Året med Kungafamiljen

Stockholms universitet
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation
C-uppsats våren 2009
Karin Ahlberg och Mikael Lind V07-20

Året med kungafamiljen
Ett kungligt PR-vapen eller SVT:s kronjuvel?

En semiotisk analys av TV-programmet ”Året med kungafamiljen”

1

Innehållsförteckning
1. Abstract – sammanfattning s. 3
2. Inledning s. 4
3. Val av analysobjekt s. 4
3. Problemformulering s. 5
4. Hypotes och frågeställningar s. 5
5. Tidigare forskning s. 5
6. Metod s. 6
6.1 Teorier kring denotation och konnotation s. 6
6.3 Tillvägagångssätt s. 7
6.2 Material och avgränsning s. 7
7. Teorianknytning s. 8
7.1 Teorier om TV s. 8
7.2 Förhållandet mellan monarki, media och makt i de europeiska kungahusen s. 9
8. Analys s. 14
8.1 Kontextualisering s. 14
8.2 Analysresultat s. 14
8.2.1 Prinsessan Madeleine s. 14
8.2.2 Drottning Silvia s. 16
8.2.3 Prins Carl Philip s. 18
8.2.4 Kung Carl Gustaf s. 20
8.2.5 Kronprinsessan Victoria s. 22
9. Slutsats och kritisk reflektion s. 24
9.1 Slutsats s. 24
9.2 Kritisk reflektion av arbetet och arbetsprocessen s. 29
10. Källförteckning s. 30
11. Bilagor s. 31
11.1 Intervjuguide s. 31
11.2 Intervju med Inger Nildén s. 32
11.3 Intervju med Roland Zuiderveld s. 37
11.4 Kodmall s. 38
11.5 Schema över programmets inslag s. 39
11.6 Analys av respektive inslag s. 41

2

1. Abstract - sammanfattning
Vi har gjort en semiotisk och symbolinriktad bildanalys av programmet ”Året med
Kungafamiljen” som sände den 29/12 2006. Vår frågeställning var ”Hur porträtteras den
svenska kungafamiljen i TV-programmet ”Året med kungafamiljen” i Sveriges Television?”
Vår hypotes var att kungafamiljen får behålla sin makt och position just genom att de
porträtteras som lite högre stående, och att de inte är riktigt som oss andra. Genom hur Svt
valde intervjutillfällen och genom Kungafamiljens klädval upprätthölls en fördelaktig bild av
kungafamiljen vilket förstärkte vår hypotes. Vår slutsats blev att det är pressavdelningen på
hovet som sätter agendan för programmet. Inga inslag är spontana utan bygger på idén om
”exklusivitet”, och den har Svt rättat sig efter. Man vänder sig däremot mot idén om att
programmet endast skulle skildra det som hovet vill få fram.

3

2. Inledning
Svt har som tradition att sända programmet ”Året med Kungafamiljen” där publiken får följa
den svenska kungafamiljen under ett år. Vi har valt att genomföra en semiotisk och
symbolinriktad bildanalys av programmet för att se hur det är utformat och om det kan säga
något om hur Kungahuset och/eller Svt vill att vi ska uppfatta kungafamiljen. Utifrån teorier
om TV som kulturellt system och teorier kring klasstillhörighet och hur det visas i TV, kan
det vara intressant att se ifall Kungahuset och Svt kan sägas vara budbärare av denna
maktstruktur. Hur skildras egentligen vårt kungahus? Vilken position tillskrivs de kungliga?
Vilka medel används för att påvisa deras sociala och kulturella överlägsenhet?

Genom att granska i vilka sammanhang de kungliga porträtteras, hur de är klädda och om det
förekommer några symboler, vill vi djupare granska hur en bild kan förmedla ett budskap
genom att lägga fokus på vissa objekt och vilken betydelse det har för hur man tolkar det man
ser. Vi vill också undersöka hur ett program som haft ett liknande koncept i över tre decennier
fortfarande kan vara populärt.

3. Val av analysobjekt
Vi har valt att studera programmet ”Året med Kungafamiljen” som sändes den 29 december
2009. Bildsekvenserna vi valt är där respektive kungamedlem förekommer ensam och vi har
försökt välja de inslag som överensstämmer tidsmässigt. I det stora hela råder en ojämn
fördelning av inslag per familjemedlem, något som också påpekas i intervjun med Inger
Nildén, programmets producent. Hon menar att orsaken till att inslagen ser ut som de gör är
att hovets pressavdelning ger pressen tillgång till hovets kalender i början av varje år. Därefter
har Svt möjlighet att uttrycka önskemål om vilka inslag de vill ha med i programmet. Svt
strävar efter exklusivitet och därför är det i slutändan hovets pressansvariga som beslutar om
vilka tillfällen som är aktuella. (audiovisuella medier – Kungliga biblioteket). (se bilaga 2)

År 2006 hade Drottning Silvia suttit 30 år på tronen och därför blev det extra fokus på henne.
När produktionsteamet på SVT får tillgång till kalendern börjar planeringen för hur
programmet ska läggas upp. SVT vill helst ha exklusiva intervjuer men det är inte alltid de får
igenom sina önskemål, enligt Inger Nildén. Programmet har årligen i snitt två miljoner tittare
och riktar sig till alla åldersgrupper, de flesta av dem är kvinnor i medelåldern. Programmets
reporter Roland Zuiderveld menar att det förklaras med att programmet sänds vid den

4

tidpunkt på dygnet då den åldersgruppen är mest representerad (se bilaga 3, se bilaga 4 –
tittarsiffror).

3. Problemformulering
I vilka sammanhang porträtteras den svenska kungafamiljen i TV-programmet ”Året med
kungafamiljen” i Sveriges Television?

4. Hypotes och frågeställningar
Vår hypotes är att det svenska kungahuset, genom att påverka innehållet, använder det årligen
återkommande programmet ”Året med Kungafamiljen” som ett medel för att upprätthålla sin
samhällsposition. Vi kommer att djupgående analysera faktorer i de valda inslagen som:

• I vilka sammanhang förekommer medlemmarna ur kungahuset?
• På vilket sätt används symboler, klädsel och miljö i positioneringen av deras roller
som kungligheter?
• Till vilken grad har kungahuset kunnat påverka programinnehållet?

5. Tidigare forskning
Vi har tittat på tidigare b- samt c-uppsatser på JMK men tycker inte att någon av dem är
relevanta för det arbete vi skall genomföra. Caroline Troedsson, Maja Sommelius, studenter
vid Department of Service Management inom Lunds universitet har skrivit en magisteruppsats
som handlar om det svenska kungahusets betydelse för att etablera Sverige som varumärke.
De har granskat faktorer som kungahusets värde som marknadsförare för Sverige och har
kommit fram att Kungen inte är främmande för att se sig själv som varumärke för Sverige, det
svenska kungahuset är medvetet om sitt medievärde. I uppsatsen hävdas bland annat att
hovets pressavdelning tror att kanaler som Svt och tv4 ser svårigheter i att kombinera en
modern framtoning med något så traditionellt som reportage om ett kungahus. Författarna går
dock inte in mer djupgående på hur det svenska hovet använder Svt som en kanal för att
förstärka bilden av det svenska kungahuset som varumärke. (Troedsson 2007:49)

5

6. Metod
6.1 Teorier kring denotation och konnotation samt tillvägagångssätt
Utifrån Roland Barthes teorier om denotation/konnotation samt Fiske/de Saussures metoder
att tolka tecken har vi valt att göra en semiotisk analys av ett avsnitt i den årliga följetongen
”Året med kungafamiljen”. Vi skapade ett analysschema med stöd av Pierces teori att ett
tecken är en helhet som består av tre oskiljaktiga delar, det betecknande som är den påtagliga
sidan av hos tecknet, nämligen det vi ser och hör etc. Därefter tittar vi på innebörden av det
påtagliga för att slutligen förena vad vi ser med innebörden genom en tolkningsakt. (Barthes
1977b:22ff) (Fiske 2004:65ff) (Hansson 1992: 17ff)

Denotation kan beskrivas som den första eller direkta betydelsen av en bild. Hansson,
Karlsson & Nordström pratar om bildens manifesta innehåll, denotativa tecken eller
teckenkedjor, dvs. fenomen som är uppenbart synliga och kan beskrivas. Barthes menar att
konnotation är den betydelse vi tillskriver objektet i ett andra stadium, och kan beskrivas som
latent innehåll: konnotativa tecken eller teckenkedjor, dvs. symboliska och associativa
betydelser. De bör så långt det vara rimligt och möjligt tolkas och beskrivas för att betydelsen
och innebörden ska bli så komplett som möjligt (Hansson 1992:17), (Barthes 1977b:22ff).

Konnotationen är knuten till tid och rum och är således kultur- och kontextberoende. Även
Hansson, Karlsson och Nordström (Hansson 1992:9) menar att beroende på vår kultur ser och
tolkar vi världen på olika sätt. Men de menar också att omvärlden kan betraktas passivt eller
aktivt: ”den kreativa människan kan fylla det sedda med symboler och nya betydelsebottnar.
Att verkligen se kräver förmågan att kombinera och sammanställa, att reducera det
oväsentliga och ladda tingen med egna betydelser”. (Hansson 1992:10) Alla människor har
ett bildspråk som de använder för att bearbeta yttre och inre upplevelser i sitt medvetande.
Bilderna som vi individer framställer kan inte betraktas som ett språk, det är endast handlingar
där språket tillämpas. På samma sätt är tolkningen av vad vi ser en individuell handling som
tillämpas utifrån det överindividuella språkets regler och normer. (Hansson 1992:10)
Författaren Morley hänvisar till att läsarens/tolkarens egen negocieringsposition, exempelvis
läsarens utbildning, yrke och religion (Fiske 2001:152), spelar in vid själva avkodningen av
bilden. En fotograf kan förstå en annan fotografs syfte, på samma sätt som en historiker kan
förmå att placera föremål på en bild i ett korrekt sammanhang.
I de inslag vi har analyserat kan man, om man vill, tolka in en hel del budskap.

6

Bitte Alling-Ode skriver om hur en bild kan förmedla ett budskap genom att lägga fokus på
vissa objekt framför andra vilket kan ha stor betydelse för hur man tolkar en bild. I de
bildsekvenser vi valt att tolka ingår föremål, vissa starkare symboler än andra, och vi kan bara
gissa oss till varför de exponeras på det sätt de gör. (Ekström 2000:44)

Både Saussure och Pierce talar om tolkningen och tydandet av tecken. Barthes menar att
tolkningen sker utifrån läsarens sociala, psykologiska och kulturella kontext. Viktigt är att
komma ihåg att även upphovsmannen har sina utgångspunkter som i sin tur ligger till grund
för hur han förmedlar budskapet i bilden. (Fiske 2004:65) (Barthes 1977b: 22ff)

Frithiof Dahlby hänvisar till Booregaard som menar att symbolen i sin enkla form uttrycker
något som kan förklara långt mer än en bokstavlig förklaring kan göra. (Dahlby 1983:1)
J.C. Cooper menar att attribut som vanligtvis avbildar något konkret, kan samtidigt ha
symboliska innebörder. (Cooper 1989:1)

Tillvägagångssätt
Under den semiotiska bildanalysen hade vi en gemensam diskussionssession där vi först på en
denotativ, och senare på en konnotativ nivå analyserade de utvalda inslagen utifrån de
referensramar och associationer som fanns hos oss som personer. Först därefter har vi
konsulterat semiotiska teoretiker och symbollexikon för att fördjupa analysen djupare. Som en
kompletterande del har vi också intervjuat produktionsteamet bakom SVT:s program.

