Hälsofrämjande livsstilsarbete i teori och praktik.

2. Innehållsförteckning
Inledning
Hälsa
Omvårdnadsteori
Folkhälsoarbete
Livsstilsmottagningar
Distrikssjuksköterskan
Livsstilsarbete granskas vetenskapligt
Livsstilskommunikation
Livssil på recept
Syfte
Metod
Resultat
Artikel 1.
Artikel 2.
Artikel 3.
Artikel 4.
Artikel 5.
Analys
Diskussion
Hälsosam livsstil och egenvård motarbetar dyr egenvårdsbrist
Ett enhetligt folkhälsoarbete under ledning av sjuksköterskor
Orems omvårdnadsteori bakom enhetlig egenvårdsplan
Referenser
Bilaga

3. Inledning
När människor söker vård med livsstilsförvärvade kroniska sjukdomstillstånd, kan sjukvården
ofta bara lindra symptom och eventuellt bromsa sjukdomen Att stötta människor att ändra en
ohälsosam livsstil innan de utvecklat en livsstilsförvärvad sjukdom är ett viktigt arbete,
liksom att hjälpa dem med utvecklade sjukdomar att hantera dessa. Jag har till denna
inlämningsuppgift valt temat livsstilsmottagning
Bakgrund
Hälsa
Svensk sjuksköterskeförening (2008) beskriver hälsa dels i ett biodynamiskt perspektiv, som
frånvaro av sjukdom, och dels i ett humanistiskt perspektiv som en process som var och en
själv skapar och upplever. Hälsan bygger för den enskilde individen på en känsla av
sammanhang, hanterbarhet, begriplighet, välbefinnande och meningsfullhet i tillvaron
(Pellmer & Wramner, 2012).
Ewles och Simnett (1994) delar upp hälsan i sex dimensioner.
● Fysik hälsa berör kroppens mekaniska funktion.
● Psykisk hälsa innebär en klar och sammanhängande tankeförmåga.
● Emotionell hälsa speglar förmåga att uppleva, hantera och uttrycka känslor.
● Social hälsa beskriver förmåga att ha mänskliga relationer.
● Andlig hälsa kan uppnås genom vägar till sinnesro (ej nödvändigtvis religiösa).
● Samhällsbetingad hälsa mäts i samhällets tillgång till basala resurser, syn på
mänskliga rättigheter och genus, samt förekomst politiskt-, religiöst- och kulturellt
förtryck.
Alla upplever sin hälsa subjektivt efter egen erfarenhet, kunskap, förväntning, norm och syn
på vardagslivets krav (Ewles & Simnett, 1994).
Omvårdnadsteori
Dorothea Orem kallar människors egna målinriktade hälsofrämjande aktiviteter för egenvård.
Förekommande egenvårdsbehov varierar med aktuell livssituation. När man inte klarar av att
sköta sin egenvård, har man behov av omvårdnad, eller egenvårdsbrist. Omvårdnaden syftar
till att kompensera den vårdsökandes egenvårdsbrist. Antingen helt kompenserande, delvis
eller som stödjande och/ eller undervisande.
Egenvårdsbehoven delas upp i:
● Universella egenvårdsbehov, där grundläggande behov för upprätthållande av liv
ingår.
● Utvecklingsrelaterade egenvårdsbehov för en normal utveckling för åldern eller för
den aktuella livssituationen.
● Hälsoproblemsrelaterade egenvårdsbehov uppstår när man fått en
funktionsnedsättning på grund av sjukdom eller skada (Jahen Kristoffersson, 1998)).
Pellmer och Wramner (2012) menar att folkhälsoarbete och teoribildning baseras på
empowerment, där man stärker tilliten till att hantera sin egen situation.

4. Empowermentbaserade undervisningsprogram har givit goda resultat inom vårdområdet
(Svensk sjuksköterskeförening, 2008). En etisk konflikt föreligger mellan principen att göra
gott och autonomiprincipen när det gäller hälsorådgivning. Det är viktigt att man genomför
hälsosamtal med respekt för den enskildes integritet, delaktighet och samtycke. Om
hälsorådgivning utförs i delaktighet med den vårdsökande och den långsiktiga nyttan vägs in,
blir den ändå legitim anser Bergstrand (2004).
