reglerna och i truppen. För det första så skulle tre lag åka ur serien eftersom Allsvenskan 1991 skulle innehålla tio lag i stället för tolv. För det andra så skulle en vinst ge tre poäng och inte som tidigare två och för det tredje så hade Simon Hunt lämnat Brage men i stället hade man fått tillbaka Thomas Blomberg och Peter Uhlbäck. De två första förändringarna skulle senare visa sig vara mycket ofördelaktiga för Brage. I premiären borta mot AIK började besvärligheterna då Brage trots ett par ribbträffar förlorade med matchens enda mål. I efterföljande match hemma mot GAIS lyckades i alla fall Brage kvittera bortalagets ledning i matchens allra sista minut. Att det blev mål i sista minuten var nu inte något ovanligt denna säsong men frånsett matchen mot GAIS så var det Brage som drabbades av motgångarna. Det var också precis efter dessa två matcher som sviten på tre raka sena poängtapp inträffade. Mot Örebro hemma blev det förlust efter det att Göran Arnberg gjort självmål i den nittionde minuten. Därefter så var det dags att möta Djurgården borta och där kvitterade hemmalaget i den nittioandra minuten. Efter dessa två kallduschar så låg nerverna på utsidan när klockan tickade mot nittio minuter i hemmamatchen mot Halmstad. Peter Vougt hade genom sitt första allsvenska mål gett Brage ledningen med 1-0 och man kunde därmed ta sin första trepoängare. Då hände det som inte fick hända Peter Granberg blev knuffad och liggande i luften fick han bollen på handen. Det blev straff för Halmstad och 1-1 i den nittioförsta minuten - ofattbart och jag såg allt! Allsvenskan gjorde efter åtta omgångar uppehåll på grund av VM i Italien och då låg Brage sist. När serien började igen i juli kunde jag från Nya Ullevis läktare se Brage spela 3-4-3 med Olle Perätalo som libero. Denna förändring gjorde laget bättre och man tog också en historisk trepoängare. Man lyckades också vinna borta mot Malmö FF men problemet detta år var att man spelade hela sju oavgjorda matcher på hemmaplan och det var ju inte bra när en vinst detta år gav tre poäng. Den första hemmasegern kom i sjunde hemmamatchen då man överraskande vann mot blivande SM-vinnarna IFK Göteborg med 2-1. Jag såg tyvärr inte denna match eftersom jag under denna höst gjorde militärtjänst på I2 i Karlstad. Därför gick jag i stället nervöst fram och tillbaka i ett tomt logement och lyssnade på radions rapporter från matchen. Brages uppryckning efter VM-uppehållet gjorde att de lyckades kravla sig upp på rätt sida om nedflyttningsstrecket men åter igen skulle lyckan vända. Brage lyckades bara nå oavgjort hemma mot jumbon Hammarby och Djurgården. Man förlorade också oturligt hemma mot Malmö sedan Dan Corneliusson gjort matchens enda mål via en Bragespelare. Brage var åter
  • 22. under strecket och när man fick vända hem från Göteborg med en förlust på 2-0 mot GAIS var läget kritiskt inför sista omgången mot AIK. Man låg på fel sida strecket och hade två poäng upp till Halmstad som dessutom skulle möta jumbon Hammarby på hemmaplan. Brage gjorde sitt genom att slå AIK med 4-2 men Halmstad såg ut som klara segrare när de ledde med hela 4-0. Då vaknade helt plötsligt Hammarby till liv och genom tre snabba mål var de uppe i 4-3 och en kvittering skulle göra att Brage var kvar i Allsvenskan! Nu blev det tyvärr inga fler mål och Brage kom tia och åkte därmed ur Allsvenskan men om inte tre lag åkt ur så hade man klarat sig kvar. Dessutom så hade AIK åkt ur serien i stället i fall seger gett två poäng och inte som nu tre så de två regeländringarna inför säsongen drabbade verkligen Brage hårt. Sejouren i Allsvenskan var alltså över efter elva säsonger men som alltid kommer det även bra stunder efter de dåliga och några år senare var det åter dags för allsvensk fotboll på Domnarvsvallen i Borlänge. Text: Fredrik Appelblad
  • 23. 1991 Gula löv, kyliga mornar och äpplen på marken är något av det som kännetecknar hösten. Något annat är också att Brage brukar spela bra och framgångsrik fotboll. Därför skulle det ju vara bra om man i tabellen endast räknade matcherna på hösten och detta år, då Brage spelade fotboll i division ett efter elva säsonger i Allsvenskan, så gjorde man faktiskt det! Ja, nu räknade man ju förstås även våren för sig eftersom man detta år införde ett helt nytt seriesystem. Detta var ju också orsaken till att Brage ramlade ur Allsvenskan 1990 eftersom den högsta serien endast innehöll tio lag 1991. I division ett så spelade man fyra serier med endast åtta lag i varje. Dessa serier avgjordes redan fram till sommaren och i en av dessa så lyckades inte Brage så bra utan man kom bara på fjärde plats. I premiären hemma mot Gefle så satt jag för första gången sedan 1982 på den Norra läktaren och kunde därifrån se hur Brage och Gefle spelade 0-0. Eftersom Brage var favorit i serien så spelade många motståndarlag väldigt defensivt och skräckexemplet var i tredje omgången hemma mot Kiruna. Gästerna lyckades ta ledningen ganska tidigt i matchen på en kontring och sedan bildade de en kompakt försvarsmur och så fort de fick frispark eller inkast tog de mycket lång tid på sig. Insparkarna sköts också av en utespelare allt för att tiden skulle gå. Kiruna vann med 1-0 och efter denna match brukar jag alltid kalla denna typ av spel för Kirunataktik. Efter fem matcher av fjorton hade Brage endast vunnit en match och för att få lite bättre fart så lyckades Keith Karlsson och några andra få hit en förstärkning från Skottland - Mark McGhee. Han debuterade hemma mot Luleå och lyckades göra ett mål så att Brage tog en viktig trepoängare. Keith&Co som satt bakom mig på Södra var mycket nöjda. Nu hjälpte inte detta så mycket för i nästa match på Studenternas i Uppsala så spelade Sirius och Brage 0-0 på en mycket dålig plan - en potatisåker. Resten av våren blev inte mycket bättre. När så sommaruppehållet och den nya serieindelningen kom