6.3 Material och avgränsning
Programmet är 56 minuter långt och innehåller 16 inslag. Att studera respektive inslag i detalj
skulle vara en för omfattande analys att göra för en c-uppsats. Däremot medföljer en bilaga
med utförlig analys av respektive inslag.
Det råder ojämn fördelning mellan medlemmarna i kungafamiljen vad gäller hur många inslag
de medverkar i. För att få så rättvis bild av respektive medlem har därför analysen avgränsats
till 5 inslag där respektive medlem förekommer ensam.

7

7. Teorianknytning
7.1 Teorier om TV
Personporträtt – kändisfixering
Tv-programmet ”Året med Kungafamiljen” började sändas i Svt 1977. Enligt Furuhammar
förändrades den svenska dokumentärfilmens innehåll kring 1979, och kom snart att mer och
mer domineras av en individcentrerad programkategori. Den här utvecklingen ledde
successivt till att tv slutgiltigt gick in i sitt kroniskt kändisfixerade tillstånd, vilket var en
förklaring till det växande intresset för programmet om den svenska kungafamiljen.
(se bilaga 1) (Furhammar 1995:259)

Åttiotalets personintresse i TV kännetecknades på det hela taget mer av prestationsvördnad än
av kändiskult. En annan utveckling inom SVT var att dokumentärfilmers plats i TV-tablån
byttes ut mot lekprogram. Den växande konkurrensen märktes alltså av redan då och
mönstren ser vi än idag i TV-utbudet. (Furhammar 1995:259)

Var det bättre förr?
Enligt Bourdieu ser vi en tendens idag av en kommersialisering av tv-mediet som uttrycker
sig genom att tv-mediet sätter normen, påtvingas tittarna ”kulturella produkter” som
talkshows och scener ur det verkliga livet, avslöjande exponeringar av upplevelser och
erfarenheter, ofta extrema och ägnade att tillfredställa olika former av exhibitionism. Ett
exempel på det är alla de spel- och lekprogram som alla vill vara med i, även om de bara är
åskådare så finns chansen att synas i. De TV-kanaler som med störst framgång och cynism
söker det sensationella, det spektakulära och det extraordinära har kommit att dominera, vilket
gör att de journalister som arbetar inom televisionen påtvingas en viss syn på information som
tidigare var förvisad till den så kallade sensationspressen med dess reportage om sport och
skvaller. Och på samma gång kommer journalister av en viss typ, de mest cyniska, de mest
likgiltiga för varje form av etik, att påtvinga sina ”värderingar” sitt sätt att vara och klä sig,
sina människoideal på andra journalister. Drivna av konkurrensen om marknadsandelar
tillgriper TV-kanalerna i allt högre grad sensationspressens gamla trick och ägnar den bästa,
om inte hela tiden åt skvaller och sportnyheter. Det blir allt vanligare att de första inslagen i
TV-nyheterna, oavsett vad som har hänt i världen, ägnas åt resultat från någon sporthändelse,
eller åt de mest anekdotiska och rituella aspekterna av det politiska livet (utländska statsbesök
osv.) eller naturkatastrofer, olyckor, eldsvådor – kort sagt sådant som kan väcka nyfikenhet

8

och inte kräver att man besitter någon särskild kompetens, i synnerhet inte politisk. (Bourdieu
1998:75)

Gemensamma utgångspunkter och dess effekter för journalistiken
Bourdieu menar att det finns ett visst förhållande till språket, allt som till exempel ingår i ett
begrepp som ”gå hem i TV”. Det här ligger till grund för det urval journalisterna gör ur den
sociala verkligheten. Ingenting undgår denna gallring genom det journalistiska urvalet, det vill
säga den censur som journalisterna utövar utan att ens vara medvetna om det, genom att
enbart ta till sig det som intresserar dem, det som fångar deras uppmärksamhet, det vill säga
stämmer med deras tolkningsram. Enligt Bourdieu förbiser de och osynliggör andra
uttryckssätt som vore lika förtjänta att nå en stor publik. (Bourdieu 1998:72)

Ideologier och maktordning
I avsnittet ”Samhällsklasser och sociala skillnader I TV” presenterar Kjell Nowak och Sven
Ross sin innehållsanalys av svensk och inköpt TV-fiktion, och kopplar sedan detta till olika
teorier om vårt samhälles maktstrukturer. De tar upp frågan om vem och vilka som skildras
och får komma till tals. (Nowak/Ross 1991:85)

Nowak och Ross menar att en allmän uppfattning inom den marxistiska medieforskningen är
att massmedierna i kapitalistiska samhällen endast reproducerar och upprätthåller en borgerlig
ideologi. De konstaterar också att det råder olika uppfattningar om ideologibegreppet, men
menar att de senaste 30 årens medieforskning faktiskt visat att medieutbudet, och då särskilt
TV, domineras av socialt och kulturellt starka grupper. Detta kan kopplas till Elisabeth
Noelle-Neumanns teori om tystnadsspiralen, att vissa grupper aldrig får komma till tals och
har stora problem att bryta igenom mediebruset. Precis som Richard Keeble skriver i sin
artikel ”Journalism ethics”, är det vissa grupper, som må vara nog så stora i samhället, men
som ändå inte representeras i media, som t.ex. olika etniska grupper, religiösa grupper,
miljörörelsen, fredsrörelsen samt vänster- och feministgrupper. (Keeble 2005:63)

Arbetarklassens ”normativa samtycke”
Författarna menar vidare att många marxister utgår ifrån Gramscis hegemonibegrepp, att
alltså den dominerande klassen lyckas erövra ett kulturellt ledarskap, men att de gör detta
tillsammans med det politiska och ekonomiska etablissemanget. Arbetarklassen kontrolleras
genom att de via medierna, och då framförallt TV, matas med budskap om sin egen

9

underlägsenhet, som kommer från just ledande institutioner inom samhällets toppskikt. Denna
orättvisa maktordning gör att de får just makten att fortsätta behålla sin makt. De menar att det
råder ett ”normativt samtycke” inom arbetarklassen i dessa frågor. Det som hindrar de
”vanliga” människorna från att frigöra sig från sin underlägsna plats i samhällsstegen är
medvetenheten om sin egen ekonomiska position och att de faktiskt i sitt vardagsliv matas
med dessa föreställningar om hur samhället ska fungera/fungerar. Författarna menar här att
resultatet av att det finns en dominerande klass (kulturell, ekonomisk, politisk) och en
underlägsen (arbetarklassen) blir ett ”dualistiskt medvetande som är fragmentariskt och
osammanhängande, vilket leder till politisk passivitet”. (Nowak/Ross 1991:85)

Författarna tar också upp den kritik som riktats mot detta sätt att se på samhällets rådande
ideologi, och menar att medborgarna inte alls accepterar att vara underordnade och att man
faktiskt är medveten om sin egen position, men inte är i reell makt att påverka den.
(Nowak/Ross 1991:85)

Det ska börjas i tid - kultivationsteorin
George Gerbner lanserade 1976 kultivationsteorin. Enligt den får publiken sin uppfattning av
verkligheten direkt från (framförallt) TV och att de köper den bilden rakt av, utan kritik.
Redan från tidig ålder matas vi med bilder och idéer om hur samhället ser ut och hur det
fungerar, vi kultiveras, i denna tro om hur världen förhåller sig. Och utifrån dessa idéer styrs
våra förväntningar, förhoppningar och rädslor. Gerbners hypotes är alltså att ju mer vi ser på
TV, desto mer överensstämmer till slut våra egna värderingar med det vi ser på TV. (McQuail
2005:552)

Svensk och inköpt TV-fiktion
Åter till Nowak och Ross, som i artikeln presenterar den innehållsanalys av både svenska och
inköpta TV-program de genomfört. De menar att innehållet och karaktärerna som skildras i
störst utsträckning kommer från medel- och överklass, och att de ”arbetarkaraktärer” som
förekommer inte utvecklas eller ges något större utrymme. På flera punkter skiljde sig de
svenska programmen från de inköpta, t.ex. så är det större skillnader mellan kvinnor och män
i de inköpta programmen, medan de svenska var bättre på att framhäva just kvinnorollerna. I
den mån det förekom arbetare så hade dessa en (fortfarande liten) men något mer
framträdande roll i svenska TV-program. De svenska programmen var relativt bra på att visa

10

på de faktiska sociala skillnader som finns mellan de olika samhällsklasserna, att arbetarna
faktiskt har en lägre levnadsstandard än medel- och överklassen. (Nowak/Ross 1991:111)

Man kan således dra slutsatsen att publiken/tittarna/vi lär känna de skildrade personerna bäst
och får se en verklighet skildrad ur deras perspektiv vad gäller t.ex. levnadsvillkor och
ekonomisk situation etc. Författarna menar att TV genom att skildra just vissa (privilegierade)
grupper, gör att man tillmäter dem respekt och prestige som sedan befolkningen tar till sig och
rättar sig efter. En annan effekt skulle vara att de skildrade grupperna får en starkare
gruppidentitet och gruppkänsla, ett slags ytterligare förstärkande av ”vi” och ”de”. Man kan
alltså anta att TV genom att skildra dessa grupper hjälper till att befästa redan rådande
maktförhållanden och: ”mönster av över- och underordning i samhället”. (Nowak/Ross
1991:111)

TV som maktfaktor
TV besitter i så fall stor makt att påverka vår syn på samhället, och kan i viss mån sägas vara
konserverande av vissa ideal. Nowak/Ross hänvisar till Golding och Murdoch: ”the
prevailing structure of advantage and inequality are presented as natural and inevitable”.
(Golding & Murdoch 1980:73).
Vi matas alltså med föreställningen om att så som verkligheten skildras i TV är den, på riktigt,
och detta är naturligt och oundvikligt och vi kan inte förändra den. Skomakare, bliv vid din
läst!

7.2 Förhållandet mellan monarki, media och makt i Europa
Att konsumera verkligheten
Författarna Blain och O’Donnell granskar några av de europeiska kungahusen och deras
relation till media genom att ingående granska förhållandet mellan det brittiska samhället,
beslutsfattare, kungahuset och brittisk media. De menar Tidigare har teoretiker förklarat och
tolkat sociala och kulturella processer utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Blain och O’Donnell
hänvisar till Jean Baudrillard som studerar sociala och kulturella processer i det
västeuropeiska samhället utifrån ett symboliskt perspektiv. Baudrillard menar att sociala och
kulturella händelser konsumeras. Televisionen blir, enligt denna teori, världen där tecken och
symboler har ersatt objekt i en värld som baseras på konsumtion. Blain och O’Donnell tar
mediebevakningen av den brittiska prinsessan Dianas begravning som ett exempel på detta
perspektiv. Tv-sändningen av begravningen tog skepnaden av ”media reality” från dess

11

sociala, kulturella och psykologiska existens men även som en upplevelse att konsumera för
tv-tittarna. (Blain 2003:38)

Blain och O’Donnell menar att vissa trender inom det västeuropeiska mättade mediesamhället
har lett till att samhällskritiker har dragit slutsatsen att konsumtion har ersätt de ideologiska
och politiska elementen i samhällsinvånarnas liv. Även om specifika ideologiska frågor
studeras såsom utvärdering av feminism eller gemensamma ideologier mellan europeiska
länder så finns ändå ännu starkare ideologier som dominerar över stora grupper över
nationsgränser. Intresset för medieproducenter hamnar högt upp antagligen för att de har
avgörande inflytande. Blain och O’Donnell spekulerar i att fenomenet monarki i media kan
mycket väl bottna i ekonomiska och politiska orsaker, lika mycket som kulturella och
psykologiska. Men fenomenet manifesteras genom ett kretslopp av produktion och reception
där det slutligen tycks ha fått ekonomisk och politisk tyngd eftersom det från början har
kulturell och psykologisk betydelse. Även om kunglig mediebevakning främst drivs av
ekonomiska vinster för medieindustrin och politiska förmåner för dess företrädare så menar
författarna att exponering för kungliga händelser och personer manifesteras som ett
psykologiskt behov som påverkas av kulturell verklighet. På så vis är det svårt att förneka ett
offentligt och privat behov av att förmedla en känsla av att vara delaktig i de kungligas
vardagliga liv. Enligt Blain och O’Donnell använder media ett språk för att förmedla
kungligheterna som är väldigt slående så som anspelning på sagor och känslouttryck som
pekar på djupt psykologiskt förhållningssätt. Media invaggar tv-tittaren i en känsla av ett
behov av att se kungligheterna genom att ge så mycket medieutrymme åt ämnet. (Blain
2003:60)