Folkhälsoarbete
Sveriges regering har antagit nationella mål om god hälsa på lika villkor för alla i landet
(Regeringens proposition, 2002). Folkhälsan i Sverige varierar stort visar socialstyrelsens
folkhälsorapport (2005). Fel kostvanor, för lite motion och stress har visat sig öka förekomst
av livsstilssjukdomar (Svensk sjuksköterskeförening, 2008).
Folkhälsoarbete delas in i primär prevention, där man påverkar en människas livsstil för att
förhindra sjukdom, sekundär- där man hindrar progress av uppkommen och tertiär- där man
kompenserar funktionsnedsättningar som uppkommit. Exempel på primär prevention är
mödravårdscentraler, barnavårdscentraler och vaccinationsprogram. Primärprevention är inte
lika mycket utvecklat och utnyttjat som sekundär- och tertiär- (Andersson & Eilertsson,
2013).
Livsstilsmottagningar
På olika håll i landet har det öppnats livsstilsmottagningar med mål att hjälpa människor att
hitta en hälsofrämjande livsstil innan de blir sjuka men även för att hjälpa människor när de
blivit sjuka. Här nämns och beskrivs kort några av alla de mottagningar som öppnats.
● I region Skånes Ramlösa erbjuds hälsosamtal, undersökningar samt råd och stöd för
alla som fyller 40, 50 eller 60 år 2014 (Tyrberg, 2013).
● På Karolinska Sjukhuset har man öppnat en livsstilsmottagning där man tar emot
vuxna på remiss med utvecklade hjärt- kärlsjukdomar eller med riskfaktorer som till
exempel övervikt, höga blodfetter, rökning, typ 2 diabetes, felaktiga matvanor eller
stress (Gadler, 2013).
● På Hyltes livsstilsmottagning i Halland erbjuds ett 10 veckors program för alla som
vill må bättre med personlig träning, gruppföreläsningar, råd, tips och inspiration
(Andren, 2013).
● På Rosenhälsans vårdcentral i Jönköping erbjuds hälsokurva, provtagning, hälsosamtal
med rådgivning och stöd, samt motion och tobaksavvänjande mediciner på recept för
alla som funderar på att ändra sin livsstil. De har livsstilsskola i gruppverksamhet
inom smärta, stress, sömn, vikthantering och förstadium diabetes (Ekroth, 2013).
Distrikssjuksköterskan
I distrikssjuksköterskans kompetens ingår, förutom att återställa hälsa och lindra lidande, att
genom hälsofrämjande synsätt stärka den vårdsökande till god hälsa. Vetenskap och
beprövad erfarenhet ska ligga till grund arbetet. Distriktssjuksköterskan arbetar i fyra
vetenskapsfält.
● Omvårdnads-/ vårdvetenskap
● Folkhälsovetenskap
● Medicinsk vetenskap
● Pedagogisk vetenskap

5. Det krävs kunskap, inte bara om hälsofrämjande faktorer, patofysiologi, sjukdomssymptom,
farmakologi och behandling, utan även om hur man förhåller sig på ett personligt plan och
organiserar arbetet, för att nå resultat både på individ- och organisationsnivå
(Distriktssköterskeföreningen i Sverige, 2008).
Livsstilsarbete granskas vetenskapligt
Livsstilskommunikation
Drevenhorn (2006) analyserade kommunikation om livsstil mellan personer med hypertoni
och sjuksköterskor, för att utvärdera effekten. Ju längre arbetslivserfarenhet en sjuksköterska
hade, desto mer anpassades kommunikation psykosocialt. Användandet av SOC-modellen
(stages of change), gav samtalet mer struktur och informationen anpassades mer individuellt
och mer stöd gavs till de vårdsökande. En konsultationsmodell uppbyggd efter Dorothea
Orems egenvårdsteori i sjuksköterskeledda hypertonimottagningar föreslås (Drevenhorn,
2006).
Livssil på recept
Fysisk aktivitet kan skrivas på recept. Kalling (2008) har undersökt om vårdsökande personer
som fått detta, har complience och om deras hälsa blir förbättrad. Individuellt anpassad fysisk
aktivitet på recept ökade den fysiska aktiviteten upp till sex månader. Vårdsökande
rapporterade ökad livskvalitet fysiskt och psykiskt och complience motsvarade complience till
annan behandling. 30 minuters daglig medelintensiv fysisk aktivitet förespråkades. Fysisk
aktivitet på recept används inte tillräckligt mycket inom vården. (Kalling, 2008).