såg det ut som om Brage hamnat i en ganska lätt serie så förhoppningen fanns att man skulle kunna vinna den och komma till kvalspel. Höstserien inleddes dock med två förluster på de tre första matcherna och det var först i bortamatchen mot Sirius som spelet lossnade. Brage vann med 2-1 och det avgörande målet såg jag genom staketet på arenan. Anledningen till det var att jag denna dag var med mina föräldrar i Uppsala för att titta på lägenheter eftersom jag snart skulle flytta till Uppsala för att börja mina universitetsstudier. Det var alltså då som vändningen kom och sedan så vann Brage de flesta matcherna ganska lätt och en spelare som fick bidra till framgången var målvakten Bengt Andersson som gjorde hela tre mål. Det var straffmål men ändå! När så Brage var klara seriesegrare återstod två matcher och i den första av dessa skulle man möta Sleipner på hemmaplan. Ett problem för Brage var att fyra spelare hade två varningar och om de skulle få en till så blev de avstängda i en viktig kvalmatch. Därför vore det bättre om de kunde fixa till en avstängning till den sista seriematchen så målsättningen mot Sleipner
  • 24. var att Arnberg, Perätalo, Jaxgård och Granberg skulle få gula kort. Det lyckades också till sjuttiofem procent! Publiken jublade när domare Ahosmäki tog upp det gula kortet och varnade Göran Arnberg som skrek och sparkade bort bollen och Olle Perätalo fick samma straff när han hoppade upp i en nickduell och boxade bort bollen. Nuförtiden så nollställs varningar inför ett kvalspel så att sådana här situationer inte behöver uppstå men nog var det ett kul minne alltid! I kvalet så vann först Brage två matcher mot Vasalund men sedan föll man hemma mot Helsingborg med 3-0 och trots att man sedan vann borta så var säsongen slut men hösten hade ju trots det varit ganska framgångsrik. Här skulle egentligen krönikan varit slut men jag måste till sist berätta om ännu en lustig händelse från denna säsong. Det var i matchen hemma mot Sirius på våren som domaren Bo Persson från Gävle blåste av spelet en bit in i första halvlek. Anledningen? Jo, publiken väsnades för mycket! Det var ungdomar som deltagit i Fotbollsskolan som med hjälp av bland annat trumpeter förde alltför mycket liv på läktarna enligt den känslige domaren. Själv har jag genom åren fått kritik för att jag klappat händerna så hårt att några fått ont i öronen. Ja, det är inte lätt att vara fotbollspublik på Domnarvsvallen. Text: Fredrik Appelblad
  • 25. 1992 Vilket är roligast? Är det att vara bäst bland de något sämre eller är det att vara sämre bland de bästa. Ja, nog är det roligt att vara bra och lyckas väl men om motståndet inte är det bästa så kanske man gärna vill mäta sina krafter mot de bättre men då är ju risken att det kanske går lite sämre och då blir ju allting inte lika roligt längre. Detta år ville Brage lyckas bra mot de något sämre lagen (Division 1 Östra) för att sedan förhoppningsvis få möta de bättre på hösten i Kvalsvenskan. Precis som 1991 var alltså säsongen uppdelad i två serier, en vår- och en höstserie. Brage visade Bengt Andersson - kvalhjälte! redan på försäsongen att man skulle kunna lyckas riktigt bra. Man hade inför året tappat Thomas Blomberg men istället hade man fått nyförvärv från Forssa (Mats Ferner) och från Kvarnsvedan (Mikael Henriksson). Dessutom plockades bland annat Jens Thörnberg och Fredrik Söderström upp från U-truppen. På våren var det endast Vasalund som kunde störa Brage och laget från Solna med Nebojsa Novakovic i spetsen fick också dubbel revansch för kvalförlusten 1991. Trots detta så vann Brage vårserien med hela fyra poäng före just Vasalund. Därmed skulle Brage få spela Kvalsvenskan till hösten. Denna serie bestod av de fyra sämsta i vårens Allsvenska och sedan fyra stycken seriesegrare från ettan. Brage inledde Kvalsvenskan hemma mot GAIS men tyvärr så blev det förlust mot göteborgarna som just hade fått förstärkning av hemvändande proffset Glenn Hysén. Det skulle dock bli bättre redan i nästa match då Brage fick en poäng borta mot Djurgården. Det var också på bortaplan som de största framgångarna kom denna höst för efter oavgjort på Stadion så spelade Brage sex bortamatcher och vann alla - otroligt! När man spelade slutet av bortamatchen mot Örebro i den tredje omgången så satt jag och väntade på Uppsalatåget i Borlänge. En timme efter matchens slut satt jag fortfarande kvar men vad gjorde det att tåget var försenat när Brage just vunnit sin första match i serien och därmed visat att chansen till en allsvensk plats fanns inom räckhåll. Även hemmamatchen mot närkingarna är minnesvärd. En på denna tid svag och darrig domare Anders Frisk påverkades av Örebros Magnus Erlingmark att visa ut Bernhard Brcic. Brage kämpade dock storartat och som vanligt detta år så storspelade Bengt Andersson i målet. Matchen slutade 0-0 och Brage tog ännu en viktig poäng trots att man var en man mindre i en dryg halvlek. Den enda hemmasegern på hösten togs mot Halmstad. Det var ingen vanlig seger utan Brage vann med hela 6-1 över hallänningarna som förresten hade hela tolv spelare i laget som hette något som slutade på sson t.ex. Gudmundsson, Alexandersson och Bertilsson! Man måste nog räkna denna seger som en av Brages mest meriterande på hela 90-talet. Mitt under Kvalsvenskan började man diskutera om att utöka Allsvenskan från tio till fjorton lag och efter några veckor togs också detta beslut. Detta innebar att Kvalsvenskan fick nya förutsättningar. Från början var det tänkt att de tre bästa skulle gå upp till Allsvenskan och att sedan fyran skulle få kvalspela mot en vinnare ur höstettorna. Nu blev det istället så att fyra lag skulle gå upp och resten skulle få kvalspela mot fyra lag från höstettorna. Det spelade dock ingen roll för Brage för man gjorde en otroligt stark insats och kom trea och var därmed klara för spel i Allsvenskan 1993. Härligt!