Brittisk medias förhållningssätt till det brittiska kungahuset
Enligt Blain och O’Donnell har brittisk media problem att kritisera det brittiska kungahuset på
ett seriöst sätt. Nyhetsvärdet i att bevaka kungligheter är så högt att det inte går att ersättas
mot något annat. Det brittiska kungahuset är en institution som upplevs som en handelsvara.
Enligt författarna finns en uppfattning i samhället bland vissa grupper, att det är kutym att
visa lojalitet mot den brittiska kungafamiljen. Anhängare av partiet Tory är traditionellt sett
anhängare av det brittiska kungahuset och partiets förhållningssätt ses som något
eftersträvansvärt. Till denna grupp tillhör överklassen och aristokratin som tjänar på att
behålla det traditionella. Här tenderar en viss grupp inom media, som författarna kallar för

12

medie-eliten, att inte ifrågasätta den brittiska överklassens levnadsvanor utan istället
framställa deras levnadssätt som ett ideal
De politiska intressen som vill se samhällsförändringar i Storbritannien, såsom ett
självständigt Skottland får inte samma utrymme i brittisk media och har därför svårigheter att
kritisera eliten och beslutsfattarna. (Blain 2003:59)

Kändisar porträtteras som kungligheter – utveckling mot ett klasslöst samhälle?
Blain och O’Donnell menar att under början av 00-talet utvecklades mediebevakningen av
kända personer och gav mer intrycket att de kända eftersträvar att leva som kungligheter
genom att köpa bostäder som liknar palats. Paret David och Victoria Beckhams hem refereras
i brittisk media som ”Beckham palace” som en anspelning på det brittiska kungahusets
residens Buckingham Palace. Trots att det borde vara mer naturligt för mediekonsumenten att
identifiera sig med dessa typer av kändisar som från början tillhörde under- eller medelklassen
så representerar kungligheterna som något bestående, som alltid har funnits där, som en del av
samhällsstrukturen. (Blain 2003:170)

Förhållandet mellan kungahusets roll och den politiska sfären
Blain diskuterar de europeiska kungahusens relation till massmedia och beslutsfattare. De
menar att det brittiska kungahuset inte behöver försvara sin position genom vad de tillför den
politiska moderniteten. Övriga kungahus, såsom det holländska och spanska kungahuset
inviger och räddar förhållanden inom den politiska sfären. Som ett exempel är holländsk
media väldigt känslig för kritik mot hur det orange husets uppträder och vilket symboliskt
värde de har inom holländsk politik. Som vi har sett tidigare har det spanska kungahusets
förhållande den politiska sfären en motsatt symbolisk funktion än det brittiska kungahuset. I
Spanien, när demokratin var hotad av statskupp, ”fanns kungen där på plats för att försvara
demokratin när han så väl behövdes.” (2003: 179)

13

8. Analys
8.1 Kontextualisering
Bildsekvenserna vi valt sändes i programmet ”Året med Kungafamiljen” i december 2006.
SVT har haft ett årligt kungaprogram sedan 1977 vilket har varit exklusivt för SVT under
decennier. Enligt Inger Nildén betyder det oerhört mycket för Svt att de får möjlighet att göra
programmet eftersom de har traditionen bakom sig. Hon menar att det svenska kungahuset är
väl medvetna om att programmets tittarvärde/görs och att de genom programmet/på så vis får
möjlighet att visa vad de gör för att representera Sverige (se bilaga 2)

Vi har gjort ett urval av inslag i programmet där respektive familjemedlem kommer till tals
och är i fokus. Programmet innehåller 16 inslag och är 56 minuter och 2 sekunder långt. Vi
har plockat ut fem avsnitt ur programmet där respektive medlem ur kungafamiljen är
huvudperson.

8.2 Analysresultat
8.2.1 Prinsessan Madeleines c-uppsats
Inslag 4 av 16
Tid: 09:15 – 12:31
Antal inslag där prinsessan Madeleine medverkar: 2/16

Denotation - beskrivning
Första nivån – vad vi ser?
Personer: Intervjuaren och prinsessan Madeleine
Föremål: En exteriör bild av ett slott, en interiör med stolar och böcker
Tal 1: Och prinsessan har också skrivit en c-uppsats i ämnet och nu undrar jag är det själva
slottet som var mest fascinerande eller var den insats som Drottning Victoria gjorde i
tillblivelsen av slottet? Ja, när jag började, eller när jag valde ämnet, jag tänkte att det här vill
jag verkligen skriva om för att Solliden betyder väldigt mycket för mig och hela min familj
och så därför var valet ganska lätt sen när jag skulle skriva en uppsats att det föll på Solliden
och e jag har varit så här väldigt fascinerad över slottet och hur det ser ut, jag har alltid gått
och funderat lite varför ändå hur det ser ut som det gör. För det är ju väldigt italiensk-
inspirerade och hur ett sånt hus, hur det på ett sätt väl, ändå smälter in väldigt fint här uppe i
Norden. Det är egentligen lite konstigt, men e som sagt så jag har alltid varit lite fascinerad av

14

det hela så jag började studera all litteratur och jag läste å då upptäckte jag mer och mer om
hur intressant drottning Victoria verkligen var och hela hennes livshistoria så det är svårt att
svara på frågan om det är slottet eller om det är Drottning Victoria för jag blev väldigt
fascinerad av båda två faktiskt.

Andra nivån - hur vi ser?
Klädsel och accessoarer: Prinsessan bär en vit blus med öppen krage, en brun cardigan och
guldörhängen.
Färger: Brun, vit, guld
Föremål: En mikrofonmygga på prinsessans cardigan, mörkbruna ekstolar, antika böcker i
perfekta rader, ekbord.
Miljö/sammanhang: Intervjun är gjord inomhus i vad vi uppfattar som ett gammalt bibliotek.
Runt prinsessan ser vi också tomma stolar.
Tal 2: Prinsessan talar som om hon vill övertyga oss om sitt engagemang. Hon svarar ”rätt”
på frågorna. Hon talar som utifrån ett skrivet manus.
Förekomst av symboler: Nej.

Konnotation – tolkning
Vad säger det oss?
Färgtolkning: Brun är en jordfärg och gör att prinsessan gör ett jordnära intryck.
Kroppshållning: Prinsessan sitter vid ett bord. Hon är avslappnad med händerna vilande i
knäet. Hon är rak i ryggen. Hon ger ett oavslappnat intryck, det här är ingen situation som hon
känner sig bekväm i.
Ansiktsuttryck: Hon är koncentrerad men tillmötesgående. Hon har ett öppet ansikte, stora
öppna ögon.
Tal 3: Prinsessan förefaller nervös för vilket intryck hon gör. Hon behöver bevisa sin
intelligens för oss, som om vi inte trodde på hennes kunskap. Samtidigt upplevs hon som
uttråkad. Hon spelar en roll som hon tror förväntas av henne.
Reflektion: Den bruna färgen är en gammal symbol för självförnekelse och botgöring.
Prinsessan är yngst och står lägst i rang inom kungafamiljen, hon är alltså den som ska ta
minst plats. Det bruna tvättar också bort hennes partypastell och neutraliserar henne (Cooper
1989:58).

15

Bibliotek kan symbolisera samlad kunskap, intellekt och forskning. Prinsessan eller någon
annan (troligtvis hovets pressavdelning) har valt miljön för att bilden av den intellektuella
prinsessan ska förstärkas. Att placera någon (eller låta sig placeras) i ett bibliotek ger henne
en identitet som kunskapsbärare och kunskapstörstare. Böckerna i biblioteket är gamla och
har bruna läderband. Runt prinsessan finns ett flertal tomma stolar i ek placerade. Ekträdet
symboliserar odödlighet, något orubbligt och bestående, precis så som många uppfattar
monarkin. Boken står för bladen på visdomens träd och symboliserar sökandet och längtan
efter kunskap (Ulaner 2008:100) (Biedermann 1993:153)

Prinsessan är känd för att vara en partyprinsessa, men har länge lanserats av hovet som en
flitig student. Att placera henne i ett rum fullt av böcker, ett kungligt bibliotek, och få henne
att prata om en akademisk uppsats är ett sätt att få henne att verka mer bildad. Vi tolkar det
som att hovet vill höja prinsessans status, hennes sociala kapital ska omvandlas till ett
kulturellt kapital. Prinsessan görs om från oansvarig partypingla till präktig plugghäst. Ämnet
hon skriver om är kungligt, vilket gör det svårt för någon att slå henne på fingrarna. Reportern
ställer inga kritiska frågor om drottning Victoria, utan låter prinsessan prata på.

Uppsatsen handlar om Sollidens slott, som lät byggas av prinsessans farfarsmor drottning
Victoria. Genom att låta prinsessan ensam berätta om sin kungliga släkting, och låta henne
presentera sin uppsats fritt, tillskriver man henne ett stort ansvar. Prinsessan blir en expert i
kunglig historia och får prata oemotsagd.

8.2.2 Drottning Silvia i Lettland – om projektet Livslust
Inslag 7b av 16
Tid: 23:44 - 26:32
Antal inslag där Drottningen medverkar: 9/16

Denotation – beskrivning
Personer: Okända personer, Drottningen
Föremål: Kamera, symaskin, slip, strykbräda, strykjärn, maskiner
Tal 1: När vi kommer tillbaka och ser med egna ögon det här, den här utveckling. Man ser
ungdomar som man kanske träffat för tre år sen och ser att de nu för sitt eget liv. De har ett

16

bra. De har haft en utbildning här. De har blivit omhändertagna och man har gett dem
självförtroende. Man har gett dem självkänsla man har gett dem stöd och kärlek. Man har
brytt sig om dem och nu ser man resultatet. Situationen är ju inte lätt alltså. Det finns ju tyvärr
arbetslöshet. Det är så många ungdomar nu. Det är 19 % av befolkningen tillhör ju, asså är
under 18 år. Och eh det har ju också sina problem och jag tror att efter femtio år av
kommunismus i det här landet har man kanske glömt att man har ett eget ansvar också, att det
är att man kan hjälpa, man kan ge en hand, och eh så livslust är modell också.

Klädsel och accessoarer: Drottningen är klädd i en svart dräkt med en purpurfärgad
sidensjal. I håret sitter ett par solglasögon.
Föremål:
Miljö/sammanhang: Utanför ett barnhem, sedan inne i en slöjdsal på barnhemmet.
Tal 2: Drottningen talar engagerat och utan tvekan.
Förekomst av symboler och attribut: Svenska flaggor på Drottningens bil.