Syfte
Syftet med arbetet är att belysa distrikssjuksköterskans hälsofrämjande arbete med livsstilar
och koppla detta till en omvårdnadsteori.
Metod
Detta arbete är en litteraturöversikt i rapportform med induktiv ansats. Jag studerade hänvisad
kurslitteratur och referenslitteratur med grundfokus på livsstil och folkhälsa. Exempel på
Svenska livsstilsmottagningar söktes genom att skriva in sökordet livsstilsmottagning på
googles söksida. Från första sidans träffar valdes fyra livsstilsmottagningar från södra Sverige
ut.
Veteskapliga artiklar söktes på Cinahl med advanced search, begränsat tidsmässigt mellan år
2000 och år 2014 samt till fulltext. Sökorden Health promotion AND lifestyle AND nurse
användes. 47 artiklar träffades. Samtliga titlar lästets, 30 abstract lästes och fem artiklar
publicerade i vetenskapliga tidsskrifter valdes ut då de passade syftet med detta arbete (Se
bifogad tabell 1 och tabell 2).
Resultat
Artikel 1.
A person-centred lifestyle change intervention model: Working with older people
experiencing chronic illness.

6. I denna artikel vill Glass, Moss, och Ogle (2012) arbeta fram en hälsoförebyggande
omvårdnadsmodell för att förbättra egenvård för äldre människor med kroniska sjukdomar.
Glass et al (2012) bygger sitt arbete på att studera utförda undersökningar om hälsofrämjande
arbete. Om äldre människor med kroniska sjukdomar upplevde stress, ångest eller social
isolering ökade sannolikheten för inläggning på akutsjukhus. Ensamboende äldre personer
hade högre risk att bli återinlagda än andra. Om de kände sig sårbara och inte hade tillit till sin
egenvård kunde hemgången från sjukhuset bli en dålig upplevelse.
Glass et. al. (2012) menar att sjuksköterskeledda program för att minska stress, ångest och
social isolering för äldre människor efter en sjukhusvistelse, kunde vara lyckade både för den
vårdsökande personens livskvalitet och för antalet återinläggningar. Uppföljning av detta
föreslogs fortsättas över en längre tid för att göra egenvården hållbar.
Artikel 2.
Nurses’ potential to lead in non-communicable disease global crisis.
Denna studie syftade till att förstå sjuksköterskors möjlighet till och syn på att som
hälsofrämjande utbildare verka som motkraft till det ökande antalet icke smittsamma
sjukdomar. Man ville även hitta meningsfulla sätt att stötta sköterskorna som hälsofrämjande
utbildare och väcka en diskussion i ämnet på bred basis inom hälso- och sjukvården. Man
undersökte 1600 legitimerade sjuksköterskor i åtta länder (Decola, Benton, Peterson, &
Matebeni, 2012).
95 % av sjuksköterskorna ville använda sin kunskap, färdighet och tid till att utbilda
människor hälsofrämjande och de ansåg att de borde få mer tid till att utföra detta, men deras
nuvarande arbetsbelastning gav inte utrymme för det. Decola et. al. (2012) föreslår allmän
hälsoutbildning om livsstilsval för att motarbeta livsstilssjukdomarna och menar att
sjuksköterskor är lämpliga hälsoutbildare. Sjuksköterskor ser politiker, media och
vårdorganisationer som de som kan stötta dem att utföra detta arbete. Decola et. al. (2012)
menar att hinder för detta arbete behöver åtgärdas och att stödet för egenvården behöver
fortgå för att densamma ska bli hållbar.
Artikel 3.
Lifestyle changes after a health dialogue.
I denna studie ville Lingfors, Lindström, Persson, Bengtsson och Lissner (2003) utvärdera ett
hälsosamtal för att sedan se om den eventuella livsstilsförändringen minskade mätbara
riskmarkörer för ischemisk hjärtsjukdom. Samma personer undersöktes på samma sätt två
gånger med ett par års mellanrum av en specialutbildad sjuksköterska. I en hälsodialog
registrerades vanor av rökning, alkohol, kost, fysisk aktivitet och psykosocialt sammanhang.