  • 26. Ja, allting var riktigt roligt detta år och det blev alltså inte sämre av att Brage fick spela mot de bättre lagen på hösten. Tyvärr skulle det inte bli lika roligt året efter då de riktigt bra lagen stod på andra sidan mittlinjen men det är en helt annan historia. Text: Fredrik Appelblad
  • 27. 1993 Hur kan någon tycka att en sak är dålig men en annan tycka att samma sak är ganska bra? Ja, det kanske kan bero på vad man jämför med. Om man varit med om något mycket bra så kanske man är mer kritisk till det som är sämre än den som aldrig upplevt något bra. I alla fall så spelade Brage detta år i Allsvenskan och det går ju knappast att säga att säsongen var någon höjdpunkt men för den som aldrig sett Brage spela i Allsvenskan så kanske detta år ändå var en trevlig upplevelse. Problem började redan före premiären då Brage hade mycket dåliga träningsmöjligheter och dessutom så fördröjde AIK övergångarna för Stefan Jonsson och den gamle trotjänaren Bernt Ljung som efter 12 säsonger återvände till Brage. Eftersom Brage redan hade en tunn trupp så gjorde ju inte dessa händelser saken bättre. Då var det kanske inte så konstigt att Brage i premiären fick vända hem från Skåne med en förlust mot Malmö FF men siffrorna 7-0 var kanske inte det som dalfolket väntat sig. Efter denna storförlust så gällde det att säkra bakåt och hemma mot Öster så inledde Brage med fem man i försvaret. Det hjälpte nu inte utan redan efter dryga tjugo minuter låg Brage under med 2-0. Nu lyckades man dock rycka upp spelet något och Mats Ferner kunde driva fram bollen över planen mitt under en hagelskur och med en crossboll hitta Kenneth Fredriksson som gjorde 1- 2 men det blev ändå till sist förlust med 3-1. I tredje omgången fick i alla fall Brage med sig en poäng genom 0-0 hemma mot Halmstad. Det fortsatte dock dåligt och efter fem matcher hade Brage en poäng och målskillnaden 2-18. Det var inte med någon större glädje som man satte sig framför Fotbollskväll som för övrigt hade premiär detta år. Efter denna tunga start så skulle Brage spela borta mot serieledande AIK på Råsunda och jag hade tagit tåget från Uppsala för att se denna onsdagsmatch. AIK inledde också bäst och man ledde med 2-0 efter en dryg halvtimme - inte bra! Det skulle dock bli bättre och med ett mål före paus såg Simon Hunt till att Brage hade kontakt men det skulle bli ännu bättre. Några minuter in på andra halvleken kvitterade Anders Sjöö men efter sextio minuter hände det som inte fick hända då Brages lagkapten Göran Arnberg blev knäskadad. Han bars ut på bår och de följande trettio minuterna är nog de mest konstiga i min fotbollstid. AIK lyckades på denna halvtimme göra sju mål och gå upp till 9-2 och var ytterst nära att göra tvåsiffrigt. Brage lyckades dock till sist göra 9-3 genom Peter Vougt. I omgången därefter blev det faktiskt en ännu större förlust då Brage i rena chocktillståndet förlorade med 8-1 borta mot Norrköping. Det värsta var dock över och även om Brage inte vann så många matcher så skulle resten av säsongen i alla fall innehålla lite mer normala resultat. Brage låg också klart sist ett tag men det fanns vissa stunder under hösten då man faktiskt hade lite känning på kvalplatsen men till sist så slutade man ändå sist. Det fanns dock vissa höjdpunkter under säsongen och en av dessa var revanschmatchen hemma mot AIK. Denna match spelades en lördagskväll och anledningen till detta var att det samma helg spelades Davis Cup i Borlänge mellan Sverige och Tyskland. Inför dryga tvåtusen åskådare gjorde Brage en storstilad insats mot Tommy Söderbergs mannar. Brage tog ledningen på straff och en bit in på andra halvlek fick Mats Ferner en snygg passning i djupled av Bernhard Brcic. Ferner kom fri med Magnus Hedman och gjorde en snygg chipp över honom - 2-0! Jag höll nästan på att slå huvudet i läktartaket av glädje. Brage vann till slut matchen med 2-1.
  • 28. Några andra minnesvärda inslag från året var från de tre sista matcherna. Mot Helsingborg hyllades en nybliven landslagsman före avspark. Landslagsmannen var Henrik "Henke" Larsson. I den näst sista omgången gällde det för Brage att vinna borta mot IFK Göteborg för att ha en minimal chans Brages senaste allsvenska match: Örebro hemma 1993 att klara kontraktet. Nu behövde också IFK ta tre poäng för att säkra SM-guldet och det trodde ju alla att de enkelt skulle göra men spelarna i Brage ville annat. Man kunde senare på kvällen se ett inslag i TV4 där Woxlin, Brcic och grabbarna lekte med göteborgarna i en match som slutade 0-0 men som ju tyvärr också innebar att Brage åkte ur. I den sista omgången mötte Brage hemma på Domnarvsvallen Örebro och det blev förlust med 3-1. Vid ställningen 0-3 fick Brage några hörnor och den fåtaliga publiken försökte elda på hemmalaget för nog ville alla se ett sista allsvenskt mål och visst gav det också önskad effekt. Med knappt tio minuter kvar hoppade Simon Hunt upp och nickade in 1-3 på en högerhörna och det målet är ju också Brages senaste i Allsvenskan. Ja, var då detta en bra säsong? Nja, om man som jag sett Brage ta fjärdeplatser i Allsvenskan och sett möten mot Inter i UEFA-cupen så var nog det här en tråkig säsong. Om man däremot jämför med möten mot Gunnilse och Spårvägen i ettan så måste man ju ändå säga att denna säsong ändå var en ganska minnesvärd och intressant historia. Text: Fredrik Appelblad
  • 29.