Vad säger det oss?
Färgtolkning: Drottningen markerar sin överhet genom att bära svart. Hon bör tas på allvar
men hon har en lekfullhet också genom att ha en stor purpurfärgad sjal runt halsen och
solglasögonen i håret. Hennes klädsel i övrigt är en tydlig markering att hon är av högre klass.
Kroppshållning: Avslappnad och öppen visar hon att hon har gjort liknande besök tidigare.
Ansiktsuttryck: Moderlig, intresserad, vänlig. Det blixtrar till av anspänning i ögonen när
den kritiska meningen om ”femtio år av kommunismus” uttalas.
Tal 3: Hon säljer in att projektet har gett ett fint resultat även om inslaget känns iscensatt.
Reflektion: Inslaget är inspelat på ett barnhem i Lettland där ungdomar har fått en chans till
ett nytt liv genom World Childhood Foundation, Drottningens egen hjälporganisation.
Ungdomar filmas medan de arbetar med diverse hantverk samtidigt som en delegation av
människor i kostym följer och visar Drottningen runt. Det känns iscensatt och tillrättalagt, och
visar med tydlighet vem som står överst och lägst i hierarkin.

Drottningen skrider i inslaget runt tillsammans med en delegation på barnhemmet. Hon är
klädd i en svart dräkt. Det pekar på allvaret i situationen, men är också en symbol för

17

urmodern, hon som förbarmar sig. Drottningens följe är stilfullt klädda. Kontrasterna till
föreståndarnas illasittande kostymer och barnhemsbarnens orangea förkläden och urtvättade
skänkkläder är stor. Orange kan vara en symbol för lycka, lyckan att ha blivit hjälpt och stå i
tacksamhetsskuld till Drottningen? (Cooper 1989:58)

Istället för att gömma sig bakom solglasögonen är hon öppen och mottaglig, och möter folket
med blicken. Att sätta något i håret är även en symbol för besmyckning, som till exempel
kungligheters sätt att bära diadem. Solglasögonen är exklusiva och glänser, de är silvriga, som
en gloria i Drottningens mörka välfönade hår.

Den purpurfärgade sjalen ger också en extra innebörd. Purpur står för kunglig makt och den
har i urminnes tider burits av regenter och kungligheter som ett tecken på deras överhöghet
och gudomlighet. Vår tolkning är att färgen betonar Drottningens maktposition. Purpur är en
symbol för stolthet, sanning och rättvisa. Inom kristendomen förknippas färgen med kunglig
och prästerlig makt, den står för sanning, ödmjukhet och botgöring. Det skulle kunna innebära
att Drottningen markerar att hon representerar kristna värden. (Cooper 1989:58)

8.2.3 Prins Carl Philip utställning vid Forsbergs skola
Inslag 8 av 16 (enda inslaget med prinsen)
Tid: 28:45-30:55

Första nivån - vad vi ser?
Personer: okända personer, prins Carl Philip, okänd persons ryggtavla
Föremål: bild, mappar, planscher, papper, markörer, varnings- upplysningsskyltar med
motiv, ett svartvitt fotografi som föreställer två sargade händer som håller en liten fågelunge,
mapp med pappersdokument
Tal 1: Ja, själva kraft e, m, asså, jag tror de är mer att att man ska ha något att bolla emot, som
en ledsagare, inte just att e dem här slutsemst, slututställningen har varit, just att det ska vara
ehm, människokraft eller naturkraft eller just så. Några har tolkat så men jag tror att ganska
många har inte gjort det. Jag tror att det mest har varit en säga ledsagare till de. Jag har e, fått
följa med e Klara Kyrkas och deras så att säga hjälporganisation eh för missbruk och hemlösa
e och e främst då vid plattan och deras kyrka, eh så. Jag har följt med dem som sagt och öh

18

fotat. Deras arbete men också liksom det mötet som dom gör då med de här personerna. Eeh
jag måste säga e bilderna har blivit väldigt bra ehm och eh jag har ju en bra bollplank eh till
pappa då eh som är jätteduktig eh äh men det är kul.

Klädsel och accessoarer: prinsen bär jeans, marinblå stickad tröja, vit – och blårandig
skjortkrage, klocka, penna skymtar fram. Övriga personer bär vardagliga kläder i jordfärger.
Färger: blåvitrandigt, brunt, svart, denim, trafikskyltar i gult och rött.
Föremål: skyltar, mikrofonsladd som är fasthakad i skjortan, bord, plastmappar, trafikskyltar.
Miljö/sammanhang: utställningshall
Ljussättning: takbelysning och kamerablixt
Kameravinkel: rörelse i rummet
Skärpa/blickriktning: Skärpan är god, prinsens blickriktning är mot reportern, ej in i
kameran.
Tal 2: prinsen förklarar vad utställningen handlar om, vilket tema studenterna har fått arbeta
med. prinsen berättar om hans bidrag och hur det växte fram. Han svarar nästan tvångsmässigt
på frågorna men tar eget initiativ i slutet av intervjun.
Förekomst av symboler: iögonfallande trafikskyltar som hänger från taket ger en stark
kontrast mot den mörka lokalen och det svartvita fotografiet.

Vad säger det oss?
Färgtolkning: I jämförelse med de övriga i lokalen är prinsen är mer propert klädd med
skjortan under tröjan. De färggranna trafikskyltarna lyser upp den mörka lokalen. I de röda
mapparna prinsen har framför sig ligger svartvita foton, varav vi får se ett.
Kroppshållning: prinsen tittar avslappnat ner på besökarna och bemöter dem på samma nivå,
de lyssnar intresserat. Det råder en ömsesidig respekt.
Ansiktsuttryck: prinsen ser allvarlig ut när han språkar med besökarna. Han är genuint
intresserad av det han pratar om och svarar tålmodigt på deras frågor.
Tal 3: prinsen snubblar lite på orden och är inte riktigt säker på vad han vill förmedla, detta
förstärks av att han inte är i bild.
Reflektion: Genom sitt klädval visar prinsen att han är en av folket, han är lojal och har ett
fläckfritt yttre. Under skjortärmen skymtar en silverfärgad klocka som kan stå som en symbol

19

till sociala förpliktelser och disciplin. Han bemöter besökarna på deras nivå men är medveten
om det ansvar han bär som kunglighet. Han måste inge förtroende. I bakfickan på jeansen
hänger ett par solglasögon som kan behövas som ett skydd, de döljer blicken. Inför
utställningsbesökarna förefaller Prinsen vara trygg. Han visar gärna sina alster för dem.
Däremot döljer han för tv-publiken, sina fotografier i röda mappar för att skydda de
porträtterades integritet. (Cooper 1989:59) (Ulander 2008:185)

Prinsen svarar osäkert på frågorna från tv-reportern, och det känns som att han egentligen inte
vill stå framför kameran. Han förefaller besvärad av Svt:s närvaro vilket syns i klippningen av
inslaget. Svt räddar det genom att stycka upp det i flera sekvenser, men slutomdömet blir ändå
rörigt. Enligt Inger Nildén är det svårt att göra inslag med Prinsen eftersom att han är
dyslektiker. Det kan förklara intrycket av honom som blyg och orolig att säga fel inför
kameran. (Bilaga 3)

8.2.4 Kung Carl Gustav Belysning på Stockholms slott
Inslag 15 av 16
Tid: 53:43 – 56:02
Anslag inslag där Kungen medverkar totalt: 9/16

Personer: Kungen
Föremål: mikrofon
Tal 1: Det var ju en ganska lång tid, jag tre o vi i Stockholm, m f vi måste vänja sig vid att det
tar en stund, en kvart ungefär innan re får upp rätt temperatur i de här lamporna som ger ett
fint ljus till till till Stockholms slott å det är väl underbart att äntligen fått eh vår vår verkligen
vår klenod å kulturarv på nåt sätt upplyst på det här sättet så att alla fina arkitektoriska fina
finesser på fasaden. Man kanske inte kanske se på dan hur det är ett mer ju platt ljus, dagsljus,
men nu händer saker. Jag jag tycker det är väldigt spännande ”men, men då kanske folk tror
att det är måste ju vara oerhört dyrbart nu för Stockholms stad att hela Stockholms slott nu
ska vara upplyst varje kväll. Det roliga är att jag kommer ihåg när vi började diskutera på 80-
talet nån gång va och e då, då var ju tyvärr e diskussionerna i mitten av den här energikrisen
och då skulle det ha gett fel signaler och sen har det gått lång tid sen dess och med ny armatur

20

skulle man kalla det för med nya möjligheter att belysa det har så har det faktiskt m det har
gått ner. Det drar väldigt lite ström faktiskt. Fråga mig inte varför.

Klädsel och accessoarer: Mörk kostym slips skjorta slipsnål
Färger: Granitgrå, vit, röd
Föremål: Mikrofon, strömbrytare
Tal 2: Kungen talar engagerat och upprymt
Symboler: Ett slott

Vad säger det oss?
Färgtolkning: Den granitgrå kostymen ger ett strikt och affärsmässigt intryck, vilket
förstärks av den röda slipsen med prickar.
Kroppshållning: med sträckt kroppshållning visar kungen sin integritet och att han säker på
sin sak
Ansiktsuttryck: ett öppet och engagerat ansiktsuttryck ger känslan av att han är genuint
intresserad av ämnet.
Tal 3: Kungen anförtror sig kring ett ämne som berör honom. Han är uppvuxen där och han
visar sitt engagemang för sin hemstad och för miljön.
Reflektion: Kungen står vid fönstret i ett konferensrum visar oss sitt barndomshem som
ligger mittemot oss. Konferensrummet där vi befinner oss är tillgängligt för alla medan slottet
bara är tillgängligt för honom. Han kliver in i vår värld för att beskriva för oss hans värld.
Kungen visar oss sitt hem, slottet som är den yttersta symbolen för hans kunglighet.

Kungen beskriver öppet och engagerat vad han ser när han blickar ut över sitt barndomshem
genom ett fönster. Att se ut genom ett fönster kan säga något om hur Kungen upplever vad
han ser i sin omgivning eller sitt liv. Hemmet kan stå som en symbol för den beskyddande
och värnande modern. Barndomshemmet kan väcka känslor som kan peka på särskilda
händelser i tidiga år som satt tydliga spår. Att hemmet är ett slott väcker känslor av säkerhet
eller osäkerhet, gamla attityder som kan ha varit nödvändiga i barndomen för att skydda oss
medan vår identitet stärktes. Genom sin hållning verkar han ha ett harmoniskt förhållningssätt
till sitt barndomshem. Han hade en trygg uppväxt och han är mycket stolt över sitt arv. Husets

21

framsida kan stå som en symbol för det sociala jaget. Han identifierar sig starkt med sin roll
som Sveriges Konung. (Crisp 2004:155) (Cooper 1989:80)

8.2.5 Kronprinsessan Victorias tal på kungens 60-årsdag

Inslag 16 av 16
Tid: 53.43-56.02
Antal inslag där Kronprinsessan medverkar: 3/16

Personer: Kronprinsessan Victoria, kungligheter
Föremål: En mikrofon, kandelabrar, blommor, speglar, betjänter.
Tal 1: Your Majesty, Kära Pappa. Eleven years ago, when I turned 18, I delivered a speech,
in which I promised to do my very best, as a Crown Princess, to help out with what I can in
sharing your official duties. I am lucky to have you and Mom as teachers and role models.
When you became King, in 1973, you were not as fortunate as I am today. You had no Father
or Mother to lean against. Many might wonder where you find your inspiration and strength. I
´m convinced you have looked around widely to find your role models. By now I think I have
traced a few of them. As a Man of Outdoor Life, as a man of the woods, the mountains, the
waters and the wideopen landscape I am sure you feel some kinship with the King of the
forest: the Moose - Älgen. Like him you bear your Crown with elegance, enjoy the nature
more than the tarmac - and express yourself eloquently - also in silence. As a Man of Sports,
you admire the sportsmen and- women of our country. Their successes give you outbursts of
joy - far beyond Your Royal dignity. Those sportsmen and women have certainly been your
heroes when you - so far with limited success - in ski slopes and ski tracks have tried to make
Olympic champs of your children. As a Man of Action, you are well known for having more
energy than anyone else. One of your predecessors on the Swedish throne, Gustav III, reached
out to the artists and creative people of His time. I think He has served as a role model for
you, although time and personalities differ. To balance heritage with contemporary culture is
your trademark of action. With respect for the achievements of the past you make your
imprint for the future. Last, but not least, you find inspiration and strength in all what Sweden
stands for. You love your country, its nature, people and traditions. Maybe that is what so

22

many of us can sense and feel. That is why you are appreciated and respected. You are
honoured here tonight where we have gathered for your 60th anniversary dinner. We are here
to celebrate A Man of Outdoor Life A Man of Sports A Man of Action A King for His
Family A King for His time A King for His People Let me propose a toast for His Majesty
the King of Sweden. My father.