Biologiska riskmarkörer som mättes var blodtryck, serumkoleseterol, BMI (body mass index),
WHR (waist to hip ratio). Även nivå på mental stress, ärftlighet för hjärt- kärlsjukdomar och
diabetes registrerades.
Deltagarna rapporterade signifikant skillnad i minskad tobaksrökning, minskat fettintag och
ökad fysisk aktivitet. De som rapporterade förbättrad kosthållning och ökad fysisk aktivitet
förbättrade sina biologiska riskmarkörer för ischemisk hjärtsjukdom. Lingfors et. al. (2003)
menar att ett individuellt hälsoprogram med en specialistsjuksköterska kan vara effektivt för
att förbättra livsstilen..
Artikel 4.

7. Implementation of a lifestyle program in primary care by nurse practitioners.
Typ 2 diabetes är den största orsaken till blindhet, njursvikt och icke trauma-initierad
amputation i USA, dessutom ökar sjukdomen risken för hjärt-kärsjukdom och stroke.
Diagnosen är på uppgång , med stort personligt lidande och ökande sjukvårdskostnader för
samhället till följd. Syftet med denna studie var att beskriva införandet av ett livsstilsprogram
för vuxna med risk för typ 2 diabetes, samt ta reda på om deltagarna var nöjda med
interventionen. Programmet innehöll såväl utbildning som beteendeförändrings-stöd. Man
hade som mål att deltagarna skulle tappa 7% av sin kroppsvikt under 6 månader, utföra 150
minuters måttlig fysisk aktivitet per vecka och inta minskad mängd socker och fett i kosten
(Whittemore, Melkus, Alexander, Zibel, & Visone, et. al., 2009).
Praktiserande sjuksköterskor på fem olika arbetsplatser fick utbildning i motivernde samtal
och utgjorde försöksledare för 58 personer som låg i riskzonen för att utveckla typ 2 diabetes.
Sjuksköterskorna kände sig väl förberedda och lyckades ge livsstilsråd på ett effektivt och
mer individanpassat sätt i livsstilsprogrammet. Deltagarnärvaron var hög och sessionerna
hade god framgång. Deltagarna var nöjda med programmet (Whittemore et. al., 2009).
Artikel 5.
Community-Based Senior Health Promotion Program Using a Collaborative Practice
Model: The Escalante Health Partnerships.
Nunez, Armbruster, Phillips och Gale (2003) menar att sjukdomsrisk och
funktionsnedsättning som ökar med stigande ålder inte behöver vara en konsekvens av
åldrandet. En hälsosam livsstil har större betydelse när det gäller att hjälpa äldre människor
att undvika livsstilssjukdomar. Många effektiva strategier att reducera funktionsnedsättning
och sjukdom är mycket underanvända. Ett lokalt samhällsbaserat, multidiciplinärt,
sjuksköterskelett, hälsoförebyggande och för kronisika sjukdomar, sjukdomsbehandlande
program mötte hälsobehoven hos äldre med hög risk för att ha, eller för att utveckla kroniska
sjukdomar. Deltagarna bestod av människor som bodde i samhället, som var 50 år eller äldre,
besökte en matservering och var villiga att delta i ett hälsoprogram.
Man följde två beprövade hälsoundersökningsformulär där motion, rökning, alkoholintag,
sömnvanor, kostvanor, stress, stresshantering, ADL (daglig levnad), hälsofrämjande
egenvård, sjukdomshistorik, blodtryck, kolesterol, blodsockernivå, BMI (Body Mass Index),
trauma och vårdkonsumtion var viktiga punkter. Jämförelser mellan hälsostatus för de som
deltagit i programmet och nationella normer i landet för människor i samma ålder, visade att
programdeltagarna fick bättre generell hälsa och funktion både fysiskt och socialt (Nunez et.
al., 2003).
Analys
Artikel 1 och artikel 3 till 5, syftade till att hjälpa människor att förbättra sin livsstil för att
sänka risken för livsstilssjukdomar och stötta människors egenvårdskapacitet vid sjukdom.
