1. Orden alla har hört, men som långt ifrån alla förstår
”Var tacksam” är ord som vi hör eller läser varenda dag. ”Ta vara på allt du har”,
människor vet inte vad de har förrän de inte har det längre. Eller jag säger som någon en
gång skrev ”They say: You donʼt know what youʼve got, until itʼs gone. The Truth: You knew
exactly what you had; you just thought youʼd never lose it.” Vi hör orden varje dag, men de
betyder egentligen ingenting, förrän man får vara med om det som man säger, aldrig
kommer hända en själv.
Det är förundransvärt hur vi kan vakna varje dag och somna samma kväll, utan att ens
tänka tanken att ta vara på det vi har. Vem vet när det ofattbara händer liksom? Vem vet
när allt tar slut? När man förlorar det eller den som betyder mest? Vem vet, vi kanske bara
har 2 timmar kvar att leva? Borde vi inte göra det bästa utav dem då? Det är klart, man
ska ju inte gå runt och tro att man kommer dö idag, men jag menar bara att människor är
så vårdlösa med livet, tror att det alltid kommer finnas där, att de har all tid i världen.
Jag har en kusin som råkade ut för det ofattbara. Ena stunden var han en fullt frisk
springande fyraårig pojke för att i nästa minut ligga under en gräsklippare med benen. Ena
benet är nu amputerat ungefär så långt som en strumpa. För min del var detta ett otroligt
jobbigt slut på min födelsedag. Orden som jag möter i telefonen är ”Grattis på
födelsedagen gumman! jag orkar inte riktigt prata nu, men har du mamma där?”
Resten utav den kvällen var förstörd, då visste ingen heller hur det hade gått, vad som
hade hänt, eller om han överhuvudtaget skulle klara detta. Han låg nedsövd i drygt en
vecka, helt bortom tid och rum, ingen aning om var han var eller vad som hade hänt.
Föreställ er själva att vakna och få veta att man inte har någon fot, att man aldrig mer
kommer kunna bli kittlad under foten, eller spänna sina vad-muskler, att aldrig ha en riktig
fot helt enkelt. Tänk er en jordgeting, en tre centimeter stor varelse som skrämmer livet ur
en fyraåring. På grund utav denna lilla jordgeting sitter han nu i rullstol, förutom när han
leker och måste ha en speciell matta så han inte skadar ”stumpen” som de säger.
Så människor i världen:
Ta vara på allt du har, berätta för dem du älskar att du älskar dem och hur mycket dem
betyder för dig. Var tacksam.
För vem vet, vem vet när allt tar slut.