  • 30. 1994 Livet består ofta av glädje, sorg, lycka och olycka. I fotboll är det samma sak och där brukar man prata om katastrof, drömspel och mycket annat. När hemska saker händer i livet kanske inte fotbollen är så viktig och allvarlig men den kan ändå hjälpa till att pigga upp tillvaron för den som har det svårt. Just detta år hände det många tråkiga händelser men själv hade jag det mycket bra och det fanns även glädje i fotbollen - Sverige tog brons i fotbolls-VM på andra sidan Atlanten. För Brage som var tillbaka i ettan fanns det också många trevliga stunder men det fanns också en del tråkiga perioder. Redan före premiären hände det en sorglig sak då ordförande Börje Andersson avled. I hemmapremiären mot Spårvägen hedrades hans minne. Matchen slutade också i moll då Spårvägen vann med 1-0. Spåret som denna säsong slutade sist vann även returen på hösten. Ja, Spårvägen har under hela nittiotalet varit en mardrömsmotståndare för Brage. Spelet fortsatte också dåligt efter premiären och på de sex första matcherna tog Brage endast fyra poäng men efter att man förlorat på Studenternas i Uppsala mot Jevtushenko&Co så vände trenden. Brage spelade elva matcher och fick på dessa endast en förlust och tack vare det så gick man från en position i botten ända upp till andra plats som var en kvalplats till Allsvenskan. Under den återstående delen av serien varvade Brage vinster med förluster och tappade därmed kvalplatsen. I den sista hemmamatchen Matchprogram, Brage - Djurgården mot Umeå hade man dock chansen att passera Umeå som just då låg på kvalplats men tyvärr blev det förlust med 3-1 och kvalchansen var borta. Brage som hade värvat Joel Cedergren och Mathias Jones från IFK Mora till denna säsong lyckades dock besegra seriesegrande Djurgården både hemma och borta. Djurgården fick endast tre förluster detta år och av dessa svarade alltså Brage för två. På Stadion vann Brage med hela 4-1 och hemma på Domnarvsvallen blev det 2-1 till Brage. Man låg dock under med 1-0 men under sista kvarten vände Brage. 1-1 gjorde den precis inbytte Mathias Jones på en hörnretur och i slutminuterna språngnickade Fredrik Söderström in ett inlägg från vänsterkanten. Kanske Fredrik, som sedan blev proffs i bland annat portugisiska Porto, minns det målet än idag när han besöker Vallen. Woxa och Nebosja Två andra lyckomatcher var 5-0 hemma mot Sirius och 5-1 på Arosvallen i Västerås. Från den senare matchen minns jag att tidningarna i Västerås berömde Brages fina passningsspel och med spelare som Bernhard Brcic, Mattias Woxlin, Fredrik Söderström, Joel Cedergren, Mikael Henriksson och Anders Sjöö m.fl. i laget kan man förstå hyllningarna. Säsongen som började i moll och som sedan fortsatte i dur slutade alltså någonstans mittemellan då Brage kom sexa. Men som en känd person sagt: fotbollen är den viktigaste saken av de oviktiga. Ja, då kanske inte detta spelade så stor roll ett år då glädje och sorg avlöste varandra. Text: Fredrik Appelblad
  • 31.
  • 32. 1995 Varför går man på fotboll? Är det för att få utlopp för sina känslor eller är det för att se mål och känna gemenskap med andra. För många personer gäller nog båda sakerna men ofta är inte svenskar så sydländska av sig utan sitter istället tysta och vågar inte höja rösten. Själv brukar jag höras och därför har jag ibland fått höra att personer omkring har fått både ont i öronen och även haft svårt att se när jag ibland flugit upp lite väl ofta. Denna säsong fick i alla fall publiken på Domnarvsvallen uppleva både jubel och mål och säkert också viss gemenskap. Brage som detta år firade sjuttio år som förening gjorde det genom att vara det lag som gjorde flest mål i Division 1 Norra. Man lyckades göra femtio mål på tjugosex matcher, dvs nästa två mål per match. Det är inte var dag som Brage gör flest mål i en serie. Till detta år hade Peter Vougt gått till Halmstad och Mattias Woxlin försvunnit till Gefle. Brage hade dock förstärkt med bland annat Roland Bulders, Conny Olsson, Jon Persson och Jan-Åke Rosén. Det började också bra med tre vinster och två oavgjorda på de sex första matcherna. Därefter blev det lite mer blandade resultat där man dock fick en viktig seger borta mot IFK Luleå med 4-3. Brage avslutade dock därefter med två förluster före sommaruppehållet. Efter ledigheten så startade man med dubbelseger mot Lira från Luleå och efter vinster även mot Brommapojkarna och Assyriska så hade Brage chansen att hemma mot Västerås SK ta sin femte raka seger. Just fem raka hade Brage aldrig vunnit så länge jag följt laget, dvs från 1980. Det började också bra mot västmanlänningarna då Brage tog ledningen med 1-0. Det skulle dock inte vara så länge för när halvleken var över så hade Stefan Bärlin&Co gjort hela fem mål bakom en darrig Daniel Brandt. Trots att Brage vann andra halvlek med 1-0 så blev det förlust med 5-2 och stämningen på läktaren var mycket dämpad. Detta var dock något som skulle visa sig föra något gott med sig. Ett par rader bakom mig på läktaren satt Per Bjurman och led och när han lidit tillräckligt fick han en idé som skulle visa sig i nästa match. När min pappa och jag närmade oss nästa hemmamatch den mot Väsby så hördes ovanliga ljud från läktarna. Några ropade "Heja Brage" - vad var detta? Jo, det var Per Bjurman som med hjälp av andra dragit ihop en hejarklack som skulle få namnet Serik Fans. Namnet Serik kom ju förstås från den forne Bragespelaren Nils-Erik "Serik" Johansson. Matchen mot Väsby var länge jämn men med publikens stöd i ryggen så vann Brage med 3-1 och efter matchen gjorde spelarna vågen nedanför Norra E (denna sektion fanns ju då näst ytterst på Norra läktaren). Tack vare detta uppsving på läktaren så kom det att spelas flera minnesvärda matcher denna höst och många har skrivit och berättat om bortamatchen mot Gefle då många åkte till Strömvallen för att stödja Brage i kampen om en kvalplats. Jag var dock inte med i Gävle utan istället så är mitt bästa minne ifrån matchen borta mot Vasalund på Norrvikens IP norr om Stockholm. Matchen hade flyttats från Skytteholm på grund av strejk bland vaktmästarpersonal så därför kom den lilla gräsplanen intill järnvägen i Norrviken att bli spelplatsen för denna kamp. Brage hade goda chanser att nå en kvalplats och man började också mycket bra och gick upp till en ledning med 3-0. Man hade även chanser till flera mål men Vasalund bytte in Hans Eskilsson och i och med det vände matchen. Hemmalaget lyckades komma upp till 3-3 ett resultat som
  • 33. egentligen kändes som en förlust för båda lagen i kampen om en kvalplats. Det var dock på sätt och vis inte resultatet som är det mest minnesvärda utan det är ju det som hände omkring banan. Jag tog tåget från Uppsala, bytte i Märsta och gick sedan av i Norrviken. Eftersom det var en ovanlig spelplats var jag ute i god tid och när jag kom till planen var fortfarande inte grindarna öppna. Efter en stund släpptes jag dock in och vi var väl ett par stycken supportrar där. Det fanns även några poliser som tyckte att det här blir en lugn match. De skulle dock inte få en alltför lugn söndagseftermiddag för tio minuter före avspark hördes ropen skalla utanför grindarna - "Heja, heja, heja Brage - IKB är dom bästa" och snart hade den lilla ståplatsläktaren fyllts med en hel busslast av supportrar. När så Brage gjorde 1-0 sprang flera något överförfriskade Serikar in på banan. Det blev dock lite lugnare efterhand och när matchen var slut så bildade många grönvitklädda personer häck när piketbussen lämnade arenan under en Brageflagga. Efter en sådan här berättelse kanske det inte är så svårt att förstå varför man går på fotboll men det krävs att någon vågar göra något extra för att få de ofta tystlåtna svenskarna att våga leva ut på läktaren. Text: Fredrik Appelblad
  • 34.