Dessa artiklar visade att multiprofessionella hälsofrämjande samtalsprojekt gav positiva
utgångar för hälsa och livsstil för deltagarna (Glass et. al. 2012; Lingfors et al, 2003; Nunez
et al, 2003).
Artikel 2 hade som direkt syfte att undersöka hur sjuksköterskor såg på att arbeta med
hälsosamtal på sina rådande arbetsplatser. Sjuksköterskor visade sig vara villiga att utföra
detta arbete, men menade att de inte hade tid avsatt för det (Decola et. al., 2012)

8. Artikel 4 syftade till att beskriva införandet av ett standardiserat livsstilsprogram för att
påverka människors livsstil i hälsofrämjande syfte. Sjuksköterskorna som utförde programmet
kände sig bättre förberedda än de gjort i detta arbete utan programmet och de deltagande
patienterna var nöjda och kände att de haft nytta av programmet (Whittemore et. al., 2009).
Samtliga artiklar menade att sjuksköterskor var den grupp som var mest lämpade att leda
program för samtal om hälsofrämjande egenvårdsarbete och att man behövde bistå behövande
människor med ett uppföljande stöd över lång tid för att egenvården skulle hålla i sig (Decola
et. al., 2012; Glass et. al. 2012; Lingfors et al, 2003; Nunez et al, 2003; Whittemore et. al.,
2009 ).
Diskussion
Hälsosam livsstil och egenvård motarbetar dyr egenvårdsbrist
Hälso- och sjukvården brottas med ett växande vårdbehov hos befolkningen
(Folkhälsorapporten, 2005) och hälsopreventivt arbete, eller primär prevention, priorieras ner
när sekundär- och tertiär- tar mycket resurser (Andersson & Eilertsson, 2013) Att
sjuksköterskor i undersökningen av Decola et. al. (2012) inte fick mer tid reserverat för
hälsopreventivt arbete beror på att det är kostsamt.
Primär prevention innebär att arbeta med stödjande/ undervisande vård för att förhindra
egenvårdsbrist (Orem, 1985). Denna litteraturöversikt pekar på att hälsopreventivt
livsstilsarbete (primär prevention) minskar behovet av mer avancerad vård, eller sekundär-
och tertiär prevention (Glass et. al. 2012; Lingfors et al, 2003; Mayernik et. al., 2010; Nunez
et al, 2003; Whittemore et. al., 2009). Att minska egenvårdsbristen i hälsans alla dimensioner
genom stödjande/ undervisande kompensernade vård, eller primär prevention, skulle med
denna bakgrund spara in både lidande och resurser i samhället.
Ett enhetligt folkhälsoarbete under ledning av sjuksköterskor
Regeringen har satt god hälsa som mål i folkhälsoarbetet (Regeringens proposition, 2002).
Folkhälsoarbetet måste organiseras och med utgång i mitt fynd, görs detta bäst med hjälp att
ett strukturerat multiprofessionellt program. Att sjuksköterskor leder ett sådant program i har
visat sig vara framgångsrikt (Glass et. al. 2012; Lingfors et al, 2003; Mayernik et. al., 2010;
Nunez et al, 2003), varför programmen borde ledas av sjuksköterskor.
Distriktssjuksköterskor har som uppgift att vara stödjande, rådgivande och undervisande i
hälsofrämjande syfte för de vårdsökande människor hon möter (Svensk
sjuksköterskeförening, 2008), varför jag ser just dessa som allra lämpligast att leda
hälsofrämjande livsstilsarbete.
Motion på recept visade sig vara sig lyckosamt, men tyvärr var underanvändandet av detta
stort (Kalling, 2008). På livsstilsmottagningar utförs hälsokontroller och individuella program
erbjuds där hälsofrämjande egenvårdsbrist föreligger. Mottagningarnas organisation och fokus
varierar (Tyrberg, 2013; Andren, 2013; Gadler, 2013; Ekroth, 2013). Eftersom regeringen har
beslutat att vården ska ges på lika villkor (Regeringens proposition, 2002), behövs ett
enhetligt program för hur livsstilsmottagningar ska organiseras, vilken service de ska erbjuda
samt hur och när de ska användas.