Klädsel och accessoarer: En ljusgrå sidenklänning med påklistrade kristaller. Brijantdiadem,
diamanthalsband och diamantbrosch. Kungens inramade miniporträtt på bysten samt
ordenskraschan och ordensband. Diamantörhängen.
Färger: Guld, silver, diamant.
Föremål: Ett dukat festbord med silvervaser fyllda med gula blommor, guldinramade speglar,
förgyllda kandelabrar med levande ljus, galaklädda kungligheter och gäster.
Miljö/sammanhang: Galamiddag i balsalen Vita havet på Stockholms slott med anledning av
kungens 60-årsfirande.
Tal 2: Hon berättar för alla om kungen av Sverige – hennes pappa, som alla är där för att
hylla. Hennes tal upplevs som att det kommer från hjärtat.

Vad säger det oss?
Färgtolkning: Guld, silver, diamant… tecknen på rikedom och kungligt leverne är många.
Hela inslaget blir med sin prakt en uppvisning i kungliga attribut.
Kroppshållning: Stående, rak i ryggen, med båda händerna hållandes i talmanuset.
Ansiktsuttryck: Seriös, koncentrerad, men lekfull. Söker kungens blick ett par gånger för att
se om skämten gick hem.
Tal 3: Hon är entusiastisk och engagerad. Hon är så pass trygg i sin roll att hon kan bjuda på
lite spontanitet samtidigt som hon inte lämnar sitt talmanus. Hon ger intrycket att mena det
hon säger samtidigt som hon upplevs spela en offentlig roll, bete sig som hon förväntas och
inte sig själv. Välavvägt mellan dotter och tronföljare.
Reflektion: Bilden är en del av en helhet, vi behöver inte se hela rummet för att förstå att det
är en balsal. Kronprinsessans uppenbarelse i kombination med det vackra rummet gör att vi
tolkar in bilden i ytterligare ett sammanhang, nämligen att bilden är tagen på ett slott.

23

Kronprinsessan är också en arketyp för en sagornas prinsessa. Den vackra sidenklänningen,
diamantdiademet, smyckena, ordensbandet, balsalen i guld… allt är där! Detta blir
dubbeltydigt eftersom Kronprinsessan både ser ut som och faktiskt är en riktig prinsessa.
Detta är en rimlig förklaring till den högtidlighet vi upplever.

Kronprinsessans huvud är krönt med ett vackert briljantdiadem som visar på hennes kungliga
värdighet. Hon blir i våra ögon mer av en symbol än en mänsklig person, och diademet kan
tolkas som antingen en aura eller en helgongloria. Enligt symboliken kan ett diadem även
symbolisera ”det eviga” eller ”det beständiga”, då ett diadem ofta är slutet som en cirkel runt
hjässan. Fritt tolkat kan vi tycka att Kronprinsessan med sitt stråldiadem vill symbolisera
något stolt, orubbligt och solitt. (Cooper 1989:31)

Förutom diademet är hon även smyckat med briljanthalsband, armband, örhängen, brosch,
ordensband- och kraschan samt en briljantinfattad agraff med konungens porträtt. För oss är
detta ytterligare ett sätt att manifestera sin briljans och excellens genom att bära dessa
ädelstenar. Alla dessa smycken och dekorationer blir också ett kvitto på att hon är medlem i
en mycket exklusiv klubb, dit endast ett fåtal utvalda har tillträde. Porträttagraffen fungerar ju
också som ett bevis på lojalitet mot monarken.

Bakom Kronprinsessan ser vi även förgyllda speglar och lampetter med brinnande ljus.
Speglarna vill vi se som en universell symbol för tiden. Tiden som har varit, tiden som är och
tiden som kommer. Att spegla sig kan vara att syna sig själv, att genomgå en självrannsakan
och förbättra sig. Men vi kan också tolka den som att Kronprinsessan alltid är synlig, alltid i
blickfånget och har våra ögon på sig. Ljuset i lampetten är tänt, men det har inte brunnit
länge, utan det är tid kvar. Kanske kan det ses som en symbol för Kronprinsessans liv, att det
liksom hon själv till slut kommer att slockna, men att det dröjer länge än, hennes uppdrag är
inte fullgjort, och än är hon inte redo att ta över som tronföljare?

9. Slutsats och kritisk reflektion
9.1 Slutsats
Sett till hela programmet förekommer Kungaparet oftast. Drottningen får komma till tals vid
flest tillfällen. (Se bilaga ?)
Hon får också besvara de känsligaste frågorna. Kronprinsessan Victoria och Prins Carl Philip
förekommer bara en gång vardera. De besvarar frågorna som reportern ställer. I enstaka fall

24

tar de egna initiativ. Kungen och Kungabarnen svarar inte sällan som om de är på vakt,
medvetna om de konsekvenser som svaret kan få. Alla i Kungafamiljen är dock artigt leende
men ibland eftertänksamma. De vet att de måste framstå som kompetenta människor och inte
tappa kontrollen och ansiktet.

Drottningen är mest välklädd och använder lyxiga accessoarer medan Kungabarnen
förekommer oftast i vardagliga kläder. Drottningen är den som vågar vara mest färgglad,
hellila, helvitt. Kungen förekommer oftast i mörk kostym. Kungabarnen väljer jordnära
färger.
Kungen bär glasögon, Prinsen har sina solglasögon hängandes i bakfickan på sina jeans.
Drottningen bär solglasögon som diadem. Majoriteten av intervjuerna sker utomhus.
Reportern fångar medlemmarna på språng. Den enda tillrättalagda och exklusiva intervjun är
med Prinsessan Madeleine på Drottningholms bibliotek, där hon sitter ner och besvarar
frågor.

Kungafamiljen förekommer oftast i jordnära färger som kan visa på deras vilja att framstå
som en av oss dödliga. De bjuder på så vis in tittaren i deras värld eftersom de har samma
kläder som vanliga människor. Det är bara Drottningen som markerar sin högre ställning med
starka färger. Hon vet att hon har rätt att ta den platsen i det offentliga rummet.

Kungabarnen värnar om sin integritet i sitt kroppsspråk. De framstår ibland som reserverade
inför reportern, medan Kungen är lite mer avslappnad i sin framtoning. Drottningen vägleder
och tar plats gentemot reportern. Hon är aktivt deltagande och utstrålar lugn och trygghet.

Svt förstärker budskapet genom bildklipp och intervjumiljö. Att låta Drottningen komma till
tals och samtidigt visa bilder på en exotisk marknad och kvinnor i huckle är ett sätt att
mystifiera henne. När Kungen blir intervjuad visas bilder på militärer i givakt och andra män i
kostym. Prins Carl Philips framtoning som en blyg figur, förstärks när den enda intervjun med
honom sker i en mörk industrilokal.

Svt har i princip haft monopol på kunglig tv-journalistik sedan tv:s födelse. Tv-programmet
”Året med Kungafamiljen” har sänts och följt samma mönster sedan starten 1977. Det är
därför rimligt att anta att programmet hjälpt till att forma den bild som svenska folket har av
kungahuset. Vilken bild är det då som programmet ger? I det program som vi valt att

25

analysera ingår sexton olika inslag där vi får följa kungafamiljen i deras åtaganden. Tanken
är, enligt programmets producent Inger Nildén, att skildra den verklighet och vardag som
kungafamiljen lever i. Hon anser att skildringen är/ger en rättvis bild av vad kungahuset gör
eftersom Svt inte är beroende av reklamintäkter.
Däremot är programmet beroende av höga tittarsiffror, något som man också har varit
bortskämda med genom åren. Programmet ses av cirka två miljoner tittare varje år, något som
inte har förändrats genom åren. Den största andelen tittare är kvinnor i åldern 50-65 år. En
förklaring till det är att programmet sänds vid en tidpunkt då många ur den åldersgruppen
tittar på tv. (se bilaga 2)

De kungliga utför tusentals uppdrag varje år och det vore så klart omöjligt för Svt att vara
med vid samtliga av dessa., det inte heller deras intention. Svt eftersträvar framförallt
exklusivitet, och det är dessa tillfällen, då man är ensamma tillsammans med hela eller delar
av kungafamiljen, som man visar upp i programmet. Exklusiviteten kommer sig av att Hovet
är mycket restriktiva med vilka de ger tillgång och utrymme till de kungliga. Svt har under 30
år byggt upp ett enormt förtroende hos kungafamiljen, och säger även själva att de ”vet att
kungafamiljen tittar” på programmet. Den exklusiviteten vill man såklart inte förlora, och
innehållet blir därför påverkat av de premisser som råder.

Följden blir att den lilla bit av kungafamiljens vardag som vi får ta del av blir mycket snäv.
Utifrån denna bild skapar vi sedan en uppfattning om vad kungafamiljen uträttar och hur de
uppträder. Enligt Svt sysslar kungafamiljen därför endast med att inviga festliga saker, idka
välgörenhet och att sprida kunglig glans och kunskap om kungliga ämnen. Kungafamiljen
framhärdar som ofelbara samhällsmedborgare, som goda föredömen för oss andra.

Programmet har haft samma koncept, att visa pompa och ståt, så länge att Svt känner sig låsta.
”Vi har blivit vår egen framgångs fånge” (se bilaga 3), menar programmets reporter Roland
Zuiderveld. Enligt Zuiderveld har programledningen försökt att förändra innehållet i
programmet, bland annat genom att söka skildra statsbesök på ett annat sätt. I programmet är
kungaparet på statsbesök i Kanada och Turkiet, men istället för att berätta om smycken och
aftonklänningar får kungaparet frågor om EU:s utvidgning och miljösamarbete. De frågorna
besvaras undflyende, och det blir tydligt att kungaparet inte vill uttala sig. De är synbart
obekväma med allt som kan uppfattas politiskt och är rädda att säga fel. (Se bilaga 3)

26

Svt gör inte heller anspråk på kritisk granskning, eftersom man säger sig endast skildra det
arbete som kungafamiljen gör för Sverige. Enda gången det ställs en kritisk fråga är när
reportern frågar drottningen om varför hon valt att hjälpa just dessa lettiska barn, det finns ju
även andra som har det svårt? Drottningen reagerar uppenbart på frågan, eftersom den är
kritisk i sin ton. Hon finner sig dock snabbt och svarar att man inte kan hjälpa alla, och att
man kanske glömt bort att man måste göra något själv också. ”Man har kanske glömt det efter
femtio år av kommunism”, konstaterar drottningen. Det uttalandet får stå oemotsagt och
reportern ställer inga följdfrågor.

Vem får då mest ut av konceptet ”Året med kungafamiljen”?
Programmet bygger på idén om ”exklusivitet”. Pressavdelningen på hovet sätter agendan för
programmet genom att styra urvalet för vilka avsnitt man kan medge exklusivitet.
”Vi vill ju ha ut så mycket som möjligt som är, så att säga exklusivt för SVT. Det vill säga
egen inspelning där ingen annan press är närvarande. Det är ett önskemål vi alltid har, och
det brukar vi faktiskt få någon enstaka gång under året.” (se bilaga 2)
Svt:s produktionsteam vänder sig däremot mot idén om att programmet endast skulle skildra
det som hovet vill få fram. Eftersom programledningen hävdar att de själva väljer ut vilka
punkter ur kungafamiljens program de vill sända så är Svt också oberoende, menar Inger
Nildén. Men ”visst händer det att vi skickar iväg en dvd innan programmet sänds”. (se bilaga
2) Det förefaller alltsatt pressavdelningen på hovet som sätter agendan för programmet.