  • 35. 1996 Sent på hösten kan det en morgon vara minusgrader för att nästa dag vara hela tio grader ute. Vädrets svängningar är ofta något som intresserar många människor. Andra saker som svänger är humör, aktiekurser och opinionen i olika frågor. Något som det också svänger om är Brage och detta år svängde både spelet och resultaten kraftigt. Året började ganska bra för på de tio första matcherna förlorade Brage bara två stycken och en av dessa var hemma mot Gimonäs där Brage föll med 1-0. Denna match påminde mycket om Kirunamatchen från 1991. Bortalaget ställde tio man i försvaret och kontrade sedan in ett mål vilket även denna gång räckte till seger. Hur underligt det än kan låta var Gimonäs ännu sämre än Kiruna vilket jag också påtalade för en bortaspelare när jag något irriterad lämnade läktaren efter matchen. Även om Brage endast förlorade två matcher på första tio så fick man inte så många poäng eftersom hela fem matcher slutade oavgjort. Det blev till exempel 3-3 för andra året i rad borta mot Vasalund och där har jag för mig att gamle kämpen Göran Arnberg var inblandad i den sista kvitteringen. Två spelare som dock var nya för året i truppen var Magnus Åhlberg och Jonas Henninger. Efter de inledande tio matcherna förlorade Brage tre raka så läget vid sommaruppehållet var inte helt bra. Det skulle dock svänga till det bättre när höstsäsongen drog i gång. I den första matchen hemma mot Visby Gute vann Brage med hela 5-0 och där gjorde Bernhard Brcic tre mål, dvs ett hattric. Själv så satt jag denna dag i en bil i södra Sverige och lyssnade på Radiosporten. Där rapporterade man att Visby ledde med 2-0 och det var ju inte bra då ju Brage redan hade tre raka förluster från våren i bagaget. När bilen rullade in mot Uddevalla kom rapporter om ännu ett mål 3-0 men till Brage!?! Tydligen hade det varit något missförstånd och 0-2 blev alltså 3-0 på några sekunder och alltså senare 5-0. Jag var dock lite besviken på att jag missat Bernhards hattric. Jag skulle dock inte behöva deppa så länge för i nästa hemmamatch den mot Sirius så gjorde Bernhard om prestationen. Han avslutade med att utifrån hörnet på straffområdet nedanför Norra E lobbskjuta in trean och alltså fullborda ännu ett hat tric - stort jubel! Efter fyra raka vinster i höststarten så skulle Brage spela borta mot Spårvägen och äntligen efter många försök (1980-1996) skulle man spela fem raka seriematcher och vinna alla hoppades jag. Som vanligt blev det dock ett dåligt resultat i den femte matchen. Det blev förlust och det hade det även blivit hemma mot Spåret. Ja, Spårvägen har varit ett verkligt spöke för Brage på hela nittiotalet! Svängningarna fortsatte dock och i den påföljande bortamatchen mot Hammarby på Söderstadion blev det vinst. Jag åkte till Stockholm en blöt höstsöndag och efter ett biljettköp på gatan kom jag in på arenan. Hammarby inledde bäst och förde spelet. Det var dock mållöst före paus men en bit in i andra halvlek tog hemmalaget ledningen. Brage fortsatte att kämpa och Hammarby kanske blev lite säkra för när det kanske återstod en kvart kvitterade Brage. Nu kunde man känna att något stort var på gång och med endast några minuter kvar av matchen fick Andreas Thomas en långboll. Han kämpade sig fram till straffområdet i kamp med hemmabackarna och kunde lyfta bollen över målvakten och därmed göra 2-1 till Brage! Nu hjälpte inte denna seger utan Hammarby låg redan många poäng före på allsvensk kvalplats. Seriesegern tog Västerås SK som hemma på Arosvallen tog det avgörande steget
  • 36. till Allsvenskan genom att vinna med 6-1 mot Brage. VSK:s Thomas Andersson som senare skulle spela i Brage gjorde flera av målen. Ja, det blev verkligen en svängig säsong där Brage till sist hamnade på plats nummer sex. På läktaren var det också bra fart ibland eftersom Serik Fans redan var med från premiären och hemmamatchen mot Hammarby hörde till höjdpunkterna ett år då det som sagt svängde rejält både på planen och på läktaren. Text: Fredrik Appelblad
  • 37.