Orems omvårdnadsteori bakom enhetlig egenvårdsplan

9. Drevenhorn (2006) föreslog Orems egenvårdsteori som grund för en konsulationsmodell om
egenvård och livsstilsförändringar. Jag anser att Orems omvårdnadsteori som instrument för
att utveckla egenhälsovårdsprogram för vårdsökande personer, skulle strukturera arbetet för
sjuksköterskan och tydliggöra situationen för den vårdsökande. En enhetlig egenvårdsplan
skulle även minska tidsåtgången för hälsofrämjande stöd.
Människors egenvård kan utvecklas med stödjande/ undervisande vård (Jahren Kristoffersson,
1998). Ju mindre preventivt arbete som ges, desto mer kompenserande vård behövs längre
fram. Många människor går på marginalerna när det gäller sin egenvård och har en växande
egenvårdsbrist. Till slut är egenvårdsbristen så stor att de universella behoven inte kan
tillgodoses på egen hand. Då behövs helt kompensernade vård. Detta är dyrt och
personalkrävande samt ett stort lidande för den vårdsökande och eventuella anhöriga. Man får
väga de etiska konflikterna mot varandra (Bergstrand, 2004). Jag anser att lidandet väger
tyngre än om en enskild eventuellt skulle känna sig besvärad, men naturligtvis ska
hälsosamtal utföras med största respekt för och i delaktighet med den vårdsökande.

10. Referenser
Andersson, I., & Eljertsson, G. (2009). Folkhälsa som tvärvetenskap - möte mellan ämne.
Lund: Studentlitteratur. ISBN: 9789144040097
Andren, C. (2013) regionhalland.se Vårdcentralen Hyltebruk,
http://www.regionhalland.se/sv/vard-halsa/hitta-din-vard/vardcentralen-hyltebruk/halsa-och-
friskvard/ [hämtad 14-01-31]
Backman, J. (2009). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. ISBN 9144004176
Bergstrand, M. (2004) Hälsorådgivande samtal. Lund. Studentlitteratur. ISBN 9144023413
Borgelin Stoltz, U. (2012) folkhalsoguiden.se Folkhälsoguiden © Stockholms läns
sjukvårdsområde http://www.folkhalsoguiden.se/sv/Publikationer/470/463/690/ [hämtad 14-
01-31]
Distrikssköterskeföreningen i Sverige. (2008). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska med specialist- sjuksköterskeexamen distriktssköterska.
www.distriktsskoterska.se/download.php?f_id=135&id=1 [Hämtad 2014-01-31].
Drevenhorn E. (2006) handle.net Counselling with Hypertension Health Centres - a Nursing
Perspective. Doktorsavhandling. Göteborg. http://hdl.handle.net/2077/713 [hämtad 14-01-31]
Decola P., Benton, D., Peterson, C., & Matebeni, D. (2012) Nurses’ potential to lead in non-
communicable disease global crisis Intenational Nursing Review r59, 321–330
Ekroth Kornhed, K. (2013) lj.se Rosenhälsans vårdcentral Huskvarna, Vårdcentralerna Bra
Liv http://www.lj.se/infopage.jsf?nodeId=25029&childId=15619 [hämtad 14-02-02]
Ewles, L. & Simnett, I. (1994) Hälsoarbete- En praktisk vägledning 2:a upplaga
Studentlitteratur 1994.ISBN: 9789144396118
Friberg, F. (2012) Dags för Uppsats. Lund; Studentlitteratur. ISBN: 9144073232
Gadler, F. (2013) karolinska.se Hjärtkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna
http://www.karolinska.se/Verksamheternas/Kliniker--
enheter/Hjartkliniken/Livsstilsmottagningen/ [hämtad 14-01-31]
Glass N., Moss C., & Ogle K.R. (2012) A person-centred lifestyle change intervention model:
Working with older people experiencing chronic illness International Journal of Nursing
Practice 2012; 18: 379–387
Hallberg L. (2010). Hälsa Livsstil. Forskning Praktiska Tillämpningar. Lund,
Studentlitteratur. ISBN: 9789144058405
Kalling L.(2008) ki.se Physical activity on prescription : Studies on physical activity level,
adherence and cardiovascular risk factors. Doctoral thesis. Karolinska institutet

11. http://diss.kib.ki.se/2008/978-91-7409-111-3/thesis.pdf [hämtad 14-01-31]
Lingfors, H., Lindström, K., Persson L-G., Bengtsson, C. & Lissner, L. (2003) Lifestyle
changes after a health dialogue Results from the Live for Life health promotion programme
Health Centre of Habo and Development Unit for Primary Health Care, Jönköping,
Department of Primary Health Care, Göteborg University, Gothenburg, Nordic School of
Public Health, 2003;21:248�/252. ISSN 0281-3432
Jahren Kristoffersen N. (red) (1998). Allmän omvårdnad 1. Profession och ämnesområde -
utveckling, värdegrund och kunskap. Teoretiska modeller i omvårdnad. Dorothea Orem.