”Det har vi inte, utan vi planerar och äskar uppdrag som vi kan få göra och så är det en
dialog mellan dem och oss om vad som är tillgängligt. Vi kan ju aldrig göra någonting utan
att det silas genom hovets pressavdelning.”

Att ändra programmets koncept blir svårt, eftersom det bygger på att både Svt och hovets
pressavdelning ger och tar. Svt får exklusivitet, publiken får exklusiva bilder. Hovet får
förmedla den bild som de tycker och tror att publiken vill ha.

Publiken matas med bilden av en familj med goda värderingar, som idkar välgörenhet och
som vill andra väl. De är som oss, studerar och tänker på miljön, samtidigt som de glittrar och
träffar andra högt stående personer. De är lite mer än oss vanliga dödliga.

27

Överlägsenheten förstärks med hjälp av symboler för rikedom och makt. Den ende som
framstår som vardaglig, som publiken skulle kunna identifiera sig med, är Prinsen, men hans
framtoning är inte så stark i och med att han endast förekommer i ett inslag där han upplevs
som osäker i sin roll. Kronprinsessan med diadem i håret kan ingen identifiera sig med och är
svår att kritisera. Det är också svårt att kritisera en hårt arbetande och engagerad drottning
som går runt bland fattiga barn, och en prins som ger röst och bild åt hemlösa. Prinsessan
Madeleine och Kungen värnar vårt kulturarv och kungen visar sitt miljömedvetande.

Programmets producent Inger Nildén och reportern Roland Zuiderveld menar att
programmets utseende påverkas av tittarnas förväntningar. När programledningen försöker
ändra innehållet riktas kritik från tv-publiken. (Se bilaga 2) (Se bilaga 3) Det kan tolkas som
att det svenska kungahuset inte får kritiseras utan bilden av den svenska kungafamiljen ska
försvaras. Medlemmarna i kungahuset har inget svängrum att spela någon annan roll än den
tillrättalagda och opolitiska, de framstår som några slags sagoväsen som tillhör en värld som
vi vanliga inte får ta del av. Men förklaringen till att tv-publiken har svårt för att rucka på
denna bild är att de kungliga familjemedlemmarna, genom sin samhällsposition, faktiskt kan
vara en länk mellan beslutsfattare och vanliga samhällsmedborgare. Efter tsunamikatastrofen
2004 höll både dåvarande statsminister Göran Persson och Kung Carl XVI Gustav tal till det
svenska folket. Kungen refererade till personliga upplevelser om att förlora en förälder och
hans tal väckte starka känslor och fick statsministern att hamna i skuggan. Det skulle kunna
ges som ett tydligt exempel på att det svenska kungahuset, trots att det är ett opolitiskt organ,
faktiskt har både ett starkt psykologiskt och kulturellt inflytande över samhällsmedborgarna.
Just på grund av att de inte har någon beslutande makt i kombination med deras
samhällsposition kan de bli talespersoner för ”folket” under förutsättning att de har ”folkets”
förtroende. Därför är det av yttersta vikt att de ger en bild av att stå för traditionen samtidigt
som de är en röst för de svaga. Det finns många exempel på denna svåra balansgång i
programmet vi studerat. Kungafamiljen använder kungliga attribut samtidigt som de vill
förmedla ett engagemang i de utsatta i samhället genom välgörenhet och fotoutställningar som
illustrerar utsatthet.

28

9.2 Kritisk reflektion av arbetet och arbetsprocessen
Programmet som vi har analyserat sändes 2006 och den svenska hovjournalistiken har
utvecklats avsevärt sedan dess där konkurrerande kanaler har kungliga bloggar vilket skulle
kunna påverka programmets innehåll och framställning av de kungliga och därmed resultatet
av vår analys om vi studerat ett aktuellare program.

De inslag som ingår i vår analys består av olika bildsekvenser som vi avgränsat till en analys
per inslag för att få överskådlig bild av vad inslaget vill förmedla, istället för att analysera
varje bildruta. Det har påverkat tolkningsprocessen och vår slutsats innehåller inte alla
detaljer.

Vår analys har utförts vid Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier där vi
tittat på programmet och fört anteckningar med hjälp av vårt analysschema. På grund av lagen
om upphovsrätten har vi inte haft möjlighet att redovisa skärmdumpar av inslagen.

Under arbetet har Svt varit väldigt tillmötesgående och intresserade av vårt arbete och följt
oss med intresse. Hovet har däremot varit mycket svåra att nå. Vi har vid ett tiotal tillfällen
sökt kontakt med presschefen Nina Eldh, men hon har inte velat svara på våra intervjufrågor.
Vilket också förstärker bilden av en sluten värld som sätter sina egna regler.

10. Källor
Hansson, H, Karlsson, SG & Nordström, Gert Z, Bildspråkets grunder, 1992, Förlag AW
Fiske, John (de Saussure, Ferdinand), Kommunikationsteorier, en introduktion, 2001,
Wahlström & Widstrand
Ekström & Larsson, Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap, 2000, Studentlitteratur
Barthes, Roland, The photographic message, 1977, New York: Hill
Cooper J.C, Symboler, 1989, London: Thames and Hudson
Dahlby, Frithiof, De heliga tecknens hemlighet – symboler och attribut, 1977, Lund: Berlings
Barthes, Roland, Mythologies, 2007, A-Z Förlag
Dahlgren, Peter, Strategier för TV-analys, 1990, Stockholm: JMK
Nowak, Kjell, TV som kulturellt system, 1991, Stockholm: JMK
Richard Keeble, Journalism ethics, 2001, London: Routledge
Furhammar, Leif, Provisorisk svensk tv-historia, 1987

29

Biedermann, Hans, Symbollexikonet, 1993, Forum
McQuail, Denis, Mass communication theory, 2005, London: SAGE
Troedsson, Caroline, Sommelius, Maja För Sverige i tiden? 2007 Lunds universitet
Department of Service Management
Bourdieu, Pierre Om televisionen: följd av Journalistikens herravälde 1998
Blain, Neil, Hugh O’Donnell Media, Monarchy and Power. 2003, Bristol: GBR Intellect
Books

Rörlig bild
SVT, Året med kungafamiljen, 29 december 2006.

30

11. Bilagor
11.1 Intervjuguide
Intervjuguide för intervju med Inger Nildén och Roland Zuiderveld från SVT/Fakta

1. Hur länge har programmet sänts?
2. Vilka vänder man sig till?
3. Åldersgrupp, kön, tittarsiffror?
4. Får kungafamiljen titta innan?
5. Hur går arbetet till när man planerar programmet, finns det vissa bitar som återkommer i
varje program?
6. Har man möte med hovet innan?
7. Rekommenderar hovet vad de tycker är viktigt att ta upp?
8. Vad betyder det för Svt att man har möjlighet att göra det här programmet?
9. Är det hovet eller Svt som har mest glädje av programmet?
10. Svt ges exklusivt tillgång till kungligheterna, men de skildrar deras liv utan att utföra en
kritisk granskning, kan det sägas ligga i public services intresse?
11. Vilka önskemål har Svt ställt till hovet för att programmet ska kunna genomföras?
12. Hur ställer sig Svt till möjligheten att utöka program med kunglig inriktning?
13. Tror Svt att det finns en publik för det?

31

11.2 Intervju med Inger Nildén, programmets producent.
Intervju gjord 2 maj 2007, i ett mötesrum på SVT kl. 10–10.30. Intervjuare: Karin Ahlberg.

KA: Till vilken publik vänder sig programmet? Åldersgrupp?
IN: Jag skulle vilja säga att den vänder sig till alla men det har ju blivit så att det är ju
huvudsakligen en äldre publik som tittar.
KA: Kön?
IN: Ja, kvinnor då i majoritet
KA: Är det någon tanke kring det?
IN: Absolut inte
KA: Hur går arbetet till när ni planerar programmet?
IN: Så här kan man säga att det är redan i januari som vi för det första utvärderar det förra
programmet, vad var det som var bra, vad var det som var dåligt, vad var det som var tanken.
Och sen är det så att du kan aldrig ha en tanke i januari om vad som det årets program ska
innehålla för vi vet inte vad som kommer att hända och vad de gör under året. Man kan säga
så här att man kan i stora drag få veta i slutet av januari. Då brukar de komma ut med en sån
här halvårskalender där de prickar in de saker som är tillgängliga för all press och som de vet,
invigningar, ja sånt där va.
KA: Jubileum?
IN: Ja och du vet det är en skur av olika saker som det inte går att bygga någon programidé
på. Och vi kan ju försöka ha en programidé att vi till exempel skulle vilja följa de här unga
kungliga ett år, men det funkar ju inte så. Utan man får börja treva sig fram se och i år har vi
då hittat ett litet fokus på Linné eftersom vi vet att både kungen och drottningen är
intresserade av natur och…
KA: ja
IN: och vi tänker att det kanske kan vara något, och sen får det ge sig vart efter, när det dyker
upp så att säga någonting. Är det jubileum, till exempel, för kungen och drottningen, då kan vi
fokusera på det. Kungens 60-årsfirande, till exempel, förra året, då kunde vi ju lägga tonvikt
mot honom, och fick följa honom lite mer, vad gör han, hur har hans årsinkomst sett ut vad
vill han med sitt ämbete.
KA: mm, ok
IN: eller drottningen, eller. I år fyller ju Victoria 30 år, då ska vi försöka titta lite på henne,
vad gör hon och vilken är hennes utveckling.
KA: mm, så det är inga återkommande bitar som är med varje år?

32

IN: nej
KA: Har ni möte med hovet innan ni planerar programmet?
IN: Nej!
KA: ok
IN: Det har vi inte, utan vi planerar och äskar uppdrag som vi kan få göra och så är det en
dialog mellan dem och oss om vad som är tillgängligt. Vi kan ju aldrig göra någonting utan att
det silas genom hovets pressavdelning.
KA: ok
KA: Rekommenderar hovet vad de tycker är viktigt att ta upp?
IN: Näej, de kan alltså komma, de kan komma med något förslag, någon enstaka gång så där
att vi kommer att ha ett bra seminarium, skulle det kunna vara något för er. De säger ju aldrig
”vi tycker att ni ska göra det här” för de har de ju insett under åren att det är ju ingen idé att
göra.
KA: ok
KA: Får kungafamiljen titta på programmet innan ni sänder det?
IN: äeh, alltså när programmet är klart cirka sådär ett par dagar innan julafton, så brukar jag
skicka upp en DVD eller en kassett, och vill de då titta på det så får de göra det. Men alltså de
kan inte komma med några synpunkter. Det kan vara just tycker jag för de är ju ändå
huvudpersonerna i ett långt program. Men förra året fick de inget för då var vi så sent ute.
KA: ok
IN: Jag tror att det möjligen är mest hovets presschef som tittar igenom programmet
KA: Är det Nina Eldh som ni har mest kontakt med?
IN: Ja, det går ju genom Nina, det är ju så.
KA: Ok
KA: Vilka önskemål har ni ställt till hovet för programmet ska kunna genomföras?
IN: Vi vill ju ha ut så mycket som möjligt som är, så att säga exklusivt för SVT. Det vill säga
egen inspelning där ingen annan press är närvarande. Det är ett önskemål vi alltid har, och det
brukar vi faktiskt få någon enstaka gång under året. Det kan vara något möte med
Kronprinsessan på Öland eller det kan vara någonting med Prinsessan Madeleine, så. Vi har
redan i år fått en inspelning med Prinsessan Madeleine. Hon jobbar ju för Childhood, jag vet
inte om du känner till det. Så vi var med henne i Estland på ett besök på ett barnhem där. Hon
berätta om sitt jobb och där var ingen annan press med. Sånt är jättebra.
KA: Det tänkte vi på i det förra programmet så är det just en exklusiv intervju med henne där
hon satt ner, men inte någon av de andra medlemmarna i kungafamiljen.