  • 38. 1997 Tänk dig att du ser fram emot en lugn och skön lördagskväll med dina nära och kära och så kommer du hem och får reda på att ni är bjudna på middag på lördag. Många kan nog då känna lite olust och inte alltför stor glädje och den första stunden på festen kanske inte är så rolig. Efterhand brukar man i alla fall glömma bort det tråkiga och när festen är slut kanske man tyckte att den var riktigt trevlig. En liknande upplevelse hade spelarna i Brage detta år då bortaspelet och väl även allt annat spel inte fungerade så bra till en början men till slut så blev allt en enda lång fest. Brage hade inför säsongen tappat flera viktiga spelare så den nye tränaren Thomas Nilsson tvingades ställa upp utan Fredrik Söderström, Jon Persson och de två gamla kämparna Olle P Wahlström och Göran Arnberg. Man hade dock fått några nytillskott som till exempel Roger Forsman och Andreas Nylin från Forssa och för att råda bot på orutinen hade man värvat engelsmannen Ian Butterworth. Brage tog en poäng på de två första matcherna och i den tredje vann man hemma mot Vasalund med hela 5-1 och då trodde många på en lyckad säsong. Det skulle dock inte fortsätta lika bra och under de följande sex matcherna tog Brage endast tre poäng. Bland annat förlorade man borta mot nykomlingen Nacka med 2-1. Jag hade åkt till Stockholm denna lördag för att för första gången besöka Nacka IP. När jag stigit av bussen så började jag gå uppför backen och genom skogen där jag trodde att planen skulle ligga. Jag kunde dock inte se någon plan utan stannade istället och lyssnade och visst hördes det musik på håll. Efter några meter kunde jag se planen mellan träden. Matchen var ingen höjdare men det var i alla fall kul att få besöka denna idyll. I den tionde omgången hade Brage hemmamatch mot serieledarna Hammarby. Brage som endast hade tagit en seger hamnade i underläge med 1-0 men mot slutet av andra halvlek kvitterade Roger Forsman. Men det var inte nog med det för bara några minuter senare stack inhopparen och nyförvärvet från Äppelbo Igor Yadlos fram huvudet Brages hemsida hade premiär våren 1997 med Micke Henriksson som webmaster! och nickade in 2-1 till Brage - vilken härlig och viktig seger. Nu trodde man kanske att det hade vänt för de grönvita men redan i nästa match borta mot Enköping blev det förlust igen. Jag var även på plats där och kunde se när Roger Forsman sköt ett hårt skott i stolpen. Tyvärr blev det inte mål och istället kunde hemmalaget ta ledningen och sedan vinna med 2-1. Det här var första gången jag besökte Enavallen och jag vände hem i ösregnet med en förlust i bagaget. Ett öde som allt sedan dess varit slutet på varje besök i Sveriges närmaste stad. När Brage sedan mötte Enköping på hösten var läget ett helt annat. Brage parkerade på sista plats och dessutom hade Bernhard Brcic och Joel Cedergren drabbats av skador under augusti. För att ge laget nya krafter värvades förre Degerforsaren Henrik Berger och i och med hans entré fick laget en nytändning och man vann med hela 4-0 mot Enköping. Själv så följde jag denna match via en dator i Uppsala där jag kunde se målservice på Text-TV och dessutom skriva inlägg www.ikbrage.se som ju detta år hade haft premiär. Jubel med Serik Fans efter 5-0 på BP! Trots nytändningen med Henrik Berger blev resultaten inte så bra och när det endast återstod fyra matcher så låg Brage på nedflyttning med hela fyra poäng upp till kval. Man skulle dessutom möta serieledarna Djurgården hemma. Brage låg under i paus med 2-1 och läget började kännas mycket otäckt men snart skulle allt vända.
  • 39. Brage gjorde genom bland annat Andreas Thomas hela tre mål i andra och vann därmed med 4-2. Vid ett av målen sprang Ian Butterworth långt in på planen i en triumfmarsch. Han hade till denna match tagit över på bänken för att ge spelarna en ny röst. Han behövde dock lämna Sverige direkt efter matchen men han kunde i alla fall åka hem med flaggan i topp. Till de återstående tre matcherna tog istället den förre succétränaren Janne Lindstedt över som stöd tillsammans med Thomas Nilsson. Brage spelade en nervpirrande match borta mot Vasalund och trots övertag så stod det 1-1 när bara några minuter var kvar av matchen. Då skulle Micke Henriksson göra ett klassiskt mål. Brage fick en frispark till höger utanför straffområdet och Micke slog den med vänstern i ribbhöjd över muren och in i bortre gaveln. Oj, vilket jubel det blev från alla tillresta supportrar. Spelarna rusar mot klacken efter slutsignalen mot BP för att kasta upp tröjorna till fansen Av bara farten så slog Brage GIF Sundsvall så när Bragespelarna i sista omgången sprang in på Grimsta IP för bortamatch mot Brommapojkarna så kunde det räcka med en poäng för att slippa kval. Bernhard Brcic och övriga ville dock något helt annat. Bernhard vände runt i straffområdet och gjorde 1-0 redan i första minuten. Det skulle dock dröja till andra halvlek innan den stora festen började. Bernhard fixade ytterligare två mål och därmed ett hattric och sedan följde Anders Löfling och Fredrik Bengtsson upp med varsitt mål. Brage vann med 5-0 och festen var ett faktum. Spelarna slet av sig tröjorna och slängde upp dessa till en jublande supporterskara och alla skrek av glädje. Serik Fans bjöd sedan spelarna på en back öl i omklädningsrummet och jag kunde vända hem till Uppsala i lugn och ro denna vackra höstdag. Med mig tog jag tre stycken ekollon som än idag ligger i mitt fönster som minne från denna trevliga dag. Ja, nog var denna säsong ett lidande ända till de sista omgångarna och man kan ju knappast säga att supportrarna hade någon lugn tid men till sist så blev det ju en stor och lycklig fest för alla! Text: Fredrik Appelblad
  • 40.