Stockholm, Liber AB. ISBN: 9147049162
Regeringens proposition (2002) regeringen.se Mål för folkhälsan 2002/03:35. Stockholm.
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1259 [hämtad 14-02-01]
Nunez, D.E., Armbruster, C., Phillips & Gale, B. J. (2003) Community-Based Senior Health
Promotion Program Using a Collaborative Practice Model: The Escalante Health Partnerships
Public Health Nursing Vol. 20 No. 1, pp. 25–32 0737-1209/03/$15.00 Ó Blackwell
Publishing, Inc.
Orem, D. E. (2001) Nursing Concepts of Practice. 6:e edition, St. Louis: Mosby Inc
Pellmer, K. & Wrammer, B. (2007) Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber.
ISBN: 97891477105496
Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8495/2009-126-71.pdf
[Hämtad 2014- 01-31].
Socialstyrelsen. (2011). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Tobaksbruk,
riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor - stöd för styrning
och ledning. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18484/2011-11-
11.pdf [Hämtad 2014- 01-30].
Svensk sjuksköterskeförening. (2008). Swenurse.se Strategi för sjuksköterskans
hälsofrämjande arbete.
http://www.swenurse.se/Global/Publikationer/H%C3%A4lsofr%C3%A4mjande%20arbete-
publikationer/Strategi.for.sjukskoterskans.halsoframjande.arbete.pdf [Hämtad 2014- 01-30].
Tyrberg, S. (2013). skane.se Region Skånes primärvård, Lund
http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Primarvarden_Skane/Vardcentraler/Vara-
vardcentraler/Helsingborg/Helsingborg---Ramlosa_ny/Livsstilsmottagning/ [hämtad 14-02-
02]
Whittemore, R., Melkus, G., Alexander, N., Zibel, S., Visone, E. Muench, U., Magenheimer,
E., Wilborne, S. (2009) Implementation of a lifestyle program in primary care by nurse
practitioners. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 22 (2010) 684–693
doi: 10.1111/j.1745-7599.2010.00562.x

13. Bilaga
Tabell 1. Antal artikelträffar med utvalda sökord, antal lästa abstract och utvalda artiklar.
Sökning
nr.
Datum
Sökord Antal
artiklar
Antal
lästa
titlar
Antal
lästa
abstract
Utvalda
artiklar
Artikel
nummer
140414 Health promotion
and lifestyle
and nurse
47 47 30 5 1-5
Tabell 2. Artikeltabell med utvalda artiklar
Artikel-
nummer
Titel Nyckelord
1 A person-centred lifestyle change intervention
model: Working with older people
experiencing chronic illness (Glass N. et al,
2012)
Chronic illness, intervention,
lifestyle, model, older
people.
2 Nurses’ potential to lead in non-communicable
disease global crisis (Decola P. et al, 2012)
Capacity, Global Burden,
Non- Communicable
Diseases, Nursing Roles
3 Lifestyle changes after a health dialogue
Results from the Live for Life health
promotion programme (Lingfors, H. et al,
2003)
Lifestyle, intervention, health
promotion, primary health
care.
4 Implementation of a lifestyle program in
primary care by nurse practitioners
(Whittemore R. et. al., 2009).
Behavioral health, chronic
illness, coaching, diabetes.

14. 5 Community-Based Senior Health Promotion
Program Using a Collaborative Practice
Model: The Escalante Health Partnerships
(Nunez, D.E. et al, 2003)
Health promotion,
collaborative practice,
commu- nity health, chronic
disease management, quality
of life, functional health,
community coalitions, aging
resources, strength training
in the elderly.