33

IN: Nej, och vi har alltså bett att få göra med de andra, men det fanns inga möjligheter till det.
KA: Det var i och för sig intervjuer med de andra medlemmarna, men prinsessan var den
enda som satt ner.
IN: Ja, men det har ju med att variera bilden också. Vi hade kunnat låta kronprinsessan sitta
ner, till exempel.
KA: Vad betyder det för SVT att få möjlighet att göra det här programmet?
IN: Allt, massor, så är det ju. Tänk att vi har gjort det här programmet sen 1977. Sen 1977 har
vi haft ett årligt kungaprogram. Det är ju exklusivt för SVT. Det är ju ingen annan kanal som
gör det här och det är ingen annan kanal som skulle kunna göra det heller för att vi har ju
traditionen bakom oss och vi skulle ju bli ramaskri om vi slutade göra det. Och jag tror att
kungafamiljen är väldigt medvetna om att vi gör det här programmet därför att det är ju också
ett program som visar ju vad de gör under ett helt år. Ok, nu får ju vi plocka ut våra bitar, men
ändå kan du på något sätt som tittare se, alltså det kan vara kommunbesök, invigningar, det
kan vara resor och utbildningar. Kungen kan säga vad han tycker, alla, ja alla kan de ju
komma till tals. Och det är ju ingen reklam finansierat utan den här traditionen som vi har gör
att det programmet på något sätt vill, eller jag tycker att det är en garanti för att det ger en bra
skildring av vad de gör. Vi tar ju inte ställning i just den här redaktionen. Ja, jag tror det
betyder mycket för SVT.
KA: Så är det hovet eller SVT som har mest glädje av programmet?
IN: Båda skulle jag vilja säga, tror jag nog.
KA: SVT ges exklusiv tillgång till kungligheterna, men ni skildrar deras liv utan att utföra en
kritisk granskning, kan det sägas ligga i public services intresse?
IN: Ja, så här är det att det är inte bara vi som får exklusivitet utan TV4 får det också, tyska
ZDF är till exempel i Sverige och gör program ganska mycket, och tidningarna får också. De
är väldigt rättvisa på hovet, får vi en grej, då får någon annan press någonting annat. Det är
inte bara vi som får. Och sen kan man säga så här att evenemangsredaktionen som jag tillhör,
eller den heter ju Nyheter & Samhälle idag. Just det här programmet är inte kritiskt
granskande. Vi har Uppdrag granskning, vi har Agenda, vi har en nyhetsredaktion. Det är upp
till dom att göra granskande reportage, vilket också har gjorts av kungahuset och sen är det så
att händer något speciellt, som till exempel Brunei-affären, då går vi också in och är kritiska.
Det har varit några gånger under årets lopp där vi ifrågasatt varför man inte kan syna apanaget
mera och varför till exempel kungen kan uttala sig om vissa saker. Det här med Brunei-
affären tog vi upp. Så vi försöker att hålla en viss balans i det här programmet utan att vara

34

kritiskt granskande. Du ska veta att det inte är vår uppgift som redaktion att kritiskt granska
kungahuset.
KA: Hur ställer SVT till möjligheten att utöka program med kunglig inriktning?
IN: Positivt!
KA: Har ni någon fundering kring det?
IN: Ja, vi har, jag är webredaktör på SVT24-Direkt, vi har tagit upp ett par seminarium som
sänts. Men 24-direkt är ju ett program sänder seminarier från riksdag och regering och så där
oredigerat och då har vi tagit in seminarier från Bernadotte-biblioteket där kungen har varit
närvarande och öppnat och så där, så där har vi ju utökat lite. Jag skulle också kunna tänka
mig att utöka när kungaparet är på ett statsbesök och att göra ett separat program om vad ett
statsbesök betyder ur en rent samhällsekonomisk synvinkel, hur det öppnar dörrar och också
politik, kultur och samhälle. Och så har vi gjort några program om blev ganska bra, så vi har
börjat prata om det, ja.
KA: Sen när man ser programmet så är det mycket reklam kring näringsliv och såna bitar,
hur tänker ni där? I förra programmet så var det en del grejer kring saker inte handlade om
kungligheterna utan till exempel de var i Kina, näringslivet har satsat så här mycket på det
här projektet och en ganska lång utsvävning kring det som inte hade med dem att göra.
IN: det är ju så här att deras uppgift är ju att så att säga marknadsföra Sverige, de är ju en sorts
ambassadörer för Sverige. Och i och med att de kom till Kina, de var ju så att säga i spetsen
för näringslivet. Där tyckte vi att det var relevant att tala om vad det här har inneburit med den
här satsningen i och med att de är med. Kina är ju en expansiv nation och det kan ju vara
intressant att titta på vad det här projektet för med sig, det är ju viktigt för Sverige också, så
det var därför vi ville visa det. Och hela Göteborg var ju ett sätt att marknadsföra Sverige, så
att det var mer att vi ville visa vilka frontfigurer de är. Oftast på gott kan man säga när det
gäller det svenska näringslivet. Jag har jobbat med det här programmet i evigheter och jag har
ju sett förändringen när det gäller kungen, som har gått ifrån en lite halvbufflig, ganska trist
typ till att ha blivit en fantastisk pr-figur för Sverige och han ju börjat att jobba för Fryshuset
och den här delen att ta hand om ungdomar och har blivit en sorts förespråkare att vi ska
hjälpa ungdomar. Han har verkligen öppnat sig.
KA: Man får en uppfattning om att prins Carl Philip hamnar lite i bakgrunden.
IN: Du ska veta att alla barnen är dyslektiker och prinsen är den som har varit mest drabbad.
Vilket gör att han är blyg, orolig att säga fel. Kungen var likadan, och kungens pappa likaså.
Men när kungens pappa var ung prins så var han allmänt ansedd som otrevlig och bufflig. Han
hade en enormt svår dyslexi, vilket gjorde att öppnade han mun så sa han bara fel, och det har

35

kungen också gjort och prinsen också, och jag tror att det har med det att göra. Sen tror jag
faktiskt allvarligt talat att den här ”Hey Baberiba” – serien har inte precis saker bättre för dem.
Du kan tänka dig själv att ständigt bli förlöjligad och hånad i ett program som ses av ganska
många människor och sen ut och ställa dig och prata inför folk. Kungen har gjort en intervju i
tidningen ”Chef” men där så berättar han det att när han ställer sig upp och ska prata så undrar
han om de ser honom som kungen eller som kungen i Hey baberiba. Det är ganska sorgligt
faktiskt. Sen är det ändå så att de är ju tvungna att finna sig att de granskas, för de är ju
offentliga personer. Men det har ju svårare att göra programmet också. För det första är det så
många fler media med i bilden och sen har de, i och med att de är vuxna och har sina egna liv
idag, så har de ju en helt annan kalender. De är upptagna mycket mer, och säkerheten har
skärpts kring dom och det är ju tuffare idag. Och vi vill ju inte precis springa omkring och
vara Hänt i Veckan eller Svensk Damtidning och hålla på och tjata om pojkvännerna och den
typen av journalistik, vi gillar inte det. Vi har väl frågat någon gång, men vi har fått en ganska
vänligt men bestämt nej.
KA: Nej, man får ju inte den känslan när man tittar på programmet, snarare tvärtom att det
är väldigt seriöst och så, på vissa ställen.
IN: Man skulle ju önska kanske att SVT hade en lite mer granskande journalistik på någon
annan redaktion och de har försökt några gånger men det finns inget att granska, det är det
som är problemet. Men det kommer någon gång med jämna mellanrum, så tar man upp det på
nyheterna som går in. Jag försöker ligga på lite grann för jag tycker att man ska jämna ut
vågskålen lite grann eftersom vi inte granskar.
KA: Anledningen till att vi ställde den frågan var för att de var två frågor i programmet som
var lite vassa.
IN: Ja, men jag tycker de ska sitta där.
KA: Då får jag tacka för den här intervjun.
IN: Tack själv, och lycka till!

36

11.3 Intervju med Roland Zuiderveld, reporter i programmet.
Intervju gjord 9 maj 2007 i Svt:s matsal kl. 13–13.30. Intervjuare: Mikael Lind

ML: Vad har du gjort innan?
RZ: Jag jobbade tidigare med Lilla Magasinet, det var där jag började så att säga. Det var ett
program som bevakade olika evenemang, utställningar, invigningar. Sen har jag bevakat olika
statsbesök, jag tror att det är tre stycken hmm… Thailand, Vietnam/Brunei, Turkiet… och
några olika officiella besök, Bangladesh, men de har ju inte alltid bevakning
ML: Det är ett pågående statsbesök i Köpenhamn, varför är du inte där?
RZ: Hmm nej men jag är ju inte med varje gång, det är ju olika, jag vet faktiskt inte om vi har
någon bevakning i Köpenhamn just nu.
ML: Hur planerar ni programmet, är du delaktig i den processen?
RZ: Jaa, det är jag, vi diskuterar form, och hur vi kan förnya programmet, det är något vi
pratat mycket om, förnyelsen av programmet alltså. Vilket är lite problematiskt, programmet
är på nåt sätt sin framgångs fånge, vi har ju 2 miljoner tittare drygt, vilket är fantastiskt bra.
Det är en balansgång hur man kan förnya det…
ML: Programmet som det ser ut nu attraherar en äldre och kvinnlig publik, hur ser du på
det?
RZ: Ja det är ju där det finns ett intresse, man kan också titta på hur tv-tittandet vid just den
tidpunkten kanske är kopplat till den äldre publiken, att det är de som tittar just då och att tv-
tittandet skiljer sig över året.
ML: Du pratade innan om förnyelse av programmet, hur kan man göra det?
RZ: Ja dels är det ju en dramaturgisk förnyelse, dels är det att innehållet förändrats… jag (vi)
har velat flytta fokus från nöje till det mer statsvetenskapliga, alltså exakt vad betyder det att
vi har en kung? Vad uträttar han? Som det är nu så tas inte statsbesöken på allvar, det ses mest
som charader, som ett jippo, vilket jag tycker är trist. Visst, vi tar i programmet upp hur stora
svenska företag försöker etablera sig utomlands och det får ganska stort utrymme, för det är
viktigt trots allt, men det kanske är ännu viktigare för små företag och hur de knyter kontakter
som för dem innebär ett jättelyft.
Jag tycker det är synd att så mycket fokus alltid ska ligga på kläder, smycken… ja det rent
spektakulära, att någon kommer för sent...

(Intervjun är mycket längre men det visade sig att bandspelaren hade stängt av sig mitt i allt.
Resten av intervjun finns alltså inte transkriberad.)

37

11.4 Analysmall


• Personer
• Föremål
• Tal 1 – vad säger de?

Andra nivån – hur vi ser?

• Klädsel och accessoarer
• Färger
• Föremål
• Miljö/sammanhang
• Ljussättning
• Kameravinkel
• Skärpa/blickriktning
• Tal 2 – hur säger de det?

Förekomst av symboler?

• Kungliga symboler
• Kunglig värdighet/vardaglighet
• Historiska metaforer

Konnotation – Tolkning
Vad säger det oss?