  • 41. 1998 Ofta diskuteras det om man skall värva gamla stjärnor eller satsa på unga och lovande spelare. Det bästa är nog en blandning för om det blir för mycket av något går det till sist ofta fel. Man skulle kunna säga att lagom är bäst. Detta år hade Brage verkligen en blandning av gammalt och nytt men tyvärr blev man av med den bästa när säsongen bara hunnit halvvägs. Brage hade till det här året fått en ny tränare i den förre spelaren Simon Hunt. Hans vilja var att få ett slagkraftigt lag som skulle ha chansen att gå upp till Allsvenskan. Detta inspirerade tydligen styrelsen så mycket att de faktiskt lyckades med en del spektakulära nyförvärv. Under vintern blev det klart att Dusko Radinovic skulle lämna nedflyttade Degerfors och istället spela för Brage och en månad före premiären dök målvakten Milan Simeunovic upp. Med bland annat dessa två i laget startade Brage serien på ett utmärkt sätt även om målskyttet fungerade dåligt. I den första matchen hemma mot just Degerfors så stod det 0-0 när endast några få minuter återstod. Då fick bortalaget en straff som Ulf Ottosson slog. Milan i målet som redan visat stor pondus gjorde en prakträddning och räddade en poäng till Brage! Inför matchen mot Gefle i den sjätte omgången hade Brage målskillnaden 1-1 och när Gefle tog ledningen genom Thomas Vesterinen så kändes det lite tunt framåt. Själv satt jag på arbetet denna kväll och kunde följa resultatet via datorn. När klockan var runt kvart i nio kändes det lite hopplöst men då dök 1-1 upp på skärmen och målskytten var Milan Simeunovic! Jo, det är sant. Milan gick upp på en hörna och nickade in denna i mål - vilken hjälte! Nu kom Brage verkligen i gång och på de följande sex matcherna vann man fyra och spelade två oavgjorda. En av dessa vinster var borta mot Djurgården på Stadion där Bernhard Brcic och Micke Henriksson hade frisparksuppvisning. En annan vinst var den hemma mot serieledarna Umeå där Brage dessutom fick förstärkning av Thomas Andersson. Han hade knappt fått på sig Bragetröjan förrän bollen låg i mål i en match som till sist slutade hela 4-0. I det här läget var Brage och nosade på de översta platserna men som vanligt skulle spårvagnen...nej, jag menar Spårvägen komma i vägen. I den sista vårmatchen förlorade Brage med 1-0 på Vallen och dessutom blev Milan utvisad. Detta var hans sista match i laget eftersom han hade fått kontrakt med Malmö FF och scenförändringen skulle nu bli total för Brage. På de första tretton matcherna hade man varit inblandad i arton mål (13-5) men i de sista tretton blev det hela sextio mål (24-36)! I den första matchen på hösten förlorade Brage med hela 7-5 borta mot Umeå. Därefter mötte man Ludvika med Mattias Ericson och Kent Sjöberg i ett daladerby. I en tråkig vårmatch i Ludvika hade det blivit 0-0 men på Vallen blev det 3-2 till Brage efter en målrik första halvlek. Matchen därefter slutade också 3-2 till Brage och det var borta mot Nacka i en härlig match. Bernhard Brcic gjorde dubbla straffmål men Jimmy Rajalas Nacka kvitterade båda gångerna. När 10-15 minuter återstod drev Brage upp bollen på högerkanten och inlägget möttes av Thomas Andersson som fick träff på volley i midjehöjd och bollen gick spikrakt upp i bortre krysset! Vilket jubel det blev bland alla tillresta Bragesupportrar som nu kände att Brage hade hakat på topplagen. Efter jublet i Nacka så följde tio matcher där Brage bara vann tre stycken och man tappade möjligheten att blanda sig i toppstriden. Två av dessa matcher spelades på bortaplan mot Spårvägen och Västerås SK. Mot Spåret så gjorde unge Martin Ericsson sitt första mål i A- laget när han pangade in 1-0 från 25-30 meter. Som vanligt lyckades dock ett i första
  • 42. halvleken utspelat Spårvägen kvittera och få med sig en poäng. I den sista omgången mötte ett oinspirerat Brage Västerås på Arosvallen och man förlorade med 4-2. Jag kunde från en fuktig sittplatsläktare se Anders Sjöö vara bäst på planen som vänsterback i VSK. Några timmar senare mötte jag Anders utanför Rocklundahallen där Västerås IK mött Leksand. Jag berömde Anders för insatsen i matchen och frågade om han skulle komma tillbaka till Brage. Han sa att han inte visste hur det skulle bli men ett halvår senare när jag åter besökte Västerås för att se premiären 1999 spelade Anders i rätt grönvitt lag! Ja, det här var verkligen en ovanlig säsong där Brage till en början hade en fin placering inom räckhåll men där man sedan tappade och till slut kom på en sjätteplats. Man kan ju säga att både rutin och ung entusiasm låg bakom framgångarna till en början men att förlusten av Milan Simeunovic blev mycket kännbar för alla i laget. Text: Fredrik Appelblad
  • 43. 1999 Säsongen 1999 var det stora förändringar på gång eftersom två stycken serier skulle bli en till år 2000 och därför åkte hela sex lag ur division 1 norra detta år. Det som krävdes var alltså att vara bland de sju bästa för att få spela i Superettan 2000. Brage som under ledning av Simon Hunt fortfarande siktade på en plats i Allsvenskan inledde också serien bra med tio poäng på de fyra första matcherna. En bidragande orsak till detta var att Brage förstärkt med sex stycken bra spelare som för det mesta tog en plats i startelvan. Dessa spelare var Mattias Ericson och Kent Sjöberg från Ludvika, Tony Gustavsson från Ytterhogdal, Jimmy Rajala från Nacka och den isländske målvakten Gunnar Sigursson. Dessutom hade Anders Sjöö återvänt till Brage efter att under några säsonger spelat i Halmstad och Västerås SK. Nu hade förstås även några spelare lämnat truppen. Bland dessa fanns några riktigt bra spelare som Joel Cedergren, Roger Forsman och Thomas Andersson så därför kanske det inte var så konstigt att Brage sedan efter den fina inledningen förlorade tre raka matcher. Det var dock inte några stora förluster för det blev uddamålsförluster mot Gefle, Spårvägen och Enköping. Det var faktiskt så att när säsongen var slut så hade Brage förlorat elva matcher och av dessa var tio stycken med endast ett mål. Den enda match där Brage hade en större förlust var när Spårvägen vann med 3-1. Ja, trots att Spårvägen kom sist i serien så vann man båda matcherna mot Brage och det var ju inte första gången som "Spåret" spökade. Efter den svängiga inledningen kom Brage in på rätt spår igen och man tog åter tio poäng på fyra matcher. I toppmatchen mot GIF Sundsvall hemma på Domnarvsvallen gjorde Dusko Radinovic ledningsmålet. Jag kunde dock inte se det målet eftersom många av Brages matcher detta år spelades mitt i veckan då det ju inte är så lätt att se fotboll i Borlänge om man bor i Uppsala. Matchen mot Sundsvall slutade till sist 1-1. I augusti spelade Brage borta mot Sylvia och Brage hade riktig tätkänning när man ledde mot norrköpingslaget. Tyvärr blev Mattias Ericson utvisad och Brage tappade spelet och Sylvia vann med 3-2. Denna förlust verkade göra att Brage kom in i en djup svacka för under de närmaste sex höstmatcherna förlorade man hela fem stycken och flera av dessa tappade man i slutet av matcherna. Den enda vinsten kom hemma mot Umeå där liraren Bernhard Brcic gav Brage ledningen genom att göra mål från cirka 45 meter! När höstmörkret närmade sig och även nedflyttningsspöket började krypa på så spelade Brage hemma mot Gefle och som vanligt var det en spännande derbymatch. Bortalagets Thomas Vesterinen var hela tiden farlig men det var en liten spelare i hemmalaget som skulle avgöra matchen nämligen Marco Hebert. Marco skulle precis bytas ut då han fick bollen och slog in 2-1. Denna seger skulle senare visa sig vara mycket viktig i kampen om en plats bland de sju första eftersom Gefle till sist hamnade på kvalplats och där fick man möta Café Opera som lyckades ta platsen i Superettan 2000 från gästrikarna. Trots segern mot Gefle fick inte Serik Fans m.fl. någon lugn avslutning eftersom Brage bara tog en poäng i matcherna mot Nacka och Assyriska så därför var det en mycket viktig match när Brage skulle spela borta mot Brommapojkarna. Precis som 1997 skulle alltså en viktig kamp spelas på Grimsta IP och den gången var det Bernhard Brcic som spelade huvudrollen genom att göra ett hattric. Nu var Bernhard också i fokus eftersom han troligtvis gjorde sin
  • 44. sista bortamatch i Brage men det var en annan spelare som svarade för tre mål denna gång. Det var Jimmy Rajala som med en snygg volley gjorde sitt tredje mål och fastställde slutresultatet 4-1 till Brage vilket också gjorde att Brage i praktiken hade säkrat en plats bland de sju bästa! I sista matchen hemma mot Västerås vann Brage säkert med 3-0 sedan Marco Hebert dunkat in sista målet inför en jublande publik där bland annat Sergej Prigoda satt och kunde se sina blivande spelare spela en trevlig fotboll. En spelare som han däremot inte skulle få träna var Bernhard Brcic som efter denna säsong gick till Forssa BK och därmed skulle Brage tappa en stor lirare som under tolv säsonger gjorde mycket för Brage. Text: Fredrik Appelblad
  • 45. 2000 När jag i juni började skriva en krönika för 1980 så låg tjugoen år med Brage framför mig. Nu när jag har kommit fram till slutet, d.v.s. säsongen 2000 så är lustigt nog hälften av lagen sådana som var med även 1980. För av Superettans sexton lag var det åtta som spelade i Allsvenskan första året på åttiotalet. Man kan alltså säga att tiden går men lagen består. År 2000 fyllde Brage 75 år och man hade blivit av med flera välkända namn som t.ex. Bernhard Brcic, Conny Olsson, Dusko Radinovic och Magnus Åhlberg. Den sistnämnde hade blivit assisterande tränare till den för året nytillträdde tränaren Sergej Prigoda. Han kunde i alla fall glädjas över de två nytillskotten Thomas Vesterinen och Jens Gustavsson. Dessutom skulle det under året dyka upp flera lovande och unga spelare däribland Johan Norell, Mikael Eklund och Lasse Nilsson. Som vanligt började det trögt och Brage som var nederlagstippat av många experter motsvarade tipsen då man endast tog två poäng på sju omgångar. Det var visserligen inte några stora förluster men det var först i den åttonde omgången som man till sist tog den första segern. Det var i hemmamatchen mot Västerås SK som Brage vann med 2-0. Av bara farten så vann man sedan även mot Sylvia med 3-0 och strax därpå även borta mot Åtvidaberg med 1-0. Efter de något bättre resultaten så skulle Brage stöta på tre starka lag och man inledde med att den 18 juni möta Landskrona hemma på Domnarvsvallen. Detta var en ganska speciell match för mig eftersom den spelades tjugo år och sju dagar efter det att jag såg min första match för Brage och precis som den här gången så mötte Brage de svartvita skåningarna. Det gick dock sämre nu och Brage förlorade med 4-1. Även i nästa match väntade skånskt motstånd i form av det forna storlaget Malmö FF. På Malmö Stadion förlorade Brage med 4-2 men man visade ändå att man var på gång. Den tredje svåra motståndaren var Djurgården som dessutom hade plockat hem Stefan Rehn men det störde inte Martin Eriksson och övriga i Brage för man gjorde en fin insats och lyckades spela 1-1. När så sista vårmatchen spelades låg Brage fortfarande i botten men man tog ändå ledningen borta mot nykomlingen och topplaget Café Opera. Man hade även bud på 2-0 men domaren ville inte godkänna målet. I den andra halvleken så vände hemmalaget på steken och kunde enkelt vinna med 3-1. Brage skulle dock få revansch redan i returen följande omgång för när Lasse Nilsson i sista minuten prickade in 1-0 var segern Brages och dessutom skulle detta mål betyda mycket för framtiden. På Värendsvallen i Växjö spelade Brage 0-0 mot Öster med mersmak och i hemmamatchen mot Kalmar var lyckan total när Thomas Vesterinen lobbade in 2-1 även det i sista minuten. Just den matchen kunde tyvärr inte jag se men jag var på plats när Umeå besökte Domnarvsvallen matchen därpå. Där fortsatte Brage den lyckade höststarten och Vesterinen hade stor uppvisning. När "Vesslan" i början på andra dunkade in 4-0 i nättaket efter fint förarbete av Jimmy Rajala och Martin Eriksson så var hans hattric fullbordat. Så här fortsatte det i hela tolv matcher och Brage kunde under den tiden vinna sju och spela fem oavgjorda. När man vann hemma mot Assyriska så var nästan kontraktet klart men det visste jag inte om just då eftersom jag befann mig i ett plan till Rom. Några dagar senare när jag och mina föräldrar besökte Vatikanen hittade jag ett Internetcafé. Där kunde jag koppla
  • 46. upp mig och leta reda på det viktiga resultatet och efter det glädjas åt ett i praktiken säkrat kontrakt för Brage som till sist slutade på åttonde plats i serien. Ja, nu var alltså de 21 krönikorna slut och även om motståndarlagen består så gör inte spelarna detta och varje år har alltid något nytt och spännande innehåll som en intresserad supporter kan skriva en ny krönika om. Text: Fredrik Appelblad