• Färgtolkning
• Kroppshållning
• Ansiktsuttryck
• Symboltolkning

38

• Betydelse av förekommande föremål
• Tolkning av miljö/sammanhang
• Tal 3 – hur tolkar vi det de säger?
• Reflektion

Förklaringar
Intervjuarens frågor och tal är kursiverade i texten. Förekommer inga frågor har det berättats i
anslaget till inslaget.
Under rubriken ”förekomst av symboler” listar vi explicita symboler. Exempelvis kors, krona,
hjärta etc. I tolkningen tar även hänsyn till

11.5 Schema över programmets inslag
INSLAG TID ÄMNE HP INTERVJU INNEHÅLL
NR
1 00.00-0 Amaryllisutställning Drottningen x Om blommor
0.41
2 01.41-0 Teaser - -
2.48
3 02.48-0 Kungens födelsedag Kungen X
9.15 del 1
3.a 02.48-0 Offentlig uppvaktning Kungen -
4.35
3.b 04.35-0 Privat, Drottningholm Kungen -
5.51
3.c 05.51-0 Fryshuset, Lugna gatan Kungen -
7.02
3.d 07.02-0 Presentceremoni Kungen -
7.31
3.e 07.31-0 Konsert Kungen -
8.34
3.f 08.34-0 Solliden – Kungaparet X Om Drottningens
9.15 Drottningens present present

4 09.15-1 Solliden - Drottning Prinsessan X Om prinsessans
2.31 Viktoria Madeleine uppsats, om
Solliden
5 12.31– Kungsrallyt Kungen X
15.01
6 15.01– Statsbesök i Turkiet Kungaparet X
21.04
6.a 16.11– Ang. Turkiets Drottningen X
16.21 medlemskap i EU
6.b ? Bildbyte X
6.c 16.21– Bildbyte X
16.30
6.d 17.41– Hur hanterar Kungen X
17.56 kungaparet politiska
frågor?
6.e 17.56– Bildbyte X

39

18.03
6.f 18.03– Bildbyte X
18.13
7 21.04– Silvia 30 år som Drottningen X
28.45 Drottning
7.a 21.04– Silvia Collage Drottningen -
22.16
7.b 22.16– Prisutdelning Drottningen X Om priset
23.44 Gripsholms slott
7.c 23.44– Livslust i Estland Drottningen X Om livslust och
26.32 projektet
7.d 26.32– WCF Prinsessan X Om WCF
28.45 Madeleine
8 28.45- Forsbergs utställning Prins Carl-Philip X Om utställningen
30-55 och hans verk
8.a 29.10– Bildbyte Prins Carl-Philip X Utställningsmaterial
29.11
8.b 29.11– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag
29.40
8.c 29.40– Bildbyte Prins Carl-Philip - Om hans bidrag
29.40
8.d 29.40– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag
29.41
8.e 29.41– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag
29.50
8.f 29.50– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag
29.54
8.g 30.40– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag
30.54

9 30.55– Besök i Washington, Kungaparet X
34.00 USA
9.a 30.55– Lunch i Vita huset Kungaparet X Bild från vita
30.57 huset
9.b 30.57– Bildbyte Kungaparet X
30.59
9.c 30.59– Bildbyte Kungaparet X
31.05
9.d 31.05– Bildbyte Kungaparet X
31-06
9.e 31.06- Bildbyte Kungaparet X
9.f Besök vid svenska Kungaparet -
ambassaden i
Washington
10. 34.00– Praktik på UD Kronprinsessan X Om praktiken
35.35 Victoria
10.a 34.27– X
34.28
10.b Bildbyte X
10.c Bildbyte X
10.d Bildbyte X
10.e Bildbyte X
11. 35.35– Djursjukhus Kronprinsessan -
38.07 Victoria
12. 38.07– Statsbesök i Kina Kungaparet X
42.10
12.a
13 42.10– Järnvägen 150 år Kungaparet -

40

43.57
14 43.57– Statsbesök i Kanada Kungaparet -
50.30
14.a Projektet
Göteborg
15 50.30– Ny belysning på Kungen X
53.43 Stockholms slott
15.a Bildbyte
15.b Bildbyte
15.c Bildbyte
15.d Bildbyte
15.f Bildbyte
16. 53.43– Kungens födelsedag del Kungen -
56.02 2

11.6 Analys av respektive inslag

Inslag 1 - om Amaryllisutställning, intervju med Drottningen
Personer: Silvia, intervjuaren, för oss okända personer
Föremål: Blommor, mikrofon
Tal 1: Ja, den här var väl inte dålig. Det är den nya som är kallad efter mig och den är så
djupröd sammetsfärg. Underbar alltså, fantastisk. Men så finns här andra sorterna också som
är så verkligen vackra. De har härliga namn…som Fanfare, å det, det härlig.

Klädsel och accessoarer: Drottningen bär kornblå dräkt med guldhalsband med pärlor.
Örhängen med guld och stenar, hårklämmor, rött läppstift.
Attribut: bukett
Miljö/sammanhang: Drottningholms slott
Ljussättning: Halva intervjun utan ljus, sedan starkt strålkastarljus snett ovanifrån
Kameravinkel: Lätt profil, från bysten och uppåt
Skärpa/blickriktning: god skärpa, mot reportern, bildens vänsterkant
Tal 2: Drottningen är lite uppspelt, hon är engagerad och stolt.
Förekomst av symboler, metonymi, metaforer, arketyper?
Metonymi: ja, vi ser delar av en gulddekorerad portik, vilket för våra tankar till ett slott. Vi
ser också blomsterarrangemang i bakgrunden som skvallrar om en blomsterutställning, vilket
också har framkommit i intervjun.

41

Vad det säger oss?
Färgtolkning: Drottningen har valt en kornblå dräkt som står i stark kontrast till
utställningens övriga besökare. Hon tar för sig av rummet.
Kroppshållning: Stående, avslappnat
Ansiktsuttryck: Milt leende.
Tal 3: Hon kan inte dölja att hon är intresserad av ämnet, personligen. Hon inger ett intryck
av okunskap när hon stakar sig. Hon kan inte så mycket om ämnet men hon är nyfiken.

Reflektion: Blomman kan representera det kvinnliga, den passiva principen.
Blomsterträdgårdar kan representera paradiset. Vår tolkning skulle kunna vara att drottningen
deltar i en företeelse som hyllar kvinnan, det passiva. I bakgrunden skymtar bara kvinnor. Vi
befinner oss i en sfär där mannen är utestängd. Hon talar lite trevande, lite försiktigt, tyst.
Men hon visar samtidigt med sin klädsel att hon är normen för hur en kvinna ska vara. Hon
har full kontroll på sig själv. Hon är elegant, bejakande av sin kvinnlighet med hjälp av
smycken och frisyr, samtidigt är hon lågmäld.

Inslag 2: Teaser – se programschema för förklaring

Inslag 3a-e: Collage – se programschema för förklaring

Inslag 3f: - Kungens 60-årsfirande, om drottningens present.
Personer: Kungaparet
Föremål: mikrofon
Tal 1: Varför ger Drottningen en grind till Kungen i födelsedagspresent? Hon vill stänga in
mig förstås! Ja, ja, jag ville göra nånting, vack, vackert, och så har jag ju sett på Drottning
Victorias grind så den påminner ju väldigt mycket och så tyckte jag det var dags för något
trevligt.


42

Klädsel och accessoarer: Kungen bär kostym, näsduk, slips. Drottningen bär dräkt, blus,
scarf, pärlörhängen och diadem.
Attribut: Blomma
Miljö/sammanhang: Utomhus, antagligen i Sollidens slottspark
Ljussättning: Dagsljus med viss skugga
Skärpa/blickriktning: god skärpa, mot reportern, bildens vänsterkant
Tal 2: Kungen skrattar och ler. Drottningen är en aning generad men sen stolt över sin gåva

Vad det säger oss?
Färgtolkning: Kungens strikta, manliga, mörka, kontrasterar mot Drottningens ljusa, lätta
färger. Han framstår som en orubblig sten och hon som en lätt nyutslagen vårblomma.
Kroppshållning: Stående, avslappnat. Drottningen omfamnar Kungen lätt vid ett tillfälle.
Ansiktsuttryck: De skrattar och ler med hela ansiktet vilket ger intrycket av en uppsluppen
stämning.
Tal 3: Kungen får första ordet, han är man, och måste skämta bort sin rädsla för att
Drottningen kanske styr hans steg. Drottningen skrattar med honom och förklarar sig. Det är
som att hon försöker dölja sin intelligens.
Reflektion: Grinden kan symbolisera en tröskel från ett tillstånd till ett annat. I det här fallet
är den vägen till en ny livsfas. Drottningen visar här att det är dags för hennes make att gå
vidare till nästa skede i hans liv och att hon kommer att visa honom vägen (eftersom hon
redan passerat den tröskeln) och därefter vandra med honom sida vid sida.

Inslag 4 om Solliden, Drottning Victoria och Prinsessan Madeleines c-uppsats.
Personer: Intervjuaren och prinsessan Madeleine
Föremål: Stolar, böcker
Tal 1: Och prinsessan har också skrivit en c-uppsats i ämnet och nu undrar jag är det själva
slottet som var mest fascinerande eller var den insats som Drottning Victoria gjorde i
tillblivelsen av slottet? Ja, när jag började, eller när jag valde ämnet, jag tänkte att det här vill
jag verkligen skriva om för att Solliden betyder väldigt mycket för mig och hela min familj
och så därför var valet ganska lätt sen när jag skulle skriva en uppsats att det föll på Solliden

43

och e jag har varit så här väldigt fascinerad över slottet och hur det ser ut, jag har alltid gått
och funderat lite varför ändå hur det ser ut som det gör. För det är ju väldigt italiensk-
inspirerade och hur ett sånt hus, hur det på ett sätt väld, ändå smälter in väldigt fint här uppe i
Norden. Det är egentligen lite konstigt, men e som sagt så jag har alltid varit lite fascinerad av
det hela så jag började studera all litteratur och jag läste å då upptäckte jag mer och mer om
hur intressant drottning Victoria verkligen var och hela hennes livshistoria så det är svårt att
svara på frågan om det är slottet eller om det är Drottning Victoria för jag blev väldigt
fascinerad av båda två faktiskt.

Klädsel och accessoarer: Prinsessan bär en blus med öppen krage, cardigan, och örhängen.
Attribut: mikrofon
Miljö/sammanhang: Inomhus, något slags bibliotek, intervjusammanhang, exklusivt.
Ljussättning: Strålkastare, snett ovanifrån.
Skärpa/blickriktning: god skärpa, mot reportern, bildens högerkant
Tal 2: Prinsessan talar som om hon vill övertyga oss om sitt engagemang. Hon svarar ”rätt”
på frågorna.
Förekomst av symboler, metonymi, metaforer, arketyper?
Metonymi: Prinsessan intervjuas i ett rum som av oss uppfattas som ett bibliotek, man anar
men ser inte hela rummet.

Vad det säger oss?
Färgtolkning: Brun färg skvallrar om att prinsessan vill tona ner sig själv. Hon är avslappnad
men vill göra ett seriöst och jordnära intryck.
Kroppshållning: Prinsessan sitter vid ett bord. Hon är avslappnad med händerna vilande i
knäet.
Ansiktsuttryck: Koncentrerad men med ett öppet ansikte.
Tal 3: Prinsessan är nervös för vilket intryck hon gör. Hon behöver bevisa sin intelligens för
oss, som om vi inte trodde på hennes kunskap. Samtidigt upplevs hon som uttråkad. Hon
spelar en roll som hon tror förväntas av henne.

44

Året med Kungafamiljen

Recommended

Recommended

More Related Content

Featured

Featured (20)

Året med Kungafamiljen